Lusserally 13/12 2003 - Leon Axelsson, Hans Bohlin och Nils Söderbom   resultatlistan!

Vi startade vid Revsudden, hård sydlig vind, mulet. Ett par Kalmarlag anlände efter oss, det verkade ganska dött i fågelväg. Vi flyttade oss till Revsuddens hamn, och efter en stund kom en storlom (1) riktigt nära, på sydlig kurs. Då startade vi klockan, 08:44. Från hamnen sågs även knipor (2), storskarv (3), havstrut (4), gråtrut (5), storskrakar (6), gräsänder (7) och småskrake (8).

  Söderbom insisterade på att vi skulle kolla i trädgårdarna invid hamnen, så vi hade bara att böja oss för sakkunskapen. Snart hittades ett fågelbord, och där räknades in talgoxar (9), entita (10), nötväcka (11), blåmes (12) och pilfinkar (13). I en annan trädgård hittade Bohlin dagens första koltrast (14). På väg från kusten i utkanten av Revsudden tillkom skator (15), korp (16), grönfinkar (17), kråka (18) och  gulsparvar (19).

  Enerevet vid Drag var vår nästa spaning (enligt kvällsplaneringen hos Bohlin 10/12). Där låg knölsvanar (20) i strandkanten, viggarna (21) i tusental tätt packade längre bort (ingen tid för kontrollräkning denna dag!), fyra salskrakar (22) siktades, tre honor och en hanne. Långt i väster, mot en vasskant såg, vi sothönsens (23) speciella profil, och från skyn trumpetade ett par sångsvanar (24) sin ankomst. När de passerade rakt över oss, upptäckte vi att en av svanarna vi hade på näravstånd även var en sångsvan. Nu hördes iss-iss-iss bakom oss, men bara två par av våra öron nåddes av ljudet. Vi begav oss in mellan tallarna, och plötsligt satt den lille gynnaren på en horisontalt växande enbuske några meter framför oss. Alltså kunde kungsfågeln (25) noteras.

  Vi körde vidare mot den stora viggansamlingen, för att på närmare håll se om några andra arter dolde sig i flocken. På väg ner mot spaningsplatsen passerade några kajor (26) över oss. Ute över viken kunde vi nu se den havsörn (27) tydligt, som Leon missade vid förra stoppet. Inne i den väldigt kompakta viggflocken hittade vi bergänder (28) och brunand (29).

  Vidare in mot Rockneby, där Bohlin hittade några björktrastar (30), födosökande på marken, och ormvråken (31) kom flygande för att landa i samma dunge vi såg honom i halvdunklet tidigare på morgonen, innan vår rallyklocka startats. I Rocknebys trädgårdar stannade vi för en flock sidensvansar (32), och efter några minuters stressigt letande hade alla fått syn på bofinkhannen (33) som Nils hittat. Här hördes även domherrar (34), de höll till högt uppe i träden. En samling gråsparvar (35) sökte föda i skydd av en häck, medan stenknäcken fick förbli onoterad emedan inte alla i laget observerat den. Kalmarbilarna passerade oss under vårt letande.

  Ryssbylundsdammen visade sig ha ett tunt islager, men mot oss i luften kom en ung fiskmås (36). På ladtaket satt en flock tamduvor (37), och fyra steglits (38) kom flygande, uppvisande sina gula vingband. Vid Mosseberg sågs vår andra bofinkhanne för dagen, och ett gäng gulsparvar. Även ormvråk och havsörn visade sig för andra gången här vid dammen, och Kalmarlagen sågs för sista gången, då de fortsatte söderut och vi norrut.

  På väg mot Pataholm började det regna, och när vi stannade till invid viken i södra änden av samhället konstaterade vi att även här var det bitvis tillfruset. En bit ut skymtade en salskrakflock bakom en ö, säkert mer än tjugo stycken (men salskraken var ju redan klar!). I snabb flykt längs strandkanten kom så fem starar (39), och försvann lika snabbt i söder. Nästa stopp var Timmernabbens småbåtshamn, och i det tilltagande regnet ställde vi oss i någorlunda skydd under en stor gran. Bland sothöns och viggar låg en ensam skrattmås (40) och lyste. Här fikade vi också i skydd av en liten bod i hamnen.

  I Mönsterås körde vi längst ut på Oknö, det blåste nu riktigt friskt från syd. När jag lade undan mina glasögon i jackfickan blåste min tub omkull! Ute i det upprörda havet hittade vi en ejder (41). Därefter körde vi in på lite smågator, och där i en villaträdgård gick fyra fasantuppar (42) och pickade. Ute på kajen i Mönsterås hamn verkade det först alldeles tomt, men när jag och Bohlin åter satt oss i bilen hördes Söderboms uppfordrande stämma: "Skynda er ut innan hägrarna landar i vassen!"

Mycket tiktigt, minst tjugo hägrar (43) var på väg ner. Och när jag tittar på backen, ser jag i en hög med sädeskorn i hörnet av hamnmagasinet, en liten gråvit pippi bland några tamduvor. En sädesärla!!! (44). Minst sagt oväntat! Vi fick förnyad energi, trots busvädret fanns här chanser på ett och annat! I Mönsterås centrum passerar vi Domus, och där sitter två långsmala gestalter på en TV-antenn. Turkduvor (45), tack så mycket! I parken vid Västra Kråkerum sviker oss stenknäckarna, men en trädkrypare (46) visar sig i profil på en trädstam. Vi känner att 50-strecket är inom räckhåll!

  Ut genom allén vid Kråkerum, E22:an några km norrut, och in på vägen mot Mönsterås bruk. Så svänger vi in på en liten grusväg mot Åserum. Vi stannar bilen några gånger, drar ned rutorna och lyssnar. Det hörs ett skränande läte, och äntligen får vi notera nötskrikan (47), som de båda andra skymtade nere på Enerevet. Regnet har nu gått över i snöfall, och nästa stopp är broarna över Emån vid Em (den gamla stenbron och den nya). Inte sviker strömstaren (48)! Han sitter på en sten i det forsande vattnet. Men några fler mesar eller siskor (som vi hoppats) blir det inte, och vi kör upp till Nötö i Påskallavik.

  Vi kör in vid kyrkan, direkt ut till Spänget (och lämnar ev. alförrädare åt sitt öde).

Endast femton meter från bilen når det vassa lätet våra öron. Han är här, kungsfiskaren (49)! Lite längre fram får vi så syn på den blåe, han sätter sig en kort stund på ett vasstrå, för att så dra vidare mot Kyrkfjärden. Vi går vidare ut mot havet, där vi tidigare år haft turen att få in både alfågel, sjöorre och svärta. Nu gör dock snöfallet sikten så gott som obefintlig, och vi återvänder mot bilen. Mesletandet ger frukt i form av en svartmes (50) på närhåll, och vi är tämligen nöjda med att ha nått 50-gränsen i detta väder.

  På väg mot Oskarshamn diskuterar vi om vi ska åka ut till Fredriksberg eller hem till Söderboms fågelbord. Tack vare hans målande beskrivning av dagliga besök av tofsmes, gröngöling och större hackspett mm, så blir Söderboms adress, Blåsippev. 3 i Oskarshamn vårt sista stopp detta Lusserally. Fjorton minuter kvar när vi går upp mot baksidan av hans hus i snöfallet. Strax hittar vi ett par vita övergumpar i busken intill fågelbordet. Bergfink (51)! Så hörs ett mycket trevligt ljud från tallarna, tofsmesen (52) är också hemma. Jag konstaterar att vi har tolv minuter kvar, och vi går iväg mellan husen i villområdet på hackspettjakt. På långt håll ser vi några kraftiga siluetter i en björk. Kan det vara stenknäck? I snabb promenad rundar vi kvarteret, får se några fåglar i ett träd, men... grönfink! Då kommer den flygande över oss, uppvisande sitt vita vingband och korta stjärt - stenknäcken (53)! Så fick vi till sist se den alla tre, jag kollar klockan, två minuter kvar. Med tanke på omständigheterna är vi riktigt nöjda med vårt resultat, och undrar hur det gick för övriga lag.

Leon Axelsson