Reinkarnation - och De Kristnas Hopp
Predikan i Betelkyrkan, Östersund den 15 februari 1998 av Kenneth Hermansson. (Rödmarkerat= bibelcitat)
Bakgrund: Bibeltexterna Joh 14:6; 1 Kor.15:13-22; 43 samt den intensiva debatten i Jämtland om Reinkarnation.
1. Felaktig ämnesformulering?
Reinkarnation och de kristnas hopp. Det låter kanske som en felaktig formulering? Reinkarnation i singularis obestämd form ställs i relation till De Kristnas Hopp i singularis bestämd form. Borde inte båda skrivas i bestämd form?
Nej, eftersom Reinkarnation är ett obestämt fenomen. Det används på ett obestämt sätt. Vilken form av reinkarnation menar de som säger sig tror på det? Hinduismens gamla tanke var tron på ett ständigt återfödande i varierade livsformer. Ett evigt kretslopp. 1800-talets teosofi menade däremot att varje reinkarnation innebär ett steg mot den fulla insikten. Reinkarnationen är som en trappa som leder uppåt. Det finns alltså dels en "negativ" (den gamla indiska) och dels en "positiv" (den modernare teosofiska) syn på återfödandet.
2. Individualism och Tolerans
Är Reinkarnationstanken angeläget ämne att ta upp? Varför inte låta var och en tro som han vill? "Var och en blir salig på sin tro". Vi lever i den heliga individualismens tid. "Det som känns rätt för dig är rätt. Det som känns rätt för mig är lika rätt. Det gäller att ha respekt för varandra. Vi måste ge utrymme för tolerans och mångfald."
Tolerans, mångfald, religionsfrihet är viktigt att slå vakt om. Men ibland händer det att toleransen, mångfalden och pluralismen slår över till intolerans gentemot dem som har en bestämd tro och vågar vara uppstudsiga nog att stå upp för den. Toleransen gäller ofta bara den som godtar allt. Den som håller med om att allt kan accepteras.
Borde det inte vara möjligt att förena tolerans och tydlighet! Tydlighet är inte alls att måla i svartvitt. Tydlighet kan vara att måla med palettens alla färger, men att låta blått vara blått och att kunna skilja på rött och lila. Nog är det viktigt att kunna särskilja röd rysk borsjtj från blå vasaloppssoppa och från svensk gul ärtsoppa. Att blanda alla soppor till en enda är knappast att vara tolerant eller att ge utrymme för mångfald. Det är ingenting annat än smaklös dumhet.
Kalla mig intolerant om du vill. Jag kommer att fortsätta hävda att tydlighet är viktig och att sammanblandandet av allt inte blir något annat än en tunn grå smaklös välling. Jag påstår därför: De kristnas hopp är ett! Reinkarnation i alla dess former är något helt annat.
3.Vad är då Reinkarnation?
Vad står begreppet för? Vad har det för bakgrund och kan det kombineras med kristen tro? På den sista frågan har jag redan antytt att svaret är Nej.
Ordet Reinkarnation kommer från latinet. I den kristna tron används ibland uttrycket Inkarnation som en beskrivning av att Jesus föddes som en äkta människa av kött och blod. Det har sitt egentliga ursprung i Joh 1:14 där det heter i 1917 års officiella svenska bibelöversättning: "Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, likasom en enfödd sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning." Guds Ord inkarnerades, det vill säga, det blev kött. Guds Son blev människa.
Med reinkarnation menas då att komma en gång till, att återfödas. Att bli till kött en andra, eller tredje, eller fjärde eller hundrade gång.
I gammal indisk religion tänkte man sig att själen levde vidare i ett ständigt pågående kretslopp. Kroppen var bara ett skal för själen. När kroppen dog flyttade själen in i en ny kropp. Det behövde inte vara en människas kropp; man kunde mycket väl återfödas som en mask, som en ko eller som en präst.Allt berodde på karman som bars med från det förra livet. Döden var alltså ingen slutpunkt. Själen vandrade ständigt vidare. I ett evigt lidande.
I modern reinkarnationstro (från 1880-talets teosofiska idéer) innebär själens återfödande ett allt högre medvetande om verkligheten. Genom varje ny existens kommer man till djupare insikt och återfödandet innebär att man når en högre nivå än den förra.
Var fjärde svensk sägs tro på reinkarnation. Somliga påstår dessutom att det är förenligt med kristen tro och några menar till och med att Bibeln talar om det. Då pekar man framförallt på vissa texter som tolkas som att Johannes Döparen skulle vara en reinkarnation av profeten Elia, t.ex Matt.11:14 och Luk.1:17. Sådana tolkningar beaktar inte det metaforiska språk som ofta används i Bibeln. Även i modernt svenskt språkbruk förekommer att man säger om någon att han verkar i t.ex. Olof Palmes anda. Och detta naturligtvis utan att då mena att den forne svenska statsministern reinkarnerats i en nu levande politiker!
Reinkarnation och de kristnas hopp är oförenliga uppfattningar. Reinkarnationens syn på tillvaron, på materien och på det andliga är mera besläktad med gnosticism och hellenistisk filosofi än med judisk och kristen syn på Gud, människan och världen. Reinkarnationstron står alltså i uppenbar motsats till de kristnas hopp.
4. Vad står namnet Kristen för?
Också det kan definieras på olika sätt. Men jag väljer här att ta fram Bibelns egen bakgrund och förklaring. I Apg 11:26 står det "Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna." Lärjungarna, vilka var de? Jo, det var först de 12 apostlarna: Petrus, Andreas, Jakob, Johannes…., de som levde tillsammans med Jesus fram till hans död, och som sedan blev vittnen till att han uppstått från de döda. Det var till dem Jesus sa efter sin uppståndelse: "Gå ut och gör alla folk till lärjungar, genom att döpa dem och genom att lära dem hålla allt vad jag befallt." (Mt.28:19)
Med lärjunge menades den som blev en efterföljare till Jesus, den som omvände sig till honom och som tog till sig hans ord. Det handlar alltså om en stark personlig relation till Jesus. Det är lärjungen som är kristen.
Namnet kristen hör naturligtvis samman med Kristus. Tron på att Jesus är den Messias/Kristus som den judiska Bibeln hade utlovat sedan länge. Aposteln Johannes varnade för en förfalskad kristendom och skrev"Guds Ande kan ni känna igen på detta: Varje ande som bekänner att Jesus är Kristus, vilken kommit som människa av kött och blod, den är från Gud och varje ande som inte kommer med den bekännelsen om Jesus är inte av Gud." (1 Jh.4:2-3)
Här sker en avskärmning gentemot de påståenden som gjordes att Kristus egentligen inte var en vanlig människa; Att människans dödliga kropp stod i motsats till den eviga själen; Att den andliga verkligheten var hög och ren, medan det materiella var lågt och smutsigt. Johannes försvarar den judiska tron på Gud som världens skapare och tar avstånd från gnostiska läror om att Gud inte befattade sig med den fysiska världen.
Att Jesus Kristus verkligen var en människa av kött och blod, att hans korsfästelse och fysiska död var konkret verklighet, och att hans uppståendelse från de döda var en unik men konkret händelse i historien, det var det unikt kristna budskapet. Tron på inkarnationen och uppståndelsen var central. Och är det alltjämt!
Den kristna tron och det kristna hoppet knyts alltså väldigt starkt till Jesu person, hans födelse, hans död och hans uppståndelse från de döda. Om inte detta finns med, kan man väl knappast tala om kristen tro.
Nu gör det kristna Evangeliet anspråk på att vara sant. Jesus som historisk person står i centrum. Det som berättas om honom har faktiskt hänt. Och dessutom säger Jesus själv på ett mycket "intolerant" sätt: "Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till fadern utom genom mig." (Jh.14:16) I hans ord finns ingen acceptans för det som är populärt i vissa reinkarnationistiska kretsar, att alla vägar leder till frälsning och att Jesus bara är en i raden av de många. Om det vore så, om alla verkligen blev saliga på sin tro, skulle man tvingas konstatera att Jesus var en lögnare. Inte alls den store Mästare många vill ha honom till.
När det gäller den kristna tron är det faktiskt så, att antingen är den sann eller också är den falsk. Den kan inte vara sann för vissa enskilda, medan det finns andra sanningar för andra. Antingen är evangeliet om Jesus, om hans födelse, korsfästelse, död och uppståndelse en objektiv sanning, eller också är det en av historiens största lögner.
Jag är alltså för religionsfrihet. Jag är för tolerans och respekt inför alla människor och deras erfarenheter. Men till friheten, toleransen och respekten hör att det måste vara tillåtet att framföra det Evangelium som gör anspråk på att vara en objektiv och historisk sanning.
Det betyder att man inte kan blanda samman Reinkarnationstron och det kristna hoppet. Det handlar om att välja. Det är två helt oförenliga synsätt. Jag minns söndagen den 3 september 1967 när Sverige bytte sida. Vi hade vänstertrafik fram till dess. Men den dagen övergick vi till högertrafik. Sverige bytte sida. Det skulle vara fullständigt omöjligt att välja högertrafik men samtidigt låta vänstertrafiken finnas kvar. Vilket kaos det skulle vara på våra vägar! Höger- och vänstertrafik kan inte förenas.
Like lite kan Reinkarnationstron förenas med kristen tro och kristet hopp! Det skulle också bli ett stort kaos.De två ideologierna är nämligen oförenliga. De är varandras motsatser.
5. Vilket är de kristnas hopp?
De kristnas hopp är starkt knutet till Kristus och hans person. Det är knutet till hans uppståndelse från de döda. Kristi uppståndelse är den springande punkten. Mycket annat kan förmodligen accepteras av de flesta, även inom andra religioner. Men det centrala i Evangeliet är att Jesus Kristus, den korsfäste, har uppstått från de döda. Och därmed banat väg från döden till livet för varje dödlig människa.
När Paulus höll sin berömda predikan på Areopagen i Athen (Apg.16) lyssnade de grekiska filosoferna med stort intresse. Han anknöt till deras gudslängtan och strävan efter frälsning. Det verkar som om de bejakade det mesta av hans budskap. Fram till dess han kom till predikans höjdpunkt: Att Jesus uppstått från de döda. Det var den anstötliga punkten, den som gjorde att grekerna tog avstånd. Endast några få trodde.
Kanske var det denna händelse Paulus hade i åtanke när han senare skrev 1:a Korintierbrevet kap 15 om Uppståndelsen från de döda. För det första säger han om Kristus: "Om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös… då är ni ännu kvar i era synder. Då har de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta liv sätter vårt hopp endast till Kristus, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom." (v.14-23)
Vi har bara ett liv. När vårt liv är slut dör vi. Vad som händer i döden vet vi inte. Bibeln använder olika bilder när den tar upp ämnet. I Gamla Testamentet sägs att Abraham och Jakob samlades till sina fäder. I liknelsen om Lasarus och den rike mannen i Luk.16 vidareutvecklas den bilden en aning. Lasarus kom till ett paradis där Abraham fanns medan den rike kom till ett pinorum. I Luk.23 lovar Jesus rövaren på korset: "I dag skall du vara med mig i paradiset."
Men den vanligaste beskrivningen av döden är som en form av sömn. Den döde sover. Vid Kristi ankomst skall de som dött i tron på honom uppväckas. De som ännu lever kvar ska förvandlas. "Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord." skriver Paulus i 1 Tess.4
Det handlar faktiskt om samma slags uppståndelse som Jesu uppståndelse. Dvs på samma gång en andlig och materiell verklighet. Det finns något kvar från livet och kroppen före döden, men det är samtidigt något helt nytt. Det gamla som dog jämförs med en sådd som ska resultera i en fantastisk skörd.
Ytterligare citat ur 1 Kor.15 Det kristna hoppets text, uppståndelsens kapitel: "Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som blir sått förgängligt, det uppstår oförgängligt; vad som blir sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som blir sått i svaghet, det uppstår i kraft." (v.42,43) "Och när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det fullbordas, som står skrivet: -Döden är uppslukad och seger är vunnen." (v.54) "Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!" (v.57)
Detta är de kristnas hopp.
Min tolerans är stor nog att acceptera och respektera dem som har en annan tro än jag själv. Men jag är "intolerant" nog att påstå att man kan inte blanda samman tron på reinkarnation och det kristna hoppet. Det är två vitt skilda föreställningar. Båda kan omöjligen vara sanna. Man får välja.
Jag har gjort mitt val. Jag tror på Jesus Kristus och på uppståndelsen från de döda.
Välkommen med kommentarer i Min Gästbok!