Skåneresan 1-3.10.04

Efter en natt på vandrarhem i Ystad, startade Skåneresenärerna kl 05:22 med att köra till Halland! I den första gryningen möttes vi på stranden i Skummeslövsstrand (norr om Båstad) av ett femtontal skådare som redan letat upp vårt resmål bland sjöorrar och svärtor en bit ut från stranden. Den vitnackade svärtans huvud lyste vitt både fram -och bakifrån, och vår resa hade fått vind i seglen från början!

Gryningsljus över  ett nöjt gäng, som just hängt in Vitnackad Svärta, Skummeslövs strand

Det firades med dagens första fikapaus.

  Några km längre söderut sökte vi upp Stensåns mynning, och även där hittades den långväga gästartisten, som drog publikskaror från när och fjärran. Bland femtontalet skrattmåsar låg en mindre, mestadels grå mås, med litet huvud och fjällig rygg - en ung tärnmås. Lite längre bort satt ett par kungsfiskare på var sin staketstolpe invid ån, och visade upp sina oranga bröst. Slutligen fick vi beskåda ett par svarta näbb med gula spetsar - kentska tärnor.

  Nästa lokal som Svalan tipsat om var Löddesnäs, lite norr om Malmö, dit vi anlände kl 10:50. Här fanns dock ej huvudpersonen på plats, men väl en blå kärrhökshona, som svepte fram över marken på jakt efter nåt ätbart. En visselsignal fångade vår uppmärksamhet. Vårt tredje X för dagen var upptäckt, där den gick och provianterade i den tuviga betesmarken. Med böjd spovnäbb och mörk fjäderdräkt gick brobsibisen lugnt omkring utan att bry sig om det intresse den rönte från skådarskaran.

  Efter denna förmiddagstrippel störde det inte så mycket att det mest intressanta vid Skanörs ljung visade sig vara en samling amiraler, på nedre delen av några björkstammar. Fem röda glador och en varfågel noterades visserligen innan vi fortsatte österut, mot Näsbyholm. Just innan vi kom fram, vid Sillesjö, jagade en stenfalkshona pilsnabbt fram över åkrarna, alldeles framför vår buss.
 

                                                                                        Amiral vid Skanörs Ljung,         tillsammans med några rekryter??        

  Vid den restaurerade Svenstorpsviken, stannade vi till, och noterade stora mängder gäss, änder och sothöns på vattnet. Bland hundratals grågäss fanns fyra bläsgäss. Bland likaledes hundratals bläsänder och krickor, hittade några stjärtänder. Sothöns och brunänder fanns i andra änden av sjön.

  Första skådardagen avslutades i Simrishamn. Det varma kvällsljuset bidrog till den fantastiska upplevelsen, som sträckande sjöfåglar på nära håll kan ge. Dessutom fanns det massor av trutar att beskåda, på tak och pirar. Bland dessa kunde till slut en gulbent individ bestämmas till - medelhavstrut.

Bland flockarna som passerade dominerade ejdrarna, ibland tillsammans med bläsänder, och även skedänder. Vitkindade gäss kom i regel på högre höjd, och svängde av in över land innan de kom fram till hamnen. Stjärtänder, krickor och prutgäss kom också ganska talrikt, och en ensam alka fick förbli obestämd, till arten, men riktningen var nog så bestämd.

  Söndagsmorgonen började med regntunga skyar och motvind, dvs sydväst, för de som tänkt sig att sträcka ut i Falsterbo. Ejdrar, vitkindade gäss och div simänder anlände dock, vissa sträckte ut, andra gick ner vid udden. En ensam storspov, en dito dvärgmås och en jorduggla, som gick ner i de gräsbevuxna dynerna vid golfbanan, var sådant som värmde. Vi fortsatte till Flommen, där mängder av starar höll till, liksom div vadare såsom gluttsnäppor, svartsnäppa, brushane, kärrsnäppa och sandlöpare. Så kom då ett larm från gårdagens lokal, Löddesnäs, men inte på bronsibis utan silkeshäger!

Silkeshäger vid Salviken, resans fjärde stänkare!!

Vi beslöt oss för att syna! Nästan framme kom ett nytt larm, nu från Salviken, alldeles söder om Barsebäck, där den gulfotade vitingen nu skulle finnas. Denna vik var inte liten, och ingen vit häger kunde hittas i tubarna när vi kom fram. Efter div telefonering, skådare emellan, erfor vi att silkeshägern skulle befinna sig tvärs över viken. Plötsligt utropade Söderbom "Jag ser den!" Vi beslöt att försöka komma närmare, körde runt viken på småvägar (Skånsk skådarguide är ett måste i dyl situationer), och besteg efter ett tag  en gammal bunker för att få fritt synfält. Viken kryllade av grågäss och vitkindade. Ljungpiparflockar glittrade i solskenet mot den klarblå himlen, och mitt i allt detta kommer en ung pilgrimsfalk så gott som rakt över oss... Man blir nästan salig! Silkeshägern försvann bland kor och strandvegetation, dök upp igen, och försvann åter. Då hörs gälla gåsrop, och mot det himmelsblå avtecknar sig tolv bläsgäss, uppvisande vitbläsar och svatstrimmiga sidor. En svartsnäppa hördes tjuitta.

Ullman & Bohlin ville närmare.

  Sista anhalten innan hemresan blev Vombs ängar och Krankesjön. På väg dit, öster om Dalby, möter vi fem vita storkar, flygandes västerut. En syn för gudar? Nej, för skådare! Vombs ängar sjöd av gåsliv, närmare bestämt av hundratals bläsgäss, och en del vitkindade. Fyra tranor och en sen brun kärrhök kompletterade. Krankesjön bjöd på resans sista arter, bland hundratals sothöns fanns sexton snatteränder, och över en bäck ryttlade säsongens sista? fiskgjuse.  På fredagkvällen, innan skådarstarten, gissade vi hur många arter vi skulle få se (kravet var att två av oss observerat arten).

Gissningarna låg mellan 101 och 111. Lennart Sundström gissade rätt på slutsumman 108 arter, sex fler än förra årets resa. Efter detta undrar man ju om det räcker med en buss, inför 2005??? De mycket nöjda deltagarna, som tillryggalade 143 mil, var Hans Bohlin, Leon Axelsson, Nils Söderbom, Joakim Dahlberg, Lennart Sundström och Göran Ullman.