Längd 14,1 m Spännvidd 8,4 m Höjd 4,5 m Dragkraft 80 kN Acceleration 30 s från Mach 0,5 till Mach 1,5 Startvikt 8 ton Maxvikt 12,5 ton Fart max Mach 2,2 (2336 km/h) vid hög höjd Min startsträcka 400 m Min landningssträcka 500 m Motor Volvo Flygmotor RM12 Radar Ericsson PS-05 A pulsdopplerradar Beväpning En inbyggd 27 mm kanon (Mauser Bk27) och två vingspetsmonterade IR-robotar (Rb74) utgör grundbeväpning i alla uppdragstyper. Därutöver kan Gripen utrustas med olika robotar för luft- mark- och sjömål, bombkapslar, attackraketkapslar, fälltankar samt kapslar med motmedels- och spaningsutrustning. Tillverkare Industrigruppen JAS: Saab Military Aircraft i samarbete med Ericsson Radar Electronics, FFV Aerotech och Volvo Flygmotor.
JAS 39 Gripen följer traditionen från sina föregångare. När utvecklingsarbetet med Gripen startade var förutsättningarna att det nya flygplanet i jämförelse med Viggen skulle klara av att lösa ännu mer krävande uppgifter, bära lika mycket last, väga hälften och kosta betydligt mindre att underhålla och flyga.
För att klara de här kraven valde det svenska flygvapnet och flygindustrin att konstruera ett kompakt enmotorigt flygplan på teknikens framkant. Ett litet flygplan har också den taktiska fördelen att det är svårt för fienden att upptäcka och bekämpa, både på marken och i luften.
Ny teknologi samt datoriserade och modulariserade system gjorde det möjligt att reducera flygplanets storlek och vikt samtidigt som tillförlitligheten ökade och driftkostnaderna minskade. Datoriseringen är en förutsättning för att klara av jakt-, attack- och spaningsuppdrag med ett och samma flygpan.
Det som har haft den största inverkan på både vikt och tillförlitlighet är övergången från mekaniska och analoga system till digitala lösningar. Modern elektronik är lättare och tar mindre plats än mekanik. Den är också betydligt driftsäkrare vilket i sin tur betyder ett minskat behov av reparationer, reservdelar och personal. Gripens utvecklingspotential är mycket stor tack vare den nya tekniken. Genom fortsatt utveckling, framför allt av datorprogrammen, kommer Gripen att kunna hållas toppmodern under mycket lång tid.
Gripen är ett fullfjädrat jaktflygplan men kan förvandlas till ett lika kvalificerat attack- eller spaningsflygplan. Piloten behöver bara trycka på en kanpp för att omprogrammera flygplanet. Ett Gripenplan kan under en och samma dag genomföra olika uppdrag med samma pilot. En unik detalj är att samma vapenbalkar kan bära olika typer av last, som tex. tunga attackvapen, jaktrobotar, extratankar, spaningskapslar mm. Gripen är dessutom alltid utrustad med automatkanon och jaktrobotar i vingspetsarna för självförsvar. Piloten kan exempelvis avbryta ett attackuppdrag för att övergå till jaktförsvar av sig själv eller sina förbamdsmedlemmar.
Flygplanet kontrolleras med ett elektriskt styrsystem som ger en rad fördelar. Det innebär att man har kunnat bygga automatiska begränsningar som ser till att piloten hela tiden kan utnyttja flygplanet till dess yttersta gräns. Flygegenskaperna blir dessutom programmerbara och flygplanet blir mycket harmoniskt att flyga. Piloten kan hela tiden koncentrera sig på den taktiska situationen och sitt uppdrag.
Med ett elektriskt styrsystem kan man vidare utnyttja fördelarna med att göra planet aerodynamiskt tippinstabilt i underljudsfart genom att placera tyngdpunkten längre bak. Det resulterar i att flygplanet får bättre manövrerbarhet och avsevärt mindre luftmotstånd, särskilt i överljudsfart.
Gripen är utrustad med en mycket kraftfull pulsdopplerradar med förmåga att även i störd telemiljö följa många mål samtidigt, både lågtflygande mål och mål på långt avstånd. Gripens radar kan också automatiskt prioritera målen. Vid anfall med radarstyrda robotar kan den ge uppdaterade måldata till avfyrade robotar.
Varje Gripenplan står i kontinuerlig kontakt med ledningscentraler och andra Gripenplan via datalänk som automatiskt överför information. Varje Gripenpilot vet alltid var hans förbandsmedlemmar befinner sig och vad de ser på sin radar. Kombinationen radar och datalänk ger Gripenpiloten en överlägsen uppfattning om situationen. Datalänken ger också möjligheter att se ett fiendeplan utan att själv upptäckas. Genom att använda måldata som automatiskt länkas från andra Gripenflygplan kan piloten uppträda radartyst med de taktiska fördelar som detta innebär. Samma taktik kan utnyttjas mot markmål och sjömål. Måldata från ett Gripenplan kan överföras till en attackerande och radartyst grupp av andra Gripenplan.
Mycket av den information som piloten behöver presenteras klart och logiskt på tre indikatorer av sk. head-down-typ. Dessa bildskärmar är ljusstarka och lätta att läsa av. Det är nödvändigt i de krävande och skiftande ljusförhållanden som råder i ett stridsflygplan. Det tre skärmarna är identiska i sin konstruktion. Om en av skärmarna av någon anledning skulle slås ut, kan därför en av de andra skärmarna överta uppgifterna. Men det är siktlinjesindikatorn, den sk. head-up indikatorn, som är pilotens viktigaste informationskälla vid strid. Siktlinjesindikatorn ger logiska och enkla symboler om flygdata och siktning, optiskt överlagrat på omvärlden. Piloten får alltså all den information han behöver i sitt normala synfält, utan att ha behöver ta ögonen från målet. Piloten behöver under strid inte heller ta händerna från gasreglaget och styrspaken eftersom alla knappar och reglage som han behöver i en stridssituation är placerade på gasreglaget och styrspaken.
Vid fastställda intervaller töms Gripens test- och övervakningssystem på data och jämförs med data från andra Gripenplan. På så sätt skapas en databas där tillståndet för såväl det enskilda Gripenplanet som hela flygplansflottan systematiskt följs upp. Erfarenheterna från driftuppföljningen ligger till grund för optimeringar av Gripens underhåll. Det har medfört att underhållet kan göras när det behövs istället för, som traditionellt, vid fasta intervaller, oavsett om det behövts eller inte.
Gripens inbyggda test- och fellokalisering samt principen med utbytbara enheter är kärnan i Gripens underhållskoncept. Det är under en klargöring på en vägbas som underhållskonceptet får visa vad det verkligen går för. I klargöringen ingår bl.a. att inspektera flygplanet, att tanka, att ladda automatkanonen och att hänga nya vapen. En fullständig klargöring för ett jaktuppdrag utförs på mindre än tio minuter av fem värnpliktiga och en flygtekniker. En unikt kort tid vid en internationell jämförelse. Detta är möjligt eftersom åtgärderna är få och lätta att utföra. Utrustning och verktyg har minimerats. Det enda som behövs när man hänger vapen är ett enkelt hissdon, som för övrigt också kan användas när man byter motor. Och motorbytet i sig tar bara omkring en timme.
Gripen har korta start- och landningssträckor för att kunna utnyttja en bit av en vanlig landsväg som flygfält. Flygplanet är smidigt och lätt att manövrera på marken. Den snabba klargöringen och möjligheten att snabbt hitta och reparera ett fel minskar tiden på marken och därmed risken att bli utslagen. Ett inbyggt hjälpkraftaggregat gör att flygplanet inte är beroende av yttre utrustning för t.ex. strömförsörjning, kylluft och motorstart.
Gripens överlevnadsförmåga påverkas också av dess storlek. Ett mindre flygplan är svårare att upptäcka, både för ögat och med radar. Det blir också svårare att träffa med radarstyrda robotar. Ett mindre flygplan har också en mindre motor som ger ifrån sig mindre värme vilket i sin tur gör det svårare för värmesökande robotar att träffa.
Gripen är byggd för en hård verklighet. Systemen i planet har inbyggda back-up funktioner. Flygplanets datorer kopplar in reservsystem om det blir nödvändigt. Huvudsystem och reservsystem är placerade så att de inte riskerar att slås ut samtidigt. De flesta system har också dessutom stegvis nedkoppling vilket innebär att endast den skadade delen av systemet tas ur drift och att systemet fungerar med reducerade prestanda. En Gripen i strid kan t.ex. förlora två roderytor. Piloten kan ändå flyga hem sitt flygplan och landa.
På den centrala kroppsbalken samt på två vingbalkar kan en eller flera fällbara bränsletankar monteras vid exempelvis behov av ökad räckvidd. Gripen kan beväpnas med robot Rb 75 Maverick och attackraketkapslar som anskaffats för Viggen-systemet. Dessutom kommer Gripen att utrustas med den svenska sjömålsroboten RB 15F samt bombkapsel BK39 utrustad med multipelstridsdelar. FMV tecknade i april 1992 avtal med MBB om serieleverans. Bombkapseln kan fällas utanför räckvidden för målets luftvärnsskydd. Kapseln styr själv in över målet där olika typer av ammunition kan skjutas ut över en stor yta.
Gripen har redan i grundutförandet en inbyggd spaningskapacitet. För spaningsuppdrag kommer Gripen dessutom att förses med en spaningskapsel innehållande sensorutrustning av olika slag. Slutligen kommer JAS 39 Gripen för jaktuppdrag att utrustas med en avancerad radarjaktrobot med medellång räckvidd. I juli 1994 beslutade regeringen om inköp av ett begränsat antal amerikanska AMRAAM robotar.
Ett avtal om robotsamarbete träffades 1992 mellan Saab Missiles, Thomson och British Aerospace Defence. Syftet med avtalet är att gemensamt verka för att ett nytt europeiskt radarjaktrobotprojekt väljs som ett europeiskt jaktrobotalternativ till morgondagens europeiska jaktflygplan.
En radarjaktrobot innehåller en autonom, aktiv radarmålsökare som ger s.k. "Fire and Forget" kapacitet. Piloten får med en sådan robot större taktisk frihet än tidigare. Han kan med den nya beväpningen direkt efter robotskott göra effektiv undanmanövrar eller angripa ett nytt mål. Robotens målsökare kan efter skott uppdateras med ny information med hjälp av en datalänk.
Trots att Flygvapnets utbildning av Gripenpiloter omfattar både jakt-, attack- och spaningrollerna förlängs utbildningstiden bara i begränsad omfattning i jämförelse med utbildningen för en uppdragstyp i ett traditionellt stridsflygplan. Det beror på att Gripens systemkonstruktion, presentationssymboliken och förarkabinens utformning har gett ett mycket lättfluget plan.
Den första truppstyrkan kommer att tas i bruk vid F7 i Ståtenäs i år. Den andra kommer också att tas i bruk i Ståtenäs år 1998. Båda kommer helt att ersätta de två Viggen trupperna där.
Utvecklingen av Gripen har skett i nära samarbete mellan tillverkare, kund och användare. Försvarets Materielverk (FMV) är den myndighet i Sverige som är köpare av Girpensystemet för svenska flygvapnets räkning.
Kravet var att åstadkomma ett flygplan med sådana systemprestanda att det skulle kunna uppträda såväl som jakt-, attack- och spaningsflygplan och dessutom vara väsentligt mindre än föregångarna. Detta krav kan bara uppfyllas med utnyttjande av den allra modernaste tekniken på alla områden.
Vid landning, efter den sjätte provflygningen i februari 1989, havererade provflygplan nr. 1. Statens haverikommission (SHK) konstaterade att haveriet orsakats av en olämplig dimensionering i styrsystemets mjukvara. Ett tidskrävande arbete lades efter haveriet ned på att utveckla och förbättra styrsystemet. Mycket omfattande simuleringar utfördes både på marken och i luften. Bl.a. utnyttjades det amerikanska CALSPAN-laboratoriet för flygsimuleringar. Under våren 1990 avslutades detta omfattande arbete och i maj samma år återupptogs flygproven med det andra provflygplanet.
Det första serietillverkade flygplanet havererade 8 augusti 1993 i samband med en flyguppvisning i Stockholm. Piloten sköt ut sig och planet totalhavererade på Långholmen utan att några människor kom till allvarlig skada. Efter haveriet vidtog ett omfattande analysarbete av FMV och IG JAS. Arbetet omfattade bl.a. utredningar rörande styrsystemet, provflygningarnas bedrivande och en genomlysning av människa/maskinförhållandet. Utredningarna utmynnade i ett åtgärdsprogram. Flygningarna återupptogs 29 december 1993. En ny edition av styrsystemets mjukvara infördes i samtliga flygplan.
Det elektriska styrsystemets egenskaper har under hela tiden ägnats stor uppmärksamhet. Den styrsystemedition som nu används är det seriemässiga styrsystemprogrammet. Provflygarna är överens om att Gripens flygegenskaper är överlägsna tidigare flygplanstypers.
Radarproven har följt de uppgjorda planerna med mycket goda resultat. Proven med motorfunktionerna har fungerat utan invändningar. Motorfunktionerna har utsatts för allt svårare miljöer och krav i takt med att flygplanet pressats allt närmare gränsvärdena. Vapenproven och de kritiska första skjutproven med såväl den kraftfulla 27 mm automatkanonen som med robotar genomfördes med fullgoda resultat.
Utvecklingen av den tvåsitsiga versionen har slutförts utan nämnvärda problem. Planet presenterades i slutet av 1995 och flög för första gången i början av 1996. Första leverans planeras till 1999. Totalt ca. 260 personer har varit engagerade i utvecklingsarbetet. När det gäller möjligheter till export av JAS 39 Gripen är en tvåsitsig version en förutsättning.