Den dagen var grå och den vinden hård,
det var vinter och mörkt och kallt.
Det var just den dan då rövarna kom,
för å härje å bränne ner!
I Illerns mörkaste vattendjup
ligger kistan på botten kvar.
En silverskatt som hon sänkte ner
den dagen då gårn brann ner.
Det var män med påkar och blanka svärd,
ja de rövte och satte skräck.
Men Karin lyckades fly ifrån gårn,
med koppar och silver i säck.
I Illerns...
Hon sprängde fram genom yrande snö,
på sin väg ner mot Illerns strand.
Strax efter kom rövarn i rasande sken,
och hon kände hur tiden försvann.
Hon hann dock fram genom skogen till sjön,
där hon ut över isen red.
Innan rövarna ser sänkte Karin sin skatt,
glider kistan i djupet ner.
|
I Illerns...
Hon mötte sitt öde där ute på sjön,
hennes blod färga Illern röd.
På isen lämnades hennes kropp,
silverskatten blev Karins död.
Ett mystiskt sken i den mörkaste natt,
varje år syns på Illerns sjö.
I djupet glöder Karins skatt,
där kista och hon fick dö.
I Illerns...
I Illerns...
I Illerns...
|