Ödängla 24 april
Åtta personer i Oskarshamn ökade till tolv i Mönsterås. Vid samlingsplatsen invid Irenes gatukök, hördes rödstjärten sjunga från samhället, och fiskgjusen ryttlade över viken.
Vid första stoppet, Boslätdammen, kunde talltitan höras sjunga, liksom två lövsångare.
En trädpiplärkas sång nådde Janne B:s öron, men inte de övrigas. Skogssnäppan flög lite nervöst fram och tillbaka, och visade sig på nära håll en kort stund. Under de hängande grenarna i motsatta änden av dammen simmade så smådoppingparet ut helt kort.
Vid Ödängla var motljuset bevärande ute vid Hästholmen, varför vi strax åkte tillbaka
till strandängarna. Dock hann vi att se sju havsörnar sittande i träden ute i skarvkolonin på Svartingsskär, och siluetterna av några silvertärnor på stenarna. Ett gravandpar flög runt husen, och ett till vilade i viken vid Arneholm. Både strandskatan och den större strandpiparen verkade ruva, och minst fem rödbenor såg vi. Ett skedandpar och ett par krickor simmade mellan stenarna ute vid ön, men så kom rapport om något ännu mer exklusivt! I strandkanten, på kanske 70 m håll, låg ett par årtor! Vi kunde verkligen studera dem i detalj.
När vi tittat oss mätta på dessa godsaker, så hägrade de egna matsäckarna, och vi gick upp och satte oss bland stenrösena. Där sjöngs det silt-salt-selt, alltså bara att notera gransångaren på artlistan. Efter en promenad ut på Näset, kunde vi spana ut över andligheten mellan Eneholm och Lillön. Salskrakar och två bläsandshannar blänkte bland viggarna. Sjungande steglits, kungsfågel och gärdsmyg hördes i skogen, och bland enbuskarna sjöng hämpling och en nyanländ ärtsångare.
Emsfors-Forsa 5-6 juni
Trots mycket regn, och stundtals frisk västvind dagarna innan, lugnade det ner sig till kvällen 5 juni. Från IK70 begav sig fem personer, och ytterligare tre anslöt sig vid Påskallaviks kyrka.
De hade tjuvstartat kvällen i väntan på Oskarshamnsfolket, och i inre delen av Kyrkfjärden fått se en rördrom flyga upp.
Hela gruppen gjorde sitt första stopp vid långa ladan, sista byggnaden i Skruvshult innan skogen tar vid. Klockan var 22:00, det var fortfarande ljust, och rödhakar, taltrast och en gök höll kvällskonsert. Ett gulrött skimmer mellan träden förkunnade att solen var på väg ned, och en nattskärras spinnande att vi kommit rätt! Vid stopp nr 3 förde några aspar invid en stenmur oväsen, men på avstånd hördes ibland även en nattskärra i sydost. Just innan vi skulle sätta oss i bilarna, satte ännu en skärra igång alldeles nära.
I närheten av Grisemossen, som jag oförsiktigt nämnde som det säkraste stället för nattskärran, var det naturligtvis alldeles tyst! Ytterligare två nattskärror hördes spela, innan vi kom ut på öppnare marker norr om Forsa. Jag hade just berättat att det hörts hornuggleungar i trakten av Forsa de flesta åren sen 1998, när hornugglan svepte förbi alldeles intill oss. Vid Forsakrysset sjöng näktergalen i väster, och kattugglans dallrande rop vibrerade. Några till näktergalar hördes mellan Boo gård och Elmhult innan vi åkte hemåt 00:40, nöjda efter vårt tidiga Nationaldagsfirande.