Angraecum sesquipedale

Angraecum sesquipedale Thouars

Av Gunnar Löwendahl och Gunnel Janemalm Illustrationer: Arne Sanfridsson och Gunnel Janemalm Släktet Angraecum omfattar ca 200 arter som förekommer i tropiska och södra Afrika, på Madagaskar och de angränsande öarna. Angraecum sesquipedale finns endast på Madagaskar, där den växer i de östra delarna i våt låglandsskog från havsnivå upp till 100 m.ö.h. Oftast växer den som epifyt i stora klumpar på trädstammar, men ibland även som litofyt på klippor. Där den ännu förekommer i naturen är den fredad.

Angrae.jpg - 24.2 K

Beskrivning

Plantan kan bli upp till 1 meter hög och växer monopodialt, d.v.s. tillväxten sker i toppen. Bladen sitter tätt på en upprätt stam och blir 22–30 cm långa. Från stammen växer också kraftiga, grå luftrötter. Blomstängeln är kortare än bladen och bär 2–6 blommor. Flera blomstänglar kan blomma samtidigt.

Blomman är stor, 12–15 cm i diameter, och stjärnformad. Läppen är försedd med en imponerande sporre, vanligtvis 25–30 cm lång, men den kan bli upp emot 40 cm. Färgen på blomman är först grönvit, senare cremevit och slutligen gulnar den. Sporren är gulgrön och innehåller nektar i sin nedre del. Blomman är hållbar och har en doft som är särskilt stark nattetid.

Pollinering

Hos insektspollinerade orkidéer finner man ofta de mest bisarra lösningar för att locka till sig rätt pollinatör. Den elfenbensvita stjärnan från

Xanthopan morgani praedicta

Knopp av Angraecum sesquipedale

Madagaskar har en extremt lång sporre som hänger ned från bakre delen av läppen. Nektarn i spetsen når bara en höjd av 2.5–4 cm. För att komma åt det goda fordras en insekt med en sugsnabel lika lång som sporren och som dessutom har kraft att trycka ned den i botten. Det är först då pollineringen sker.

Charles Darwin förutsåg redan 1862 denna insekts existens, men blev inte trodd av dåtidens entomologer. Tyvärr fick han inte uppleva triumfen då man 1903, 21 år efter Darwins död, fann en nattsvärmare på Madagaskar med denna långa sugsnabel. Då den inte används är den hoprullad i en spiral. Fjärilen fick namnet Xanthopan morgani praedicta, varav det sista ordet betyder "förutsagd".

Namnet

Angraecum kommer av angurek, det malajiska ordet för en epifytisk orkidé av vandatyp. Artnamnet sesquipedale är lika med 1½ fot, vilket är den ungefärliga längden på sporren. I England kallas den ofta kometorkidé, men andra namn är madagaskarstjärna, stjärnorkidé eller Betlehems stjärna, då den ofta blommar vid jultid.

Odling

A. sesquipedale betraktas som ganska lättodlad, men den vill ha det varmt, fuktigt och ljust. Oftast ser man den i tropiska växthus, då den blir lite väl stor att ha i fönstret, där luften också oftast är för torr. Nattemperaturen bör inte gå under 15°C, på dagen kan den sommartid få gå upp emot 30° C.

Bäst odlas den i korg, där plantan kan få fritt spelrum för sina luftrötter. Rötterna är känsliga för att störas. Är de fastväxta i korgen kan man vid omplantering försiktigt "pilla" bort det gamla materialet och ersätta det med nytt. Detta bör vara en porös epifytkompost, t.ex. bestående av grov bark, träkol, boklöv och vitmossa. Under aktiv växt vattnas rikligt, vintertid mindre. Svag gödning kan ges under växtperioden.

Hybrider

A. Veitchii (A. eburneum x A. sesquipedale) är en gammal korsning från 1899. En annan hybrid som kan rekommenderas är A. Lemforde ´White Beauty´ (A. magdalenae x A. sesquipedale).

Litteratur: L. Marden 1971. National Geographic, Vol 139. W. Rysy 1978. Orchideen. Bechtel, Cribb, Launert 1992. The Manual of Cultivated Orchid Species.

Tidskriften ORKIDÈER