|
September
2004
Jag
trodde att jag äntligen hade besegrat jordärtskockorna
men ack vad jag bedrog mig. Dom hade bara gjort en strategisk reträtt
in i häcken. En morgon när jag lyfte blicken såg
jag att häcken blommade. Högt ovanför den tämligen
välansade häcken svävade ett knippe gula blommor.
Den hade inte bara överlevt, den hade lyckats växa sig
så där en tre meter hög och krönt framgången
med en kaskad av knoppar. Nu får den leva. Sådan överlevnadsinstinkt
måste belönas. I fortsättningen får den asyl
i häcken
Trots
att det är sensommar blommar det på bra fortfarande.
Rudbeckiorna är höstens räddning. Nu har jag både
gula, vita och röda. Men allra bäst tycker jag om höstanemonerna.
Mina är fortfarande ganska små, men blir störr för
varje år. Jag hoppas på sådana jättebuskar
som vi såg i Danmark i somras.
Skörden
har blivit hyfsad i år. Jag har plockat massor av tomater,
slanggurkor och till och med en melon i växthuset. Paprikorna
har också varit produktiva, speciellt den gula. Annars har
växthuset mest varit växt-BB i år. Jag har satt
massor av sticklingar som trivts fint i den fuktiga värmen.
Nu har jag gott om rosmarin- och salviaplantor som jag hoppas kunna
övervintra. Dessutom lite krukväxter: benjaminfikus, apelsin,
diverse kaktusar och några murgrönor.
Läs
hela dagboken
|
 |
| Inget
biter på en jordärtskocka. |
 |
| Det
här fina fångstnätet har en spindel draperat
över min ros. |
 |
| Röda
rudbeckior är ståtliga. |
 |
| Liksom
gula. |
|