Keramik
|
|
Keramik
|
|
|
När man ser en gammal grekisk urna kan man uppleva en känsla av harmoni, av inneboende självklarhet, av funktionalitet, av skön organisk form, som gjort att generation efter generation fortsatt att beundra den. Tala om tidlös konst! Denna känsla får jag också när jag ser Bente Brosböl Hansens verk. Hon har en enastående formkänsla. Form kan man uppleva med flera sinnen. Naturligtvis kan man uppleva den med synen. Men man kan också blunda och låta handen glida över formen, uppleva den med handflatan. Det ligger verkligen något i att ting kan vara sköna att ta i. |
| Sedan kommer den intressanta dekoren. En inspiration till denna lär hon ha fått i Markuskyrkan i Venedig. Den är ofta geometriskt kantig. Men mönstret förstoras och förminskas i enlighet med underlagets formändring. Man skulle tro att tingens mjuka former skulle disharmonisera med dekoren. Men i själva verket framhäver dekoren formen. För att ta en bild: raka trädstammar som speglar sig i en vattenyta skildrar böljegångens mjuka former. |
| Låt oss studera Bentes arbete med glasyr. Varje ruta i de geometriska mönstren har vanligen en ganska enkel, enhetlig glasyr. Det stora arbetet består i att varje liten ruta i mönstret glaseras för sig med en teknik som påminner om det förfaringssätt som man använder då man gör batikmönster på tyger. Rutor intill varandra är klart avskilda med olika färger. De kan dessutom ha blank eller matt glasyr. Arbetet med de större verken tar därför en mycket lång tid och kräver en stor koncentration och noggrannhet. |
|
|
När jag tittar på ett par av de tekannor som finns med på utställningen lägger jag märke till hur praktiskt väl de är utformade. Tag t. ex. handtagen. Kraftigare i formen just där påfrestningen är störst. Och utformade så att man får ett bra grepp med handen när man lyfter kannan. Till det kommer att pipen är noggrannt utformad så att man minimerar dropprisken. Jag kan inte låta bli att kommentera det här för Bente. Ja, säger hon, det går nog tillbaka på min fleråriga utbildning till "pottemager" där man också fick avlägga gesällprov. Det kallas egentligen "produktionsdrejere" som innebär en väl utvecklad känsla för drejningen och att man kan göra flera hundra exakt lika föremål. Sedan 1993 har hon egen verkstad Där har hon getts möjlighet att använda sin skicklighet till annat än massproduktion. |
Vi diskuterar olika lerors egenskaper. Den lera som finns i nordvästra Skåne är vanligen inte tillräckligt ren för att användas direkt. Den kräver stora maskiner för att tvättas. Själv använder hon fransk lera till sina mindre verk. De större kräver en kraftigare lera för att klara tyngden vid drejningen. Då använder hon en tysk lera med grövre struktur, som ger större hållfasthet vid drejningen. Efter drejningen torkas krukorna för att sedan brännas. Då vattnet försvinner vid denna process minskar storleken på krukorna med c:a 15%. |
|
|
|
| Bente är regerande världsmästare!
Hon har tagit de främsta
priserna i drejningstävlingar både i Sverige och i Italien så
gott som varje år sedan 1985. Hon är regerande världsmästare
i teknisk drejning för kvinnor - ett världsmästerskap som
avgörs i Italien varje år. Förutom den tekniska klassen,
där man skall dreja så stort och högt som möjligt under
tidspress, ingår även en estetisk klass som hon vunnit tre gånger
i rad tidigare.
Örkelljunga
2002-11-30 |
|
|
|
|
|
Född 1961 i Rörvig, Danmark. Bosatt och med ateljé i Klåveröd (Kågeröd). Keramiker. Utbildning: yrkesutbildning som pottemager 1978-1982, kollektivverkstad 1985-88 i Köpenhamn. |
Separatutställningar i egen
verkstad sedan 1993 och Galleri Lille Bo Kågeröd 1996, samlingsutställningar
bl a Ting -90 och -96 Vikingsberg, Höganäs Museum 1996. Representerad
bl a Höganäs Museum. |
