Han blundar och tänker tillbaks några år
på landsvägen bredvid den skönsta nymf går.
Vid sidan hans hänger det vackraste svärd
som ej längre följer hans sorgfyllda färd.

Så plötsligt ur skogen nu rövare ses
de skriker och gastar ej någon nåd ges.
Men riddaren skyndar att kasta sin kniv
den träffar och stjäl nu ett människoliv.

Men mannen i dödsryck släppt pilen sin lös
den flyger och träffar den fagraste tös.
Så borras den djupt in i jungfruns bröst
ett skrik kan man höra till riddarens tröst.

Han slår och han skriker i vilt raseri
och rövarna kväder sitt sista dödsskri.
Men efter den striden hans klinga är bruten
sinnet är mörkt jag och riddarnŽ försluten.