Nässjö stadsplan bygger på en byggnadsplan upprättad 1864 av kommissionslantmätare Esping, en av det nya samhällets stora fastighetsägare. Denna rutnätsplan, som har järnvägsstationen som utgångspunkt enligt A W Edelsvärds "idealstadsplan för järnvägssamhällen", gäller i stort sett än i dag för Gamla staden, medan förorts-

områdena är mera anpassade efter de naturliga förutsättningarna. Bebyggelsen i de nya stationssamhällena kom oftast att utvecklas i oreglerade former utefter gamla vägsträckningar samt kring stationsområdet och de industrier som startades och av naturliga skäl förlades i närheten av järnvägen, som fram till 1960-talet var det överlägsna transportmedlet. Många äldre industriminnen i nässjöbyggden har tyvärr fått förfalla och har i många fall rivits, (möbelfabriken i Bodafors), eller fått nya användningsområden (Pinnen).

De nya tätorternas bebyggelse bestod till en början av små gårdar liknande de på landet. Mot gatan låg ett bostadshus i en eller två våningar som oftast inrymde en eller flera försäljningslokaler. På gården låg stall, förråd och eventuellt en liten verkstad, kanske kombinerat med en mindre bostad för anställda. De första villorna var hus av salstyp med sexdelad plan, uppförda i 1½ - 2 våningar och ofta försedda med frontespis och rikt utsirad glasveranda eller förstukvist. Runt sekelskiftet 1900 blev den asymmetriska villan med torn och utspringande byggnadsdelar vanlig. Under 1910 och 20-talen dominerar villabebyggelsen i områdena runt själva centrum, med en och flerfamiljshus och "hyreshus" som såg ut som villor men ofta innehöll fyra eller sex mindre lägenheter.

Uppförandet av Nässjö stadshus (BM3) 1913-15, krävde en mer stadsmässig bebyggelse i centrum och byggnader som Nässjö sparbank (147), affärshusen i kv Blomberg (154) och Swendsénska (146) och Gudénska (148) fastigheterna bidrog verksamt till detta. Nässjös första hyreshus i modern mening, kv Pan (155), började byggas 1916.De första HSB-husen i Nässjö, kv Hammaren (174), byggdes 1944 och Nässjös tidigaste bostadsområden med hyreshus var Åkershäll uppfört 1948-49 och Runneryd som byggdes under åren 1950-54.

Den 17 mars 1886 föddes Arvid i lärarlägenheten i den då nyuppförda folkskolan vid Södra Torget, sedermera Centralskolan. Fadern var folkskolläraren J A Wallerström, som ett par år tidigare anlänt till Nässjö.

Arvid Wallerström startade med faderns hjälp ett accidenstryckeri 1907. Detta drev han tillsammans med en Bok & pappershandel i det då nyuppförda sparbankshuset vid Stortorget. Sin journalistiska karriär startade han när han en söndagsförmiddag 1907 tryckte en löpsedel med svart ram som meddelade att kung Oscar II hade avlidit! Därefter blev han under tio år Tidningarnas Telegrambyrå (TT) ´s ombud i Småland. Han gjorde då en lång rad reportageresor för att lära känna sitt landskap.

Arvid Wallerström köpte 1915 en fastighet vid Södra Torget, Storgatan 11, dit han flyttade tryckeriet som nu hette Wallerströms boktryckeri A.-B., - Grafia. Han var inte bara boktryckare och förläggare utan även författare till många av de böcker som trycktes hos den egna firman. Han gav 1916 ut den första i en lång rad av vad som skulle bli serien; Svenskt näringsliv i ord och bild; Nässjö handel och industri i ord och bild. Wallerström verkade själv som skribent i de flesta sammanhang. Och i volymen om Nässjö skriver han en över hundra sidor lång och ingående historik över Nässjös utveckling under järnvägsepoken från mitten av 1800-talet fram till det att Nässjö blev stad 1914.

Han nämner där alla män - för det rörde sig om män på den tiden - som haft någon betydelse för samhällets tillkomst och utveckling, liksom de som valdes in i den första stadsfullmäktigeförsamlingen. Jo, en kvinna nämndes, fröken Maria Malmberg, som genom sin "storartade donation" via arvet efter sin livsledsagare Carl Peterson, möjliggjorde byggandet av såväl stadshus och stadskyrka som samskola (nuvarande Norråsaskolan) och ålderdomshemmet Mariagården (nuv. musikskolan). Det som gör boken särskilt värdefull är den fotodokumentation som finns där. Stadens fäder finns på bild liksom de vid tiden uppförda byggnaderna av betydelse, officiella och privata samt industrier och affärer. Han utgav dessutom år 1908 en tomtkarta över Nässjö municipalsamhälle, vilken han själv sammanställ efter tidigare mätningar och utfört egna för att kartan verkligen skulle spegla de rätta förhållandena. Allt detta utgör en guldgruva för den som är intresserad av Nässjös tidiga historia.

1917 gifte sig Arvid Wallerström med Ebba Olsson (1894-1977), en flicka från Borås som han träffat på järnvägsstationen. Han visade henne runt i Nässjö medan hon väntade på tågbyte och tycke uppstod. De flyttade in i huset vid Södra torget och där bodde de, med sina tre döttrar, samman så länge de levde. Hustrun Ebba var hans samarbetspartner, hon skötte kontoret åt honom och hon körde honom i bil på hans resor i grannskapet då han saknade körkort.

"Nässjöpojkarna" var ett annat av Wallerströms projekt. 1938 samlade man in pengar till det s.k. Gustav Adolfs - monumentet vid Ingsbergssjön. Men efter att man bildat föreningen Nässjöpojkarna året därpå, beslöt man att rädda Nässjö gamla kyrka (uppförd 1791), vilken förfallit sedan staden fått egen kyrka 1909. Med Wallerström i spetsen lyckades man få ihop pengar till en totalrenovering lagom till 125-års jubileet 1941. Året därpå invigdes monumentet över växelundervisningsskolan, som vid hundraårsminnet av den svenska Folkskolan invigdes vid kyrkan, där den första undervisningen skett.

Men den största insatsen för sin hembygd torde Arvid Wallerström ha gjort som initiativtagare till att friluftsområdet Lövhult blev verklighet. Hans initiativkraft och beslutsamhet ledde till den snabba utveckling som området undergick sedan han, Werner Holmer och flera andra rekonstruerade Skid- och friluftsfrämjandets verksamhet och fick fart på byggandet av en Sportstuga. (se ovan)

Han verkade också aktivt som ombud för Svenska Turistföreningen och arbetade för att Ambjörngården räddades och den användes sedan under många år som vandrarhem. Han utgav också ett flertal turistiska skrifter, vilka skulle placera Nässjö på Sveriges turistkarta, nämnas bör Nässjö. Småländska höglandets metropol. Den utgavs i en mängd upplagor från slutet av 1930-talet och trettio år framåt.

Tryckeri AB Grafia var Wallerströms plattform. Den gav honom inkomst och trygghet så att han med även med stor energi kunde arbeta som Nässjös oavlönade informatör och förespråkare. Josef Rydén fastslår i sin uppsats i Då och Nu i Nässjöbyggden 1998 att; "Han var utan tvivel Nässjös främste PR-man under sin tid, och i den rollen har han egentligen inte haft sin like vare sig förr eller senare."