Några bönder är instämda för att de vid mantalsskrivningen 1724 utelämnats sina pigor

1. Pål Eriksson i Östmansby har utelämnat pigan Kerstin, men vid undersökning befinnes hon vara inskriven
2. Beträffande Bengt Persson i Högen dotter Britta och Jöns Jonssons i Utterbyn piga Kerstin Svensdotter intygas att de är svaga och sjukliga, fastän de senare blivit gifta.
3. Soldaten Erik Jönssons i Önnerud piga Karin är helt döv, varför hon redan på kommissarien Krister Romans tid blivit utesluten.
4. Nils Jonsson i Överbyn, som påstås ha uteslutit sin dotter Ingeborg, är numera avliden.

Man skall utreda om Jon Eskilsson och Per Jönsson i Vadje innehar någon äng, hörande till den 1/16 som ägs av Börje Engelbrektsson i Överbyn och Olof Larsson i Gunnsjögården.

Åborna i Överbyn och Gunnsjögården besvärar sig över att åborna i Åsteby huggit fall på deras skog väster om bäcken Gilian. Per Olofsson och Nils Olofsson i Åsteby erkänner fallhygget men påstår att Åsteby har samhävd med kärandena i denna skog och begär att få laga syn med halv nämnd på platsen, till vilket motparten genom Olof Olofsson och Arvid Jonsson i Överbyn samt Lars Jonsson i Gunnsjögården ger sitt samtycke.

Drängen Mats Matsson i Vadje och kvinnspersonen Kerstin Nilsdotter i Överbyn bötar 40 mk smt var för lönskaläge, för Kerstins del andra resan. Hon har vid sistlidne brittmässotid fött ett gossebarn till vars underhåll Mats skall betala henne 5 rd. Båda skall stå kyrkoplikt, han en söndag, hon två. Böterna avstraffas med för dem vardera fyra par spö resp. ris, tre slag av paret.

Åstebyborna anmäler att man rivit en rös på Björnberget i gränsen mellan å ena sidan Åsteby och å andra Överbyn och Gunnsjögården, för vilket de misstänker de senare, eftersom de ej vill hålla sig till den rågång, på vilken man vid förra tinget begär syn. Lars Jonsson och Per Matsson i Överbyn och Lars Jonsson i Gunnsjögården känner ej till någon rös i Björnberget, som de för övrigt räknar till sin egen skog, och vet ej heller vem som rivit den. Kärandena ålägges att närmare undersöka vem som fördärvat rösen.

Per Matsson i Överbyn och Jöns Halstensson i Åsteby kärar till Henrik Bengtssons arvingar i Rattsjöberg om återvinning av en myrslog invid Rattsjöberg, kallad kampmyren, vilken påstås tidigare har tillhört kärandenas del av Överbyn. Eftersom Rattsjöberg är upptaget på Överbyns ägor och eftersom Henrik Bengtsson 1708 köpt denna myrslog av Håkan Torbjörnsson och Lars Jonsson i Överbyn för 2 rd. ( 1 ub 23 vt 96), ogillas käromålet.

Nils Ivarsson och Lars Bengtsson i Västanvik begär ersättning för 1/3 av 2 1/2 skeppund stångjärn á 10 d smt skeppundet av Lars Bengtsson i Överbyn, vilket järnparti denna far sal. Bengt Bengtsson och kärandena för 25 år sedan sålt i Norge, då sal Bengt fått sin del av betalningen men ej erlagt någor av köpeskillingen till Torsby bruk, Lars i Överbyn känner ej till affären, varför kärandena skall bevisa att Bengt Bengtsson blivit krävde inom 20 års tid.

Engelbrekt Börjesson i Överbyn uteblir i mål mot Jöns Jonsson i Vadje.

På begäran av Överbyns åbor skall man syna de intagor som Åsteby åbor gjort väster om älven och sjön Brocken, och samtidigt skall man förrätta syn på dessa hemmans gräns väster om bäcken Gillian.

Enligt utslag vid förra tinget (83) skall likvidation ske mellan å ena sidan Per Jonsson i Osebol och å andra hans bröder Lars Jonsson d.ä i Gunnsjögården och Lars Jonsson d.y i Överbyn, varvid bör antecknas hur mycket Per fått av sina syskons jord i Björby (N.Ny), som han bortsålt, och vad han är skyldig någon av bröderna eller bör avräknas på hans arvslotter i Överbyn och Gunnsjögården.

Fasta på 1/60 i Överbyn för Olof Börjesson ( 1. Ub 25 ht 193)

Sunnangårdsfjärdingen, som är 1/8 i Överbyn, skall av utmarken få röjningsland, motsvarande vad de övriga fjärdingarnas åbor upplåtit till sina anhöriga.

1727 ht 12)

Man skall pröva om Börje Engelbrektsson i Överbyn har mindre äng på sin hustrus lott i Vadje än Per Jönsson och Nils Jonsson därstädes. Börje anser att de innehar tvenne ängsstycken ur hans andel.

Arvid Jonsson i Överbyn och brodern Jöns Jonsson i Skalleby avtalar om den förres arv i Skalleby, att Jöns, som betalt den skuld som graverat faderns jord i Skalleby, avstår till Arvid faderns arvslott i Överbyn och 1/4 av 1/2 i Skalleby. Går denna 1/4 till salu skall Jöns vara närmast till lösen. Arvid avsäger sig allt vidare fädernearv och betalar dessutom Jöns 1 tunna havre.

Henrik Henriksson i Osebol, som fått sin svärfars arvslotter i Överbyn och Gunnsjögården att utsöka och bruka, är missnöjd med den uträkning och värdering av dessa lotter som skett i fjol, eftersom Per Jonsson för sin arvslott äger mera än 1/32 i Överbyn och 2/7 av 3/5 i Gunnsjögården och eftersom lotterna bör vara mera värda än 60 rd. Andra gode män utses till att justera uträkningen och värderingen av dessa hemmansdelar.

Uppvisas avtal av 1728 11/3 mellan åborna i Åsteby, Överbyn och Gunnsjögården Per Olofsson, Olof Nilsson, Jöns Halstensson, Lars Larsson, Per Jönsson, Bengt Jönsson, Erik Arvidsson, Jon Olofsson, Erik Nilsson, Olof Olofsson, Bengt Nilsson, Arvid Jonsson, Per Matsson, Bonde Bengtsson, Lars Jonsson och Jöns Jönsson samt grannarna om gränsen i skogen, där Åsteby äger hälften. ( Gränsen beskrivs.) Åstebytorp skall förbli som det nu är om någon i Åsteby vill bebo torpet, skall åbon få bete, nävertäkt och hustimmer väster om bäcken Gilian.

Mellan samtliga åbor i Överbyn och dess avgärda hemman Gunnsjögården , Killingerud, Vitsand och Aspe skall jämkas i åker, äng och röjningsland.

Henrik Henriksson i Mången är instämd av sin svärfars Per Jonssons bröder Lars Jonsson i Gunnsjögården och Lars Jonsson i Överbyn för att han sålt svärfaderns föräldraarv i Gunnsjögården och Överbyn till brukspatronen Herman Kolthoff, fastän de betalt Henrik denna jord, eller Kolthoff är instämd, varför rätten ej kan döma i saken.

Bengt Nilsson i Överbyn har förlikts med farbrodern Per Jonsson i Skalleby om dennes arv efter sin far Jon Larsson och sina bröder Lars och Bonde Jönssöner. Bengt utlämnar arvet mot att Per betalar sin del av boets skulder.

Engelbrekt Jönsson i Östmark har lidit skada motsvarande 20 snesar råg på ett fallhygge på Åsteby ägor, antagligen av Överbyns och Gunnsjögårdens hästar. Dessa hemman döms att ersätta skadan med 5 fjärdingar råg.

Hälften av skogen Mosshöjden, som åborna i Rattsjöberg, Lars Henriksson, Mats Persson, Bengt Henriksson, Anders Markusson och Staffan Bengtsson köpt sistlidne 5/4 av åborna i Överbyn Olof Börjesson, Lars Bengtsson, Bengt Larsson, Bengt Nilsson, Arvid Jonsson, Lars Jonsson, Lars Larsson och Per Matsson för 55 rd. ( Vid 3 ub nämns ej köparna Mats och Bengt)

Nils Jonsson och Per Jönsson i Vadje, som tvistat med Börje Engelbrektsson i Överbyn om en slogbråte i Vadje, erkänner att denna hör till den hemmansdel som Börje innehar, fastän bråten en tid legat öde.

2/7 av 3/5 i ½ Gunnsjögården och 1/32 i Överbyn, vilka lotter brukspatronen Karl Gustaf Schröder sistlidne 3/5 tillbytt sig av Henrik Henriksson och hans hustru Marit Persdotter i Mången för 1/6 i ½ Rävsala och mellangift 150 d smt. (3 .ub vid 1732 vt lyder på 2/3 av de båda lotterna, eftersom 1/3 avgått efter Henriks överenskommelse 1731 21/11 med Lars Jonsson i Överbyn.)

Sedan någon jord i Björby (Älvdalen) och i Överbyn och Gunnsjögården fallit Per Jonsson i Osebol och hans bröder Lars Jonsson i Gunnsjögården och Lars Jonsson i Överbyn till arvs, besvärar sin Lars i Gunnsjögården och brodern över att Per innan arvskifte skett skänkt deras egenom i Överbyn och Gunnsjögården till sin måg Henrik Henriksson i Mången, som sedan bytt bort den till brukspatron Karl Schröder mot vederlag i Rävsala (Ölme). Man skall skifta arvet och pröva om Per och hans måg bytt bort mera än de haft rätt till.

Jon Halstensson i Fensbol är instämd av Per Knutsson i Vadjetorp för att han 1694 åbott halva Vadjetorp men ej lagt något till Överbyns lega för soldaten Engelbrekt Jonsson. Per påstår sig ha utlagt ha 12 1/2 kmt för honom. Jon förnekar att han då bott i Vadje, och dessutom är fordran mer än 20 år gammal, vartill kommer att Per och övriga rotebönder 1712 träffat överenskommelse med soldaten utan att man då fordrat något av Jon. Dessutom har han och Per tillsammans varit med om många arvskiften utan att någon fordran framställts.

Bengt Larsson i Överbyn har enligt intyg av Håkan Persson i Ljusnäs och Per Matsson i Osebol instämt soldaten Ljusman i Älvdalen, som tagit ifrån honom en oxe. Ljusman har uteblivit men skall införskaffas till nästa ting.

Gode män skall överse och jämka i det jordbyte Olof Eriksson i S. Åna, Lars Jonsson i Överbyn och Erik Jönsson i Fensbol gjort sinsemellan.

Fasta för Lars Henriksson, Mats Persson, Bengt Henriksson, Anders Markusson och Staffan Bengtsson i Rattsjöberg på halva skogsområdet Mosshöjden, som de köpt 1729 av åborna i Överbyn och Gunnsjögården Olof Börjesson, Lars Bengtsson, Bengt Larsson, Bengt Nilsson, Arvid Jonsson, Lars Jonsson, Lars Larsson, Per Matsson, Lars Jönsson och Jöns Jönsson för 55 rd ( 1 ub. 30 vt 118)

Vadje och Överbyn tvistar om ägoskillnaden mellan hemmanen. Häradssyn med halv nämnd skall förrättas på tvisteplatsen.

Överbyns åbor har 1731 gett tillstånd till alltför stora uttag på deras skog, då de tillåtit dels finnarna Erik och Mats Pentick samt Anders Nafland i Rattsjöberg att hugga 47 tolfter, dels Pål och Erik i Tjärnberget jämte Nils Danielsson i Digerberget att hugga 63 tolfter. Dessutom har timret, trots att landshövdingen till förekommande av skada på Oleby hammardamm vid vite om 50 d smt förbjudit flottning av timret, flottats ned till hammardammen, där det kostat 59 1/2 dräng - och 10 ökdagsverken att ta upp det för alltför hög avverkning och timret skall anses förverkat till kronan samt att finnarna bötfälls för såväl hygget som för brott mot flottningsförbudet. Överbyns åbor har uteblivit, och finnarna invänder att förutom de 47 tolfter som Rattsjöberg huggit har endast 20 tolfter huggits på Överbyns skog, medan resten tagits på Ljusnäs, Björby och Osebols ägor. Likaledes åtalas åborna i Östmark, Sörmark och Millmark samt Smedserud för alltför omfattande hygge, 348 tolfter sågtimmer, vilket redan sålts till rådmannen Gustaf Forsell men vars värde yrkas förverkat till kronan. De sistnämnda hemmansborna uppger att även Rådom, Långerud, Röjdoset och Ulvsjötorp deltagit i detta hygge, som dock skett för flera år sedan. Rätten utser gode män som tillsammans med jägmästare och skogvaktare skall företa utredning i saken.

Fasta för brukspatronen Karl Gustaf Schröder på 2/3 av 2/7 ur 3/5 av ½ Gunnsjögården och 2/3 av 1/32 i Överbyn, vilka lotter han tillbytt sig av Henrik Henriksson och hans hustru Marit Persdotter i Mången för 1/6 i ½ Rävsala och mellangift 150 rd smt (1 ub. 30 ht 205)

1733 vt 47)

Håkan Torbjörnsson i Överbyn har 1708 2/2 och 1714 17/5 sålt 2/3 av 1/8 i Överbyn till Olof Persson i Öjenäs och Halsten Håkansson i Millmark för 60 rd. Hans barn yrkar genom Olof Markusson i Vitsand att fåt ytterligare ersättning för jorden, som är mera värd, men köpet är gjort utan förbehåll och dessutom fastdömt 1717 ( vt 5 och ht 6), varför yrkandet avslås.

Hustru Karin Benalsdotters barn i Vitsand har 1706 13/2 överenskommit med Bengt Benalssons barn i Överbyn, att de förra skull för Karins lott i bolbyn Överbyn få vederlag i röjningsland och därvid få "tvenne trådar för en". De har ännu inte fått detta vederlag, varför man skall jämka mellan parterna.

Drängen Olof Jönsson i Mölnerud ( några och 30 år) står åtalad för att genom trolldom skämt åtskilliga hästar. Han erkänner att han i sin ungdom lärt konsten av en gammal käring Marit Larsdotter i Bada, numera död, men att han då måst svära att aldrig för någon yppa den bön han lärt, varför han ej heller nu kan förmås att avslöja den. Han berättar, att Marit lärt honom att först stiga upp på en jordfast sten ej längre bort från hästen än att han kunnat se denna. På stenen har han hoppat runt tre gånger motsols med en kniv vid knäet, därefter hoppat ned från stenen och efter att ha förbannat såväl den jord han stått på som hästen ifråga, med kniven motsols skurit upp den grästova han stått på med vänstra foten och vänt den upp och ned, varunder han yttrat, att "hästen skulle stå och aldrig gå samt bliva torr som trä", och sedan läst Fader Vår baklänges och därvid förbannat Gud " och givit honom Satans våld så visst som första budet står i katekesen". Första försöket har han gjort med en häst tillhörande Lars Eriksson i Vadje, eftersom dennes son Per Larsson slagit honom. Lars bekräftar att hästen vid den tiden varit dålig och svag, och då man misstänkt att Olof varit orsak därtill, har man förhört honom. Olof har nekat men likväl gjort hästen bra igen, till synes blott genom att titta den i munnen. Olof påstår nu, att han därvid enligt Marits anvisningar gett hästen bävergäll, så att den strax blivit stark igen, men han förnekar att han då läst någon besvärjelse. Länsmannen uppger att Olof skämt en häst för Knut Persson i Vadjetorp, när denne kört bräder från Överbyn och hästen knappt orkat hem, vilket Olof tvingats att erkänna när Knut slagit honom. På frågan erkänner Olof att eftersom Knut en gång tidigare slagit honom för att hans skulle ha fördärvat en annan häst, då Olof dock varit oskyldig, har han när han sett Knut ge sig iväg läst bönen för hästen, varför den strax kommit av sig. Ytterligare erkänner Olof, att han skämt en häst för Jon Halstensson i Fensbol, när han tillsammans med dennes son Halsten Jonsson kört kol, då hästen fallit omkull på släta isen. När gossen börjat gråta, har Olof dock förbarmat sig över honom och fått hästen att resa sig upp. Jöns Halvardsson i Fensbol och Jon Eriksson i Vadje vittnar, att ryktet länge gått om denne Olof Jönsson, varför unge länsman Olof Skagerberg kommit upp för undersökning och hållit förhör med åborna i Vadje och Fensbol. Olof Jönsson säger sig ångra att han lockat sig av den gamla käringen till sådan synd, som han aldrig mera vill göra sig skyldig till. Eftersom han i sin hämdgirighet genom trolldom skämt hästarna för Knut Persson i Vadjetorp, Lars Eriksson i Vadje och Jon Halstensson i Fensbol och därvid smädat Guds namn, finner rätten honom skyldig att enligt Guds lag mista livet. Domen underställes dock hovrättens prövning och Olof hålles till vidare i fängsligt förvar.

1733 syn 1)

1733. 18 - 19/6 hålles enligt utslag 1732 (ht 8) häradssyn med halv nämnd på byskillnaden

mellan Vadje och Överbyn i närvaro av dessa hemmans ägare samt Jöns och Olof Makussöner i Vitsand, Bengt Larsson och Jöns Nilsson i Killingerud jämte åborna i Gunnsjögården och Vadjetorp. På Överbyns sida uppvisas häradsrättens dom 1700 (ht 51), som beskriver rågången mellan dessa tvistade hemman. Vadjeborna har till vittnen Bengt Eriksson i Fensbol och Per Knutsson i Åsteby ( båda över 70 år) samt Jöns Halstensson i Åsteby ( 65 år), vilka motparten väl försöker jäva, eftersom de har någon släkt i Vadje, men det framgår att de har närmare släkt i Överbyn, och Jöns Halstensson äger dessutom någon del i Överbyn, varför synerätten tillåter dem att vittna. Bengt Eriksson säger bl a att han och föräldrarna ständigt bott på orten. Per Knutsson har varit med vid häradssynen år 1700 under dåvarande häradshövding Moback. På Vadje åbors begäran uppskjuts målet för att de skall försöka få fram uppgifter ur domboken till bevis, eftersom deras egna dokument gått förlorade vid eldsvåda.

I tvist mellan å ena sidan Vadje jämte Vadjetorp och å andra Överbyn med Gunnsjögården, Vitsand och Killingerud har förrättats häradssyn. Jon Olofsson och Jon Persson i Sörmark jämte Olof Andersson i Långerud åberopar nu som vittnen, av vilka Olof jävas av Överbyns åbor, eftersom han dels bötat för att han skjutit en älg, dels svurit falskt, vilket Olof Markusson i Vitsand, Bonde Bengtsson i Gunnsjögården, Börje Engelbrektsson i Överbyn, Halsten Persson i Vitsand, Jöns Nilsson i Killingerud och Bengt Benalsson i Gunnsjögården vill bevisa vid nästa ting. Olof vittnar utom ed, att fastän han är 70 år gammal minns han ej sin farfar Olof Toresson i Långerud. Jon Olofsson i Persby ( 36 år) har hört av sin far Olof Ivarsson, som var 67 år gammal då han dog för 4 år sedan, att han ej kunde minnas Olof Toresson. Åborna i Vadje vill härav sluta att han varit död före domen om ägodelningen 1662 (vt 11), och eftersom denna dom grundade sig på Olof Toressons vittnesmål, bör den anses ogiltlig. Det tredje vittnet har uteblivit på grund av sjukdom men lär ha sagt sig ej kunna minnas Olof Toresson. Ytterligare höres Markus Jonsson i Fensbol ( 76 år) och Jöns Persson ib ( 63 år). Rätten fastställer rågången och finner att Överbyns åbor åverkat på Vadjes ägor, varför de bötfälls. Överbyns åbor vädjar till lagmansrätten.

Skogvaktaren Kapten Erik Kjellgren lagsöker för utsläppt skogseld Knut Persson i Vadjetorp, Mats Henriksson i Rattsjöberg, Mäster Petter Nyqvist och övriga på 1/2 Stensgård och för osynt fall följande: Nils och Jöns Nilssöner i Östmark, Engelbrekt Eriksson och Nils Nilsson ib ( som bortlejt fall till grannarna Pål och Erik Olofssöner ), Per Nilsson och Olof Jansson ib, Mårten Andersson och Jon Mårtensson samt övriga i Långerud, Millmarks åbor ( som bortlejt fall till Mats Mickelsson i Runnsjön), Jon Bengtsson i Vadje ( som bortlejt fall till Markus Staffansson ), Jon Olofsson i Åsteby, Jöns Jönsson i Fensbol ( som bortlejt fall till Mats Henriksson i Rattsjöberg ), Börje Engelbrektsson, Bengt Nilsson och Bengt Larsson i Överbyn ( som bortlejt fall till andra ), samt Johan Olofsson i Stensgård, Millmarksborna bevisar att de fått sina fall tillsynta, varför de frikännes. Jon i Åsteby slipper böter, eftersom han endast uppröjt en äng. Överbyborna har bortlejt fallet på villkor att tillstånd kunde erhållas, varför de frias, liksom Johan i Stensgård, vars fall varit av ringa värde, och Petter Nyqvist, som ej varit med när fallet tändes.

Benal Bengtssons söner Bengt och Per Benalssöner i Gunnsjögården yrkar att få återlösa från Lars Bengtsson i Överbyn och Bonde Bengtsson i Gunnsjögården 1/4 av 1/8 i Överbyn, som de påstår vara endast pantsatt av deras far, varjämte de påstår att svarandena även innehar det övriga av den halva lotten 1/12 som han ägt där. Svarandena har dock fastebrev av 1722 ( ht 32) på lotten, av vilket framgår att Benals bror Bengt Bengtsson köpt lotten för 37 rd. Man skall dock utreda om Benal Bengtsson ägt mera jord i Överbyn.

Olof Andersson i Långerud har instämt Bonde Bengtsson och Bengt Benalsson i Gunnsjögården, Börje Engelbrektsson i Överbyn, Olof Markusson i Vitsand och Jöns Nilsson i Killingerud och fordrar att de skall bevisa sitt vid förra tinget ( 33 ht 18) framförda påstående att han svurit falskt. Svarandena uteblir och bötfälls och ålägges att vid vite inställa sig vid nästa ting.

På egna och övriga åbors i Överbyn vägnar yrkar Arvid Jonsson att få utlösa Håkan Torbjörnsson från hans ringa lott i Överbyn. Halsten Persson ( i Vitsand ) erkänner på Håkans vägnar att lotten är för liten för särskild besittning, men han anser att Håkan, som är gammal, beöver den, och rätten finner också att Håkan bör ha sin försörjning i lotten, som efter hans död bör gå till den som åtagit sig att sköta honom till dödedagar.

Erik Persson i Oleby och Bengt Larsson i Västanvik påstår att den förres Svärmors och den senares fars jord ännu innehas av Lars och Per Bengtssöner i Överbyn. Det förnekas av dessa, varför undersökning skall ske.

Efter åtal av landsgevaldigern Olof Ollengren bötar följande hemman 3 mk smt var för att de försummat underhållet av vägen över Olsäterskogen från Överbyn till prästskogen: Bada, Bergeby, Bergsäng, Kälkerud, Skalleby, Smedserud, Svenneby, Sörmark, Torsby, Utterbyn, Vasserud, Västanvik, Västanå, Åshagen, Önnerud och Östmark.

Bengt Benalsson i Gunnsjögården, som lämnat sin arvejord i Överbyn under brodern Bengt Bengtssons brukning, och därav sålt honom en, 1/4 av 1/8 i hemmanet, vill enligt domen vid 1734 ( vt 13) utfå resten Lars Bengtsson i Överbyn, som tillträtt jorden efter Bengt. Lars erkänner genom Bonde Larsson att han hindrat skiftet när man kommit för att utsyna åt Benal vad han har kvar i Överbyn. Lars bötfälls och ålägges att låta delningen verkställas.

Av Lars Bengtsson i Överbyn fordrar Benal Bengtsson i Gunnsjögården bröllopskost och sex års lön, innestående efter sal. Bengt Bengtsson. Lars har övertagit hela boet efter Bengt. Bonde Larsson i Överbyn uppger på Lars vägnar att fordran är klarerad, men utredning skall likväl ske mellan parterna.

Pål Putt i Mången samt Staffan, Olof och Per Perssöner i Svarthultet, instämda av Rattsjöbergs åbor för åverkan på deras ägor trots vitesförbud (33 ht 75), påstår att de haft tillstånd av Per Bengtsson i Överbyn och Sven Larsson i Gunnsjögården, som ägt någon del i denna skog, men måste erkänna att de kan ha huggit mera än vad dessa varit berättigade till, vilket skall undersökas.

Klemet Finnsson i Edet befarar att Håkan Torbjörnsson i Överbyn, som sålt sin jord i Aspe, även sålt den del Klemet äger där. Man skall utreda hur stor lott Klemet äger i Aspe, och om den blivit såld av Håkan.

1734 20/6 förrättas enligt utslag sistlidne 28/1 (vt 33) häradssyn med halv nämnd på rågången

mellan å ena sidan Vitsand, Killingerud och Rattsjöberg, kärande, och å andra Mången, svarande. De förra uppvisar en dom av 1669 (ht 18) i mål mellan Mången och dess bolby Vadje och har kallat som vittnen åborna i Östmark Nils Ivarsson (40 år),Jon Olofsson (38 år) och Engelbrekt Eriksson (50 år) samt Jon Halstensson i Millmark (CA 60 ÅR) och Olof Olofsson i Överbyn (52 år), Jon Halstensson återger vad han i sin ungdom hört Halsten Håkansson i Millmark, vilken var född i Överbyn, säga till sin far om denna rågång, och Olof Olofsson har hört sin far Olof Börjesson, ännu i livet men mycket gammal, uttala sig om rågången. Mångens åbor får uppskov till nästa ting för att skaffa bevis på sin urminnes hävd.

Jägmästare Georg Gustaf Uggla anklagar åborna i följande hemman för olaga svedjande: Bada, Fensbol, Gunnsjögården, Killingerud, Millmark, Mången, Oleby, Rattsjöberg, Rådom, Svenneby, Torsby, Vadje, Vitsand, Västanvik, Åshagen, Önnerud, Östmark och Överbyn. Några har haft tillstånd av skogvaktaren, varför de frias, men med erinran om att man bör skaffa intyg av häradsrätten om behovet av svedjande, innan tillstånd sökes. De övriga bötfälls.

I ägotvist mellan å ena sidan Vitsand, Killingerud och Rattsjöberg och å andra Mångens åbor som vittnen Per Olofsson och Erik Eriksson i N.Röjdåsen samt Pål Eriksson i Tjärnberget, av vilka Pål jävas, eftersom hans syskonbarn Marit Johansdotter är ägare i Mången. Per (70 år), som är född i Mången, är visserligen ej upptagen i mantal, men det anses ej utgöra något laga hinder. Erik (50 år) har varit någon tid i Mången. Olof Olofsson i Överbyn nämns som tidigare vittne, om vilken finnarna i Mången senare fått veta, att han sålt den omtvistade skogen till deras motpart. Syn har förrättats. Rätten finner att rågången är fastdömd redan år 1669 (ht 18).

Åborna i Överbyn, Vitsand, Killingerud och Gunnsjögården ålägges att betala Olof Markusson i Vitsand och Börje Engelbrektsson i Överbyn 22 d 2 öre smt, som de är skyldiga för kostnader vid process mot Vajdes åbor.

Per Jönson i Vadje, instämd av Bengt Nilsson i Överbyn för att han tagit näver på Överbyns ägor, bötfälls dels dör uteblivande, dels för olaga åverkan och skall ersätta käranden för skadan.

Åsteby och Överbyn har 1734 12/6 enats om att i samhävden äga hälften var och vid framtida tvister stå för halva kostnaden var. Avtalet är underskrivet för Åsteby av Jöns Halstensson, Lars Larsson och Per Jönsson och för Överbyn av Olof Markusson, Olof Olofsson, Bengt Larsson, Bengt Nilsson, Jöns Nilsson och Börje Engelbrektsson. Vittnen E.J. Brander och

E. Jönsson i Fensbol.

Överbyns och Gunnsjögårdens åbor kräver genom Bonde Bengtsson och Olof Olofsson ib att få lösa från Håkan Torbjörnsson och hans son Bengt Håkansson 1/8 i Aspe. Lotten är dock redan såld till brukspatronen Nils Lundell, varför även denne måste instämmas.

Mångens åbor begär att Överbyns åbor skall åläggas att visa med vad rätt de innehar Mosshöjden ("Måshöjden"), och de förra uppvisar dels tillstånd för Per Larsson i Ragvaldstjärn av 1642 16/11 att uppta ett torp i Måshöjden, dels tillstånd av 1645 13/4 för Henrik Tomasson att uppta ett torp i Måsheden, var med enligt kärandena bör avses Måshöjden, och eftersom Mången är upptaget invid denna höjd och enligt samma tillstånd, anser de sig äga bästa rätt till höjden. Rätten anser sig ej kunna ålägga Överbyns åbor att bevisa rätten till höjden, och frågan om företrädet till höjden är ej nämnd i stämningen.

Åborna i Fensbol, Vadje, Vadjetorp, Åsteby och Överbyn kärar till hammarsmeden Johan Abrahamsson vid Oleby bruk för att han genom " sågbräders överläggande" i älven stänger fiskedraget, vilket enligt utslag 1711 (ht 80) är förbjudet, varjämte han nedanför dammen med nät och ljuster fångar den lax som eljest ärnat sig uppåt älven. På svarandenas vägnar förnekar brukspatronen Johan Schröder att han hindrar fiskestråket, vilket skall undersökas.

På begäran av Per Olofsson i Kollerud och Erik Jonsson i Fensbol skall man utreda om den jord de påstår sig ha ärvt i Överbyn ännu ligger i behåll i Olof Olofsson i Överbyn och Aspe.

Åborna i Mången kärar till Överbyns åbor för att de sålt till Rattsjöberg någon skog i Mosshöjden och kräver att detta köp går tillbaka, eftersom kärandena i kraft av tillstånd av 1642 16/11 och 1645 13/4 är delägare i Mosshöjden. Svarandena visar med domar 1669 (ht18) och 1735 (ht31) och denna skog är avrösad från det område av Mosshöjden som tilldelats Mångens förra åbor.

Olof Olofsson i Överbyn vill ärva efter sin dotter, som i 8 år överlevt sin mor, hans hustru Kerstin Nilsdotter hennes morsarv efter morfadern Nils Larsson i Rådom, som morbrodern Erik Nilsson i Rådom innehar. Men Nils Larsson har överlevt både dottern och dotterdottern, som ej ärvt något efter honom.

Genom Bengt Danilesson i Gunnsjögården kärar åborna där och i Överbyn till Lars Bengtsson och Jon Matsson i Osebol (N.NY) för åverkan på en myrslog som tillhör kärandenas hemman men som ligger utanför häradsgränsen. Eftersom tvisteplatsen ligger utanför gränsen hänvisas parterna till Älvdalens häradsrätt.

Vadjeborna tvistar med åborna i Åsteby om åkerlyckan Kvarnnästet. De sistnämnda uppvisar intyg av gamlingarna Bengt Eriksson i Fensbol, Mickel Eskilsson i Önnerud och Lars Bengtsson i Killingerud, vilka ej varit annat än att åkern hör till Åsteby. Vadjeborna åberopar lagmansrättens utslag 1699 15/8, då Överbyn och Åsteby tvistat om en intaga intill Kvarnnäset, varvid anförts av Vadjes åbor att Kvarnnäset tillhörde dem. Häradssyn skall förrättas på tvisteplatsen.

I enlighet med domar 1728 (ht 46) och 1729 ( ht 11) skall samskogen delas mellan samtliga åbor i Överbyn och deras medintressenter.

Vitsands åbor begär att utfå av Lars Bengtsson, Per Bengtsson och Olof Olofsson i Överbyn sitt arv i Aspe efter sin för mer än 30 år sedan avlidne farfar Olof Nilsson, men dels har denna fordran lämnats opåtalad alltför länge, dels är det ej bevisat att farfadern ägt något i Aspe, dels är svarandena ej arvingar efter Olof Nilsson, varför de frias från svaromål.

Bengt Larsson i Överbyn har sistlidne 1/10 tillbytt sig 1/40 i Överbyn av Marit Larsdotter i Rådom för sin hustrus 1/60 i Rådom och mellangift 10 rd.

Per Olofsson i Åsteby har instämt arvingarna efter Per Jönsson i Åsteby med begäran att efter anställd mätning av hans och deras lotter i Överbyn och Aspe utfå vad de innehar av hans andel. Svarandena uteblir men rätten utser gode män till att förrätta den begärda mätningen.

Överbyns ägare besvärar sig över att drängen Johan Johansson förorsakat ansenlig skogseld på deras ägor genom olovligt svedjande. Johan har uteblivit men ålägges att inställa sig vid nästa ting.

Lars Olofsson i Överbyn vill ej bestrida Per Larsson i Fensbol och Olof Eriksson i Rådom att låta besiktiga de 2/5 av 1/6 som deras mödrar ärvt och som ligger i hans brukning i Överbyn, varför gode män utses att förrätta synen.

Lars Olofsson i Överbyn får rätt att lösa från Olof Eriksson i Rådom hans 1/5 av 1/6 i Överbyn mot vederlag i Smedserud.

Knut Persson och Olof Mickelsson i Vadjetorp begär att av Vadjes åbor få sin del av skogen Kvarnnäset, som de tillsammans återvunnit från Överbyn. Svarandena invänder genom Per Olofsson i Vadje, att kärandena redan fått sin andel vid den skogsdelningen som skett. Man skall företa undersökning.

Nils Eskilsson i Digerbeget erkänner att han sistlidne julafton hos Börje Engelbrektsson i Överbyn huggit Henrik Henriksson i Mången i armen med en täljkniv, efter det att denne först huggit honom i ryggen. De har dock ej skett av ont uppsåt utan under fyllan. Henrik, som erkänner genom sin hustru Karin Persdotter, ålägges att infinna sig vid nästa ting. Nils bötfälls för fylleri och för knivdådet men kan ej betala utan avstraffas med 4 par spö, 3 slag av paret.

Efter åtal av uppbördsmannen Jakob Gadd bötar följande 3 mk smt var för försummade uppbördsstämmor: Jan Danielsson i Arnsjön, Nils Nilsson, Olof Olofsson d.y., Olof Nilsson och Nils Persson d.y i Bada, Nils Jansson i Bjälverud, Halvard Jonsson i Borgeby S, Olof Johansson och Tomas Tomasson i Bredsjön, Olof Jonsson i By (S), Jöns Halvardsson och Jon Halstensson i Fensbol, Olof Larsson i Forsnäs N, Olof Olofsson, Olof Andersson och Nils Eriksson i Gjutaregården, Erik Eriksson och Erik Olofsson i Gransjön, Elof Jonsson i Gullsby (L), Brynte Andersson och Erik Håkansson i Gunnerud (S), Jon Larsson och Sven Larsson i Gunnsjögården, Olof Gudmundsson, Nils Kristoffersson, Bengt Bengtsson och Lars Persson i Gårdsjö, Olof Olofsson i Hastersby, Olof Andersson i Hunnekullen, Nils Persson i Hån, Sven Andersson i Hälserud, Erik Jönsson i Högen, Halsten Eskilsson i Karttorpet, Herr Sven Kinström i Katterud, Arvid Jonsson och Lars Bengtsson i Kollerud, Anders Jansson i N.Lekvattnet, Kristoffer Kristoffersson och Kristoffer Pålsson i Långenäs, Erik Eriksson och Jöns Bengtsson i Långerud, Anders Jansson d.y, Anders Jansson d.ä, och Sigfrid Jansson i Långsjöhöjden, Olof Eriksson och Henrik Eriksson i Lövåsen (S), Halsten Jonsson, Lars Jonsson, Lars Halstensson och Olof Olofsson i Millmark, Per Persson och Henrik Henriksson d.y. i Mången (F), Jan Eriksson i Mårbacken (F), Mårten Bengtsson i Oleby, Nils Persson i Persby (F), Jan Persson i Ransby, Bengt Henriksson i Rattsjöberg, Lars Gustafsson, Gustaf Olofsson och Jon Persson i Ribbenäs, Olof Eriksson, Lars Persson, Lars Nilsson d.ä, Per Nilsson d.y, Jon Jonsson, Per Nilsson d.ä, Nils Olofsson och Nils Pålsson i Rådom (F), Olof Persson i Röberg, Anders Henriksson, Henrik Mickelsson och Staffan Mickelsson i S.Röjdåsen, Lars Olofsson och Lars Bengtsson i Skinnarbacka, Nils Larsson och Markus Jonsson i Smedserud, Staffan Persson och Tomas Persson i Svarthultet, Sergeanten Petter Berg i Svineberg, Pål Pålsson i S.Såneby, Jan Persson i S.Sånebytorp, Erik Jonsson i Sörmark, Erik Jonsson och Sven Olofsson i Tjustersby (S), Erik Persson och Gabriel Jönsson i Trötvik, Erik Eriksson - Ojen i Tväråna (F), Anders Olofsson i Tväråna (S), Erik Hansson, Jöns Hansson och Måns Jönsson i Ulvsby, Per Matsson på Ulvsbyskogen, Nils Olofsson, Per Jonsson och Olof Jönsson i Utterbyn, Jon Eskilsson, Per Eskilsson, Lars Halvardsson, Olof Persson, Lars Larsson, Klemet Eskilsson och Knut Knutsson i Vadje, Jon Jonsson, Halsten Klemetsson, Olof Persson och Klemet Eriksson i Vasserud, Olof Nilsson i Vik el. Bråten, Mats Olofsson, Erik Klemetsson och Jöns Josefsson i Vittjärn, Olof Svensson och Anders Svensson i Årås, Mats Jonsson och Olof Larsson i Åsteby, hustru Britta Jönsdotter i Önneby, Per Jonsson i Östanbjörke, Per Nilsson, Jöns Olofsson d.ä, Per Olofsson och Jöns Olofsson d.y i Östmark samt Börje Engelbrektsson, Olof Persson, Per Bengtsson, Bengt Nilsson och Bonde Larsson i Överbyn. Alla övriga " till stor myckenhet" förskonas för denna gång på grund av fattigdom, sjukdom eller andra bevisade förfalloorsaker.

Dränge Olof Nilsson i Vitsand och ogifta Karin Olofsdotter i Överbyn bötar för lönskaläge 10 resp. 5 d smt och skall stå en söndag uppenbar kyrkoplikt. Samlaget har skett vid Valborgsmässotid förra året och Karin går ännu med barn. Om barnet blir vid liv skall Olof till dess uppehälle betala 3 d smt om året, tills det kan försörja sig själv.

1/4 av 9/10 i Rådom (F), som Olof Eriksson i Rådom sistlidne 13/10 tillbytt sig av Olof Person i Överbyn för 1/5 av 1/6 i Överbyn.

1/5 av 1/6 i Överbyn, som Olof Person i Överbyn sistlidne 13/10 tillbytt sig av Olof Eriksson i Rådom för 1/4 av 9/10 i Rådom.

1/72 i Rådom, som Halsten Larsson i Killingerud köpt 1740 20/1 av Per Nilsson i Rådom och Jon Eriksson i Västanvik för 64 rd 16 öre smt.

2/9 ur 1/4 av 1/8 i Bergsäng, som nämndemannen Olof Arvidsson i Bergsäng köpt 1739 13/5 av Jöns Jonsson i Skalleby och hans bror Arvid Jonsson i Överbyn för 5 rd.

Lars Olofsson i Överbyn, som 1739 (vt 69) fått rätt att mot fullt vederlag i Smedserud tillbyta sig av Erik Larsson i Rådom hans barns lott 1/5 av 1/6 i Överbyn, besvärar sig över att Erik bytt bort lotten till Olof Persson i Överbyn mot vederlag i Rådom. Rätten godkänner dock detta byte, eftersom Lars ej uppfyllt villkoret att skaffa fullt vederlag i Smedserud.

En halv 1/18 i Överbyn, som Börje Engelbrektsson i Överbyn 1740 28/8 tillbytt sig av Olof Jonsson i Vadje för en halv 1/16 i Vadje.

En halv 1/16 i Vadje, som Olof Jonsson i Vadje 1740 28/8 tillbytt sig av Börje Engelbrektsson i Överbyn för hustruns arvejord, en halv 1//18 i Överbyn.

1/6 av 4/5 ur 1/8 av 1/4 i Torsby (F), som Olof Rafaelsson i Torsby tillbytt sig den sistlidne 12/1 av Halsten Persson i Vitsand för 2/3 ur 1/10 av 1/4 samt 1/8 ur 1/5 av 1/4 (enl. helgärdsräkning) i Vitsand jämte 1/6 av 1/7 ur 1 1/2 åttondedel i Överbyn.

Sammansatt av Gunilla Önnberg