Peters Edda (ver. 2.0) - M. Adami Gesta ...

Magistri Adami Bremensis
Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum
bok I kap. 7-8 och bok IV kap. 26-27

Om hedniska saxare och svear
Här följer två avsnitt ur Mäster Adams av Bremen i fyra band nedskrivna redogörelse för Hamburgs stifts ärkebiskopars bedrifter. Originalet är från 1080-talet, men den utgåva som ligger till grund för följande text är den av Io. M. Lappenberg från 1846, som ingår i Monumenta Germaniae historia. Det första avsnittet handlar om saxarna och är eg. av Adam hämtat från Translatio sancti Alexandri som i sin tur har hämtat en del från Tacitus Germania; det andra handlar om svearna. Översättningen till svenska är min egen och kan därför vara behäftad med smärre fel.

I:7

Coluerunt enim eos qui natura non erant dii, inter quos praecipue Mercurium venerabantur, cui certis diebus humanis quoque hostiis litare consueverant. Deos suos neque templis includere, neque ulla humani oris specie assimilare, ex magnitudine et dignitate coelestium arbitrati sunt. Lucos ac nemora consecrantes, deorumque nominibus appellantes, secretum illud sola reverentia contemplabantur. Auspicia et sortes quam maxime observant. Sortium consuetudo simplex erat. Virgam frugiferae arbori decisam, in surculos amputabant, eosque notis quibusdam discretos super candidam vestem temere ac fortuito spargebant; mox si publica consultatio fuit, sacerdos populi, si privata, ipse pater familias precatus Deos celumque suspiciens ter singulos tulit, sublatos secundum impressam ante notam interpretatus est. Si prohibuerunt, nulla de eadem re ipsa die consultatio; si permissum est, eventuum adhuc fides exigebatur.

Ty de dyrkade dem som icke voro av gudanatur, bland vilka de framför allt vördade Mercurius, till vilken de å bestämda dagar brukade offra, även med människooffer. Sina gudar ansågo de sig, på grund av deras storhet och värdighet, varken [kunna] innesluta med tempel, eller likna vid något mänskligt ansiktes utseende. Helgande dungar och lundar, och benämnande dem med gudanamn, betraktade de det mysteriet med enbart vördnad. Fågel- och lottorakel iakttaga de som mest. Lottoraklens sed var enkel. En avhuggen qvist av ett fruktbärande träd skuro de i bitar, och dem, åtskilda med vissa tecken, spredo de ut huller om buller och slumpmässigt på en vit duk; och strax togo folkets präster – om det var en offentlig rådfrågning –, eller husfadern själv – om det var en privat – upp en [bit] i taget tre gånger, åkallande gudarna och blickande upp mot himlen, och tolkade den upptagna [biten] i enlighet med det tidigare inpräglade tecknet. Om de nekas, [utföres] ingen mer rådfrågning i samma sak samma dag; om det jakas, krävdes ändå en försäkran av händelser.

I:8

Avium voces et volatus interrogare proprium erat illius gentis, equorum quoque presagia ac motus experiri, hinnitusque ac fremitus observare. Nec ulli auspicio maior fides, non solum apud plebem, sed etiam apud proceres habebatur. Erat et alia observatio auspiciorum, qua gravium bellorum eventus explorare solebant. Eius quippe gentis cum qua bellandum fuit, captivum quoquo modo interceptum, cum electo popularium suorum, patriis quemque armis committere et victoriam huius vel illius pro iudicio habere. Quomodo autem certis diebus, cum aut inchoatur luna aut impletur, agendis rebus auspicatissimum initium crediderint, aliaque innumerabilia vanarum supersticionum genera, quibus implicati sunt, observaverint, praetereo. [...] Erant enim, sicut omnes fere Germaniam incolentes, et natura feroces et cultui demonum dediti, veraeque religioni contrarii, neque divina neque humana iura vel polluere vel transgredi inhonestum arbitrabantur. Nam et frondosis arboribus fontibusque venerationem exhibebant. Truncum quoque ligni non parvae magnitudinis in altum erectum sub divo colebant, patria eum lingua Irminsul appellantes, quod latine dicitur universalis columpna, quasi sustinens omnia.
[- - -]

Att tolka fåglars låt och flykt var kännetecknande för detta folk, liksom att att undersöka hästars förebud och rörelse, och betrakta deras gnäggande och frustande. Icke för någon teckenskådning hades större tilltro, icke blott hos folket, utan även hos furstarna. Det fanns ock en annan teckenskådning, genom vilken de brukade utforska utgången av svåra krig. Av det folk med vilket det skulle föras krig, [brukade de] ju låta en krixfånge – på något sätt tillfångatagen – strida med en utvald av deras landsmän, var och en med hemländska vapen, och hava den förres eller den senares seger till förebud. Hur de dessutom trodde att det å särskilda dagar, när månen antingen är ny eller full, var som lyckosammast att påbörja det som skulle göras, och [hur de] observerade andra otaliga slax tomma vidskepelser, i vilka de voro invecklade, hoppar jag över. [...] Ty de voro, såsom nästan alla Germaniens innebyggare, både vildsinta av naturen och hängivna åt dyrkan av demoner, och fientliga mot den sanna religionen, och de ansågo det icke skamligt att kränka eller överskrida gudomliga eller mänskliga lagar. Ty även lövrika träd och källor visa de vördnad. Även en påle av trä av icke liten storlek, upprest i höjden, dyrka de under bar himmel, och de kallar den på sitt fäderneslands språk Irminsul, vilket på latin säges universalis columna, liksom om den håller allt uppe.
[- - -]

IV:26

Nunc de supersticione Sueonum pauca dicemus. Nobilissimum illa gens templum habet, quod Ubsola dicitur, non longe positum ab Sictona civitate. In hoc templo, quod totum ex auro paratum est, statuas trium deorum veneratur populus, ita ut potentissimus eorum Thor in medio solium habeat triclinio; hinc et inde locum possident Wodan et Fricco. Quorum significationes eiusmodi sunt: "Thor", inquiunt, "praesidet in aere, qui tonitrus et fulmina, ventos ymbresque, serena et fruges gubernat. Alter Wodan, id est furor, bella gerit, hominique ministrat virtutem contra inimicos. Tertius est Fricco, pacem voluptatemque largiens mortalibus". Cuius etiam simulacrum fingunt cum ingenti priapo. Wodanem vero sculpunt armatum, sicut nostri Martem solent; Thor autem cum sceptro Iovem simulare videtur. Colunt et deos ex hominibus factos, quos pro ingentibus factis immortalitate donant, sicut in vita sancti Anscarii leguntur Hericum regem fecisse.

Nu skola vi tala lite om svearnas vidskepelse. Ett berömt tempel har det folket, som kallas Ubsola (Uppsala), beläget inte långt från staden Sictona (Sigtuna). I det templet, som är gjort helt utav guld, dyrkar folket statyer av tre gudar så, att den mäktigaste av dem, Thor (Tor, Þórr), har sitt högsäte i mitten av salen; på båda sidor besitta Wodan (Oden, Óðinn) och Fricco (Frej, Freyr) en plats var. Och dessas kännetecken äro av det slaget: "Thor", säga de, "håller vakt i luften, och han råder över åska och blixt, vindar och regnväder, den klara himlen och grödorna. Den andre, Wodan – det betyder 'raseri' – för krig, och sörjer för mod åt människan emot fiender. Den tredje är Fricco, som skänker fred och lycka åt dödliga". Dessutom göra de hans avbild med en enorm fallos. Men Wodan avbilda de beväpnad, såsom vi bruka [avbilda] Mars; och Thor med sin spira synes likna Jupiter. De dyrka ock till gudar upphöjda människor, vilka de giva odödlighet för deras stordåd, såsom man i Vita sancti Anscarii läser att de hava gjort med kung Hericus (Erik).

scholia/kommentarer:

Prope illud templum est arbor maxima late ramos extendens, semper viridis in hieme et aestate, cuius illa generis sit, nemo scit. Ibi etiam est fons, ubi sacrificia paganorum solent exerceri et homo vivus immergi. Qui dum non invenitur ratum erit votum populi.

Nära det templet finnes ett mycket stort träd som vitt och brett sträcker grenarna, alltid är grönt på vintern och sommaren, och som ingen vet av vad slag det är. Där finnes även en brunn, där hedniska offer bruka utföras och en man levande sänkas ned. Och om han inte återfinnes skall folkets önskning uppfyllas.

Catena aurea templum illud circumdat pendens supra domus fastigia, lateque rutilans advenientibus, eo quod ipsum delubrum in planitie situm montes in circuitu habeat positos ad instar theatri.

En gyllene kedja omgiver det templet, hängande över husets takås(?), och glimmande vitt omkring åt de dit annalkande, eftersom samma helgedom, som är belägen på en slätt yta, har berg belägna runtom i likhet med en teater.

IV:27

Omnibus itaque diis suis attributos habent sacerdotes, qui sacrificia populi offerant. Si pestis et famis imminet, Thor ydolo lybatur, si bellum Wodani, si nuptiae celebrendae sunt, Fricconi. Solet quoque post novem annos communis omnium Sueoniae provintiarum sollempnitas in Ubsola celebrari. Ad quam videlicet sollempnitatem nulli praestatur immunitas. Reges et populi, omnes et singuli sua dona transmittunt ad Ubsolam, et quod omni poena crudelius est, illi qui iam induerunt christianitatem, ab illis se redimunt ceremoniis. Sacrificium itaque tale est. Ex omni animante, quod masculinum est, novem capita offeruntur, quorum sanguine deos placari mos est. Corpora autem suspenduntur in lucum, qui proximus est templo. Is enim lucus tam sacer est gentilibus, ut singulae arbores eius, ex morte vel tabo immolatorum divinae credantur. Ibi etiam canes et equi pendent cum hominibus, quorum corpora mixtim suspensa narravit mihi aliquis christianorum 72 vidisse. Ceterum neniae, quae in eiusmodi ritu libationis fieri solent, multiplices et inhonestae, ideoque melius reticendae.

De hava så präster tillägnade alla sina gudar, som skola bära fram folkets offer. Om sjukdom och svält hotar, utgjutas (dryckes)offer åt Thors gudabild, om krig åt Wodan, [och] om bröllop skall firas åt Fricco. Vart nionde år brukar även alla Sueonias (Svearikets) landskaps gemensamma högtid i Ubsola firas, och från den högtiden fås det tydligen inte frihet av någon. Kungar och folk, alla och envar medföra sin gåva till Ubsola, och vad som är grymmare än allt straff [är att] de som hava antagit kristendomen, få köpa sig fria från de ceremonierna. Ett blot är tydligen sådant: Av allt levande, som är av hankön, offra de nio stycken, med vilkas blod det är sed att behaga gudarna. Och kropparna hängas upp i en lund, som är nära templet. Ty den lunden är så helig för hedningarna, att dess enstaka träd, anses gudomliga p.g.a. de offrades död och förruttnelse. Där hänga även hundar och hästar med människor, vilkas kroppar, upphängda utan ordning, en av de kristna till mig har sagt sig ha sett 72 av. Sångerna som bruka sjungas i den sortens offerrit, äro för övrigt mångfaldiga och osedliga, och böra därför hellre förtigas.

scholia/kommentarer:

Novem diebus commessationes et eiusmodi sacrificia celebrantur: unaquaque die offerunt hominem unum cum ceteris animalibus, ita ut per novem dies 72 fiant animalia quae offeruntur. Hoc sacrificium fit circa aequinoctium vernale.

Nio dagar firas festerna och den sortens offer: varje dag offra de en människa med olika djur, så att det på nio dagar blir 72 djur som offras. Det offret sker runt vårdagjämningen.