|
|
|
Jag har idag haft förmånen att arbeta som samordnare i flera familjerådslag. Min bild är att föräldrarna och barnen stärks i sin självkänsla och att släktingar/vänner i nätverket är glada över att få vara delaktiga. Barn har uttryckt spontant ungefär: -Tänk, att alla kom för min skull! och flera föräldrar har fällt yttranden som: - Jag känner mig mycket säkrare nu, när hela släkten har enats om hur vi skall göra. |
|
I oktober 1997 avslutades projektet i de tio försöks |
Många kommuner visar just nu ett stort intresse för att börja arbeta med familjerådslag. Mitt råd till dessa kommuner är att man ska ta god tid på sig när det gäller att diskutera familjerådslagets grundläggande värderingar: Den utökade familjen har kraft, kunskap, vilja och förmåga - och därmed också de bästa förutsättningarna för att upprätta en handlingsplan som motsvarar den unges behov. Med mina praktiska erfarenheter är jag övertygad om att man - utan denna värdegrund - relativt omgående kommer att köra fast och hamna i en mängd motsägelsefulla situationer. Vidare är jag övertygad om att kommunerna måste utse "projektledare"/"positiva pådrivare" för ganska lång tid framöver. Det är så lätt att "falla tillbaka i det gamla" och socialsekreterarna kan behöva uppmuntras/påminnas för att modellen ej ska rinna ut i sanden... |
Med hopp om att jag med dessa sidor kunnat klargöra en Mats Lindström |
|
|