Vi som var med på bröllopet var både glada och rörda. Vi satt där i den soldränkta kyrkan och utanför stod den svenska sommaren i lyrisk och skir grönska. Vi som var med på bröllopet tyckte att vi sällan sett två som passade så bra för varandra. Vi var övertygade att de skulle bli mycket lyckliga tillsammans och det blev de. Tre år gick innan första barnet kom. Tre år av lycka och planering inför framtiden. Hus, sommarhus och en barnkammare med öppelträd utanför fönstren. Första dottern föddes och sällan har vi sett en lyckligare mamma och en stoltare pappa som bar fram sin förstfödda i lång, spetsprydd dopklänning.- Han är en så underbar pappa, suckade den nyblivna mamman lyckligt. Två år senare var det dags igen. Dotter nummer två kom till världen och mamman berättade än en gång för alla vilken fantastisk pappa han var.När vi ibland besökte denna ovanligt lyckliga lilla familj slogs vi också av hur outtröttlig pappan var i sina ansträngningar för sina små döttrars lycka. Tålmodigt lekte han, bytte blöjor, sjöng och läste sagor. På helgerna tog han ut flickorna i naturen och berättade namnen på alla blommor och fåglar. De små flickorna avgudade sin pappa och kunde inte få nog av honom.
- Det är nästan så jag blir svartsjuk, skrattade mamman. De bara pratar om pappa.

Ett par år gick. Flickorna fyllde sex och fyra. Vi kom till barnens födelsedagskalas och vi märkte en förändring. En sval vind drog genom lyckan och idyllen. En sval ton hade smugit sig in i mammans röst när hon som vanligt förklarade:
- Han är världens bästa pappa - men vi har en del problem...
Vi som beundrat deras lycka och harmoni vägrade förstå. Förstå att ännu ett äktenskap hade börjat knaka i fogarna. Efter ett tag nåddes vi av nyheten att de separerat och tänkte ta ut skilsmässa.
- Vi är för olika, förklarade mamman.
- Nej då, det är ingen annan partner inblandad, ingen otrohet, inga gräl - men vi ska skiljas.
Sen följde de vanliga procedurerna när två människor som nyss älskat varandra bestämt sig för att leva varsitt liv.

Advokater tog vid, huset såldes och barnen fick plötsligt bara träffa sin älskade pappa på helgerna. Arrangemanget gick bra i några månader, sen lät mamman bomben explodera. - Barnen vill inte längre träffa sin pappa. De blir upprörda och nervösa. Jag har talat med en psykolog. Vi som fortfarande tyckte om hela familjen trodde inte vi hörde rätt. Mamman som i alla år och i alla tonarter prisat mannen för hans fantastiska papparoll. Vi som sett hans rörande kärlek och omtanke. Mamman visade plötsligt en ny och okänd aggressiv sida och förklarade: - Vad ska man göra? Jag kan ju inte tvinga mina flickor. De vill verkligen inte träffa honom. Det som började som ett ovanligt lyckligt äktenskap och som skulle blivit en vänskaplig skilsmässa hade nu urartat i kallt - iskallt krig. Mamman vägrade ange några andra skäl än att barnen som älskat och avgudat sin pappa i fyra respektive sex år, nu inte längre ville se honom. Varje gång pappan försökte förändra situationen kontaktade mamman myndigheter, läkare, psykologer och lärare. Varje gång pappan krävde sin umgängesrätt kunde mamman uppvisa intyg på att barnen blivit upprivna och nervösa. Nu har nästan två år gått och just denne pappa har fortfarande inte fått träffa sina barn. Mamman har dessutom utökat sitt "straff" att även innefatta barnens farmor, farfar, farbröder och kusiner. Två små flickor får varken träffa sin pappa eller sina närmaste släktingar för att mamman har bestämt att de inte vill och inte orkar med pressen. Det är naturligtvis hon själv som inte vill. Och ingen kan förstå varför eftersom mannen fortfarande lever ensam - alltså inget svartsjukedrama. Dagligen förvinner tusen och åter tusentals pappor som inte vill träffa sina barn eller fullgöra sina plikter som pappa. Sådana pappor tycker vi är dåliga människor. Men vad ska vi tycka om det stigande antal mammor som inte tillåter en älskande pappa att vara pappa? Och vad ska dessa mammor svara sina barn senare i livet när barnen kan ställa frågor? Frågor de vill ha svar på! Hur kan "världens bästa pappa" plötsligt svartlistas så att han inte får lov att träffa sina egna barn? Varför blir han så ofta "olämplig" i samband med en skilsmässa? Varför är mamman alltid domaren? "Det började som ett ovanligt lyckat äktenskap och blev till ett iskallt krig"

Källa: Tidningen Mersmak