Den svenska armén var en av de första som satte in en kanon i sitt trupptransportfordon när Pbv 301, föregångaren till Pbv 302 levererades 1961 och då beväpnad med 20 mm akan m/45. Parallellt med att Pbv 301 serietillverkade utvecklades 302:an och då med liknande beväpning som föregångaren, dock tornmonterad. Det manuellt manövrerade tornet på Pbv 302 vänstersida är beväpnat med en 20 mm Hispano Suiza HS 804 automatkanon betecknad m/47D. Grundkonstruktionen satt i jaktplan som Spitfire Typhoon mfl under andra världskriget. De aktuella vapnen kommer ifrån J 29 Tunnan. Automatkanonen fungerar enligt principen gasuttag på eldröret som påverkar en pistong som för tilllbaka slutstycket efter skott. Kanonen handriktas i två hastigheter och kan eleveras +37° och dumpas -10°, tornet kan vridas 360°. Siktet är ett dagsikte med 8 ggr förstoring och ballistisk streckskala. Kanonen matas med antingen pansarprojektiler eller spränggranter i magasin om 30 patroner. Nyligen anförskaffades en MP- (MultiPurpose) granat vilken kommer att ersätta både pansarprojektiler och spränggranter. Granaten är en pansarsprängbrandprojektil med god verkan mot både pansarmål och oskyddadde mål.
Chassit är av helsvetsat stålpansar med dubbelt pansar i sidorna för ökad flytförmåga och ökat skydd mot pansarspränggranater. Fronten på fordonet står emot 20 mm granater. Vagnen har bättre skydd än liknande vagnar som M113 och FV 432. De vagnar som tjänstgjort i forna Joguslavien har försätts med ytterligare utvändigt skydd och kevlarfiltar på insidan för att förhindra splitter orsakade av RSV-granater. Pbv 302 är het amfibisk och framdrivs i vatten av dess band. Innan man går ned i vattnet för man upp vattenavledningsskärmar i fronten och startar länspumparna. Dock bör nämnas att vagnen inte längre används amfibisk. Ofta överlastas vagnen vilket medför större förberedelsetid. Dessutom ses det inte längre operationellt viktigt att kunna simma. Motorn utgörs av en 6 cyl Volvo -Penta THD 100B, en liggande bussmotor placerad under golvet på fordonet. Besättningen är placerad i fronten och skyttesoldaterna i det bakre utrymmet.
Besättningen består av skytt och förare samt vagnchef. Skyttegruppen består av åtta skyttesoldater som sitter mittemot varandra med tre på varje sida och gruppchef och ställföreträdare med ryggarna mot varandra vid de bakre dörrarna. Gruppen är organiserad med två omgångar, en med kulspruta och en med granatgevär. De kan lämna vagnen via två dörrar längst bak. De kan även skjuta och strida från två takluckor. Striden genomförs som regel som vagnstrid men även som avsutten.
