En del av den näst sista och hela den sista flocken av rättlösabalken finns förutom i huvudhandskriften B59 (t.v.) även bevarade i det äldre fragmentet B193 (t.h.).

Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ · han skal mæþ gíslum ovan fara ok í · østrægøtland · þa skal han sændí mæn híngæt* tíl aldragøta þíngs · þa skal laghmaþær gíslæ skíptæ · tua sunnan af landí · ok tua norþæn af lanþe · síþan skal aþra fíuræ mæn af landí gæræ med þem · þer skulu tíl íunæbækær · motæ faræ · Østgøta gísla skulu þíngat fylgíæ ok víttní bæræ at han ær sva ínlændær sum lægh þerræ · síghíæ · þa skal alþragøtæ · þíng í gen hanum næmnæ þa han tíl þíngs kombær þa skal han síc allum gøtom trolekæn sværíæ at han skal eígh ræt lægh a landí varu brytæ · þa skal lagmaþær han fyrst tíl konungs dømæ ok síþen aþrír · þer · ær han biþær · K · skal þa þrim mannum friþ giuæ þem ær eig hava niþingsværk giort ·

I þa skal han sændi mæn hingæt är något fel. Endera ska sændi vara sændæ eller så har ett sændæ glömts. Det ska alltså stå þa skal han sændæ mæn hingæt eller þa skal han sændæ sændimæn hingæt.

Detta är rättlösabalken
Svear äga [rätt] att taga (välja) konung och likaså förkasta/avsätta. Han skall med gisslan fara uppifrån och i Östergötland. Då skall han sända sändemän hit till alla (väst-)götars ting. Då skall lagmannen skifta gisslan. Två söderifrån landet och två norrifrån landet. Sedan skola fyra andra män från landet följa med dem. De skola fara till mötes till Junabäck. Östgötarnas gisslan skall följa med [kungen] dit och bära vittne att han (kungen) är så inländsk som deras lag säger. Då skall man utlysa ett alla (väst-)götars ting för honom när han kommer till tings. Då skall han svära inför alla västgötar att han ej skall bryta rätt lag i vårt land. Då skall lagmannen först utnämna honom till konung och sedan de andra som han ber. Konungen skall sedan ge frid åt tre män som inte ha gjort nidingsverk.

Om [man] skall taga en biskop, då skall konungen spörja alla invånare vem de vilja hava. Han skall vara bondeson. Då skall konungen överräcka stav och guldring i hans hand. Sedan skall han föra [honom] till kyrkan och sätta honom i biskopsstolen. Då är [han] kommen till makten utan vigning.

Vad konungen har med saken att göra är inte riktigt säkert; kanske menas det att lagmannen ska utnämna en nämnd på tinget såsom konungen gör, och alltså är "kung" på tinget.

En bondeson skall vara lagman. Det skola alla bönder se till med Guds nåde. Konungen skall sätta en nämnd inför sig och lagmannen på tinget. Det heter alltid alla götars ting som lagmannen är på. Där kan folk ättleda och lysa förlikningar.

Kallar man en man hundvalp. "Vem är det?" säger den förste, "Du" säger den andre. "Jag kungör det att du kallade mig oqvädingsord". Det är sextonörtugasak (-mål) i var lott. Han skall instämma honom till tings [för] att kungöra [och] låta frambära vittne och bevisa med tolvmannaed. Må han bedja så vare gudarna honom och hans vittnen nådiga, att "du kallade mig okvädingsord, och du är skyldig i denna sak som jag anklagar dig för". Så skall man saksöka för okvädingsord och skambeskyllningar. Kallar man en annan frigiven, den som är ättfödd, eller säger "jag såg att du sprang, en för/framför en [annan], och hade spjut på ryggen". Det är oqvädingsord, trennesextonörtugasak. "Jag såg att en man satte på dig" "Vem är det?" "Du", sade han. "Jag kungör det att du kallade mig oqvädingsord och skambeskyllningar". Det är sextonörtugasak i var tredjedel. "Jag såg att du fick din vilja fram med ko eller märr". Det är skambeskyllning, trennesextonörtugasak. Det skall [man] [?] "Jag såg att du låg med din mor". Det är skambeskyllning och trennesextonörtugasak [?] Detta är en qvinnas oqvädingsord: "Jag såg att du red på en gärdsgårdsgrind med håret utsläppt och i trolls skepnad då det var mitt emellan natt och dag. Säger [man] henne kunna fördärva qvinna eller ko, det är oqvädingsord. Kallar [man] en qvinna hortuta, det är oqvädingsord. Säger [man] en qvinna ha legat med sin fader eller ha strukit ifrån sig sitt barn eller ha mördat sitt barn, detta är skambeskyllningar. Alla dessa syndamål skall [man] först med sin präst tala och ej med avund eller vredesvilja, utan att göra sig saker till tre mark. Må de heta tre och (men) är två.