På denna sida redogör jag i huvudsak för skillnaderna mellan de familjerådslag som initieras av förskolan/skolan och de som initieras av socialtjänsten. Läsare som inte är insatta i hur förberedelserna och själva mötet går till, rekommenderas att först läsa sidorna 1-12.
(För enkelhetens skull använder jag mig i följande text av begreppet "skola", men avser genomgående också dagis/förskola.)
|
Bakgrund
Under våren 1997 blev det uppenbart för mig...
Familjerådslaget har en given plats också i skolans elevvårdsarbete. Efter nära tjugo år som lärare inom grundskolan är det lätt att rada upp exempel där ett familjerådslag sannolikt hade kunnat bespara barn, föräldrar, nätverk och personal mycket smärta och många frustrationer. Alla barn går i skolan och personalen ser tidigt vilka barn som behöver stöd. Krympande resurser - många gånger kombinerat med en bristfällig dialog mellan skola och hem - leder ibland till ett gigantiskt svek mot det enskilda barnet. Ofta, men inte alltid, kan man härleda barnets skolproblem till förhållanden som ligger utanför skolans verksamhet. Samtidigt kan vi inte blunda för att skolan ibland skapar problem för det enskilda barnet. |
När ska man inte ha familjerådslag i skolan?
Alla anställda är skyldiga att "genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd." (§ 71 Socialtjänstlagen) Av olika skäl fungerar detta inte alltid så bra - utan man väntar ofta för länge eller underlåter kanske t.o.m. att göra någon anmälan. Att erbjuda familjerådslag inom skolan får aldrig vara ett alternativ till att göra en anmälan! I samband med att anmälan görs kan man möjligen föreslå familjen/socialtjänsten att hålla ett familjerådslag som också omfattar skolsituationen. (Min uppfattning är att familjerådslagsarbetet kommer att tydliggöra i vilka situationer en anmälan är påkallad - bl. a. när man formulerar de frågor man vill att den utvidgade familjen ska diskutera.)
|
När kan man då ha familjerådslag i skolan?
När en elev hamnar i svårigheter är arbetslaget den naturliga enhet där personalen diskuterar hur man på bästa sätt ska kunna lösa situationen. Kontakter tas då också vanligtvis med hemmet. Nästa steg är att vända sig till elevvårdsteamet eller motsvarande: t. ex. en kurator, skolsköterska, speciallärare eller rektor. Det är, tycker jag, i detta skede och i denna grupp man ska överväga att ge familjen ett erbjudande om familjerådslag. Familjerådslag kan i princip användas i alla situationer. Dock känns det som ett rimligt antagande att metoden i första hand kommer att användas då situationen bottnar i sociala eller t. ex. relationsmässiga problem. Exempel på skolans frågeställningar till den utvidgade familjen skulle då kunna vara:
- Vad kan man göra för att Marcus ska trivas i skolan?
(Ex: åk 4, skoltrött, koncentrationsproblem, goda kamratrelationer, ensamstående mamma, pappa lever i ett nytt förhållande med två yngre barn.)
- Vad kan man göra för att Louise ska slippa att komma i konflikter?
(Ex: åk 1, straffar ut sig genom sitt behov av att alltid få sin vilja igenom, hamnar i slagsmål, få och sporadiska kamratkontakter, inga inlärningsproblem.)
|
Vem gör vad - vägen mot familjerådslaget
När elevvårdsteamet har beslutat sig för att ge familjen ett familjerådslagserbjudande, bestämmer man vem i gruppen som ska ansvara för det fortsatta arbetet, låt oss säga att det blir kuratorn.
Efter dialog med klassläraren m.fl ska kuratorn:
1. formulera de frågor som "skolan" vill att familjerådslaget ska diskutera.
2. bedöma vilka informatörer som bör bjudas in till familjerådslaget.
Klassläraren! Specialläraren? Fritidspersonal? Slöjdläraren? Skolsköterskan? Annan?
3. kontrollera att samordnare finns att tillgå.
4. träffa familjen för att: erbjuda familjerådslag, redogöra för punkt 1+2 samt ge familjen den skriftliga informationen: "Ni har fått ett erbjudande om familjerådslag".
5. om familjen tackar ja - underteckna ett avtal tillsammans med föräldrarna och samordnaren.
Ang. hävd sekretess under familjerådslaget, samordnarens anmälningsplikt mm.
6. meddela informatörerna när familjerådslaget ska hållas och vid behov ge dem den skriftliga informationen: "Du är inbjuden som informatör..."
7. avvakta inbjudan från familjen/samordnaren.
Familjerådslaget genomförs sedan "som vanligt" i steg 1 och 2:
Samordnaren leder mötet.
Del 1: Klassläraren och andra informatörer redogör för sina bilder och sedan lämnar mötet.
Kuratorn stannar dock kvar under hela mötet.
Del 2: Den utvidgade familjen formulerar i enskildhet sin handlingsplan.
Kuratorn och samordnaren finns tillgängliga i ett angränsande rum.
Under mötets sista del finns dock en viktig skillnad:
Del 3: Familjen presenterar "som vanligt" sin handlingsplan, men kuratorn tar inte ställning till planen under mötet.
När mötet avslutas upphör samordnarens uppdrag. En annan skillnad är att familjerna ibland formulerar två handlingsplaner: en officiell, som delges skolan och en inofficiell som rör "privatlivet".
Efter familjerådslaget ska kuratorn:
1. Ta med handlingsplanen till skolan för att där - tillsammans med den personal som berörs - ta ställning till planens innehåll. Här ska ambitionen vara att tillmötesgå familjens önskemål.
2. Se till att ett planeringsmöte hålls där man tillsammans med familjen tar beslut om vad som ska göras, det vill säga upprättar en "åtgärdsplan". Minst hälften av mötesdeltagarna bör tillhöra familjen och dess nätverk.
Oftast vill familjerna ha ett uppföljande familjerådslag för att utvärdera och revidera sin handlingsplan . Efter det uppföljande familjerådslaget kan man vanligtvis föreslå den utvidgade familjen att träffas på egen hand - utan hjälp av samordnaren.
|
Vilka hinder finns då? Bristande tillit till familjerna
Arbetet med familjerådslag har sin värdegrund i synsättet att familjen och dess nätverk har "resurser, vilja och förmåga". Kan man inte sätta sin tillit till det, utgör man naturligtvis själv ett hinder. Så fort man har haft några familjerådslag i "grannskapet" brukar tilltron växa sig starkare...
Familjerna tackar nej
Ett annat hinder är att familjerna tackar nej! Detta brukar vara särskilt frustrerande för dem som med stor entusiasm ger sig in i familjerådslagsarbetet. Här bör man dock ha i minne att erbjudandet i sig säkert startar processer, bland annat med tanke på de frågor man har presenterat mm.
Många familjer tycker att idén är bra, men vill pröva andra vägar innan de är beredda att tacka ja. Om behoven kvarstår vid ett senare tillfälle, kan det därför vara bra att återkomma med erbjudandet. Familjerna ska aldrig forceras till att tacka ja. För att familjerådslaget ska bli bra krävs att föräldrarna:
1. är beredda att "lägga korten på bordet" T. ex. genom att låta informatörerna "fritt" ge sina bilder av skolsituationen. Om familjen vill, kan de också ge sina bilder under mötets inledande del.
2. är beredda att bjuda in de personer som är viktiga för barnet.
Inte bara personer ur det vardagliga umgänget...
Erfarenheterna hittills tyder dock på att familjerna tackar ja i något större utsträckning än vad man gjort i de nationella projekt som drivits inom socialtjänsten.
Finansieringen
Finansieringen kan vara ett hinder. På många håll blir det säkert viktigt att förankra idéerna hos kommunens politiker. Tror man på modellen, ser man också att vinsterna i första hand ligger på det mänskliga planet och att det på sikt också bör innebära ekonomiska besparingar.
|
Att komma igång
Nationellt
Det känns viktigt att pröva modellen i lite större skala och min ambition är att under hösten år 2000 få till stånd ett nationellt försöksprojekt i 15 kommuner. (2-3 skolområden per kommun). En förhoppning är att statliga medel ska skjutas till för att täcka kostnaderna för utbildning, erfarenhetsutbyte och utvärdering.
(Det har varit lätt att få gehör för idéerna, men svårt att få någon på nationell nivå att ta tag i det hela och agera. De flesta vill avvakta den elevårdsutredning som enligt uppgift ska släppas i november. Många kommuner / skolor har hört av för att få veta mer om familjerådslag inom skolan. Några få har utbildats och familjerådslag har hållit i bl. a. Mörbylånga och Söderhamn.)
Lokalt
För att komma igång på lokal nivå krävs, tycker jag, bland annat:
- att elevvårdspersonalen får en 2-dagarsutbildning.
- att personalen och samarbetspartners informeras - senare även föräldrar, medier m. fl.
- en projektledare . Kanske någon som kan avsätta en del av sin nuvarande tjänst för detta?
- diverse informationsmaterial mm. Kan rekvireras från mig till självkostnadspris på telefon 0270-424610
|
Avslutningsvis
Familjerådslaget är, som jag ser det, ett viktigt komplement i elevvårdsarbetet. Personalen uppmärksammar tidigt de barn som inte mår bra. Ibland kan man lösa problemen i en dialog med barnet och föräldrarna - men inte alltid.
Att lämna ett familjerådslagserbjudande - det vill säga att be familjen att samla barnets "nära och kära" för att diskutera barnets skol- (och livs)situation och hitta lösningar - är i grunden ett förhållningssätt. |
