Azlan

Azlans Album

Lily och Gismo

Lilys Album

Morris och Zeb

Diddis sida

Foton

Valpar

Året som gått

Just Nu

In Memoriam

Index

Det var inte planerat att någon av Diddis valpar skulle bli kvar här hemma, planen var att en tik och en hane skulle sparas för framtida avel men bo hos fodervärdar.
Tiken Alice var tidigt klar vart hon skulle flytta, hon bor nu hos Hilda m fam.
Hanen var också klar ända fram till han var 7 v, då ändrades planerna.
Jag var redan djupt förälskad i honom och när nu planerna ändrades och han blev kvar, så blev det där att lägga ut honom på foder mindre och mindre aktuellt ju längre tiden gick. Han var bara så goooo!!!"

Vad ska han heta! Han hette valpisen, plutten, skrutten m.m. ända till han var närmare 4 mån, då han en dag kom luffsande över gräsmattan och vår son sa - mamma han påminner om Azlan i Narnia - och så fick han äntligen ett namn.

Azlan är ett namn som passar honom som hand i handske, han är så lugn och trygg i sig själv, det finns inget som kan stressa upp honom.
Han har en utstrålning och en personlighet som gör att alla faller för honom när de träffar honom. Jag ser så fram emot att få följa denna härliga kille genom livet och jag är övertygad om att det kommer att bli många sköna stunder.
Azlan är verkligen sin mors son, han påminner så mycket om Diddi i sitt sätt så därför vet jag  redan nu att det kommer att bli härliga år.

Azlan min "lilla" korv, nu är du inte längre bara en korv nu är du en prinskorv, med fina höfter och allt.
 
Ja vad kan man säga om Azlan....för att ni som inte har träffat honom ska få en bild av vilken härlig kille han är.
 
Redan som liten valp var han en stor personlighet, lite som tjuren Ferdinand, när hans syskon for omkring och lekte som skållade små troll, så låg Azlan gärna en bit ifrån dem med korslagda framtassar och tittade på dem, och kom leken närma honom kunde lite han lite nonchalant slänga ut en tass efter en syrra eller brorsa.
Azlan var som liten en liten livsnjutare som hellre låg och studerade och njöt än for runt, därmed inte sagt att han aldrig for runt och lekte men han gjorde det när han verkligen själv ville, han drogs inte med bara för att alla andra gjorde det.

Denna personlighet har Azlan kvar även som vuxen, han dras inte bara med av vad andra hundar gör, som ex att Lily får fullständigt spelet om det står rådjur på fältet och hon springer fram och tillbaka och skäller på det.
Vilken hund som helst skulle dras med och börja göra precis lika som hon, men inte Azlan.
Vad gör då Azlan, jo han sitter som en staty och tittar på rådjuret, i bästa fall så kommer det små fnysningar och så har han fullt upp med att titta på Lilys uppvisning.
Inomhus så är det Lily som direkt far upp och ställer sig vid dörren så fort hon hör att någon är på väg in, Azlan som gillar att ligga utsträckt på golvet brukar då lyfta på huvudet och titta på Lily när hon formligen hoppar över honom för att komma ut i hallen, de som kommer kan både komma in och ta av sig innan Azlan tycker det är dags att hälsa, när han äntligen gör det så är det dock med samma glädje som Lilys som då redan hälsat färdigt.
Måste säga att jag tror det bor en diplomat i Azlan, vad annars kan det vara när man väntar med att gå ut och hälsa tills Lily är färdig så han kan få ensamrätt på allt kel, är man inte diplomat då så säg.
 
Det som verkligen kan få Azlan att bli som en liten lekfull valp är hans älskade anka, denna anka har han haft sen han var valp och han bara älskar den!!!!!
När Azlan vill ha uppmärksamhet, så hämtar han sin anka och sen travar han fram och tillbaka in och ut ur rummet med ankan samtidigt som han låter som en halvkvävd morrning.
Hjälper inte detta så börjar han kasta upp ankan och sen anfaller han den, skakar den för att sen återigen börja trava fram och tillbaka med den.
Lyckan för Azlan är total om han får lämna ankan och man slänger iväg den och han hämtar den för att sen göra om hela uppvisningen igen.
Ankan är med på våra promenader och då bär han den till största delen själv.
 
 

 

Azlan och hans anka

 
 
Azlan älskar att vara lös och sträcka ut i skogen vilket aldrig har varit något problem att låta honom göra, då han alltid varit en mycket lyhörd hund och lättfostrad hund.
Han tar sig en ”repa" men sällan längre än att jag fortfarande ser honom, han stannar kollar att jag är med och sen tar han sig en sväng till, inte ens när han var i slyngelåldern så var han så mycket slyngel, han har inte varit i närheten av att testa gränser som de kan göra i den åldern.
Azlan är en otroligt sympatisk och godmodig kille som står med alla fyra tassarna på marken, jag har ännu inte upplevt att det är något som fått honom i svajning eller som han visat rädsla inför, inte ens nyårssmällare.
När det smällde som värst på Nyårsafton, låg Azlan som vanligt utsträckt på golvet han lyfte på huvudet och spetsade öronen när det smällde suckade lite och somnade om.
Så detta är Azlan och den personlighet han är och som gör honom så speciell, vilket inte bara jag som hans matte tycker att han är utan faktiskt även alla som lär känna honom.
 
Man kan inget annat än Älska honom!!!!!