I början av 60-talet var den svenske soldatens personliga beväpning
k-pist m/45, Automatgevär m/42 eller mausergevär m/96. Övriga
västvärlden hade redan till största del ersatt k-pistar och
automatgevär med ett nytt koncept - Automatkarbinen, ett vapen med
k-pistens eldhastighet och gevärets räckvidd och precision. Den
första automatkarbinen, Sturmgevär 44, utvecklades och tillverkades
i Tyskland under 2:a världskriget. Utifrån det vapnet utvecklade
den unge ingenjören Michael Kalashnikov sin berömda automat
kalashnikov modell 47 (Ak 47). Tyskarna hade under krigets sista
månader konstruerat en förbättrad version av StG 44 kallad StG 45M
men då kriget tog slut förstördes fabriken och vapenteknikerna
flydde utomlands. Några tekniker under ledning av Vorgrimmer
hamnade i Spanien där de fortsatte sitt arbete. Resultatet blev ett
nytt vapen med teknik från StG 45M - Cetme.När läget stabiliserade
sig i Tyskland flyttade tre av dem: Heckler, Koch och Seidel
tillbaka till dåvarande Västtyskland. I Oberdorf anlade de fabriken
Heckler & Koch som till en början kom att tillverka symaskiner
tills dess att de kunde köpa licensrätten till Cetme-karbinen.
Efter modifieringar antogs vapnet av Västtyska armén under
beteckningen Gewehr 3.
I Sverige sökte man en efterträdare till Ag m/42 och k-pist m/45.
Försök med automatkarbin hade gjorts sedan 50-talet. Vapnen man
hade testat var:
Gram var en svensktillverkad automatkarbin som var en
vidareutveckling av Ag m/42 Ljungman. Efter de första testerna
visade det sig emellertid att endast G3 och FAL klarade
kravspecifikationerna. Efter slutförsöken i början av 60-talet hade
G3 modifierats på 40 punkter och antogs som Automatkarbin 4. G3 var
överlägsen FAL bla pga sin högre slitstyrka och lägre pris. Ak 4
tillverkades under åren 1965-70 vid Carl-Gustaf Gevärsfaktori och
Husqvarna vapenfabrik och därefter fram till avslutningen 1980
enbart vid Gevärsfaktoriet i Eskilstuna.
Konstruktionsprincipen för Ak4 är halvregling med låsrullar.
Principen går ut på att patronen reglas i loppet med rullar mot
snedställda ytor. Mekanismen fungerar som en mekanisk växel som gör
att slutstycket initialt rör sig 4 ggr längre än slutstyckshuvudet.
Syftet är att minska eldhastighetenutan att behöva ett tungt
slutstycke som bromsar farten. Pistongen rör sig bakåt av det
gastryck som styrs upp mot den genom ett hål ur pipan och påverkar
slutstycket så att det går bakåt.
Ak4 används idag främst vid
förband med mer fasta uppgifter där vikten på vapen och ammunition
spelar mindre roll. Ak 4 är fortfarande ett mycket bra vapen som
kommer att finnas i organisationen länge. Med en ny svenskutvecklad
pansarbrytande ammunition kommer vapnet att vara ett mycket bra och
slagkraftigt system långt in på 2000-talet.
