|
O tysta ensamhet, var skall jag nöjen finna? Bland sorg som ingen vet skall mina dar förrinna. En börda tung som sten mig möter vart jag går. Bland tusen finns knappt en, som kärlek rätt förstår.
Det är den tyngsta sorg, |
Ett rent och ädelt sinn, en dygd, som ensamt blänker. En mun som talar ett med allt vad hjärtat tänker. Jag tror en sådan vän är mer än mycket rar. Var skall jag finna den, som dessa dygder har?
Emellan dig och mig |