Psykiatrireformen

Psykiatrireformen infördes och började gälla formellt 1 januari, 1995. Den skulle ge psykiskt funktionshindrade möjligheter till ett bättre och självständigare liv i kommunerna. Psykiatriutredningen hade visat att psykiskt funktionshindrade hade lägre levnadsnivå än genomsnittsbefolkningen på samtliga variabler som undersöktes och att de öppna stödformerna inte var tillräckligt utvecklade.
Reformen innebar att kommunerna tog över ansvaret för att ordna sysselsättning, träfflokaler och stöd i boende samt gruppboende för psykiatriskt färdigbehandlade patienter som vårdats i minst 3 månader. Om kommunen inte kan erbjuda personen ett stöd ute i kommunen får de betala för sjukhusvården. De gamla mentalsjukhusen skulle nu stängas och istället skulle patienterna få komma ut i samhället för att de skulle kunna leva ett så normalt liv som möjligt tillsammans med andra människor.

Metoder för vårdplanering, boendestöd och kamratstödjande verksamheter har utvecklats. Vikten av tillgång till sysselsättning betonades också och många nya sådana har utvecklats. Man uppmärksammade även särskilt vissa grupper som kan behöva särskilt utformade insatser. De är till exempel psykiskt funktionshindrade med missbruksproblematik eller kriminalitet, barn och ungdomar med psykiska sjukdomar, barn och närstående till psykiskt funktionshindrade och personer med krigs- och tortyrskador.

För alla dessa nya verksamheter eller metoder har det funnits möjlighet att söka stimulansbidrag eller projektpengar av Socialstyrelsen eller också fick kommunen ospecificerade statsbidrag för utveckling av detta.

Det betonades att stödformerna skulle anpassas efter målgruppens behov, vilket kan innebära att man anpassar stödformen hemtjänst efter den enskildes behov av att kunna bo i egen bostad eller att man ger en kontaktperson till en person som inte har några egna sociala kontakter utan lever isolerat.

www.handikappforum.goteborg.se/sensation/1999-2/Psykiatrireformen.htm