Fågelcirkeln årgång 2006

Efter en lång snörik vinter var snön nu försvunnen, men Målsjöns vattenstånd var bland de högsta jag sett. Det hade dock precis vänt, och minskat en dm under dagen enligt de lokala experterna. Det var soligt men lite kallt i vinden, vår första cirkelträff den 18 april.

  Direkt när vi kom, kunde Anders Grybäck peka ut en sällsynthet, åtminstone med Målsjömått mätt. I strandkanten gick en ljungpipare. Jag kollade sedan, och hittade endast en obs från Målsjön tidigare, nämligen 1 ex. 21.5.1994. Några dagar tidigare, vid min inventering den 14.4, hittade jag en lika sällsynt Målsjögäst. Det var en snatterandshanne. Även snatteranden fanns bara noterad en gång tidigare, ett par 18.4.1998. Fast det var stora vattenytor, fanns det inte många fåglar i sjön. Vi tog en promenad och fick höra sjungande taltrast, rödhakar, bofinkar och en trädkrypare. I kullen bort mot Porjus hade blåsipporna slagit ut, och vitsipporna knoppades.

  På väg mot ängsladan hördes sävsparven sjunga, en skogssnäppa landade i vasskanten, och några sädesärlor syntes födosöka på en liten ö, i närheten av sångsvanparet. Några gånger fick vi höra rördrommen, men den lät inte som han brukar göra. Man hörde ett tydligt insugningsljud, men sedan kom ingen ”mistlur”. Tillfällig halsåkomma? Under fikastunden vid Ängsladan såg vi en starflock i ett par trädtoppar. Den utökades hela tiden, och gjorde sina luftfärder med tvära vändningar. Anders G uppskattade flocken såsom bärare av minst 200 ben. Vi hörde även rödvingetrasten sjunga.

  Övriga arter under kvällen var bl.a: grågås 13, kricka 1 par, skäggdopping 1, tofsvipor, tranor och en gröngöling som hördes ”klya”. Totalt kom vi upp i 32 arter.

Ryningen 25.4

Vi samlades vid rastplatsen i Ryningsnäs, och från bron hade Kjell Blomqvist hittat en forsärla längre ner i forsen, men den ville inte visa sig för oss andra.

  Från kanten av den nyplöjda åkern vid Ryngen spanade vi mot den stora åkerpölen, som var ganska glest ”befjädrad” denna dag. Några tofsvipor, en rödbena och en skogssnäppa var knappt godkänt. I den stora vattenspegeln där Ryngen rann över mot ”Twin peaks” fanns ett 40-tal krickor, och en stjärtandhanne, som verkligen visade vilken elegant skapelse den är. Två par skäggdopping simmade omkring bland buskarna som stack upp i vattnet. När jag svepte över området med tubkikaren, fick jag in en ladusvala. Den hade kursen inställd mot järnvägen, och tyvärr hann ingen mer än jag att få in den i sin kikare. På väg tillbaka mot bilarna hördes rödvingetrasten sjunga.

  I Trånshult tog vi in på vägen bort mot Sjöbotten. På åkrarna ner mot svämmarken gick ett tranpar, och så fick vi höra den ljuvliga spovdrillen. Efter en stund hittade vi storspovens siluett mot vattnet, med den långa, böjda näbben. Där låg många simänder. Främst låg ett hundratal krickor i ett långt band, och bakom dem ca 25 bläsänder. I det försvinnande ljuset betydde karaktärerna desto mer för bestämningen: krickhannens ljusa streck efter sidan och den gula akterspegeln, bläsandshannens svarta akter med vitt framför, och den vita vingfläcken.

Gökotta vid Idhultesjön 1 maj

Dagsregn var att vänta enligt prognosen, men man måste ju göra ett försök! Dagen började dock bra hemma i Norrby, när jag gick ut i garaget kl 04:20 för att hämta tubkikaren, hördes en näktergal sjunga! Detta är ung. en vecka tidigare än normalt.

  Nästan framme vid Idhultesjön gick en tjäderhöna på vägen, men tyvärr var det bara Mai och jag i den första bilen som fick se henne. Det kom ett lätt regn, jag lyckades inte skrämma bort det riktigt med min paraply. Under vandringen genom skogen hördes en morgonkonsert med många solister: rödhakar, taltrastar, trädpiplärka, koltrast, flera lövsångare, bofink, tofsmes och talltita. Framme vid myren fick vi höra ett par orrtuppar, storspoven och tofsvipan.

  Skiren var nästa anhalt, där vi plockade fram morgonfikat under taket på omklädnings-

byggnaden. Trapporna blev fina sittplatser, och så låg de där ute på sjön – storlommarna!

Vi fick även se dem i luften flera gånger. Ute på en ö skymtade vi en kanadagås, kanske låg den och ruvade? Taltrast och trädpiplärka hördes även här, och vid parkeringen sjöng en järnsparv. Plötsligt satt han i björken framför oss – den svartvite. En flugsnappare på första maj hör liksom till! Efter ett litet uppehåll satte regnet åter igång, och kl 08:30 bröt vi upp efter en givande förstamajotta.

Kvällsvandring i Malghult 9.5

I uppförsbacken vid Malghultegöl lät ärtsångaren höra sin skallrande ramsa, men det blev bara en gång! I tallarna kunde vi skymta hägrar i några av bona. Snart fick vi se flera ladusvalor, det skulle bli rätt många under kvällen. Några bra sätt att skilja ladu från hussvalor: stjärten, övergumpen och strupen! När vi passerat gårdarna gick ett par sångsvanar och kanadagäss och betade i gräset.

  Efter vägskälet, när vi närmade oss Hummeln, fick vi äntligen syn på en buskskvätta.

Där hann också Johan & Gösta upp oss efter en sen start. Göken gol några gånger, sen hördes flera lövsångare, svarthätta och taltrast. En gröngöling sågs flyga i djupa bågar mellan träden. Runt båthusen gladde oss ladusvalorna med sina eleganta flykt, det ekade inifrån båthusen av deras kvitter. Några hussvalor glimtade till med sina vita övergumpar.

  Så var det äntligen dags för fika ute på Kalkudden. Ute på sjön var det gott om skägg, till sist hade vi räknat in minst 14 doppingar. En ensam vigghanne, ett storlompar långt borta, och en fisktärna som visade sig några gånger – en gång med en fisk i näbben, var övriga sjöfåglar. Just innan vi startade återtåget hördes drillsnäppans lockläte svagt:”hii-dii-dii-dii-dii”. På hemvägen hördes en rörsångare och näktergalen vid Malghultegöl, och framme vid macken höll ytterligare två näktergalar konsert i buskmarkerna.

  Hälften av deltagarna avslutade med att lyssna vid Målsjön medan nattmörkret föll. Krickhannens vissling ”kryck, kryck” lät mest hela tiden, rördrommen tutade ibland. Enkelbeckasinerna lät höra sitt ”tick-tack, tick-tack”, och efter en stund hördes även surret från hannens dykningar i lufthavet, när han får sina yttersta stjärtpennor att vibrera. Skogssnäppan spelade och viporna gnällde. Först en kattuggla, och sen ytterligare en, ropade med sina dallrande stämmor i den lugna vårkvällen. Rörsångarens stötiga strof lät från vassen, och buskskvättan hördes en enda gång. Som ni märker finns det en hel del att leta upp från fågelskivorna, och kanske lära sig så småningom!

Humlenäs 17.5

En ganska kylig och blåsig afton, och det man bäst kommer ihåg är väl alla blommor, särskilt den oerhört rika förekomsten av vårärt. Även myskmadra och lungört fanns det gott om, liksom gullvivor. Av fåglarna var nog grönsångaren vanligast, men svarthätta och trädgårdssångare hördes även. Vid Nynässtugan doftade balsampoppeln, och stenknäcken visade sig helt kort. För fikastunden vid Kejnäset var vi tvungna att uppsöka lä, och ute på sjön fanns inte mycket att se. Inne i ”Kamrarna” dök skäggdoppingen och en kniphona. Tillbaka vid parkeringen fick vi se morkullan dra i skymningen flera gånger.

ÖLAND 28.5

Kl 05:20 startade vår sjumannagrupp vandringen i Halltorps hage. Det var mulet och lite kyligt på morgonen, men fågelsången ljöd från hundratals strupar. Bland alla ljusgröna nyanser fanns det även lite vitt och blått; ängs (eller kärr) bräsma och jordreva var några av blommorna vi kände igen i Vidars frånvaro. Inne i lunden sjöng fåglarna så det mestadels var svårt att hålla isär dem, men grönsångaren var absolut vanligast! Ett tag hade vi en ny var 50:e meter. Ganska många svarthättor, flera skogs –och ringduvor, ett par gärdsmygar samt kol –och taltrast gick någorlunda att urskilja. Vi imponerades av de månghundraåriga gamla ekarna, som hade några grenar med liv i. Vi fick inte se nån halsbandsflugsnappare, fast jag tyckte mig höra dem.

  Tillbaka vid bilarna tog vi dagens första fika, och då visade sig både stjärtmesar och steglits i träden intill, medan näktergal och törnsångare sjöng.

  Till Petgärde träsk anlände vi 07:30. Från fågeltornet vi vägen hade vi en fantastisk utsikt mot klarvattenytorna. Minst fem skedandhannar, tre årthannar och tre gråhakedoppingar kunde studeras i tubkikarna. Göken gol och en ängshökhanne drog förbi. På väg till det andra tornet kunde vi njuta av sång från rosenfink, svarthätta, ärtsångare och trädpiplärka. Väl där hittade vi inget nytt, utan man såg fåglarna i en annan vinkel bara. På tillbakavägen hördes ett fint sugande läte ”tsiiyh”. Pungmesen! Efter några minuters letande fick jag och Anders syn på den under några sekunder uppe i trädtopparna. På fastlandet har den häckat under senare år vid Kalmar Dämme.

  Vi fortsatte norrut, körde in vid Källa, och på smala grusvägar tog vi oss ut till

Högenäs orde. En drillande storspov mötte oss, och i den södra viken hittade vi gravänder, några skärfläckor och större strandpipare. Mellan enbuskarna gick vi upp på åsen, satte oss i sluttningen bakom en stenmur och tog fram förmiddasfikat. Oxeln med sina grågröna blad höll på att slå ut sina vita blomklasar. När vi sedan gick ner mot den norra viken, tittade vi mer på marken och blommorna. Av orkidéer fanns St. Pers nycklar, Adam & Eva samt krutbrännare. Bland övriga blommor hittades bl.a backglim, axveronika, gåsört, getväppling och fältsippa (de flesta överblommade). Här såg vi också en snok.

  När vi gick längs stranden kom tre kentska tärnor förbiflygande. Det är oftast på lätet som man uppmärksammar dem. ”Ett ljudligt gnisslande krierjik ” enl. Fågelguiden,”som när amalgam pressas ned i en tand.” Även en småtärna visade sig, endast hälften så stor som fisktärnan. Förutom litenheten utmärker den sig genom sin gula näbb, de smala vingarna och mycket snabba vingslag. Tillbaka vid parkeringen hörde vi återigen en rosenfink.

  Lite längre norrut, öster om Löttorp, ligger Högby hamn. Där hade ingen av oss varit förut, men det lär nog bli fler besök i framtiden… Rosenfinken sjöng även här vid parkeringen, och efter en liten promenad var vi framme vid en fin vadarstrand med en lagun innanför. När vi ställt upp tubarna kunde vi bestämma flera vadararter: myrsnäppa, kärrsnäppa, mosnäppa och smalnäbbad simsnäppa. Mosnäppornas litenhet framgick tydligt när man jämförde dem med övriga vadare. Smalnäbbad simsnäppa är en sällsynthet på sträcket, men kombinationen sista majveckan och Öland ökar chansen betydligt (det fanns rapporter på Svalan från flera lokaler på Öland). Ett par årtor låg och vilade på tångbädden just innanför stranden. Vi fortsatte vandringen ut på den långa udden Själgrundsudd, längs stigen växte kattfot i olika kulörer från nästan vita till mörkröda. På tillbakavägen lyssnade vi på härmsångaren inne i en trädgård.

  Nu var det dags att få nåt ordentligt till livs, på Mais inrådan satte vi oss till bords på Morells i Löttorp. Morsdagsmeny lockade flertalet, men allt smakade bra. Sista anhalten blev Lillholm, en udde norr om Kårehamn. Där mötte oss dimma som drev in från havet, men den lättade snart. På de små sjöbodarna byggde hussvalorna bo. Vi hörde göken, törnsångare och ängspiplärka sjunga. Ängspipen landar efter sin sångflykt på marken, medan trädpipen landar – ja vardå?  Även här såg vi flera tärnor; silver, kentsk –och småtärna. En vitkindad gås med små ungar skymtade på håll, de häckar på ön Kåreholm söder om Lillholm. Det var en mycket lyckad avslutning på årets fågelcirkel, och jag tackar härmed alla deltagare! Kanske kan det bli nåt även till nästa år….?