|
1918 kom den första kpisten MP 18 från Tyskland tillverkad av Hugo
Schmeisser. I Sverige infördes kpisten först i slutet av 30-talet. Den
första kpisten man köpte in var av den finska modellen Lahti.
Vapnet benämndes m/31 och senare m/37, m/37-39 och m/37-39F efter
modifieringar. Lahti-kpisten var både tung och stor med sin träkolv
liksom den amerikanska Thompsson m 1928 (m/40) som inköptes i ett
mindre antal under kriget. Sverige ville under kriget ersätta och
komplettera dessa vapen med ett större antal. De vapen som var
aktuella för svensk massproduktion var en finsk kpist och två
svenska kpistar från Husqvarna respektive Carl Gustafs Gevärsfaktori.
Carl Gustafs Gevärsfaktoris vapen antogs som kulsprutepistol m/45
främst pga dess effektivitet, enkla funktion och priset. Kostnaden
kunde minimeras till 60 kronor genom att använda moderna
tillverkningsmetoder med i största utsträckning pressad plåt.
Den första versionen m/45, tillverkades för 9 mm m/39-ammunition. Under Kongokriget uppmärksammades ammunitionens dåliga verkan och en ny ammunition m/39B togs fram. Det visade sig dock att kpistens bakstycke var för klent konstruerat för den nya kraftigare ammunitionen. Därför togs ett nytt bakstycke fram med en hake runt en klack i lådan. Kpistar med modifieringen benämns m/45B och känns igen genom att de är grönmålade mot m/45 svarta fosfatering. M/45 kunde ursprungligen användas med m/37-39 50-skotts magasin men numer efter modifierad magasinsstyring endast med 36-skotts. En tredje version med modifierad mantel togs fram för att kunna fästa bajonett benämns m/45C. Från att i princip varit enhetsvapen i armén används vapnet numer endast av Driftvärn, andra frivilligorganisation och i icke stridande förband och vaktförband i mindre utsträckning. Dock finns ett mycket stort antal vapen kvar i mobiliseringsförråd, vissa inte ens använda. Under åren har användarna varit många inte minst pga dess enkelhet och funktionssäkerhet. Bland användarna kan nämnas de Amerikanska Special Forces med en ljuddämpad version, svenska attackdykare, krigsmakterna för Egypten (benämnd Port Said), Irland och Indonesien samt den svenska polisen som understödsvapen försedd med enkelskotts-spärr.
Konstruktionsprincipen är tungt slutstycke. Principen bygger på
ett slutstycke med fast tändspets och en rekylfjäder. Då vapnet avfyras
frigörs slutstycket och förs framåt av rekylfjädern. En patron förs
då in i patronläget och då patronen slår i patronlägets framkant
slår tändspetsen mot tändhatten och patronen avlossas. Samtidigt
som krutgasen driver projektilen genom pipan pressar den även
slutstycket bakåt. Eftersom slutstycket är tungt och tändspetsen fast
är det fortfarande på väg framåt i skottlossningsögonblicket.
Slutstycket bromsas sedan av tyngden så att den endast hinner påbörja
den tillbakagående rörelsen medan projektilen fortfarande är i
loppet. I den bakåtgående rörelsen kastas hylsan ut och sedan fortsätter
rörelsen igen tills dess att avtryckaren släpps. |
|
| Vikt med fullt magasin och vapenrem: | 4,4 kg |
| Vikt fullt magasin med 36 ptr: | 0,7 kg |
| Längd utfällt axelstöd: | 811 mm |
| Längd infällt axelstöd: | 552 mm |
| Kaliber: | 9 mm * 19 mm |
| Projektilens utgångshastighet: | 420 m/s |
| Mekanisk eldhastighet: | ca 10 skott/sek |
Sammanställt och bearbetat av Robert Wennberg
SwedishArmy@usa.net