Matlagning för pepparfreaks 

Guacamole (2-4 pers)

3 mogna avocados (spetsen skall ge efter vid tryckning)
½ citron
1 färsk röd pepparfrukt
1 liten gul lök
2 stora vitlöksklyftor
1-2 dl lätt crème fraiche
något salt

Klyv avocadon och gröp ur fruktköttet. Kärnan innehåller cyanid, visste du det? Mosa fruktköttet med en gaffel, pressa i citron så det inte mörknar. Finhacka löken och pepparfrukten (ta inte med kärnorna!!) och tillsätt dem. TVÄTTA HÄNDERNA innan du kliar dig någonstans, annars bränns det…gruvligt. Pressa i vitlöken och avsluta med att röra i crème fraiche till önskad konsistens samt smaka av med salt. Förberedes lämpligen någon timme innan den skall ätas.

Denna variant innehåller inte hackad tomat som en "äkta" guacamole men det går ju bra utan. Avocadon får inte vara för omogen, då smakar den bara tvål. Lägg omogen avocado i en påse tillsammans med tomat eller äpple (dessa utsöndrar etylen, ett naturligt växthormon) så mognar den fort. Har man bara grön pepparfrukt tar man mer, den är något mildare. Denna guacamole är sagolik på stekt vitlöksbröd, som dip eller varför inte som sås till burgaren…
 

Chiliburgare med vitlökssås (2 pers)

300 g ren nötfärs
1-2 färska, röda pepparfrukter
sallad
tomat
gul lök
hamburgerbröd

till såsen:

2 dl matlagningsyoghurt
2-3 msk mango chutney
2 msk majonnäs
1 msk tomatpuré
1-2 vitlöksklyftor (pressas)
något salt

Rör ihop såsen först, den ska stå till sig lite. Hacka pepparfrukten fint (och så var det det där med att tvätta händerna efteråt…) och rör ihop med färsen. Salt ska det vara i burgaren också, lite mer än man tror. Forma till en platt burgare och pensla med olja. Klyv brödet och hacka sallad, skiva tomat och lök.  Hetta upp stekpannan utan fett, lägg i burgaren samt brödet med snittytan nedåt. Passa noga och ta upp brödet när det är "rostat".  Burgaren behöver ca 4-5 minuter. Bred lite majonnäs på brödet, lägg ihop burgaren med sallad, tomat, lök och generöst med sås. Hettan i burgaren balanseras av yoghurten i såsen. Toppa den du, Lallerstedt!
 

Oskar-gryta (till 6 pers, eller frys in)

Uppkallad efter min 3-årige son, detta är hans favorit. Vem har sagt att barn inte gillar mat med smak?

6 hg nötfärs
2 burkar tomater
1 burk krossad ananas
½ burk mango chutney
1 stor grön paprika
1 stor gul lök
1 ½ msk curry
2-3 vitlöksklyftor
2 buljongtärningar
1 tsk sambal oelek (eller efter smak…)

Hacka löken och fräs den i olja, på med curryn också. Curry måste fräsas i fett för att utveckla sin smak! Tillsätt alla övriga ingredienser utom färsen, som först fräses i lite smör. Sen i med färsen också. Låt alltsammans puttra ½ timme. Smaka av med något balsamvinäger om grytan behöver rätt sötsur "balans". Voilá! Servera med jasminris och öl till de vuxna, mjölk till övriga. Ska du bjuda till fest, ha i skivade vattenkastanjer och snedskuren salladslök (går bra med liten purjo), men då går det inte lika bra att frysa in resterna. Om det blir några.
 

En bra "orientalisk" marinad

ketjap manis eller ketjap benteng (indonesisk kryddsoja)
balsamvinäger
lite rapsolja
skivad vitlök
finskuren röd pepparfrukt
farinsocker (mer än du tror)

Här får du prova ut proportionerna själv, det skall vara en hög, sötsur smak på marinaden. Marinera i minst 1 timme, i kylskåp. Passar bra till hela kycklingfiléer som sedan stekes (funkar nog finfint som kycklingburgare med guacamolen ovan; sedan kan väl Lallerstedt packa och åka hem…). Prova också att marinera strimlad lövbiff (ta i finklyftad rödlök i marinaden då) som sedan wokas med tomatklyftor, champinjoner och finskuren purjolök. Red marinaden med lite maizena, häll ner i woken och smaka av med lite buljongtärning, ett bra knep för att få smakerna att blomma upp. Biff i sötsur sås! Den här håller vad den lovar och de lokala kinakrögarna må darra… Ketjap är en oumbärlig ingrediens i det kryddiga köket. Den har inte mycket gemensamt med ketchup utom sötman, det är en trögflytande kryddsoja. Glöm inte den mörka balsamvinägern, så mycket mer raffinerad än vanlig vinäger.
 

Musik 

Jag spelar gitarr i Kalmars bästa band, 5 Nakna Killar! Bilder från vår senaste spelning, Kvastkampen i Kalmar, hittar du här. En gång om året sammanstrålar jag med killarna i Bluesmission, ett blues/rock/funk/punk/psykedelia-band som startades i Landskrona 1989.

Jag surfar gärna på Harmony Central, bästa internetresursen för utövande musiker. Samt på Fenderworld. Kolla också in denna hemsida som innehåller matrecept...gitarrer...och humor!

Här är bra, för att inte säga oumbärliga, tips för gitarrtonfreaks! Här är fler. Nedan följer mina egna...
 

Lite om gitarrer, förstärkare och de ljud man kan åstadkomma med dem… 

Först och främst: alla förstärkartillverkare talar nuförtiden om hur "rör"-lika deras transistorförstärkare låter, man undrar varför..?

En rörförstärkare använder vakuumrör i både försteg och effektsteg (slutsteg) samt har en utgångstransformator mellan effektrören och högtalarutgången. En transistorförstärkare har transistorer i åtminstone effektsteget (vissa "hybrider" har förstegsrör för "bättre dist") samt saknar utgångstransformator. Eftersom transformatorer är tunga väger rörstärkare bly (järn, egentligen). Rörstärkare är i allmänhet betydligt ljudstarkare per Watt än sina transistorkollegor. Det som är viktigast ljudmässigt är slutsteget (det talar "hybrid"-tillverkarna tyst om) och samspelet mellan slutsteg-högtalare. En del förstärkare,särskilt äldre, regleras i utsignal (volym) i ett enda steg, andra har "gain" (volymkontroll före försteget) samt "master" (volymkontroll före slutsteget). Det finns 2 typer av distortion som kan åstadkommas i en gitarrförstärkare: förstegsdist, som man får med gainratten uppvriden, har en tunnare karaktär men kan ge mycket ljudvariation, samt slutstegsdist, som uppkommer när slutsteget (slutrören) får jobba hårt vid hög volym. Slutstegsdist ger tyngd och kraft åt ljudet men blir sällan så extrem som förstegsdist, det sjunger snarare än river. En rörstärkare skall jobba hårt i slutsteget, därför skall uteffekten anpassas till dina behov. Vanligaste felet du gör när du köper stärkare är att du skaffar en alldeles för stark! Eller att du köper en transistorstärkare… För repning, använd en 15W rörstärkare, vrid volymen till högsta och bestäm ljudnivån med gainratten. Släpa inte din 50-100W Marshall-topp till en repning eller en mindre spelning då den kommer att låta sämre på acceptabel ljudnivå. Tråkigt men sant. Det som hörs är om du förmår ge slutrören ordentligt med spö = bästa ljud. Gamla 50W Marshall trivs bäst på jetmotor-volym; spara din till inspelningsstudion (eller bygg en underjordisk bunker…). För att sammanfatta: rörstärkare är volymstarkare per Watt, tyngre att bära, är mer dynamiska och ger dig klart bättre spelkänsla (det blir lite svårare men mycket roligare att spela)…inget snack om saken alltså. Köp en! Och lär dig att byta rör, det är lättare än man tror.

Distpedaler/overdrive: jag kör med TubeScreamer för blues/rock samt Metal Zone för tyngsta grejer. Funkar bra och täcker det mesta i musikstilar. Sätt alltid distpedaler mellan gitarren och försteget och använd pedalen som ett extra gainsteg! Single-coilmikar (t ex Strata) distar bra till blues, men till metal krävs humbuckermickar (dubbelspoliga). Eq, d v s tonkontroller, spelar en STOR roll i att forma ett bra distljud; eq-delen på Metal Zone är mycket flexibel och ger därför stora möjligheter till bra ljud. Att ha ett/flera rör i distpedalen är bra men viktigast är absolut att förstärkaren har rör i slutsteget!! Inga rör i TubeScreamern vad jag vet… En annan grej som funkar är att använda flera distpedaler efter varandra, tex Gitarr, TubeScreamer, Metal Zone, Stärkare. Skönt (o)ljud! Tonkaraktären före och efter distortionssteget/stegen spelar stor roll i att forma ljudet. Sätt en grafisk equalizerpedal före distpedalen och prova! Extra bas innan dist = klassisk fuzz med "tjock" karaktär. Tänk Billy Corgan. Här kan man också äntligen få användning för tonkontrollen på gitarren (dra ner ordentligt). Minskad bas och extra diskant före dist = "glasig" distortion typ TubeScreamer eller gammal Marshall på 10:an. Experimentera!

Chorus/delay/reverb, s k tidsbaserade effekter: placeras lämpligen i förstärkarens effektloop, om sådan finnes. Denna är belägen mellan för- och slutsteg. Tidsbaserade effekter låter skit om man lägger dem innan distortion (fast ibland vill man ju medvetet ha "skräpljuden"…), jämför också hur man normalt spelar in elgitarr, tidsbaserade effekter läggs till vid mixerbordet för klarast ljud. Här hamnar de tidsbaserade effekterna t o m efter slutstegsdisten (ännu bättre!). En intressant idé är att sätta en liten rörstärkare i effektloopen på en digital multieffektenhet och mika högtalarljudet tillbaka i effektreturen. Då kan man kontrollera disten med eq, dista slutsteget ordentligt, och leda tillbaka ljudet för att s a s "i efterhand" processas med t ex delay. Detta låter knasigt men borde fungera.

Stevie Ray Vaughan-ljudet får man med halsmiken på en strata, kör i en liten rörstärkare på ganska rent ljud och spöa på slutrören ordentligt. Jag har en Fender Blues Junior, 15W, låter kanon. Lite TubeScreamer gör susen för solona. TubeScreamern låter mellanregisterkraftigt, man tycker att det låter fult (om man spelar ensam, på låg volym som i musikaffären) men tro mig, det är OK, det är i mellanregistret gitarren har sin plats i ett band (kom ihåg att du ska konkurrera med bas/baskagge/cymbaler!!) och det kompletterar den mänskliga rösten bäst. 

Allmänt om gitarrmikrofoner: det är lätt att hänga upp sig på mikarnas förväntade "utsignal" mätt i impedans (ohm), d v s är miken "hot" - förmodligen förväntar man sig en viss distkaraktär när man använder denna subjektiva term. En mik i stallposition skall ha högre utsignal då strängarna svänger mindre kraftigt här. Halsmiken på en strata låter kraftfullt delvis av samma anledning. Men det viktiga är frekvensresponsen hos miken - balansen mellan bas-mellanregister-diskant.

Stratamikar är ett särskilt kapitel; många byter ut sina fabriksmikar för att få "tyngre" ljud men det är svårt att bli nöjd… Tänk alltid på i vilket sammanhang du vill låta bra; ensam eller i ett band, rent eller distat ljud? För de senare alternativen välj lite mellanregisterkraftigare mikar. Själv har jag Lundgrenmikar i hals/mittposition och är nöjd. För en mer "allround" gitarr har jag en Seymour Duncan HotRails (humbucker i kompaktformat) i stallposition. Den låter bäst när man distar (nästan för nasal för rena ljud) och låter extra bra till metal där man behöver en "tät" dist då de vanliga enkelspoliga stratamikarna låter för "grynigt" vid max gain. Faktiskt låter stall/mittenläget förvånansvärt "strata"-traditionellt och ljust så detta är en bra kompromiss.

Gitarrinköp och skötsel…

Elgitarrer går bra att bygga om och byta enskilda delar på men det viktigaste är spelkänslan… Känns gitarren bra, är halsen skön (mattlackad tycker jag), håller den stämningen när du dänger ackord eller böjer två hela tonsteg/svajar? Nya stämskruvar = tusenlappen. Nya sadlar i grafit/teflon kan också hjälpa om strängar går av ofta = några hundra spänn. Funkade mycket bra för mig! Mikar kan man få från ett par hundra till ett par tusen stycket. Saker som du inte ska behöva fixa omedelbart på din nya gitarr är: uppstickande/felslipade bandändar (aj!) samt om gitarren inte går att intonera korrekt (intonera är i praktiken detsamma som att övertonen på 12:e bandet = den greppade tonen på samma band…men stränghöjden spelar roll!).

Ha två gitarrer för livebruk, båda "körklara" på scen (strängar går av mitt i en låt vanligen och har du svajstall är det då bara att sluta spela…). Publiken har inte kommit för att se din excellenta strängbytesteknik. Byt strängar någon dag innan spelning om du inte har extrem handsvett (byt då ett par timmar innan gig). Torka svett och smuts av strängarna med en trasa efter varje gång du spelat, så håller strängarna ljud/stämning längre. Lovar! Du är skyldig dina bandmedlemmar att sköta ditt instrument, särskilt att det håller stämningen (driftsäkerhet!).

Glappig elektronik (kras i mikväljaren/potarna) fixas med elektrolytspray. Gropiga/slitna band kan slipas om, eller i värsta fall bytas. Dyrt men förr eller senare nödvändigt på ditt Älsklingsinstrument. Ha lämpliga verktyg för gitarren (skruvmejslar, hex-nycklar, avbitare för strängar) i fodralet. Och en liten ficklampa som du kan hålla med munnen (hallonsmak?), bra på en mörk scen. Ha alla sladdar prydligt ihoprullade i en väska tillsammans med jordat grenuttag. Stärkaren måste jordas annars blir det i bästa fall ny frissa, i sämsta fall ny adress, 2 m under marken... Köp, och använd, ställ till gitarrerna! Det blir dyrare utan, i längden.

Sa jag att du skulle ha två gitarrer?
 

Mikrober

Jag är licentiat (halv doktor?) i mikrobiologi, läran om de kusar och bobbor som är för små att se med blotta ögat (och jag är ändå närsynt!); särskilt bakterier och virus. Lär er mer här. Lär er sedan mycket mer här. Verkligen informativt! Eller ta en smygtitt på bakteriers sexliv (otroligt men sant).
 

Molekylär imprinting

Mitt nuvarande forskningsområde på Högskolan i Kalmar. Det handlar om avgjutning på molekylnivå! Här hittar du lite mer information från forskargruppen jag arbetar i. Chefen är också med i bandet..! För den grundligt intresserade finns en databas över vad som publicerats inom imprintingområdet.
 

Mina vänner

Katta, X(L)-kollegan från Stockholm. Kattfreak!
Rickard Westergren, en gudabenådad låtskrivare, sångare i...5 Nakna Killar (surprise!).
Magnus Strandh, badmintonmotpart här i Kalmar. Jobbar oxå på Högskolan.
Håkan Andersson, Imprintingfreak?
Ulf Garpmo, mikrobiolog och Borrelia-forskare. Och Fästing-prisse.
 
...det var väl alla fem (snyft).
 

Motorsågning

Överst på sidan står jag vid min första gran. Det blev större träd med tiden... Följ denna länk om du vågar - till ett tidsfördriv alldeles för fängslande för en fredens man som jag... Kom bara ihåg att jag varnade dig!
 

Mina hårdkokta favoritförfattare
 

Kinky Friedman, countrysångare och deckarförfattare. Groucho Marx möter Philip Marlowe!
 

James Ellroy, bästa deckarförfattaren någonsin? Hårdkoktare än Raymond Chandler. Inget för mörkrädda!
Sture Dahlström; "Sveriges mest anarkistiske författare". Har skrivit samma bok ett antal gånger, men vilken bok... läs "Gökmannen" och njut!
Jan Myrdal - obekväm i åsikter (som han är beredd att byta för att behålla ståndpunkt) men läsvärd. Här finns åsikter om bokpublicering - på nätet!
 

Den ena bakterien (kill-bacillen?) har fångat in den andra med en s k sex-pilus; ett orörligt utskott. Bakterierna kommer att föras nära varandra och "kill"-bakterien överför sedan DNA (arvsmassa) till den andra. Slutresultatet är, något oroande, att båda bakterierna får sex-pilus på ytan och blir förmögna att donera egenskaper till andra bakterier. Processen kallas konjugation och är vanlig t ex vid överföring av antibiotikaresistens mellan bakterier.
 
 
 
 
 
 

Bluesmission i Skinnskatteberg 1994. Petter Bengtsson (bas), Joel Lundén (trummor), Jonas Ankarloo (gitarr) samt Daniel Ankarloo (gitarr, sång). Vi kommer igen!
 

Denna sida skapades direkt i Netscape (Edit Page under File-menyn) utan att jag lärde mig ett skvatt HTML-kod! Teknikens framsteg! Vill du mig något maila mig på denna adress. Är DU också trött på informationslösa websidor, flashiga animationer som laddar om i 600 år, pretentiöst dravel, kolla in världens sämsta hemsidor och lär.

Denna sida har besökts massor av gånger sedan premiären april 1997, inte minst av mig själv för att försöka installera en  <%&"##¤*!!>  besöksräknare... Vi får väl se om det blir nån.