Lördagen den 12 April 2008 åkte några pirriga och modiga från vår klubb ner till Kolmården, det var jag, Cecilia Stenvall, Carina Larsson -initiativtagaren och chauffören, Marie Löfqvist, Ulrika Andersson, Jana Solsten, Bodil Jonsson, Bettan Gröning och en tjej från Ljusdal, Evis Persson, väl där anslöt sig ännu en tjej, Bitte, som bodde där nere. Vi hade stämt träff med vargarna i hägnet. Vi blev väl omhändertagna när vi kom av en vargskötare som hette Thure. Han hade jobbat med vargar i många år, ett riktigt proffs på varg. Vi blev informerade om de restriktioner som gäller vid vargbesöken innan vi fick gå in. Inga saker fick hänga och dingla, tappar man något så tar vargarna det direkt. Är man det minsta rädd bör man stanna utanför, vargarna känner av rädslor och blir då extra intresserade av den som är rädd och då måste den personen undersökas. Det är nog inte så lyckat att vara rädd med fyra vargar runt sig. Men ingen av oss hade något problem med det, vi hade snarare bråttom att komma in till dem. Vi blev tillsagda att huka oss ner och hälsa på en gång då vi kom in, så det blir naturligt för dem. Jag själv fick en riktig tungkyss av Tromb, vargarna har inga dåliga andedräkter som hundar kan ha. Dom var sociala och trevliga. Några sammandrabbningar blev det också mellan vargarna, lite avundsjuka o.s.v. Vi fotade som tokar, kelade, pussade och klappade. Vi fick även se hur vargarna sätter varandra på plats, det var inget snack om saken vem som bestämde, vem som kom tvåa, trea och fyra o.s.v. Ledarvargen heter Tromb, han behövde bara gå fram och titta på dom underlägsna så vek dom undan direkt. Det är också bara han som lyfter på benet när dom kissar. I vargflockar är det bara alfahonan som löper och får para sig. Den här gruppen som vi besökte var bara hanar p.g.a. att tikarna har ett mycket tuffare temperament, så hanarna är lämpligare för besökare. Vargarna får mat 3 dagar i veckan, då endast nöt och hästkött, ingen vegetarisk föda. Ibland fick dom även kalasa på rådjur som hade blivit trafikdödat. Några ekorrar, fåglar m.m. stryker också med om dom gör misstaget att befinna sig i varghägnet. Annars får dom ingen levande mat, det blir för mycket stress i flocken. Lugn och harmoni är vad som måste råda. Vargar i flock skadar aldrig varandra, även om det såg tufft ut vid sammandrabbningarna, det är endast mental styrkemätning. Vi hade tur att få lite extra tid hos vargarna, Thure ville att vi skulle bli nöjda med besöket. Gissa om vi var! När vi gick ut därifrån så var vi alla saliga, vi gick med ett leende på läpparna därifrån. Alla sade, vi måste dit igen!
Ett Superstort TACK till Carina som ordnade denna fantastiska upplevelse!
Kelstund!
Sammandrabbning, Atlas som stod lägst i rang fick alltid slänga sig på rygg när det blev spänt läge.
Atlas vilar t.v. Evis klappar och Bettan lyssnar på vargskötaren Thure. t.h.
Carina myser....
Bodil och Ulrika ser väl väldigt nöjda ut!
Vargarna hade sin viloplats uppe på berget.
Vilostund.
Mysstund igen.
Visst är jag vacker!
Det här var kul tyckte jag. Marie märkte inte att en av dom hade lagt sig bakom henne och ville bli kliad, han låg och krafsade med tassen.
Sååå vacker!
Lite spänt läge igen.
Man ser tydligt på kroppspråket vad som gäller.
Här blev det en rejäl sammandrabbning, men lika snabbt som dom åker ihop lika snabbt är det lugnt igen.
Stackars Atlas igen! Vilken mental styrka, få en annan att slänga sig och ligga där bara av att stå över och spänna sig. Inga hugg behövs.
Ulrika klappar Tromb t.h.
Mysstunder igen.
Trött Atlas.
Skapliga bissingar!
Slickar sig undergivet.
Det är väl det här som kallas ''varggrin'' ;-)
Puss på er sade han!
Och Hej då! från en lycklig vargbesökare! /Cecilia
