Vi lovar varandra detta i den djupa insikten
om att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav?"

Det fackliga löftet är att löntagarna lovar att inte konkurrera med varandra om jobben med sämre löner och sämre villkor.

Fackföreningen är det organiserade löftet. Den är en kartell på arbetets marknad där löntagarna inom samma fack - samma yrke - sluter sig samman för att bestämma priset och villkoren på det de säljer.

Kollektivavtalet är det nedskrivna löftet.

Solidaritet utgår från en tanke om allas lika värde. Solidaritet är också insikten om den gemensamma nyttan av att hålla löftet. Om så jag - så vinner vi båda. Solidaritet är mellan människor, den är ömsesidig, det är att ge och att få. Solidariteten bygger på gemensamma intressen.

Uppdraget utgår från medlemmarna. Det är att förhindra att vi tvingas konkurrera med varandra om jobben genom att värna det fackliga löftet.
 

På bilden visar vi exemplet smör. När det finns mycket smör (med samma efterfrågan) på marknaden sjunker priset på smör, när det finns lite smör stiger priset.

Arbetet köps och säljs på arbetets marknad på samma sätt som en vara. Även på arbetets marknad finns en efterfrågan. Den är uppbyggd av de arbetsgivare som vill köpa arbete. Det finns också ett utbud på arbetsmarknaden. Den skapas av löntagarna som vill sälja sin arbetskraft.

I samspelet mellan utbud och efterfrågan uppstår ett pris på arbete. Inom arbetsmarknaden finns det delmarknader med olika utbud och efterfrågan till exempel på olika yrken och i olika branscher.
 

Arbetsgivarna har försökt göra sig oberoende av löntagarna genom ett vetenskapligt ledarskap - taylorismen. De och inte löntagarna ska förfoga över kunskapen om arbetet. Då blir de anställda utbytbara. Priset på arbetet blir lägre.

Då skapade löntagarna iden om folkhemmet, den generella välfärden. Med folkhemmet skulle alla få tillgång till bostäder, skola, sjukvård, a-kassa och pension. Folkhemmet
skapade inte bara välfärd. Samtidigt skapade det åt löntagaren ett oberoende av den enskilde arbetsgivaren.

Kunden som Gud
För att ledarna ska kunna styra, utöva det vetenskapliga ledarskapet, måste folket acceptera att ledarna har rätt att styra. Det brukar kallas maktens eller ledarskapets legitimitet. Förr kunde man styra människor med rena maktmedel, militär, polis och hot om svält.

Ledningen för olika verksamheter söker ständigt nya argument för sitt i grunden odemokratiska ledarskap. Den nu vanligaste metoden är att hävda att allt är bestämt, på marknaden och av kunden. Det finns inget utrymme för alternativ. Ledningen har inte någon makt. De kan inte heller påverka, de är också offer.

I den gamla världen var kungens makt av Guds nåde. Det var inte kungen som bestämde, det var Gud. I den nya världen är chefens makt av kundens nåde. Det är inte chefen som bestämmer, det är kunden.
 

Konkurrens på de tre marknaderna för varor, tjänster och kapital, sänker priset och är i princip till fördel både för löntagarna och samhället som helhet. På dessa områden är det också förbjudet att begränsa konkurrensen med monopol och karteller.

Konkurrens på arbetsmarknaden däremot är till skada för hela samhällsekonomin med risk för sjunkande löner, sjunkande köpkraft och sjunkande priser. För att undvika det är arbetsmarknaden reglerad i alla moderna ekonomier.

På arbetets marknad är det därför tillåtet att begränsa konkurrensen. På arbetsmarknaden är det fackföreningarna som håller tillbaka lönekonkurrensen mellan sina medlemmar. Utan denna begränsning skulle lönerna sjunka ner till existensminimum för flertalet löntagare.

Fackföreningarna är en kartell där löntagarna träffas och försöker bestämma priset på det de säljer - sitt arbete.

För att minska risken för konkurrens och kaos på marknaden har det i alla moderna ekonomier skapats regler och system för att minska riskerna. Vi kallar dem löntagarnas värn mot marknadskrafterna.

Dessa värn påverkar samhället och allas liv på flera olika sätt. De påverkar var och en av oss, de påverkar samhällets utveckling och de påverkar hur arbetets marknad fungerar.

Värnen gör att riskerna i livet minskar för varje medborgare - de ger trygghet och vilja att satsa på framtiden. De förhindrar utslagning och social misär. De ger nya livschanser när arbetslivet förändras. De innebär att var och en vet villkoren och lönen för arbetet. De skapar ordning och reda när arbeten försvinner.

Ur ett samhällsperspektiv bidrar de till ekonomisk stabilitet, utveckling och tillväxt. Efterfrågan blir mer jämn, riskerna för massarbetslöshet minskar och strukturomvandlingen från gamla till nya branscher underlättas.
 

Därför förbjuder kollektivavtalet arbetsgivaren och de anställda att komma överens om sämre lön och anställningsvillkor. De anställda har förstått att om de själva fick bestämma skulle var och en omedelbart utsättas för påtryckningar från arbetsgivaren att försämra sin lön och sina villkor.

Men kollektivavtalet är inte bara befrielse från utpressning på den egna arbetsplatsen. Det befriar också en arbetsplats från konkurrens från andra arbetsplatser. Parterna har i avtalet avsagt sig rätten att sänka lönerna lokalt. De centrala avtalen, riksavtalen, fråntar inte bara var och en utan även den lokala fackliga organisationen rätten att försämra villkoren. Det betyder att man på en arbetsplats inte kan komma överens om försämringar för att "rädda jobben".

Kollektivavtalet är värnet som befriar de anställda från utpressning. En utpressning där människor tvingas välja det kortsiktigt nödvändiga framför det långsiktigt önskvärda.

Kollektivavtalet gäller alla anställda. Det betyder att alla får högre lön, samma ersättningar och samma försäkringar. Det gäller även de som inte är medlemmar och inte betalar medlemsavgift. Det är orättvist men klokt. Det blir svårare att övertyga oorganiserade om att bli medlemmar. Men det är nödvändigt att alla får del av kollektivavtalet, annars skulle icke-medlemmar släpa efter i lön. Då skulle arbetsgivaren tjäna på att anställa oorganiserade, medlemmarna skulle få svårare att få jobb och de oorganiserade bli ännu svårare att övertyga.

Fem värn för att skydda löftet
Med fackligt och politiskt arbete har löntagarna byggt fem värn mot marknadskrafterna. I tur och ordning hindrar de marknaden att med full kraft slå sönder löntagarnas löfte. Värnen förhindrar kaos och konkurrens mellan löntagarna på arbetets marknad.
 

Om alla har jobb finns det ingen risk att arbetslösa ställs mot arbetande. Den som har tryggt jobb med god lön och bra villkor hotar inte löftet.
De fem värnen

 

Då minskar överskottet på säljare och tillgången på arbetskraft kan säkras i andra regioner och yrken. Den som är i utbildning hotar inte löftet. Den som har en bra utbildning för ett jobb som erbjuds på arbetsmarknaden hotar inte heller löftet.


 

Skillnaden mellan lön och ersättning måste vara liten så att det inte är lönsamt för en arbetsgivare att byta en anställd mot en arbetslös. A-kassan är en försäkring vid arbetslöshet men framför allt en löneförsäkring för alla med arbete.
 

På arbetsmarknaden innebär det ett skydd mot konkurrens mellan löntagarna. Återanställningsrätten i lagen hindrar att arbetsgivaren byter ut en anställd mot en arbetslös som är billigare.

Om arbetsgivaren i stället bara skulle träffa avtal med varje anställd för sig är risken stor att en del av de anställda kan strejka med störningar i produktionen som följd och andra tvingas acceptera låga löner och orimliga villkor.
 

Då blir medlemmen en kund till organisationen. Då blir medlemsförmåner viktiga. Men det synsättet gör att det blir svårt att se och förstå fackets verkliga uppdrag och medlemskapets sanna värde. Att medlemmarna tillsammans hävdar sina intressen mot arbetsgivarna och i samhället.

Medlemskapets värde består av tre utbyten. Det första är mellan en medlem och organisationen. Ingen står ensam. Organisationens kunskaper och resurser skyddar medlemmen vid tvist med arbetsgivaren. Varje medlem har en lika stor rätt att påverka organisationen. Att delta i beslut, att välja förtroendemän_ Fackföreningen är demokratiskt uppbyggd.

Men varje medlem har också som löntagare ekonomiska utbyten som han/hon bör värdera medlemskapet mot. Det är mot arbetsgivaren och mot samhället som helhet.
Det andra utbytet är mellan den anställde och arbetsgivaren. Där är arbetet den anställdes kostnad. I gengäld får den anställde lön och andra anställningsförmåner. I USA är lönerna på arbetsplatser där de anställda är organiserade ungefär 20 procent högre än på oorganiserade arbetsplatser.

Det tredje utbytet är mellan löntagaren och samhället. Där är skatten löntagarens kostnad. I gengäld får löntagaren olika tjänster och försäkringar från stat, landsting och kommuner. Behovet av stöd och hjälp är olika stort för olika grupper. Risken att bli sjuk, få skador, bli arbetslös är inte jämnt fördelad i befolkningen.

Arbete med låg lön innebär ofta högre risker. Det lönar sig mest för de lågavlönade med generell välfärd. Den fackliga organisationen ser det därför som sin uppgift att försvara en skattefinansierad generell välfärd.

Värdet av den generella välfärden för en enskild medlem i facket är några, ibland många, tusen i månaden jämfört med om dessa tjänster skulle betalas av var och en vid behov ur den egna plånboken.

Runt ett köksbord har fjorton smeder från en av smedjorna i staden samlats.

- Våra löner är för låga.
- De få ören jag får räcker knappt till mat för barnen.
- Barna hinner vi inte träffa ändå, vi jobbar ju jämt.
- Vi måste få bättre betalt!
- Och ledigt åtminstone en dag i veckan.

Runt bordet lovar smederna varandra att ingen ska få lägre lön är 22 öre i timmen, och att ingen av dem ska arbeta på söndagar, vad arbetsgivaren än kommer att hota eller fresta med.

Runt köksbordet bildar de just då sin första fackförening. De förstår att de måste spara pengar för att stå starka om de skall kunna tvinga arbetsgivaren att gå med på sina krav. De bestämmer att kontingenten ska vara en krona i veckan. Alla lägger 25 öre i en tom kakburk. Burken är deras första strejkkassa.

En av de fjorton smederna är arbetslös.
- Om jag kräver 22 öre i timman får jag inget jobb, inte här i staden i alla fall. Ni måste sänka ert lönekrav, annars får mina unga svälta hemma.

Då ställer en sin tomma kaffekopp mitt på bordet. I den lägger alla en femtioöring. Det räcker till det nödvändigaste under en vecka för den som är utan arbete. Den urdruckna koppen är smedernas första arbetslöshetskassa. Nu är de överens.

De tar ett papper och skriver sina två krav, 22 öre i timmen och lediga söndagar.
Arbetsgivaren går med på att betala 20 öre i timmen och ledig söndag.
Smederna och arbetsgivaren har genomfört sin första förhandling och pappret är deras första avtal.

Löftet
Den här historien berättar om vad som är kärnan i en fackföring. Kärnan i arbetets historia är löftet som vi ger varandra. Det är löftet om att hävda priset och villkoren för arbetet. Insikten om att vi kan nå våra krav om vi är enliga.

”Eniga vi stå – söndrade vi falla”, heter det. Det står för insikten om att vi måste samla pengar så vi har råd att skydda löftet vi gett varandra.
Det är det vi gör i facket. Vi lovar varandra att inte konkurrera med varandra på arbetsmarkanden med sämre löner och villkor, inte ens genom att ”avstå” från löneökningar. Vi har förstått att om några av oss för att rädda sina jobb ”avstår” från sin rätt så blir bara resultatet att andra tvingas göra detsamma. Det blir sämre för alla.

Det är därför de som säljer sitt arbete inom samma fack har bildat en förening för att bestämma priset på och villkoren för sitt arbete. Den som vill köpa arbete måste betala det pris säljarna enats om. Till lägre pris eller sämre villkor är arbetet inte till salu. Facket är säljarnas förening för att förhindra konkurrens. Facket är säljarnas förening på arbetets marknad.