"Alice" Novalies Fine Work of Art

Får börja med att be om ursäkt för min urdåliga uppdatering av hemsidan!

Har väl som man alltid har något att ”skylla på” som att våren rann iväg. 

Jag gav mig på att börja ”plugga” på distans på Linköpings universitet, märkte att jag inte var lika ”snabb” i huvudet som när jag var 20år så all läsning, skrivuppgifter mm tog tid (skulle behövt ett dygn på 48 tim) under hela våren och en bit av sommaren.

Under våren blev min mor akut mycket sämre i sin demens sjukdom som hon haft under en ganska lång tid, hon avled under senvåren.

Det är mycket som följer med att en anhörig går bort, min tid var redan innan pressad och nu blev behovet av dygn på 48tim superakut!

Detta och att sedan även hinna med att arbeta och allt annat som ens liv innehåller har gjort att hemsidan har fått stryka på foten.

Så nu har jag skyllt ifrån mig.

Vad har då hänt sen tidigt i våras då jag senast uppdaterade min hemsida. Det har hänt en hel del.

Till att börja med så vill jag tala om att ”Mulle” Novalies Feeling Groovy som jag skrev om i slutet på förra året, fick ett nytt hem.

Han är kvar i Västervik och har världens bästa husse och matte, vilket jag är så glad över.

Det är alltid så tråkigt när en hund ska behöva byta familj och som tur är händer det inte så ofta, jag blir så glad när allt ”löser” sig så att det blir bra för alla inblandade.

Det var ju planer på att även denna sommar skulle bli en valpsommar, men så blev det tyvärr inte då Hilda Novalies Eclips of my Heart inte blev dräktig.

Vi hade valpträff i början på sommaren för Diddis valpar som fyllde 1år den 6april, tanken var att ha 1-års kalas i april men som alla vet var det fortfarande VINTER då och vi hade massor med snö det var bara att vänta, valpträffen blev i början av sommaren.

Tyvärr valde jag inte ett bra datum så vi blev inte så många, men vi som träffades hade trevligt, det var så härligt att få träffa ”valpisarna”och deras familjer igen.

Under våren ställdes jag inför något som jag aldrig trodde skulle hända eller kunde hända, nämligen att en av mina hundar flyttar.

Lilly som började närma sig 2år utan att ha löpt än började göra mig bekymrad, att en del tikar kan vara sena dvs. en bra bit över 1år innan de löper första gången vet jag, men Lilly

närmade sig 2år så jag började fundera på om det var något fel!

Och visst var det något som var fel, men inte det jag trodde dvs. något anatomiskt eller hormonellt.

Beställde tid på djursjukhuset i Kalmar för att påbörja en fertilitets utredning, som visade att rent anatomiskt var hon helt ok, men hade en ganska låg hormon aktivitet för hennes ålder.

Under besöket frågar min veterinär mig hur många tikar jag hade hemma, då hon genom ett ansenligt antal år som vet just i fertilitetsutredningar varit med om att om man har fler tikar i samma flock så kan någon av dem vara så ranghög att den håller tillbaka ungtikarna från att bli könsmogna.

Min reaktion på detta blev att jag sa, nej men jag har bara en tik till och det är Diddi och hon är absolut inte ranghög, hon är hur snäll och social som helst mot andra hundar.

Jag får då till svar, men hon kan ändå vara ranghög så om jag vore dig skulle jag låta Lilly bo hos någon annan ett tag dvs. sära på dem och se vad som händer.

Att jag fick detta råd var därför att hon otaliga gånger under åren varit med om just detta när ungtikar befarats vara sterila, de har omplacerats och kort efter omplacering så har de börjat löpa.

Jag åker hem med myror i huvudet! Hur ska detta gå till? Vem ska jag anförtro min älskade lilla Lilly?  Jag kände att jag ändå ville testa min veterinärs teori.

 Jag funderade ett tag och kom sen på den geniala lösningen, jag flyttar inte på Lilly! Jag ringer och frågar Gunilla som har Diddis mamma och mormor och som varit en trogen valpköpare ända sen hon köpte sin först hund av mig i början på 90-talet om inte Diddi kunde få komma och hälsa på ett par månader under sommaren.

Gunillas svar blev, - absolut å vad roligt att få ha Diddi här! När kommer hon?

Under tiden fram till detta beslut så hade jag börjat studera mina två tikar lite mer ingående och upptäckte att det nog faktiskt var så att Diddi var ranghög men på det mer sofistikerade sättet, hon morrade inte, visade inga tänder utan bara blängde och varje gång hon gjorde det så backade Lilly och försökte göra sig så osynlig hon bara kunde, och sen fjäskade hon för Diddi som bara nonchalerade henne.

Stakars Lilly, jag tyckte faktiskt synd om henne.

Så blev det bestämt en dag i april att Diddi skulle åka och besöka Gunilla med fam. över sommaren.

Bara en vecka efter det att vi kommit överens om detta, ringer Gunilla och säger att det är något som inte stämmer med Celin Diddis mormor, det blir vetbesök som slutar i inläggning på djursjukhus, och en vecka senare finns inte Celin längre.

Salome Diddis mamma sörjer i kapp med matte, tillslut blir Gunilla orolig över att hon även kommer att förlora Salome, ringer mig och berättar om sin oro, mitt svar blir kom och hämta Diddi nu vi väntar inte till sommaren, Diddi åkte med Gunilla hem på Skärtorsdagen.

Vad hände sen!

Nästan precis en månad efter att Diddi åkt började Lilly löpa!

Tanken var att Diddi efter sommaren skull komma tillbaka igen, men det blev inte så.

Salome kvicknade till och blev sig själv igen när Diddi kom, hon har ju aldrig varit ensam hund i mitt huvud började tankarna komma. Vad händer med Salome när jag tar hem Diddi, skaffa en ny hund i form av valp var inte ett alternativ för Gunilla.

Nästa tanke var, - vad händer med Lilly när jag tar hem Diddi. Efter många timmars funderande, kom jag tillslut fram till att Diddi får stanna hos Gunilla.

Jag skulle aldrig någonsin kunna ge upp någon av mina hundar till någon jag inte har 100 % förtroende för, vilket betyder att jag måste känna den personen mycket väl.

Gunilla är en sådan person, jag kan träffa Diddi när jag vill. Gunilla och Diddi har verkligen funnit varandra Diddi är en mattehund och när vi träffats under sommaren insåg jag att jag inte var den ända för henne, hon bara älskar Gunilla och det fanns inte en chans i världen att hon skulle stanna här när Gunilla gick mot bilen,  de två har blivit oskiljaktiga.

Diddi har det om jag ska vara riktigt ärlig men det sitter långt inne, det kanske till och med bättre än hon hade det här hemma, hon tyckte att de där två ungdomarna( Azlan&Lilly) på det hela taget var ganska jobbiga. Nu har hon det lugnt och fridfullt med en matte som BARA har tid för henne, då Salome är husses hund.

Så tackvare min klarsynta veterinär, som väckte tanken i mitt huvud så blev det så bra för alla.

Det har blivit en del utställningar för framförallt Azlans del under sommaren, inte många men några.

Vi var i Köping där fick han en 1:a i unghundsklassen och blev sen totalt 2:a i samma klass. Sofiero där vann han sin klass och blev 4 bästa hanhund, i Växjö blev han 2.a i sin klass fick ck och blev totalt 5 i bästa hanhundsklass.

Han kommer även att ställas på Stora Stockolm i december. Sen börjar det dra ihop sig för hd röntgen

Azlan Skk i Växjö 2010 -11 -07          

I Växjö ställdes även Azlans syster Novalies Fine Work of Art ”Alice” Hon fick 1:a ck och blev totalt 2:a i sin klass. Hilda Novalies Eclips of my Heart ställdes även hon i Växjö även hon fick 1:ck och blev totalt 5 bästa tik.

Novalies Fine Work of Art ”Alice” Växjö 2010-11-07

Hd-röntgen ja, det är inte bara avelshundar som bör röntgas då vi har hd på vår ras.

Genom åren har jag upplevt att ibland kommer det toppar med fler hundar som inte är ok, om det beror på att det under en period är fler som röntgar sina hundar eller om det är så att det gjorts kombinationer som inte fallit ut så bra just när det gäller hd är svårt att säga, faktum kvarstår att vi har en ras som kan få hd trots att vi som uppfödare gör allt det vi kan för att minimera risken.

Genetik och arvsanlag styr vi tyvärr inte över och ibland händer det trots all koll och noggrannhet i avelsplaneringen att det tyvärr ”smäller” och att det blir hd i en kull.

Lika viktigt som det är för mig att få Azlans hd-status, lika viktigt är det att få hans kullsyskons då resultatet är ett kvitto på om kombinationen just när det gäller att hd var ok.

Så därför vädjar jag till alla er som har Azlans kullsyskon, att röntga era hundar, då det är så otroligt viktigt för rasen.

Hör av er till mig om ni har funderingar kring detta!

I september fick vi den stora äran att få rå om Kalle; Azlan kullbror en hel vecka när matte och husse drog på semester,.

Vilken härlig och go kille han är. Azlan & Kalle hade fullt upp med att tävla om Lillys gunst och det utan ett enda gruff som det annars lätt kan bli mellan unghanar om en tik, Kalle läste av Azlan och höll en låg profil tills de kom underfund med varandra, sen verkade det som Azlan tyckte det var rätt skönt att Lilly hade någon annan att busa med.

Novalies Forever Young ”Kalle”

Så var jag nu framme vid Lilly min lilla pärla som kom in som en virvelvind i mitt liv för 21/2år sedan, hon har nu efter sitt av mig efterlängtade löp fått hjärncellerna på plats och har bara blivit en helt underbar tjej.

Dubliner Walking in Memphis ”Lilly”

Det har inte varit lätt att bestämma vem hon ska paras med, men efter mycket funderande så är det nu bestämt.

Till att börja med hade jag funderingar på att gör något ”nytt” dvs. para henne med en hane med för mig nya blodslinjer, har dock backat på det då Lily själv har för mig nya blodslinjer på sin pappas sida.

En av anledningarna till att köpte Lilly var att hon på sin mammas sida går tillbaka på de blodslinjer Rossi hade och som jag tyvärr har tappat, blodslinjer som  i mitt tycke gav settrar som jag ville ha  framförallt när det gäller mentalitet då det alltid varit det absolut viktigaste för mig, jag fick även en bra exteriör i dessa blodslinjer.

Så när jag nu tittat på hanar så har deras temperament varit det absolut viktigaste, därefter exteriören.

Jag har nu bestämt mig för en hane som jag känner till vad det gäller hans blodslinjer, han har lite nytt precis som Lilly, men han har på sin mammas sida blodslinjer som jag så väl känner, då hans mormorsmor är kullsyster med min Rossi.

Så Lillys första kull kommer att bli med en hane som för mig bär på blodslinjer som jag kan och har så bra erfarenhet av. Läs mer om detta under Valpar…………

Ev. kan det bli ytterligare en tik som paras under nästa år, men det återkommer jag till, i dagsläget är det Lilly som är helt klar i avelsplaneringen för 2010.

Det är alltid så tråkigt när någon hund man sett födas dör, att Celin gick bort var bara så tragiskt och alldeles för tidigt.

En av mina absoluta favoriter har även hon gått över regnbågsbron nu efter sommaren, gamla Pocco.

Pocco var dotter till Rossi, hon hade inga kullsyskon så hon blev mycket speciell redan från dag ett.

Jag trodde inte Rossi var dräktig, och hade ställt in mig på att det inte skulle bli några valpar när jag plötsligt en kväll känner att det rör