|
|
|
Av de 45 samordnare som utbildades under det första nationella projektet var 25 kvinnor och 20 män. Genomsnittsåldern ligger uppskattningsvis strax under 40 år. Omkring var sjätte samordnare har
invandrar Några få är pensionärer men de flesta arbetar heltid - dock inte inom socialtjänsten. Drygt ett tjugotal yrken finns representerade t ex: journalist, lagman, regissör, butiksinnehavare, barnskötare, sjuksköterska, chaufför, tunneltågförare, socialarbetare, lärare, byggnadsarbetare och diakon. |
Samordnarnas egen lista över vad som utmärker en bra samordnare omfattar ett trettiotal
kännetecken. Inget av dessa rörde dock formell utbildning eller yrkesbakgrund - samtliga handlade istället om förhållningssätt och personliga egenskaper. Samordnarna får en kort grundutbildning (2-3 dagar) samt ofta också en uppföljande utbildningsdag. De arvoderas av socialtjänsten per arbetad timme. Ersättningen varierar något mellan kommunerna, men ligger vanligtvis på samma nivå som socialsekreterarna + ob-tillägg och omkostnader för telefon samt resor. Ett genomsnittligt uppdrag omfattar omkring 28 arbetstimmar, mötet inräknat. Förberedelsearbetet sträcker sig över ca 3 - 5 veckor och utförs i huvudsak under kvällar och helger. Det genomsnittliga antalet uppdrag per samordnare och år kommer framöver, gissningsvis, att vara 3-6.
|
En samordnare ska ha intresse av att arbeta med människor samt vana vid att tala med barn. Samordnaren ska vara en "icke-expert" och har inte uppdraget att försöka lösa familjens problem. Uppdraget är i stället att hjälpa familjen att få till ett konstruktivt möte - familje |
Samordnarens största svårighet ligger nog - åtminstone under de första uppdragen - i att "hålla sig utanför" så att man t.ex inte hamnar i diskussioner om hur problemen skall lösas. Att ha tilltro till den utvidgade familjens förmåga, samt "is i magen" är därför nödvändiga komponenter. |
|
|