Det som mest skiljer en lomograf från en helt vanlig fotograf är åthävorna. Du märker knappt att du blir lomograferad. Det sker naturligt och smärtfritt ­ utan krångel, tillrop och svidande blixtar.

En lomograf fixar helt enkelt inte så mycket. Teknisk färdighet och briljans får stå tillbaka för närhet, snabbhet och intuition.

 Lomografer kontrollerar definitivt inte ljuset. De skyr fotoblixtar. Befintligt ljus gäller - även i stearinljusbelysning. (LOMO:n är som bäst i svåra ljusförhållanden.)

En äkta lomograf tittar inte heller i sökaren. Att fokusera anses av många lomografer vara ett leninistiskt påfund. Därför skjuter han eller hon från höften.

Och lomografer är skjutglada. Att använda så billig film och framkallning som möjligt är en av grundvalarna i den lomografiska filosofin. Därför behöver lomografen inte spara på bilderna.

Det viktigaste av allt ­ lomografen tänker inte. En lomograf litar på sin känsla. Och LOMO:n översätter den till bild - ett lomografi.