Historik och syfte Lets i
Norden Lets
i Bergsjön Lets och skatter vill du bli medlem, eller ha info om LETS.
Efter det att
Helene Stjärnlöv och Jill Rivera tänt på idén
om Lets i Bergsjön, samlades ett 30-tal nyfikna åhörare
på Returhusets eko-café för att lyssna på Bosse Ljungquist
den 14.3 -96. Det blev ett engagerat möte... några veckor
senare samlades man återigen för att röna om det fanns
möjlighet och vilja att gå vidare med projektet, att starta en
byteskedja. En arbetsgrupp bildades snabbt för att bereda
stadgar och medlemsmöte, och man tog skyndsamt beslutet
att sammankalla ett LETS-möte på Bågskytten den 26.3 I
samband med detta möte gjordes en
"förhandsinventering"
och vi kunde då genast se att resurser till en "kedja"
fanns.
Under tiden arbetade arbetsgruppen i det tysta, och vi kunde
till sist sammanställa stadgar och bearbeta material inför
årsmötet, som blev av på Kulturhuset den 9.5-96 Årsmötet
bildade sedan en samordningsgrupp, med målsättning att
få till stånd en medlemstidning och utarbeta fasta strukturer
för hur byteskedjan skulle fungera och växa.. Du som vill vara
med oss, dig hälsar vi hjärtligt välkommen. Alla människor
har
något ett erbjuda, det är en tanke som ofta kommer bort i vårt
tempofyllda konsumtionssamhälle... Och syftet med Lets,
eller "Stenar" som vi kallar det i Bergsjön, är att
etablera
sociala nätverk och därmed en social gemenskap....
samordningsgruppen,
OM LETS OCH SKATTER....
Handel med begagnade varor beskattas inte. Det är alltså helt
OK
att inte betala någon skatt på den intäkt man gör när man
säljer
sina gamla skor, oavsett pris i kronor eller stenar. Handel med
tjänster är mycket hårt reglerat i skattelagen. I Sverige har
vi
däremot en tuff skattelagsstiftning när det gäller handel med
tjänster. Den gäller oavsett om tjänsten betalas med kronor,
med stenar eller om den byts mot något annat. Att hjälpa
någon t.ex. med att skotta snö är skattefritt (!!) Om du får
något,
t.ex. en kaka för snöskottningen, skall enligt lagen kakan
värderas
i kronor och räknas som inkomst för tjänst. Och all inkomst
för
tjänst, från första krona, beskattas.... Om du istället för
en kaka
får en ny kristallvas, som är värd ca 1000 kronor, d.v.s. mer
värd
än en timmas snöskottning, skall snöskottningens timpris
värderas
enligt gällande marknadsvärde - något som skattemyndigheterna
skall hjälpa till med - och den summan räknas som inkomst för
tjänst, och skatt skall betalas. UppGIFterna ovan har vi fått
av
Curt Borglund som är jurist på Länsskattemyndighetens rätts-
enhet. Vi i samordningsgruppen har numera rätt bra koll på
vad som gäller byten och skattelagen och svarar gärna på
frågor.
Det finns hopp om förbättring! Nyligen har regeringen beslutat
om ett undantag från det som står ovan, nämligen i Holma, ett
bostadsområde där de boende som hjälpte till med städningen
i området fick hyresreduktion. Enligt lagen skall
hyresreduktionen
räknas som inkomst för tjänst och alltså beskattas. Men
regeringen
såg till att hyresgästerna slipper skatta för
hyresreduktionen. Det
finns därför förhoppningar om att det kan bli förändringar i
lag-
stiftningen på detta område. Vi följer utvecklingen noga och
skriver om senaste nytt i Bytesblade för föreningen HANDLA.
LETS
Nytt hopp om komplement och alternativ till marknadskapitalismen
Allt
fler analytiker av de globala miljö- och rättvise-
frågorna kommer till slutsatsen att
botemedlet
ligger i en stärkt lokal gemenskap med
ökad
grad av självförsörjning och
självständighet
gentemot nationalstaten och storföretagens
världshandel. Bra! Men hur kommer vi dit?
Jag
skall här diskutera om en form av
"lokala bytes-
system", LETS (Local Employment/exchange
and Trading System) kan vara ett bra redskap
i
sammanhanget. Då jag först kom i kontakt
med
LETS placerade jag det i ett fack i hjärnan
till-
sammans med andra "kommersiellt inriktade
system" som oberoende av vanliga pengar
och
centrums makt kan skapa en lokal
högkonjunktur
med hjälp av en egen valuta, á la Guernsey
från
1819 eller med negativ ränta som i Vörgl
1930.
Nog så bra jämfört med arbetslöshet och
apati
men ingen långsiktig lösning av
kapitalismens
grundläggande problem. Vid läsningen av
Dobsons
Bringing the Economy Home from the Market
(London 1993) fick jag tänka om. Boken är
både
imponerande i sin inträngande analys av
problemen
med vanliga pengar i den rådande
världsordningen,
och inspirerande med förslagen till och
rapporterna
om motåtgärder. Dobson utvecklar och
förklarar
det djupt genomtänkta bytessystem som
kallas
LETS och har Michael Linton som upphovsman.
För närvarande praktiseras detta, eller
mycket
snarlika, system på kanske 500- 1000
platser
runt om i världen; Kanada, USA, UK,
Australien,
Nya Zeeland, Holland, Danmark, Norge,
Sverige
och antagligen flera länder; dock mest I-
länder
trots att det är världens fattigaste som
troligtvis
bäst skulle vara betjänta av detta
alternativ. Det
sprider sig genom att nya föreningar
bildas, en
förening bör ej vara för stor. Storleken
varierar
från 20-talet medlemmar till den största
kända;
Blue Mountain, Australien med 1800. Jag
antar
att många läsare känner till LETS. Det
har bl.a.
blivit omskrivet i Alternativet nr. 45 -90,
DN 2/4 -93,
GP 8/4 -95. Därför skall jag hålla
beskrivningen av
hur en LETS-förening fungerar kort för att
mera
diskutera huruvida LETS möter det behov som
jag finner väsentligast då det gäller att
finna vägarna
mot rättvisa och bärkraftiga
försörjningssystem;
nämligen behovet av avkapitalisering. LETS
är
ett lokalt bytessystem med egen abstrakt
valuta,
där transaktionerna noteras i
föreningscentralen
där alla medlemmar har ett konto med plus-
och
minusposter. Det är öppet för alla som
accepterar
föreningens stadgar vilka varierar från
förening
till förening. Fokuseringen ligger på å
ena sidan
människors behov, och å andra sidan
platsens
och människors resurser, och ej på köp
och
försäljning, och ännu mindre på vinst
och
ackumulering. Föreningarna är ideella,
partipolitiskt
och religiöst obundna. I medlemsbladet, som
kan komma ungefär varannan månad, finns
en uppdaterad förteckning över de varor
och
tjänster som medlemmar önskar sälja.
Köparen
kontaktar säljaren och ett pris görs upp.
Priset kan
inkludera vanliga pengar vid sidan om den
lokala
valutan så att säljaren kan täcka
eventuella egna
sådana kostnader; det kan gälla drivmedel
vid
transporter, inköpta råvaror etc. Beloppet
(endast
lokalvalutadelen) meddelas centralen där
säljaren
pluskonto krediteras och köparens
minuskonto
belastas. Man behöver inga pengar för att
börja
handla, bytesmedlet skapas i
transaktionsögonblicket.
På sikt bör medlemmarnas konton pendla
kring noll.
Genom stadgarna kan direkt missbruk
stävjas.
Man behöver inte återgälda just den som
försett en
med något, utan vem som helst inom
föreningen,
därav uttrycket "bytesring". Den
jämfört med bytes-
handel stora smidigheten i
penninganvändandet
bevaras samtidigt som de verkligt stora
problemen
med penningen i världen, som den nu ser ut,
faktiskt
minskar enligt min uppfattning, i samma mån
som
systemet används. Problemet är
försörjningen.
Mänsklig försörjning har två sidor; en
utsida gentemot
den icke-mänskliga naturen varifrån alla
resurser
direkt eller indirekt härrör. Insidan
handlar om
fördelningen av dessa resurser antingen det
sker
genom gåvor, tjuveri, lönearbete, annan
handel med
eller utan pengar, samhälleliga
transfereringar etc.
Reella (fysiska) värden skapades vid
big-bang för
18 miljarder år sedan. Efter detta minskar
värdena
netto vid alla händelser, säkert i vårt
solsystem,
troligen i hela universum. Biosfären
omsätter solenergi
via gröna växter så att mat och andra
resurser
återskapas inklusive organismernas
allmänna
livsvillkor; ren luft, rent vatten, fertil
mark etc.
Mätt som energi sker härvid en
nettoförbrukning
av värden vilka tas ur solens krympande
vätelager.
Kapitalisering innebär att allehanda
företeelser
såsom mänskligt arbete (arbetstid såväl
som
arbetsresultat), pengar, arbetsredskap av
alla
slag (fabriker, infrastruktur mark,
mineraler,
fiskevatten etc). dras in i spiralen:
överskott,
investering, större överskott, större
investering
etc. Pengar som värdemätare och bytesmedel
kan i princip fungera reglerande av och
kompens-
erande för de anspråk människor ställer
på varandra
i samband med transaktioner. Däremot kan
pengar
aldrig någonsin kompensera för den
faktiska
förbrukningen av fysiska värden som sker
för livets
upprätthållande samt för många andra
syften. Om så
pengarna grävdes ner i gruvorna så kommer
ej
malmen tillbaka som någon riktigt
påpekade. Denna
skillnad mellan försörjningens yttre och
inre sida
kunde man kanske ostraffad strunta i så
länge jorden
var glest befolkad och försörjningen ej
medförde att
det tillverkades mer och mer
"verktyg" (fabriker,
infrastruktur, teknomassa, dvs kapital som
kan
alstra mer kapital). När nu planetens
gränser gör sig
påminda på allehanda sätt är det
emellertid hög tid
att fråga sig vad som kan göras åt denna
fadäs; att
vi hamnat i en situation där vi som
lönearbetare,
företagare och penninganvändare bidrar
till att förgöra
planetens liv och livsvillkor. Att sätta
pris på miljön;
skatteväxling, miljöavGIFter, handel med
utsläpps-
rättigheter, ger kanske viss tidsfrist men
cementerar
och legitimerar det fatala misstaget att
förväxla det
förhandlingsbara (priser, mellanmänskliga
anspråk)
med det icke-förhandlingsbara ("a
rose, is a rose,
is a rose..."). Ett räntefritt
samhälle skulle innebära
att priset på pengar vore noll, dvs pengars
varu-
karaktär och kapitalfunktion skulle
upphöra, men
värdemätarfunktionen och bytesfunktionen
skulle
bevaras. Det ginge då ej längre att tjäna
pengar på
rent (kapital-)ägande. Är det detta JAK
och Nordiska
Sparlån vill: avkapitalisering av
bytesmedlet, så att
pengarna förlorar sin varukaraktär för
att i stället bli
helt abstrakta mätare (fiktivt värde) av
reella värden
liknande cm för längd och sekunder för
tid? Är inte
detta detsamma som att vilja avskaffa
kapitalismen?
Få vågar tro på, än mindre praktiskt
pröva, ett annat
utbytessystem än den kapitalistiska
marknadsekonomin.
Vi vet vad vi har men ej vad vi får.
Auktoritära alternativ
avskräcker. Men ingen kan väl mena att
"bara för att
sovjetkommunismen var dålig så måste
kapitalismen
vara bra"? Ändå tycks vi handla efter
denna klena logik.
Flertalet medvetna människor skulle nog
vilja ändra
systemet så att skadorna minskade om de
bara såg
något sätt. Vi är rädda att hamna i ett
ännu sämre läge
än det vi redan har. Kanske är frågan om
makten och
demokratin grundbulten. Vem kontrollerar
förändringarna
och vem kan garantera att det inte blir
större kaos och
mer maktmissbruk än det redan är? Det
anmärknings-
värda med LETS är att det tycks kunna
möta ovanstående
frågor och invändningar på ett bra sätt.
Det öppnar sig
för praktiskt taget alla människor, från
dem som i stort
sett har tilltro till det rådande systemet
och mest ser
LETS som ett komplement som kan förbättra
den lokala
gemenskapen samt gynna platsens ekonomiska
utveckling,
till dem som ser en absolut motsättning
mellan den kapitalistiska tillväxtekonomin och en långsiktigt
bärkraftig och rättvis
försörjning. I en eller flera kommande
artiklar skulle jag vilja
ta upp de angelägna frågorna om hindren
för positiva
förändringar; många LETS-satsningar
rinner ut i sanden,
JAK tycks inte, trots många verksamma år,
ha lyckats
föra oss närmare det räntefria samhället
för att nu nämna
två av många exempel som visar att det
inte är så enkelt.
Det skall då handla om hur proportionerna
mellan
försörjningssystemens (dvs. dessas
insidors) tre
former - ömsesidighet, omfördelning och
handel -
har ändrats genom historien. LETS kommer
då att
framstå som en kombination av den primära
ömsesidighets-
formen och den modernare handelsformen med
möjligheter att återupprätta den goda
gemenskapens
omfördelningsform, dvs bygga upp den
ekonomiska
solidariteten på nytt.
Våren 1996 Bosse Ljungqvist