Något måste jag ju kalla mig, så varför inte göra en liknelse över en uppmålad förebild till alias?
Han som bryter ner i partiklar, analyserar och kommer med ett svar på allt så småningom. Den obotligt vetgirige som inte backar för allehanda otrevligheter i sin jakt. Jakten efter svaret på livets gåta, svaret på döden...
Han som avskyr sig själv, men inte kan sluta sökandet. Inte kan nöja sig med att acceptera att döden bara är det självklara svaret på livet, och att livet är slut då man funnit meningen med döden. Innehållslös och tom vandrar han vidare längs lärandets vägar i väntan på att se, i hopp om att finna...
Oj, oj! Mörkare än tänkt blev det, men varför ta så hårt på saker?
Se det för vad det är - filosofiska utsvävningar. Alltför filosofisk ska jag dock inte bli här, utan bjuder er istället vidare runt min alltid ofärdiga site. Se så, pallra er iväg!
