|
Nu hoppar haren kråka på ängens vita gräs, nu glider gladan slint i snögan snår. I långa lopp och längslar min kropp i Molom går, ty slokar sol på natto- samma näs.
Stjärnor i skelom,Nu duggar dagg från dejlom i mörkomånan sjö, och stjärnor stinga hål i himmelen. Mi glyckans glada glejom, när kommer du igen? Ty kommer du skall vissomliga dö. |
Stjärnor...Så lutar somt sig stilla på vitan väntomvall, när smältan sol för- rinner med min dag. Den röda sorg sig hällnar vid klittrand bällrom slag, från Molom flyr min själ i svollna svall.
Stjärnor... |