OBF

OBF-Exkursioner

31.3.07 Ottenby

PG Jörke och Göran Ullman hämtade upp mig vid E22:an, och i Ålem väntade Lennart Sundström. Vi åkte till Ottenby. Det var lite blåsigt, men ingen dimma, och inte så kallt och blåsigt som det kan vara. Vid Södra udden låg ett femtital bläsänder, samt krickor, gravänder, vigg och småskrak. På stranden gick några strandskator och fyra större strandpipare. Lennart upptäckte också några stjärtänder, tre hannar och en hona. I gräset hoppade minst ett tiotal kungsfåglar omkring och sökte något att äta.

Medan Lennart stannade vid udden, vandrade vi andra upp över Schäferiängarna. Det var ju sista tillåtna dagen för denna vår. Två storspovar lät höra sig. Uppåt Södra lunden gick över tusen ljungpipare. I Södra Lundsjön simmade ett smådoppingpar omkring och drillade, där fanns också tre sothöns liksom ett par sävsparvar.

På hemvägen stannade vi till vid Triberga Mosse. Där fanns ett tjugotal grågäss och lika många vigg. Vi såg även en havsörn. Även om vi inte hittade några rariteter, så var vi ändå mycket nöjda med dagen.

Stig Lagstedt

22.4.07 Pataholm/Saltor

En kall men nästan vindstilla morgon mötte deltagarna i viken vid Pataholm, där det spanades från P-platsen vid vägen. Lennart Sundström kom från Högsby, från Oskarshamn PG Jörke, Leon samt Annelie & Jan Brenander. Stig Lagstedt hämtades där Fliserydsvägen ändar i E22:an, och Jocke Dahlberg fiskades upp i Timmernabben. En rastande gluttsnäppa gick längs strandkanten, tillsammans med tre rödbenor av lokal art. Ett par skedänder visade sig fint i morgonljuset, liksom div krickor. Fasan, spillkråka och gröngöling hördes, och i en torrtopp satt fiskgjusen och spanade. Efter en halvtimma fortsatte vi ut till Saltor.

Där hade backsipporna börjat slå ut bland enbuskarna, i hundratal. Även femfingerört blommade. Järnsparv, gärdsmyg och flera lövsångare hördes sjunga, liksom en svarthätta. Bland de höga tallarna lyste vitsippor och harsyra, och en storspov på sträck flöjtade vackert. Efter en lång promenad bland vikar och tallar kom vi ut på udden i nordost, där fikat togs fram. En bit ut i havet låg Pata Eneskär med sin skarvkoloni. Utifrån havet gled en kanotist ljudlöst in mot oss, en Ulf Nilsson, som liksom vi njöt av den nästan vindstilla vårmorgonen. En större strandpipare syntes längre bort efter stranden, och i enbuskarna intill visade sig ett hämplingpar.

På vägen tillbaka hittades rödblära, en ovanlig blomma i våra trakter, och rödstjärt och sävsparv var nya röster i sångkören. Därefter körde vi in till Pataholm, och bland gamla ekar gick vi ut på undersköna ängar, mot Alsteråns utlopp. En ladusvala flög förbi, och från andra sidan ån hördes göktytans gnälliga stämma. Ut mot havet kom fem fisktärnor, vi lyckade inte bestämma någon silvertärna denna gång. Sista stoppet blev vid de nya dammarna i Mönsterås, på västra sidan av E22:an. Här häckade ett knölsvanpar, och smådoppingen drillade. Minst fem sothönor, ett knippar och en strandskata var övriga vattenfåglar vid dammarna. Det blev slutklämmen på en härlig vårmorgon.

Leon Axelsson

Sylten 27 april 2008

”I slutet av april kan allting hända” stod det i programmet. Vid träffpunkten IKO-grillen hördes rödstjärtens sång, och vid Åserum flög rödgladan över vägen, för att sedan vackert sätta sig i toppen av ett träd, till vår glädje.

Fem personer från Oskarshamn, blev till åtta i Mönsterås. Från det nya fågeltornet hade man bra koll på rödbenor, enkelbeckasiner och skogssnäppor, som gick och provianterade i åkanten. Den svartvita flugsnapparen sjöng intill en holk i närheten, och en storspov sträckte förbi. En brun kärrhökshona satt spanande på en trädgren, när en gråhäger kom och knuffade undan henne. Skogsduva och råka hann vi också att notera, innan Stig Lagstedt utropade:

”kärrhök” och vi sökte förtvivlat tills Johan Brenander konstaterade ”Det är en ängshökhanne, jag ser de svarta strecken på vingarna”. En kort stund kunde vi följa den silverglänsande ängshökhannen, innan han försvann bakom träden vid Västra Kråkerum.

Efter detta startade vi vår vandring på banvallen. På de nygrävda jordvallarna i det inre av Sylten satt en stenskvätthona, färgen på dess rygg utgjorde ingen större kontrast mot underlaget, varför den var ganska svår att upptäcka. Lite längre bort lyfte en and från ”kanalen”, det visade sig vara en skedandshanne. Just här såg jag ett par skedänder även förra året. Framme i allén sjöng trädpiplärkan, och i buskagen vid fårhagen på vänstersidan skallrade ärtsångaren. Vi letade upp en fikaplats med fri sikt över fälten. Först hör vi en mindre hackspett på avstånd, och när vi häller upp kaffet kommer den flygande rakt över oss.

Efter fikat hörs ytterligare två sjungande trädpiplärkor i allén, och i bortändan av fälten travar en räv obekymrat. Jag låter tuben svepa över de bruna, nysådda fälten bort mot skogen.

Där ljusgröna strån börjat spira, står en större strandpipare. Vi hade just pratat om att ljungpipare brukar ses rastande här i slutet av april, och när tuben fortsätter att panorera åt vänster, står där fem svartmagade pipare som varit dolda tidigare.

Vid Östra Kråkerum sjunger rödstjärten, och vi får en pratstund både med Loffe och Nibbe när vi passerar över gården. På strandängarna flyger buskskvättan upp i toppen av en buske, och ett par hämplingar drar runt. Flera beckasiner syns i luften, och ängspiplärkan spanar försynt från sin buske. Vid kajen ser vi två silvertärnor på en sten, deras korta ben försvinner så gott som under kroppen. På den närmaste holmen verkar det som om skrattmåsarna tänker häcka i år. Ett hundratal av dem syns i luften och på marken, en del på väg med bomaterial, och parning försiggår också. Det blev som vanligt vid den här tiden på året, en innehållsrik vandring med många russin i fågelkakan.

Innan vi beger oss hemåt, korsar vi E22:an vid Vattenpalatset, och går in mot Högemåladammarna. Nästan genast får vi syn på svarthakedoppingarna. Längre bort finns ännu ett par, och i bakgrunden hörs smådoppingens drill. Några toner från trädlärkan hörs ibland, den har sitt revir här i kanten av golfbanan. I kanten på en damm dyker en rörhöna, och försvinner för en lång stund bland växtligheten. Hämplingen sjunger, och så hörs årets första göktyta. När jag och Janne går över vägen för att komma den närmare, får vi syn på en mindre hackspetthanne, som pickar i en halvdöd björk. Och så kommer göktytan flygande och landar i ett träd intill.

Leon Axelsson

Kaffetorpet, Oknö 25 maj 2008

På parkeringen vid Irenes gatukök noterade jag och Stig Lagstedt en flock på tjugo mindre korsnäbbar, som flög förbi uppåt kyrkan. Sedan kom Jocke från Timmernabben, och vi stannade först till vid Ingemåla, där äntligen första törnskatan för året, en hona, visade sig.

Vid fastlandsänden på Saltor fick vi höra rosenfinkens vissling, och efter en stund även se honom. Det var en ung hanne, som ännu inte fått något rött i dräkten. En kort vandring till början av enbuskemarkerna gav sjungande törnsångare, rörsångare och svarthätta.

Vi bestämde oss nu för att fortsätta mot Kalmar, där vi körde in mot Stävlö, och började en promenad från ställverket vid Sörstävlö. Fast klockan nu var 8:15, hördes sång av göktyta, näktergal, rödstjärt, törnsångare och rosenfink. Rödglada och fiskgjuse avtecknade sig mot himlen. Vid Stävlö hördes kärrsångaren från buskarna i vägkanten, och ute på Horsö letade vi länge och väl efter en gulögd, hökvattrad sångare, men det hjälpte inte denna gång.

Efter att ha lämnat Jocke klockan elva, åkte jag och Stig ut till Kaffetorpet, eftersom det nu stod så i programmet. Där såg vi en smal figur, som verkade intresserad, och det visade sig att han åkt hit ut för att se om han kunde hitta nån från fågelklubben. Lennart Rosén från Patamalm var namnet. Fast tiden nu var liden långt fram på dagen, sjöng det förvånansvärt många fåglar.

Rödhake och näktergal, två lövsångare, tre olika ärtsångare, trädgårdssångare och svarthättor, samt fyra törnsångare. Dessutom rörsångare i vassen, och en härmsångare uppe i träden. Det blev många tillfällen att lyssna på det karaktäristiska för de olika arterna, och jämföra dem med varann.

På en liten holme utanför stranden fanns ett par strandskator med en unge och några silvertärnor. Sävsparv och grå flugsnappare avslutade vår vandring på fina promenadstigar längst ut i söder på Oknö.

Leon Axelsson

Kråkerum 14 september 2008

Sex personer vid starten, blev till nio ute på spåret. Från parkeringen vid Irenes gatukök, gick vi längs järnvägsbanken mot Sylten. En vit övergump flög upp, stenskvättan hade inte lämnat oss ännu. En liten flock med knattrande läten lyfte och flög runt , för att åter gå ner på spåret.

Det var hämplingar, minst sexton stycken, och några grönfinkar.

Komna över vägen fick vi spana in buskar och luftledningar, det var många fåglar i rörelse, och ibland satt de still så att man hann se vad det var för nåt. Kol –och taltrast, sävsparv, buskskvätta, ärtsångare, svarthätta, grå flugsnappare och några av törnskatans årsungar (1K).

En turkduva kom från Mölstadhållet, på väg mot Västra Kråkerum. Den är mindre och slankare än övriga duvor, och har även längre stjärt. Ett par enkelbeckasiner flög förbi. I sin långstjärtat bågformade flykt passerade en flock med sädesärlor, och från luften hördes sånglärkans lockläte ”prrit, prrly, prytt-ytt” ( enligt Rosenberg). Sex lärkor gjorde en sväng över spåret.

Vid den nya våtmarken ”Stohagsdiket” lyfte 45 gräsänder, och borta över träden i allén svävade en röd glada. På banvallen visade sig nu flera ängspiplärkor, och vid sidan av ännu en buskskvätta. Komna fram till allén gick vi till bakre delen av fårhagen, så att vi skulle ha fri sikt ut mot åkrarna under fikat. Nu började rovfåglarna visa sig, så man fick knappt nån ro att sätta sig ner. En sparvhök kom i snabb flykt, och snuddade nästan vid örat på Jocke, och i bortre delen av åkrarna försvann en duvhök bakom skogen. Minst fem ormvråkar och en havsörn cirklade högt upp. En tranfamilj med två ungar tog till vingarna, ungfåglarna kändes igen på sina gulbruna huvuden.

Ladusvalor jagade insekter över fälten, och i dungen där vi fikade flög taltrastar ”zickande” upp från marken när vi kom. På vår vandring från hamnen, över Sylten, genom allén, noterade vi 40-talet arter. På en liten sväng över Forsafälten på hemvägen, fick några av oss även se lärkfalk, nötskrika och nötkråka.

Leon Axelsson

Kråkerum och Högemåla 26.4.09

Fem Oskarshamnare, en från Fliseryd, och en hel drös Mönsteråsare blev ett utdraget tågset på Syltenbanan. Särskilt trevligt var att Jocke fått med sig sina cirkeldeltagare. Det började bra med ryttlande fiskgjuse redan vid parkeringen. Fram till Kråkerumsvägen fick vi höra sävsparv, grönfink, lövsångare, fasan och en göktyta från Östra Kråkerum.

Därpå parade sig blåmesarna, med den svartvite i bakgrunden. Just innan tornet hördes rödstjärtens sång, och darrstjärten sågs flyga omkring mellan olika träd. Uppe i tornet visade sig en skedandhanne ute i betesmarken, där tofsvipan och enkelbeckasinen sällskapade. Den kom riktigt nära, en kort stund.

När järnvägen började svänga på Sylten, kom godbitarna tätt. ”Ju, ju, ju” avslöjade gluttsnäppan, som rastat. En tät flock högt upp, på långt håll, visade sig vara ett femtital vitkindade gäss, och den första av tre granna buskskvättehannar presenterade sig från toppen av en björk.

Framme där järnvägen korsar allén, kunde duvor skådas långt borta på de nysådda åkrarna. Tvenne skogsduvor sällskapade med ett femtital ringduvor. På ”Café Fårhagen” gällde det att hitta en sittplats med runtomsikt mot åkrarna. Strax siktades gladan, och trädpiplärkan visade upp sin sångflykt. Högt uppe i en grenklyka i allén, höll ett stjärtmespar på med sitt bobygge.

En ödslig vissling avslöjade en ensam ljungpipare som cirklade runt. Rovfågellistan utökades med brun kärrhök, en hanne, och sparvhök.

Vid Västra Kråkerum letade vi upp kattugglan i sin skorsten. Rödstjärt och gärdsmyg sjöng från Parken, och två stenknäckar sågs flyga över, uppvisande sina kännetecken, genomlysande vitt vingband och mycket kort stjärt.

Till sist besöktes Högemåladammarna, där tre par svarthakar gladde oss. En sågs ruva inne i vassen, bara fem meter från ett sothönsbo. Ärtsångaren sjöng sin skallrande ramsa, och trädlärkan hördes locka. En härlig avslutning på en givande morgon.

Mönsterås 4 oktober 2009

Dagarna innan visste vi inte om det skulle bli nånting överhuvudtaget, ett oväder skulle passera – hårda västliga vindar med mycket regn på lördan, och fortsatt blåst på söndan. Blåsigt blev det, men bara några korta skurar. En trio från Oskarshamn – Leon, Janne & Annelie, utökades till en kvartett i Mönsterås, där Leif Modéer mötte upp.

En liten skur innan vi hann ur bilen, och sen spanade vi från kajen ut mot Mönsteråsviken.

Mycket sothöns, de låg mest runt bryggan på södra stranden, runt 200. En havstrut och ett litet gäng gräsänder i vasskanten tycktes vara allt i övrigt. Tillbaka på parkeringen ser vi nånting litet med svirrande flykt närma sig från Lillån. Den kommer rakt mot oss, tätt över vattnet, det lyser blått… Ända till kajkanten kommer den, sätter sig några sekunder, och visar upp det orangea bröstet, och sen rastlöst iväg igen. Vilken känsla, kungsfiskare på Kråkerum, första gången sen vi startade inventeringen 1998! Det var faktiskt art nr 189, efter ägretthägern som var ny för området tidigare på året. Vi avstår från vandringen längs järnvägen och allén, pga den hårda blåsten, och satsar istället på att hitta änder och andra flytetyg runt Oknö.

Först tar vi oss en promenad i grönskan vid Ljungnäs, och får skåda den nya Discgolfbanan, med granna gula frisbeekorgar. Ont om fåglar är det däremot; taltrast, grönsiska och lite mesar får vi nöja oss med. Första stället med lugnvatten blir Oknöviken, på sydsidan av Oknö.

Här finns det änder, dock inga större mängder. Bland viggar och gräsänder simmar ett par snatteränder, och sex bläsänder. Vi kör vidare till Oknö Udd där fikabordet placeras i någorlunda lä bakom ett stort nyponsnår. Ett par havsörnar syns från och till, storskarvarna sitter uppradade på stenar bort mot Björnö, och i några mindre flockar räknar vi 70 gräsänder.

Lite utspritt finner vi sju skäggdoppingar, och i lä för Oknöskär ligger tio knipor, fyra bläsänder, en snatterandshona och en stjärtand. Vinden friskar stundtals i, och skinkskivan på min smörgås seglar iväg, men landar inom räckhåll på bänken där jag sitter. När vi drar vidare, upptäcks två ladusvalor som går just under trädtoppshöjd vid lotshuset. På tillbakavägen in mot Mönsterås upptäcker Annelie en andflock innanför Oknö Kro, och vi stannar efter bron. Här är det mest vigg, men även annat. Tre honor och en hanne av snatterand, vi har nu haft dem på tre ställen runt Oknö. En enda brunand bestäms, och i ett långt band ligger femtitalet knipor, och lite utspritt åtta skäggdoppingar.

Efter Nynäs är det svartprickigt av sothöns vid Strandastugan, men de går inte att räkna, då vassen är i vägen. Härifrån upptäcker Janne en fjällvråk på andra sidan viken, över Östra Kråkerum. Klockan har blivit 10:30, och vi tycker det är dags att se om det finns nåt på åkrarna vid Kråkerumsallén. Först tittar vi till en viss skorsten, men ugglan är inte hemma.

I luften över åkrarna skådar vi dock både lärkor och vipor. Ett tjog vipor går ned på åkern, medan fem lärkor sträcker vidare. Då dyker fyra ladusvalor upp i våra kikarfält. Detta kan mycket väl vara de sista för året.

Lite fler rovfåglar ville vi dock ha, och styrde därför mot Forsafälten. Redan innan avtagsvägen mot Lilla Forsa får vi syn på en stor hök med brunaktig ovansida mot skogskanten. Efter några svängar försvinner den unga duvhöken bakom träden. Sedan dröjer det en stund tills vi får nåt i kikarna, det blir vid mötesplatsen på ett backkrön, på vägen mot Elmhult. Där är åkrarna bruna, i bortändan går mängder av kråkor och kajor samt en stor starflock. På närmare håll springer sädesärlor, och ett par stenskvättor gör sina snabba ruscher, för att sedan stanna upp och spana från en jordkoka. Norrifrån kommer några vråkar, en fjällvråk och två ormvråkar. Ännu en starflock dyker upp, totalt är de ca 250 stycken. En regnskur får oss in i bilen, men den går snabbt över, och sista stoppet gör vi i Elmhult, där man har fri sikt över fälten åt väster med tallskogen i ryggen. Här flyger nötskrikorna på sina insamlingsturer, och kungsfåglar hörs ”iss-iss-issa”. Trots en frisk västanvind, så fick vår kvartett uppleva en hel del denna hösthelg.

Leon Axelsson

OBF:s höstresor till Skåne-Halland

2003 3-5 okt Villa Thalassa, Helsingborg

Leon Axelsson, Hans Bohlin, Joakim Dahlberg, Nils Söderbom, Göran Ullman

4/10 Falsterbo (jorduggla) – Ljungen – L.Hammars Näs – Vombs ängar – Krankesjön (skäggmesar).

5/10 Rönnen (tuvsnäppa) – Galtabäcks hamn (tärnmås) – Getterön (kungsfiskare, pilgrimsfalk)

2004 1-3 okt Villa Thalassa/Ystad?

Leon Axelsson, Hans Bohlin, Joakim Dahlberg, Lennart Sundström, Nils Söderbom, Göran Ullman

2/10 Skummeslövsstrand (vitnackad svärta) – Båstad hamn – Stensåns mynning (tärnmås,

2 kungsfiskare) - Löddesnäs (bronsibis, skäggmesar) – Skanörs ljung – Näsbyholmssjön –

Simrishamn (medelhavstrut)

3/10 Falsterbo (jorduggla, dvärgmås ad.) – Flommen – Salviken (silkeshäger) –

Vombs ängar – Krankesjön (sen fiskgjuse)

2005 30 sep-2 okt Ystad järnvägen

Leon Axelsson, Hans Bohlin, Joakim Dahlberg, Birger Eskilsson, Lennart Sundström, Nils Söderbom, Göran Ullman

1/10 Hemmeslövsstrand (dvärgmås IK, 7 kentska tärnor) – Båstad (kustlabb, 5 sillgrisslor,

sen drillsnäppa) – Barsebäcks mosse (bivråk) – Barsebäck (större piplärka) – Löddesnäs (svarttärna) – Krankesjön

2/10 Ystad vandrarhemmet (sj svart rödstjärt 06:45) – Falsterbo – Ljungen – Näsbyholmssjön – Ingelstorps ängar (jagande stenfalk)

2006 13-15 okt Gårdsstånga

Leon Axelsson, Hans Bohlin, Joakim Dahlberg, Urban Rundström, Lennart Sundström, Nils Söderbom, Göran Ullman

14/10 Örtofta sockerbruksdammar (vit stork 2) – Barsebäcks mosse – Salviken-

Borgeby våtmark – Skanörs ljung, Skyttsie hage (svarthakad buskskvätta 3) –

Flommen (sen stenskvätta) – Vellinge ängar (bronsibis) –

Vombs ängar (vit stork 6, bläsgås ca 950, vitkindad gås 1500) – Krankesjön (2000 starar…)

15/10 Båstad (alfågel 3, kungsfiskare, svart rödstjärt) – Rönnen (svarthakedopping 9, gråhakedopping 4, sen fiskgjuse) – Hasslarpsdammarna ( rörhöna 2) –

Näsbyholmssjön (kungsörn 2 1K) – Fru Alstad (Ormörn)

2007 5-7 okt Skåne Tranås

Leon Axelsson, Hans Bohlin, Joakim Dahlberg, Göran Ullman

6/10 Falsterbo (jorduggla, gulhämpling) – Skanörs revlar (kentsk tärna, varfågel,

svart rödstjärt) – Ljungen (bra sträck, >500 str) – Höllviken – Näsbyholmssjön

(nilgås, kungsörn 2 1K) – Kåsebergadammen (brunsiska 2) – Brantevik

7/10 Juleboda (svartnäbbad islom) – Ravlunda skjutfält (storlom 20, smålom 2, svarthakedopping 2) – Vallarum (rapphöna 13) – Vombs ängar – Krankesjön (ägretthäger,

kungsfiskare, vattenrall, skäggmes >10) – Båstad (tordmule >10, kentsk tärna, svarthakedopping, svärta) – Torekov

2008 10-12 okt Tåget, Lund

Leon Axelsson, Hans Bohlin, Joakim Dahlberg, Göran Ullman, Nils Söderbom

11/10 Kattvik (havssulor, forsärla 2) – Hovs hallar (havssulor) – Torekov (toppskarv 2,

skärpiplärka, vinterhämpling 20) – Båstad (havssulor) – Löddesnäs (vattenrall, skäggmesar) –

Vikhög – Salviken (ljungpipare ca 2500) – Barsebäcks mosse (brun kärrhök 2 1K,

blå kärrhök 3) – Örtofta sockerbruksdammar

12/10 Falsterbo (jorduggla, pärluggla, trädlärka 8) – Höllviken –

Bingsmarken (brandkronad kungsfågel) – Näsbyholmssjön – Lemmeströ (kungsörn 2) –

Krankesjön (smådopping, rörhöna, gransångare 4)

2009 18-20 sep Sandskogens Camping, Ystad

Leon Axelsson, Hans Bohlin, Nils Söderbom

18/9 Fyledalen (kungsfiskare, kattuggla, stor fladdermus)

19/9 Cirkeldammen, Ystad (sävsångare) – Vombs vattenverk (smådopping, skärpiplärka, kronhjortar) – Vombs by (ladusvala 700, backsvala 35, hussvala 1 1K) –

Krankesjön (rörhöna 2, kungsfiskare, skäggmes 6, bergand 1 hona) – Hardeberga stenbrott

(vit stork 4) – Löddesnäs – Vikhög (varfågel) - Salviken (brushane 2) – Barsebäcks mosse

(brun kärrhök 1 1K, törnskata 1 1K) – Vellinge Ängar (Rödhalsad gås 1) –

Lilla Hammars Näs – Höllviken – Näsbyholmssjön (fjällvråk 1 hanne, stenfalk 1) – Punkt 106

20/9 Nabben, Falsterbo (duvhök 1 hanne, forsärla 2 str) – Havgårdssjön –

Klosterdammen, Ystad (rörhöna 2, gråsparvar) – Världens ände, Ystad (drillsnäppa 1,

svart rödstjärt 4) – Köpingebro sockerbruk (berguv 1, törnsångare 1) –

Mälarhusen (svarthakad buskskvätta 3) – Simrishamns hamn (kaspisk trut 1 ad)

OBF-Exkursioner 2007

Dragskär/ Måsskär. .25 November 2007

Kl 0900- 1230

Växlande molnlighet SV vind, några grader varmt.

Deltagare var Åke Nilsson, Magnus Lanner, Lennart Sundström och Hans Bohlin

Gänget for med bil upp till Virån, där vi tog Åkes båt vidare genom Virbo skärgård ut till L:a Måsskär.

Ganska bra sträck med hänsyn till vind och årstid.

Sträckande

Skäggdopping 1

Svarthakedopping 1

Salskrake 5

Svärta 4

Sjöorre 5

Ob lommar 3

Rörligt/Stationärt

Storlom

Storskrake

Småskrake 1

Bläsand 2

Kricka 2

Gräsand

Snatterand 4

Knipa

Alfågel

Havsörn 5

Skärsnäppa ca 60

Gröngöling

Skärpiplärka

Kråka

Korp

Grönsiska

Gråsiska

Grönfink

Direkt från baren 5-7 Oktober

En fyra Skåne

Jämfört med föregående år var vi tre mindre, men hade å andra sidan en snabbare bil. Hur skulle detta påverka slutresultatet? Rutinen fanns dock: chaufför & kartläsare av Guds nåde, uppbackade av en pipblåsare och en fd brandman. Gissningarna voro sällsamt samlade, det skulle bli mellan 111 och 115 arter. Tänk om det blev fler? Förra årets 111 skulle dock passeras, därom var vi eniga!

Nattlogi var vandrarhemmet i Skåne Tranås dit vi anlänt på fredagkvällen 5 oktober. Iväg kl sex på lördagmorgonen, ännu mörkt när en kattuggla hörs. Detta bådar gott! Längs färdvägen västerut är det mycket småfågel i rörelse. Första rovfågeln dyker upp i Kämpinge, där ryttlar en tornfalk. Vi är ingalunda först på plan i Falsterbo, men några lediga platser finns fortfarande på gatstumparna intill golfbanan. Klockan 07:30 går vi ut mot Nabben.

Det som verkar dominera sträcket är flockar med kajor, oftast uppblandade med 10-20 % råkor. Även ringduvor förekommer i kajflockarna. Från fyrträdgården hörs en mindre hackspett. Ringmärkarna har att göra, det är tvåsiffriga antal i näten. Några domherrevisslingar hörs, och bergfinkar låter både här och där. Järnsparvens sissississ återkommer med jämna mellanrum. Vi hittar en plats för våra tubar längst ner i söder. I det grunda vattnet går många sorters vadare. Myrspovar och storspovar som med lugna , liksom värdiga rörelser, borrar och stöter med näbben i sandbottnen. Kustpiparna går mestadels torrskodda, springer på piparvis framåt ett stycke, tvärstannar och plockar hastigt upp något från sanden. Ljusa svartsnäppor, i vinterdräkt, vadar på djupare vatten, och simmar ej sällan ett stycke (vadarbeskrivningar från Rosenbergs ”Fåglar i Sverige”). En större flock med småvadare landar på en sandbank, ett trettital kärrsnäppor och tre småsnäppor.

Många skådare vänder sig nu mot väster, där en jorduggla med lugna vingslag kommer lågt över vassen. Fyra av de fem år vi gjort vår oktoberresa till Skåne, har det blivit jorduggla på Nabben. Bohlin reagerar på ett lockläte, ”zir´r´r´rl” och jag får syn på gulhämplingen, som flyger ett par svängar innan den försvinner i nyponbuskarna. En varfågel håller koll på småfåglar och gnagare från en buske.

Efter två timmars spaning vid Nabben börjar vi dra oss tillbaka, men stannar till vid Kolabacken, som egentligen är en rest från en koleldad fyrplats under medeltiden. Svarthätta och dubbeltrast upptäcks i trädgårdarna, och lätet kombinerat med vit stjärtspets får mig att reagera på två flygande stenknäckar. Plötsligt börjar rovfåglarna att röra på sig. På kort stund passerar tolv ormvråkar, varav en Börringe, en bivråk, en fjällvråk samt en honfärgad blå kärrhök. Vi känner att det börjar dra i skruvtarmen, men en promenad på Skanörs revlar får det bli först.

Ett par ladusvalor möter oss, och vid en pöl går fyra enkelbeckasiner omkring. Ute över havet hittar vi resans första tärna, en kentsk. En liten mörk fågel hoppar in under en badhytt. Strax flyger den upp på ett av taken, och stjärten lyser till orangeröd. Svart rödstjärt! För varfågeln är det bröstet som lyser vitt på långt håll, där den spanar från en buske. Hittills endast bruna blå kärrhökar, ännu en honfärgad visar sin lysande vita stjärtrot i norra reveländen.

Dags för Ljungen, klockan har hunnit bli 11:50, och skådarleden har tätnat. Snart har vi en skruv med ca 65 ormvråkar ovanför oss. Hela tiden fyller det på, men vi har svårt att hålla koll på antalet, ibland går de flesta bakom oss, och hur är det – har vi redan räknat de där…eller? Förutom ormvråkar hittar vi fyra av fjällvråk, bivråk och röd glada samt ett par honfärgade blå kärrhökar. Dessutom åtskilliga sparvhökar, och en ensam trana. Nils Kjelléns siffror av sträckande rovfågel vid Nabben under dagen var som följer:

Ormvråk 897, sparvhök 340, fjällvråk 69, röd glada 46, blå kärrhök 13, tornfalk 5,

brun kärrhök 3, havsörn 2, lärkfalk 1 och stenfalk 1.

Via ett snabbstopp vid Höllviken, där artlistan utökas med kanadagås och rödbena, kör vi österut mot Näsbyholmssjön. Efter att ha sicksackat på småvägar, kommer vi till den återskapade sjön, där vi skådar ut över mängder av gäss, änder och sothöns. Bläsgås, brunand och sothöna är bland de mest talrika, brunänderna räknar jag till 115. Tvärs över sjön håller två smådoppingar till i strandvegatationen. Över skogen i nordväst visar sig två unga kungsörnar. Några skedandhonor avviker starkt från övrig andlighet med sina ätverktyg. Vid ”sista svepet” upptäcker jag ännu en avvikare, på stenarna invid Lerön. En nilgås! Den missade vi på vår förra Skåneresa.

Efter ett resultatlöst sökande av ”splittade gråtrutar” i Abbekås hamn, letade vi upp Kåsebergadammen, där ringtrast setts tidigare under dan. Vi gick runt dammen, och stötte upp flera koltrastar, hittade gransångare uppe i trädkronorna, och ett par brunsiskor som letade tistelfrön. På väg mot Brantevik skymtade tre turkar i Hedvigsdal. Några avvikande trutar kunde vi inte heller hitta i Brantevik, men några flockar med prutgäss och ejdrar sträckte förbi när vi anlände kl 17. Nu var det äntligen dags att åka upp mot Juleboda. Vi hade pratat om det hela eftermiddan, där hade ju setts en svartnäbbad islom flera gånger den senaste veckan.

Klockan var 18 när vi anlände, solen hade just försvunnit bakom trädtopparna. I norr såg vi flockar med vitkindade gäss närma sig, de gick in över land just norr om Juleboda. På en halvtimme i skymningen sträckte över niohundra vitkindade. I söder siktade vi ett par skådare som närmade sig. Det visade sig vara Örjan och Catarina Engebrand, ledare av skådarligan

-07, och bosatta ett par mil utanför Oskarshamn, i Berga. De hade sett lommen en bit ut nyligen. Vi hittade också något misstänkt, tre lommar tillsammans, varav en större och mörkare än de andra. Några detaljer eller skarpa konturer kunde vi dock inte urskilja, utan vi bestämde oss för att återvända nästa morgon.

När vi kom ut på väg 19 fick vi strax se några stora fladdermöss över vägen. På den närmaste milen hade vi mer än trettio fladdermöss jagande över vägen, oftast i skogspartierna.

Var detta gråskimlig fladdermus?

Söndag 7 oktober kl 07:05, och vi är tillbaka vid Juleboda. Gärdsmygen sjunger, och ute på havet sträcker tre storlommar. Skäggdoppingar syns både i norr och söder, men….

Ännu en skådare kommer gående nerifrån stranden, Fredrik Ahlström, vilken vi inte träffat förut. Vitkindade gäss fortsätter att sträcka, och så får jag in nåt stort i tuben. Utifrån havet kommer den, jag uppmärksammar de övriga på den misstänkte, och när den svänger mot norr är det ingen tvekan. En svartnäbbad i sommardräkt, lite gråare om hakan bara, men annars…

Den flyger en bit norrut, och går så ner på havet helt nära land. Vi har kunnat se alla detaljer, utom det röda ögat, och när lommen strax dyker, går vi längs stranden i riktning mot den svartnäbbade. Komna på högst 300 m håll får vi se den komma upp efter dykningen, med en liten plattfisk i näbben. Den håller på en stund med att få fisken rättvänd innan den slinker ner.

Särdeles nöjda återvänder vi till parkeringen, där fler nya arter för resan droppar in, spillkråka och nötväcka. På väg mot Ravlunda skjutfält upptäcker Bohlin en rödvingetrast i en trädgård. Från skjutfältet, lite norr om Haväng, spanar vi ut över havet. Storlommar i flera grupper ligger och dyker, och även ett par smålommar. Dyker gör också två svarthake-doppingar i vinterdräkt. Bortom storlommarna, som visar sig vara minst tjugo stycken, finns även några sjöorrar. Vitkindade gäss sträcker in över land norr om Haväng.

Efter denna fantastiska morgon åker vi nu inåt land, med sikte på Vombs ängar och Krankesjön. Några km från kusten tätnar dimman, och vi kör på småvägar i ett mjölkvitt landskap förbi Andrarum och Vallarum. Där stannar vi till, och backar tillbaka en bit. Ett gäng knubbiga hönsfåglar på ett fält verkar klart intressant. Vi är helt nära rapphönsen, som är tretton stycken. De far bort i lågflykt över fälten – eller på Rosenbergspråk: ”Med ett hårt och hastigt vingsurr liksom explodera rapphönsen upp från gräset eller åkerstubben, höja sig ett par meter, och sträcka sedan snabbt bort över fältet med än surrande, än stelt hållna, korta, rundade och kupade vingar”. Det var första gången vi fått se rapphöns på våra Skåneresor.

I Vollsjö hittar vi ännu ett par turkduvor.

Framme vid Vombs ängar kl 10:00 får vi syn på resans enda hanne av blå kärrhök. Dimman börjar nu sakta ge med sig, och avslöjar flera hundra bläsgäss norröver, som även de börjar lätta flockvis. Starar befolkar ett dött träd i närheten, på avstånd blir de som stora mörka löv.

I varsitt väderstreck hittar vi falkar på staketstolpar. En pilgrim i norr, och en tornfalk i söder.

Efter att ha sett ett gäng beckasiner lyfta från betesmarken, fortsätter vi också mot Silvåkra.

Krankesjön möter oss med en nästan fylld P-plats, och solen som jagar bort de sista resterna av dimman. Det verkar lämpligt att börja vid Silvåkrabäcken. Två gransångare hörs sjunga, och minst tjugo steglits genomsöker tistelbestånden. Halva vår styrka har hunnit in på bäckvandringen när han kommer. Den turkosblå ryggen blixtrar till när han höjer sig över bron, och försvinner uppströms. Snabbt och intensivt, som oftast med kungsfiskarobsar!

Vi äntrar tornet, och på långt håll syns en vit fläck i vasskanten. Det är ägretthägern, som hållit till i sjön några dagar. Ett tjugotal ladusvalor jagar insekter över vassarna i väster, och plötsligt flyger skäggmesarna nästan rakt upp kanske trettio meter, de ser ut som små ljusa kors mot den mörka skogen i bakgrunden.

Ett snatterandpar ligger helt nära, och utanför alla vassruggar bildar sothönsen en mörk prickbård. Vattenrallen låter höra sitt pyppande nordväst om tornet, och skäggdoppingar lyser vithalsade flerstädes. Efter dagens andra fika på parkeringen, tar vi Europavägen upp till Båstad, efter att ha kört genom halva Lund på en dåligt skyltad omdirigering.

Klockan har blivit 13:30 när vi ställer oss i lä med tubarna panorerande ut över Laholmsbukten. Hur många arter kommer vi att stanna på? Har någon gissat rätt?

Tordmular ligger utspridda och dyker, minst elva stycken, en svärta sträcker inåt viken.

Helt nära syns en gråhakedopping, med ganska mycket av sommardräkten kvar. Slutligen hitta vi fyra bergandhonor en bit ut. Nog borde det finnas någon art till!

Vi beslutar att sista stoppet ska bli Torekov, där toppskarvar rapporterats några gånger senaste tiden. Några km utanför Båstad, i en skarp kurva, sitter ett gäng gråbruna gynnare

i buskarna. Art nr 117 – gråsparv, skulle bli resans sista. Torekov gav inget förutom det vi redan sett. Arter som vi missade var bl.a sångsvan, vit stork, havsörn, skogsduva, gröngöling och trädkrypare. Ingen gissade helt rätt, men nog är det att föredra att slutresultatet blev mer än någon tänkt sig!

Kråkerum 30.9

Denna söndag var slutklämmen på en tredagarsperiod, när en månads västanvindar vände till först NO och sedan SO. Med andra ord ”när proppen gick ur”. Efter två fina dagar med massivt sjöfågelsträck vid Stångehamn, var det med blandade känslor man begav sig ut på vandring runt Kråkerum. Dels var det spännande att se vad som dök upp på de öppna markerna just innanför kusten, dels visste jag att det skulle fortsätta att sträcka sjöfågel även denna dag, sydosten hade nu vridit till SSO.

Hela nio personer mötte upp, sex i Oskarshamn och tre i Mönsterås. Vi började gå längs järnvägsbanken från parkeringen vid Irenes gatukök. Från vassen hördes sävsparvens ”zieh”.

Ängspiplärkor flög upp lite här och där, med sin ryckigt kastande flykt och lät höra sina ”sitt-sitt-sitt”. Små flockar med tofsvipor och sånglärkor flög upp från åkrarna. Många små tättingar fanns i kanten av ett tätt buskage, och flög ner på fälten. Det var både pilfinkar och gulsparvar.

Annelie upptäckte på långt håll en utsträckt flock högt upp bort mot E22:an. När jag väl fått in den i tuben visade det sig vara bläsänder, med en del stjärtänder. Den gick snabbt mot söder, hade troligen gått in över land efter sundet vid Runnö, och styrde nu mot viken mellan Timmernabben och Lövö. Detta var bara den första av sex simandsflockar som sträckte över land, några gick också öster om allén. Totalt räknade vi ca 635 bläsänder och minst 26 stjärtänder. När vi gått förbi träddungen öster om allén, där det nu betade får, såg vi långt åt norr en liten gåsflock som närmade sig. Snart förstod vi att det var Anser-gäss, varav flertalet med vit bläs. Sjutton bläsgäss och fyra sädgäss passerade nästan rakt över oss. En rovfågel ryttlade över fälten längre fram, vit stjärtovansida med mörkt ytterband gjorde bestämningen lätt – fjällvråk. Ännu en liten gåsflock närmade sig, denna gång var det sex sädgäss och vardera en bläs resp. vitkindad gås. Mellan träden i öster skymtade ytterligare en gåsflock, kanske ett 40-tal, men de försvann obestämda till art. I en liten flock sånglärkor fanns en lite mindre, bredvingad och kortstjärtad lärka, en trädlärka!

Jäms med allén, på knappt 50 m håll, kom nu en sträckande vråk. Den var så nära, att jag såg det ”göklikt framsträckta huvudet”, och ögats ljusa iris. En adult bivråk! Troligen en av de sista denna höst. När vi rundat Västra Kråkerum försvann ännu en gåsflock åt söder, men bakifrån är bestämning vansklig. Nio beckasiner sträckte förbi, och över strandängarna ryttlade en tornfalk. Nog hände det saker på vår lilla vandring! Efteråt visade det sig att både bläsgås och stjärtand var nya arter för Kråkerum, den artlistan är nu uppe i 183 arter.

Kråkerum 6.5

Endast en person hade hört av sig, varför vi var två som träffades på parkeringen vid Irenes gatukök kl 06:30. Genast fångade ett läte min uppmärksamhet ”ett gällt svi-svi-svi, som en kort gärdsmyglöpning, så blir det tvärt paus, och så ljuder ett par svi-svi igen (enligt Erik Rosenberg). Jag kallade på Lennart Sundström, och vi gick bort mot järnvägsstationen varifrån jag hört sången, men den svarta rödstjärten hade tystnat för den här morgonen. Vad jag inte fick höra var mellanpartiet på sången – ett torrt smatterknarr, som från krasande småsten – det hörs bara på riktigt nära håll. Tillbaka på parkeringen hördes ett annat läte, det kopplade inte direkt för mig: ”en mjuk, lite ängslig vissling (något fjällpiparlik, fast starkare), som ofta upprepas med sekundlånga pauser: plyt, plyt, plyt…(åter enligt Rosenberg).

”Det låter ju som en skärfläcka…” sa jag lite skeptiskt till Lennart, och då kommer den flygande bortifrån Sylten, över järnvägen, och försvinner bakom Granngårdens magasin.

Detta var något alldeles oväntat, första obsen på Kråkerum, och endast tredje i Mönsterås kommun. Från buskarna vid stationen hördes ärtsångaren smattra, och i vassen längs järnvägsspåret småpratade rörsångaren. Grågåsparen kom simmande med små ungar mellan sig, sjutton småttingar i 4-5 kullar.

Vid Östra Kråkerum töt tytan, turken do-dohade, och göken gol. Hämpling, buskskvätta och ängspiplärka höll till bland enbuskarna på standängen. Vid Västra Kråkerum trummade en mindre hackspett, och vi hörde både spillkråka och gröngöling också. Två rödstjärtar sjöng, men lövsångaren var nog den talrikaste denna morgon, vi räknade till sexton olika som sjöng under vår runda. Från andra sidan Lillån hoade skogsduvan, och iff-iff-iff hördes från en rastande grönbena. En minnesvärd morgon, med Kråkerums 181:a art, Skärfläckan, som höjdpunkt!

Leon

OBF-Exkursioner 2007

31.3 Ottenby

Stig Lagstedt

22.4 Pataholm/Saltor

Leon Axelsson

Sylten 27 april 2008

Efter fikat hörs ytterligare två sjungande trädpiplärkor i allén, och i bortändan av fälten travar en räv obekymrat. Jag låter tuben svepa över de bruna, nysådda fälten bort mot skogen.

Leon Axelsson

Kaffetorpet, Oknö 25 maj 2008

Leon Axelsson