Den äldre västgötalagen är den äldsta av de svenska landskapslagarna; det antas att Birger jarls storebror lagman Eskil lät skriva ner den på 1220-talet. Den omfattade förstås Västergötland, men även Mo härad i Småland, Dalsland, och Nordmarks härad i Värmland. 1350 gav kung Magnus Eriksson ut en landslag som skulle gälla i hela riket, men landskapslagarna fortsatte att gälla långt senare.
Hela lagen är bevarad i den handskrift som kallas B59, och som är den äldsta boken som finns på svenska språket. Denna handskrift är från 1280-talet, och måste grunda sig på lagman Eskils lag, men har rensats från vissa hedniska inslag. Dessutom finns ett fragment av lagen bevarad i en äldre handskrift, B193. Det består dock bara 4 sidor, som innehåller en liten del av ärvdabalken, slutet av rättlösabalken och början av jordabalken. Den s.k. Hednalagen är ännu äldre än dessa utgåvor, men av den har endast en enda flock bevarats i en sentida avskrift.
Ibland räknas även Vidhemsprästens tillägg till lagen. Det innehåller bl.a. Sveriges konungalängd 1000-1222 (från Olof skötkonung till Johan Sverkersson), men finns dessvärre inte här ännu.
B59 förvaras i kungliga bibliotekets handskriftssamling och en sida ur den kan beskådas på deras hemsida.
Några modernare utgåvor på papper:
faximilutgåvor: Holm, Gösta (ed.): Westgöta-Lagen – facsimile edition with an addendum by Otto von Friesen, Lund Ekstrand 1976
diplomatarisk utgåva: Sjöros, Bruno: Äldre västgötalagen i diplomatariskt avtryck... = Skrifter utg. av Sv. litt.-sällsk. i Finland CXLIV, Helsingfors 1919
kommenterad utgåva: von Friesen, Otto: Vår älsta handskrift på fornsvänska = Skrifter utg. af K. Hum. Vet.-Samf. i Uppsala IX,3, Uppsala 1904
kommenterade översättningar: Beckman, Natanael: Äldre Västgötalagen, Uppsala Distributör: Norrblads bokhandel, Uppsala 1924
Beckman, Natanael: Äldre Västgötalagen, Skara 1974
Beckman, Natanael: Ur vår äldsta bok – valda historiska texter med anmärkningar..., Stockholm Norstedt 1912
Holmbäck, Åke och Wessén, Elias: Äldre västgötalagen = Svenska landskapslagar tolkade och förklarade för nutidens svenskar band 5., Stockholm AWE/Geber 1979
Den här utgåvan grundar sig främst på Bruno Sjöros utgåva.
Stavningen är originalets, och har inte normaliserats, huvudsakligen p.g.a. att det finns en hel del svårigheter i texten som det är bättre att var och en får tyda och tolka, men även för att någon riktig standard för fornsvensk stavning inte finns, och för att texten bleve så mycket tråkigare med enhetlig stavning.
Uppenbara skrivfel i originalet har rättats, t.ex. så har ordet vnd i frasen læghæ vnd firi sær hauæ i "bardagha"-balken bytts ut mot buþ, vilket återfinns annorstädes i texten, bl.a. någon rad längre ned, och ræpær i stycket om urbota mål har rättats till dræpær. Ofta står ett a i st. f. æ, som när æn stavas an, och i sådana fall har ett æ skrivits dit utan anmärkning. När ett e och ett æ har sammanblandats har dock ingen ändring gjorts eftersom den skillnaden är grammatiskt viktigare.
När ett mellanrum har hamnat på fel plats har det oxå rättats till utan anmärkning. Sammansatta ord som moþormoþer och särskrivs ofta i originalet. Ibland sker det för att de helt enkelt är två ord, men jag har ändå skrivit ihop dem för att underlätta läsningen.
De flesta förkortningar har lösts upp:
[bild] skrivs ut -ær
[bild] skrivs ut -æþ
[bild] skrivs ut
[bild] skrivs ut markær
[bild] skrivs ut konongær
[bild] skrivs ut maþær
Skiljetecknen är originalets, men radbrytningen är din dators.
Ord/bokstäver inom hakparenteser [ ] i den fornsvenska texten är sådana som inte kan läsas i orig.
Översättningarna till svenska är mina egna och användes på egen risk! De är i den mån de finns (de är åtminstone än så länge mycket få) över huvud taget bara tänkta som en hjälp till att genomskåda stavningen och syntaxen i den fornsvenska texten.
Kirkiu bolkær 'kyrkobalken': Om dop, nattvard och smörjelse, om brott som begås i och nära kyrkan, om tionde, om prästs och biskops plikter.
Af mandrapi 'om mannadråp': Om dråp.
af saræmalum 'om såramål': Om
af vaþæsarum 'om vådasår':
bardaghæ bolkær 'stridsbalken': Om misshandel.
orbotæ mal 'urbota mål': Om urbota mål – brott som inte kan bötas med penningaböter.
ærfþar bolkær 'ärvdabalken': Om arvsordning.
giptær bolkær 'giftermålsbalken': Om giftermål och äktenskap.
retløsæ bolkær 'rättlösabalken': Om val av konung och biskop, om oqvädingsord, om skadegörelse, om lån och förlust av husdjur.
iorþar bolkær 'jordabalken': Om köp och ägande av mark, om gränser mellan tomter och åkrar.
mylnu bolkær 'qvarnbalken': Om bygge och skötsel, ägande och brukande av qvarn.
þiuuæ bolkær 'tjuvabalken': Om stöld.
fornæmis sakir och fornæmis bolkær: Om egenmäktigt förfarandeo. dyl:t.
lekæræ rættær 'gycklarrätten': Om gycklares böter.
conongs bolkær 'konungsbalken': Om gränsen mellan Sverige och Danmark (alls ingen konungabalk alltså).
þinglot 'tingslott': Om tilldelningen av "tingslott".
"heþnalagh" 'hednalagen': Om tvekamper (namnet är sentida).
• Betalning •
Mynten som böterna betalades med kallades penningar. På en örtug (eg. ett viktmått) gick det 8 penningar.
1 mark = 8 öre = 24 örtugar : 192 penningar
1/8 mark = 1 öre = 3 örtugar : 24 penningar
1/24 mark = 1/3 öre = 1 örtug : 8 penningar
• Exempel på böter •
Nedanstående bötesbelopp kan jämföras med det totalvärde av en genomsnittlig medeltida bondes egendom, som har beräknats uppgå till 22 mark.
21 mark · om man dödade en fri man
18 mark · om man snöpte någon
15 mark · om man dödade en ättledd man
13 1/3 mark · om man dödade en svensk eller smålänning
12 mark · om man högg handen, näsan, ett öga eller håret av någon
9½ mark · om man högg tummen av någon
9 1/4 · om man högg pekfingern av någon
9 mark · om man dödade en dansk eller norrman
· om man vållade någons död genom en förlupen pil eller ett fallande träd
· om man dödade någon på krogen
6 mark · om man gjorde en qvinna med barn
· om prästen svek sin plikt
5 1/3 mark · om man misshandlade någon
4 mark · om man dödade en riktigt bra träl
3 mark · om man dödade en träl
· om man vållande någons död genom slarv, genom missskötsel av qvarn eller fälla e.dyl.
· om man misshandlade sin hustru
· om man bröt ett köpekontrakt
· om prästen lät kyrkan brinna ner
· om prästen predikade i fel socken
2 mark · om man förolämpade någon
· om man begick egenmäktigt förfarande, t.ex. använde någons häst utan lov eller fällde 3 eller fler ekar på annans mark
1 mark · om man misshandlade en utlänning
6 öre · om man misshandlade en träl
· om man ligger med en annans hustru
· om man gjorde en trälqvinna med barn
· om man vållande någons hästs död
5 öre · om ens husdjur skadade någon (2 i böter och 3 till läkaren)
4 öre · om man vållande någons kos död
2 öre · om man misshandlade en omyndig
1 öre · om man gjorde en träl oduglig i 24 dagar
2 örtugar · om man gjorde en träl oduglig i 16 dagar
1 örtug · om man gjorde en träl oduglig i 8 dagar
per hjul · om man åkte över någons oslådda äng eller sådda åker
inget · om man dödade sin hustrus älskare i sängen
· om man dödade någon "på någon annans fötter", d.v.s. hämnades någons död omedelbart
Kunde man inte böta dömdes man till döden för stöld och till fredlöshet för andra brott. För trolldom var oxå straffet döden. Incestbrott tvingades man åka till Rom för att sona.
