Misshandel av kvinnor har varit ett stort debattämne i samhället under lång tid och det finns oerhört mycket litteratur och artiklar om ämnet. De vill dock vända på resonemanget och uppmärksamma ett fenomen som inte fått så mycket utrymme. Män som blir misshandlade av sina kvinnor. "Vi utgår ifrån att fenomenet i sig finns, men att det ofta är ett dolt och tabubelagt problem", skriver de.

Vad de funderar på är om det i situationer av kvinnomisshandel finns inslag av dubbelsidigt våld, men där strålkastaren bara riktas åt ett håll. De vill också möta sina egna fördomar kring ämnet. I samhället finns en skämtsam jargong om män som domineras av en stark hustru. Den här bilden av kuvade män får vi från TV och tidningar. Lilla Fridolf och Åsa-Nisse är tydliga exempel på det.

De har också funderingar kring kvinnors ökade aggression, varför det verkar vara så och om detta kan sammanfalla med mansmisshandel. Om mansidentiteten som sådan är mer diffus idag och därmed påverkar misshandel av män är ytterligare en fundering.

För att komma till klarhet intervjuade de olika män som blivit misshandlade av kvinnor.

Intervjuer med män

Vi har valt att använda oss av "öppna frågor", men ändå med en viss styrning. Intervjuerna har tagit ca 1½-2 tim. Vi har valt att redovisa samtalen i jag-form eftersom det blir mer levande så. Vi har fått det berättat på det sättet och i den här följdordningen. Efter varje intervju har vi redogjort för vår upplevelse. Vi tar upp nu -situationen och männens upplevelse och inte tidigare erfarenheter eller ursprungsfamiljens dynamik. Efter intervjuernas genomförande och sammanställning har personerna kommenterat och gjort förtydliganden. Eftersom det inte varit några tillägg utan sådant vi har missuppfattat och felformulerat har vi valt att lägga korrigeringarna direkt i texten. Intervju nr 3 är en telefonintervju som tog ca 1 tim.

Dessa intervjuer är helt baserade på männens upplevelser av tidigare förhållanden och upplevelsen av att vara misshandlad ligger hos individen. Det är en svår avvägning att inte utlämna den andra parten eftersom vi endast har gjort intervju med en part i förhållandet. Samtidigt är det ett medvetet val därför att vid kvinnomisshandel tycker vi oss märka att utgångspunkten oftast tas endast i kvinnans upplevelse.

Intervju med Henrik

Henrik säger att misshandel innebär att man känner smärta av vad den andre gör. Misshandel av män från kvinnor ger inte blåmärken i samma utsträckning. Det är svårt att definiera när det har ägt rum eftersom det pågår över en längre period.
"Definitionen känns inte så viktigt, jag vet vad jag har varit med om."

Hon försätter mig i situationer jag inte klarar av och pratar "skit" med andra om mig. Det kunde vara små "pyttegrejer" som hon lagrade och som fick henne att explodera senare.
Hon sa inget om det hon tyckte var fel utan kanske först en månad senare. Det kunde vara att han inte hade hängt handduken eller lagt tröjan rätt.

Henrik säger att nätterna då hon skällde var jobbiga eftersom rädslan gjorde att han låg och hoppade i sängen. Att inte veta om man själv, hon eller barnen skulle leva om man somnade in.
"Jag fick inte somna för hon kunde prata hela nätterna och jag var tvungen att komma ihåg vad hon sagt eftersom hon kollade mig genom att säga: vad sa jag? Hon hotade att skära sig i handlederna och att hoppa från balkongen. Om jag somnade visste jag inte vad hon gjorde och om hon somnade vågade inte jag sova ifall att hon vaknade. Detta kunde ge henne försprång nog att göra det hon hotade med."

Grannarna kunde höra och barnen sov så Henrik försökte dämpa henne. Han fick inte svara emot för då blev det ännu värre och hon höjde rösten mer. Han fick hela tiden höra hur värdelös han var och hur egoistisk. Henrik säger att hon hade psykiska besvär sen långt tidigare och åt medicin och gick hos psykolog för sina "dåliga nerver". Hon kommer inte från Sverige och hade dåliga kontakter här. Hon fick inte arbeten som var bra utan bara "skitjobb" och blev utbränd av det. När hon mådde dåligt gick det ut över Henrik. Han inbillade sig att det skulle bli bättre och de skaffade ett barn till.

"Hon försökte hoppa ur bilen när vi var ute och åkte och försökte hindra det. Ibland var det hon som körde, och någon gång då hon inte fick som hon ville kunde hon köra mot diket och jag fick dra i ratten för att få oss tillbaka på vägen samtidigt som jag försökte lugna henne.

Hur jag än gör går det åt helvete."

Efter en jobbig natt kunde hon tycka att det inte var så farligt även om Henrik fått hindra henne från att få tag på knivar eller vridit dem ur hennes händer då hon försökt skada sig. Vid tal om skilsmässa trakasserade hon ännu mer och sa att hennes liv var slut, vilket var ett underförstått hot om vad som skulle hända och han tog tillbaka det han hade sagt. Hon hotade med att ta sitt liv och även barnens. Hon kunde ringa när Henrik arbetade och trots att han hade en stor press på arbetet var han tvungen att lämna det och åka hem och lugna henne.

Henrik ringde arbetsförmedlingen för att försöka ordna arbete åt henne eftersom hon var lugnare när hon hade arbete. Detta var resultatlöst. Ibland då pressen blev för stor på nätterna av allt skäll, ringde han sin pappa som fick komma och hjälpa honom att lugna ner frun. Henrik ringde även en gång efter polis i smyg så att han kunde få möjlighet att ge sig av med barnen. Polisen sa att de skulle lugna ner sig och prata om det på morgonen. Fd
hustrun låg även på sjukhus en gång och det var skönt att hon fick ligga där och lugna sig.

"Alla hot, trakasserier, utskällningar mm skedde i hemmet och där ingen annan kunde se. Hon förbjöd mina föräldrar att komma och hälsa på. Hon skiktade människor och antingen ansåg hon de som intelligenta eller ointelligenta. "

Henrik säger sig ha glömt mycket av vad som har hänt men tror också att det beror på att han inte vill komma ihåg.
"Ibland slog hon mig, bl. a en gång när jag inte hade möjlighet att göra något eftersom jag var tvungen att skydda min dotter. Hon slog mig med knytnävarna och jag kurade ihop mig med dottern i famnen och ramlade omkull. Jag tänkte att skit samma, vem bryr sig, ännu en gång blåmärken."
Henrik säger att det var fullt med märken på armarna när han sedan tittade sig i spegeln dagen efter.

Nu när de har separerat säger han att han spelar in samtal med henne för att
bli trodd och för att ha bevis. Han bryr sig inte idag att hon kallar honom "svinjävel".

Henrik berättar om en gång när fd hustrun var hemma hos honom. När hon betedde sig otrevligt och började skälla bad han henne gå upprepade gånger, för han tyckte inte att han skulle behöva ta det i sitt eget hem. När hon vägrade knuffade han ut henne i trappan och stängde dörren, då började hon skrika misshandel, polis mm. Henrik blev orolig för vad grannarna tänkte och öppnade dörren igen i hopp om att hon då skulle sluta skrika och lugna sig. Det gjorde hon inte och i ren desperation lade han handen på hennes mun för att hon
skulle sluta skrika. Hon slutade ändå inte och Henrik släppte henne, då han inte såg några andra utvägar. Fd frun bad då att få ringa polisen. Henrik lät henne göra det då han själv tyckte det var bra om polisen kom. Det slutade med att hon fick blåmärken runt munnen och anmälde Henrik för misshandel. Han berättade sin historia, men hennes blev mer trovärdig när hon är kvinna. Han blev dömd till två års villkorlig dom. Efter detta ville han ha besöksförbud, men det fick han inte så nu dokumenterar han allt och spelar in telefonsamtal
för att kunna bevisa sin utsatthet. Han har heller inte fått någon kontaktperson som kan vara med vid hämtande och lämnande av barnen hos fd frun. Henrik anser att varje gång han träffar henne är ett tillfälle då hon kan hitta på nya saker för att ställa till det.

Henrik berättar om en annan gång när fd hustrun ringde och sa att nu är det slut. Vid det tillfället hade hon barnen och han åkte för att hämta dem. När han kom fram satt hon på golvet i hallen och tog adjö av barnen som var hysteriska. Fd frun sa att nu skulle hon dö, då pappa hittat en ny fru och att hon inte behövdes längre. Hon sa också att det var sista gången barnen skulle träffa mamma. Då Henrik förgäves försökte trösta barnen sprang hon ut i köket
och stoppade i sig tabletter och Henrik försökte få henne att spotta ut. Därefter ringde han polisen som kom och ordnade med ambulans. Polisen lyckades få loss barnen från mamman och Henrik kunde dra ut dem ur lägenheten, endast iklädda pyjamas och jacka. Efter ett tag kom ambulansen till fd fruns lägenhet. Barnen kunde från Henriks lägenhet se detta och lugnande sig lite. Dottern sa senare på kvällen att detta var den värsta dagen i hennes
liv. Henrik började ordna med dagis och sitt arbete för att kunna ha barnen hos sig. Efter ett par dagar skrevs mamman ut från sjukhuset. hon kontaktade dagis för att hämta dem. Dagis ringde Henrik och meddelade detta. Han ringde upp fd frun och sa att detta inte kom på fråga, barnen var fortfarande upprivna och behövde stabilitet efter det hon gjort. Däremot
kunde hon få träffa dem ett par timmar på neutral mark tillsammans med honom. Då Henrik kom med barnen i bilen stod fd frun och hennes mamma utanför. Fd frun, Henrik och barnen skulle gemensamt åka ner till stan för att titta på en cykel åt dottern. När de kom fram sa hon att barnen måste komma ut ur bilen för att krama mormor. Då barnen kom ur bilen, drog mormor som var med iväg med barnen och fd hustrun sa att Henrik hädanefter kunde glömma dem och att ingen kunde göra något åt det. Henrik gick hem och ringde polis, sjukhuset och socialjouren, ingen kunde göra något åt det som hänt.

Henrik säger att han aldrig har börjat slå sin fd hustru, men har varit tvungen att ta tag eller slå till henne på armen för att lugna och hindra henne från att hoppa från balkongen eller skära sig med kniv. Det gällde att få henne att tänka på något annat då hon hade självmord i tankarna. Efter en stund så släppte det i allmänhet och hon lugnade ner sig.

Vår upplevelse av intervjun med Henrik

Till att börja med hade vi funderingar på var vi skulle träffas för att inte utlämna intervjupersonen. Vi träffade honom i vår skola, men vi såg till att vara i tid för att ordna med rum för intervjun så att allt var klart innan. Genom att göra på detta vis förutsätter vi att det är ett känsligt ämne, vilket det också visade sig vara. Till att börja med ställde vi frågor och styrde inriktningen. Efter ett tag tog han överhanden och vinklade mycket in på hur barnen mår och hur svårt det är att få träffa dem så mycket som han vill. Vi fick känslan av en stor vanmakt när han berättade om hur mamman är och hur illa barnen mår. Dessutom var han tvungen att stanna upp när han blev känslomässigt överväldigad. Vi kände att det var känsliga frågor att ställa och stämningen i rummet var tung trots att han gärna vill att frågor kring mäns utsatthet kommer fram. Vi fick uppfattningen av att han har bearbetat dessa frågor och kunde vara nyanserad i sin berättelse. Han verkade ha gått vidare i sitt liv men trots detta låg en vanmakt över situationen eftersom hon fortfarande har inflytande på hans liv genom barnen.

Intervju med Martin 

Fysisk misshandel ser Martin som det är skrivet i lagen; att det finns synliga bevis, märken på kroppen och det som kan anses som åtalbart. Psykisk misshandel är att upprepade gånger bli utsatt för förtal, ord som har till syfte att skada. Syftet med misshandeln för den som misshandlar är det viktigaste, att såra och få någon ur balans.

Martin berättar att han blev psykiskt misshandlad under lång tid innan han fick klart för sig att det var det han var utsatt för. Han fick krav på sig att på olika sätt bevisa sin kärlek för sin före detta sambo"(om du älskar mig så skulle du ...)". Saker som hände runt omkring sambon kopplades till honom som person och han fick skulden för det inträffade"(om inte du hade gjort- så skulle jag ha kunnat-)".

"Detta gjorde att jag höll på att försvinna in i mig själv och för att bättre förstå vad som hände började jag skriva dagbok."

Han säger att han har kunskap om att det är viktigt att sätta allt på pränt för att kunna sortera upplevelser.

Martin berättar att han har också blivit slagen, sparkad och klöst i olika omgångar, i samband med att han ville lämna förhållandet och även efter separationen. När sambon ville provocera fram våld från hans sida flydde han hemmet. Han säger att han valde att fly innan han hamnade i den situationen, att inte kunna hålla emot och själv låta bli att använda våld för att freda sig.
"Då flydde jag för att jag visste att jag inte kunde hålla emot hur länge som helst."

Det fysiska våldet har varit som störst vid hämtningar av den gemensamma dottern. När han och dottern har suttit i bilen för att åka har före detta sambon böjt sig in i bilen och klöst honom i ansiktet och för att värja sig har han fått försöka köra därifrån. Vid en hämtning säger den före detta sambon att det avtal de hade rörande umgängesrätten med dottern inte längre gällde och att han inte längre skulle ha dottern under den uppgjorda tiden. Helt oprovocerad, när han stod två steg i ner trappan, tog hon tag i räcket och gav honom två till tre sparkar i bröstet. Först kände han inget, men började sedan hosta kraftigt och åkte till sjukhus där han fick ligga inne på två dagars observation. Martin anser att om det hade funnits tillhygge i närheten kunde hon lika gärna använt det.
"Tösen blir ett spel i moderns händer, säger han.

Tösen har blivit en bricka i det spel som försiggår mellan modern och mig efter separationen. Eftersom modern vet att det enda sätt hon kan komma åt mig är att stänga av mig från tösen så utnyttjar hon det i de lägen hon kan. Modern har svårt att se samband och saknar ett vuxet språk. Hon fungerar som ett barn när hon inte får som hon vill."
Från början var det mest munhuggande men även tendenser till fysiskt våld. Mycket är situationsbetingat och hon "triggar igång" vid hämtningarna av dottern."

Martin anmälde sparken i bröstet, men förundersökningen lades ner i brist på bevis trots att hon erkänt att hon sparkade. Under den här tiden bar Martin en liten bandspelare med sig när han skulle träffa sambon för att kunna erhålla bevis vid behov, men motivet ifrågasattes av polisen vid anmälan.

Konflikter angående vårdnad och umgänge beror enligt Martin på att modern har fått för sig att flickan inte mår bra av att vara hos pappan. Modern har fantiserat ihop flera anledningarna till detta, bland annat att han inte har kunnat ta hand om dottern, inte varit bra för henne och att han har psykat och slagit henne. Martin säger också att han vet att dottern tvingas spela med sin moder i detta för att inte förråda henne, modern är tösens livförsäkring. Relationen mor-dotter har blivit till en osund symbios. Modern bestämmer saker och säger att: "så är det bara!" . Detta utan vidare förklaring. Eftersom det är sådant som Martin upplever vara taget helt ur luften vill han veta varför. Vilket leder till konflikt eftersom modern inte har några svar, bara påståenden.

"Våldet sker alltid där ingen ser. Hon är slipad på det sättet och bra på att spela teater. Vi kunde ha bråkat en hel dag, men om någon ringde på dörren vände hon tvärt och var på strålande humör när hon öppnade."

Martins mor och syster visste om hur hans förhållande var, men sa inget så länge han och sambon fortfarande var ett par. Hans mor sa senare att hon hade förstått att sambon inte var riktigt psykiskt frisk, men ville inte lägga sig i hans liv. När brytningen ägde rum visste alla i omgivningen.

Martin hade tre mycket nära vänner att diskutera med som också visste om hans situation drygt ett år innan uppbrottet. Han känner att han fick bra stöd av dem.

Martin vände sig till en psykolog för att försöka hitta tillbaka till sig själv, men tyckte inte att han fick det stöd han behövde. Han behövde mer konkreta råd och förslag, men psykologen "lyssnade bara". Därefter tog han kontakt med Kriscentrum för män och fick prata med en terapeut som förstod hans problematik och Martin beskriver det som att det kändes som att få ett knytnävsslag när terapeuten genom rollspel visade vad han varit med om. Han har också gått på gruppterapi där han lärde sig att se sina begränsningar och att blicka framåt. Martin tycker ändå att det som är "svårast att ta är att ingen tror på mig". Han säger att han själv inte har slagit kvinnan och att det är frustrerande att inga myndigheter tror att han inte har gjort något. "Det jag säger gills inte, myndigheterna är mer till för att försvara modern än hjälpa barnen få en dräglig tillvaro."

Vår upplevelse av intervjun med Martin

Vi mötte intervjupersonen på hans arbetsplats efter arbetsdagens slut. Han frågade om varför vi skrev om detta ämne och hur två kvinnor kunde välja att belysa dessa frågor. Hur vi som kvinnor kunde vara intresserade av mansproblematik? Vi kände en viss avvaktan i början av intervjun och han gav oss en nedskriven sammanfattning av sina upplevelser. Han tyckte att vi kunde använda oss av det materialet eftersom det var känslomässigt arbetsamt att tala om det upplevda. Vi kände att efter han hade lämnat ifrån sig sin berättelse i skriftlig form lättare kunde berätta. Samtidigt som intervjun kom igång sjönk han mer och mer ihop på stolen. Detta gjorde att vi upplevde situationen som känslomässigt tung och att vi blir betrodda med något väldigt privat.

Intervju med Peter

Första frågan som handlar om vad som är misshandel svarade Peter att han delar upp det i fysisk och psykisk misshandel. Den fysiska gör ont, men även den psykiska gör ont. Man blir sårad och får "ont i själen".

Han berättade om flera tillfällen det förekommit fysisk misshandel i hans föregående förhållande. Den första gången han upplevde det var när kvinnan flyttat in hos honom och han skulle hänga upp redskap för sin dåliga rygg. Hon tyckte att det var onödigt och ville inte ha redskapet där.

"Hon vägrade lyssna på mig och när jag tränade gick hon fram och rev mig på fingrarna."

Andra tillfället han berättade om var när han ville separera och de var i köket.

"Hon skällde ut mig och jag försökte gå därifrån. Jag tog fram en bandspelare för att bli trodd. Jag ville spela in hur hon vräker ur sig. Hon försökte ta bandspelaren ifrån mig och slog mig med knytnävarna så att jag fick skydda mig med händerna. Jag har läkarintyg från detta tillfälle."

"En annan gång diskuterade vi samboavtal innan vi flyttade ihop och hon sa att om du inte litar på mig… och så flög hon på mig så att jag fick skydda mig med armarna."

Peter säger att hon berättade att hon hade varit otrogen fem gånger i hans egen säng. När han tog upp det vid ett senare tillfälle, berättade hon om ett tidigare förhållande och hur bra den mannen hade varit. När Peter då svarade att "han kan inte varit så bra som lämnade dig gravid i sticket", var han på väg till ett annat rum och hon körde en barnvagnen med barnet inuti i ryggen på honom. Vid det tillfället gav han henne en örfil.

"Det är på något sätt legitimt att en tjej häver ur sina känslostormar på en man. Det är accepterat att hon klöser, sparkar på smalbenen och slåss."

Peter säger att det är alltid i grälsituationer som det uppstår handgripligheter. Det räcker inte med att dra sig ur grälet, för då river hon sönder mina kläder, säger han.

"Jag har gett henne tre örfilar och ska jag vara ärlig så ångrar jag inget."

Ett annat tillfälle var när de satt i bilen och hon ville ha tillbaka sin förlovningsring som hon gett honom. Vi satt i bilen i 15 minuter säger Peter och hon skrek horunge i örat på honom.

"Jag kom inte därifrån och till slut gav jag henne en örfil."

Vid ett annat tillfälle slängde hon salt i ögonen på Peter, säger han. De diskuterade sin son och kort som var tagna på honom. Det var tjafs om pengar och korten och hon tog en skopa med salt och hällde i ögonen på Peter.

"Vid det tillfället reste jag mig upp och gav henne en örfil. Hon hängde i mina kläder men jag tog mig därifrån och låste in mig på mitt rum. Hon stod utanför och gapade och skrek."

Peter säger att nu är det "ett helvete med umgänget med barnet". De var inte gifta och separerade när barnet var ett ½ år och är nu 4 år. Peter säger att han har träffat barnet 20 gånger ungefär sedan dess. Kontaktpersoner är inkopplade för att hämta pojken hos mamman, men Peter säger att endast ca 30 % av umgänget fungerar nu. Det fanns ett inskolningsprogram för att det tog 1 ½ år från separationen tills han såg barnet igen. Nu är det meningen att de ska umgänge varannan helg.

"Det fungerar inte och jag har kommit så långt att jag har bestämt mig för att strunta i min son. Det är omöjligt att genomföra umgänge. Kan du förstå vad jag avstår ifrån?".

Sedan umgängesprocessen för ett år sedan har det fungerat dåligt och han säger att "konflikten vill finnas från hennes sida".

Vid vår diskussion sa Peter att det nya modeordet är "konflikt". Detta pga av att den nya umgängeslagen ger möjligheten att avstå gemensam vårdnad vid konflikter av sådan karaktär att det kan vara skadligt för barnet. Hon skapar enligt Peter konflikter pga det.

"Det går inte att ha en sån umgängessituation. Pojken hamnar i skottgluggen och jag väljer att säga nej till mitt barn för att det är ickefungerande. Hennes strategi från början var att skaffa ett barn oavsett man."

I början av deras relation ville Peter inte flytta ihop med henne eftersom han redan då fått känningar av hennes humör. Hon är inte normal, säger han. Peter säger att hon har en låg stresströskel och har psykosociala problem. Hon råkar alltid i bråk med människor.

När de träffades upplever Peter att hon tvingade in sig i hans lägenhet. Han kände sig tvingad att flytta ihop med henne eftersom hon kom till hans arbetsplats och skrek och grät upprepade gånger. Peter säger att när han ville föreslå abort som ett alternativ, skrev han upp vad han skulle säga eftersom han visste att det skulle bli en "storm i ett vattenglas". Han ville diskutera om de tillsammans var medvetna om vad de gav sig in på.

Peter säger att någon form av psykisk eller fysisk misshandel förekom ungefär varannan dag. Han säger att han prövade olika metoder för att få slut på konflikterna som att gå därifrån, låsa in sig, försöka prata, gå till familjerätten och att skriva brev till henne som hon kunde läsa i lugn och ro. Han gjorde även röda kort som de skulle visa när de ansåg att det var på väg att spåra ur. Han föreslog och gjorde även en handlingsplan om vilka åtgärder som skulle vidtas under graviditeten. Hon ville att han skulle slänga sitt möblemang och att det skulle målas om (vilket nyligen var gjort, en del av möblerna slängde han).

Att hon kände en viss osäkerhet i förhållandet kan han förstå eftersom han egentligen inte ville bo ihop med henne eller skaffa barn.

Efter separationen erbjöd sig pojkens mormor att vara kontaktperson "och det skulle hon inte gjort. Det passade inte pojkens mamma". Peter säger att när barnet hälsar på hans föräldrar tillsammans med mamman får hans föräldrar inte nämna Peters namn när pojken är där.

"Jag har hela tiden smutskastats och dagispersonalen har fått veta av mamman att hon anser mig vara alkoholist. Jag är oerhört tacksam att det är en pojke och ej en flicka, du kan säkert räkna ut varför. Men snart blir jag väl anklagad för att vara pedofil."

Vad som startade upp konflikterna var enligt Peter "skitsaker". Jag har stått för allt och blev blåst på det. Han säger att hon lånade pengar av honom och krävde att han skulle sälja sina tillhörigheter för att betala hennes skulder. Bråk uppstod gärna i anslutning till andra människor och han säger att hon gärna ville försätta andra människor i pinsamma situationer. Hon skrek så mycket hemma att de höll på att bli vräkta och ibland var han tvungen att gå hemifrån pga av ljudnivån.

En natt kallade Peter på polis för att lugna henne. Det var mitt i natten och hon klagade på att han snarkade.

"Jag var som en spänd fiolbåge och kände att jag behövde hjälp. Hon hade väckt mig flera nätter i rad och jag var slutkörd. Jag gick i hemlighet till en kurator på arbetet och berättade om min situation."

Alla visste enligt Peter om deras bråk och hans släktingar visste om hur han hade det. Kvinnan hade kontakter med psykologer och kuratorer säger Peter.

Efter separationen:

"Det som utlöste separationen var att hon anklagade mig för barnmisshandel. Det säger hon i telefonen när jag står i köket och diskar. Jag spelar in samtalet när hon säger att nu går han på pojken igen, samtidigt som man hör hur jag diskar och barnet jollrar. Om jag inte spelat in hade jag väl suttit i fängelse nu."

"Hon har sagt att hon är rädd för mig. I sin nya bostad begärde hon att få galler för fönstren. Samtidigt ringde hon mig och ville följa med på semester. Hon ville även att vi skulle skaffa ett syskon till pojken. Hon kom upp till jobbet och förförde mig. När jag skaffade mig ett nytt förhållande följde hon efter och förstörde mitt nya förhållande. Samtidigt gick hon till polisen och anmälde mig för hot och kränkning och yrkade på att jag inte skulle få träffa min son."

Peter säger att idag finns det ingen far-son bindning som det borde pga av att de inte fått träffats men att han vill gå vidare med vårdnadstvisten och tömma ut alla möjligheter.

Idag säger han att han har svårt för höga röster och när människor skriker och att han ryggar tillbaka för människor när de rör armarna. Vad Peter upplevde jobbigt var också att höra hela tiden att "det här måste du inse, inser du inte detta?". Hela tiden fick han höra hur dåligt han fattade och Peter säger att han var så han skakade till slut.

Om Peter skulle hamna i samma situation igen undrade vi om han skulle lösa det på något annat sätt. Han säger då att han aldrig skulle komma i samma situation igen. Han har tänkt mycket på vad som han har gjort som var fel och säger att ibland så vräkte han ur sig sånt som var fel (verbalt) när han inte kunde hålla emot känslotrycket eller gå därifrån. Han säger att han inte tillgrep mer våld än nöden krävde och att i de situationerna var det rätt. Han betraktade det som nödvärn.

Vår upplevelse av intervjun med Peter

Eftersom det är en telefonintervju blir det inte samma känsla eftersom man inte kan se kroppsspråk och hur Peter upplever att tala om det som hänt. Ändå känns det väldigt tungt att tala om något så känslomässigt jobbigt per telefon. Fördelen kan vara att man kan ställa frågor och inte uppleva att de är så svåra att fråga eftersom man inte ser varandra i ögonen. Peter hade väldigt lätt att tala om det inträffade och kom hela tiden på episoder som inträffat. Kanske pga av att det även från hans sida var lättare att slippa se någon i ögonen när man berättar om något så känslomässigt ansträngande. Vad som kändes svårast var att avsluta samtalet eftersom det kändes som att han hade mer att berätta om och att han hade bandinspelningar gjorda som han gärna skulle vilja spelat upp. Peter lät oss välja om vi ville intervjua via e-mail eller per telefon eftersom vi hade svårigheter att resa för att träffa honom. Vi gjorde då valet att telefonintervju är bättre för att man direkt kan ställa följdfrågor och be honom förtydliga om man ej förstår.

Analys

Vi kommer att studera de olika avsnitten i uppsatsen var för sig och analysera. I slutdiskussionen väver vi samman dessa delar till en helhet och försöker att svara på de frågor vi har ställt oss i syftet..

Lagen om fridsbrott

Eftersom vi hade hört talas om Kvinnofridslagen och att den knyter an till vår uppsats ville vi studera den närmare. Den handlar om att lägga vikt vid upprepad kränkning och skada mot personens självkänsla till skillnad mot andra lagar där man dömer misshandel utifrån en enskild händelse.

Vi har inte gått in och tittat på rättsfall utan vi har studerat propositionen (1995:60) för att ta reda på bakgrunden till lagen. Propositionen bygger främst på kvinnans utsatthet. Det är också tydligt i det lagförslag som läggs fram där. I första stycket utgår lagförslaget från att en man misshandlar en kvinna och detta kallas för Kvinnofridsbrott. Möjligheten att en kvinna misshandlar en man påträffas först i andra stycket av paragrafen och kallas då Fridsbrott.

Den lag som senare blev fastställd 1998 ser lite annorlunda ut. Styckena är omkastade och vi funderar på varför denna förändring har skett. Vi har försökt få tag på utskottsbetänkanden, men har inte lyckats med att hitta någon motivering till ändringen som skett. Är det på grund av att någon motsatt sig förslaget och att paragrafen i första hand riktar sig till utsatta kvinnor? Vi tror att det kan vara så, eftersom kvinnofridsbrottet från början låg som första del i paragrafen och därmed värderas brotten olika beroende på vem som varit utsatt.

I propositionen var det intressant att se hur en kvinnomisshandel förutsätts vara och vilka ingångsvärden polis och rättsväsende arbetar utifrån. Det kan leda till felbedömningar om det finns en socialt konstruerad bild av kvinnomisshandel.

Att en man blir misshandlad eller att misshandeln är dubbelsidig kan hamna i skymundan om endast kvinnans perspektiv används som vägledning. Genom att lyfta fram kvinnans utsatthet görs hon svag och mannen därmed stark. Svag och stark handlar om både fysisk och psykisk styrka. Det är viktigt att lyfta fram kvinnors utsatthet, men risken är att det skapas en generalisering av misshandelsärenden.

Mans- och kvinnoidentitet

Vi har studerat litteratur om mäns och kvinnors identitet för att få en grund till hur personlighetsstrukturen byggs upp utifrån könsroller, förväntningar, utveckling och samhällsstrukturer. I detta ingår även hur känslor uttrycks.

Vi funderar på om uppluckringen av könsrollerna skapar en större osäkerhet hos mannen än hos kvinnan eftersom manligheten byggs upp på att stå i motsatsförhållande till kvinnligheten. Om mannen definierar sig själv som motsatsen till allt som är kvinnligt är det viktigt för honom att klargöra gränserna där emellan.

Redan som liten måste pojken separera från modern och i stället närma sig fadern som också han kan vara präglad av ett motsatsförhållande. Flickor och pojkar förutsätts uttrycka sina känslor på olika sätt.

Samhället kräver kvinnliga egenskaper av männen, samtidigt som de fostras till manlighet. I dag ska en man vara känslig, relationsinriktad, mjuk och flexibel samtidigt som traditionellt manliga egenskaper krävs.

Nu när jämställdhet är viktigt blir gränserna för vad som är manligt och kvinnligt oklara. Kvinnan har tagit över negativa delar av vad som anses manligt. I könsrollerna ligger att kvinnans vrede stängs inne och mannens riktas utåt. Med tanke på det ämne vi valt funderar vi över om kvinnan även tagit över mannens uttryckssätt vad gäller aggressivitet. Även om kulturen ofta har lärt kvinnorna mer att rikta den inåt är aggressiviteten en mänsklig drift. Det är kulturen som lär kvinnan att rikta sin ilska inåt och om kulturen i samhället ändras, blir det legitimt för kvinnan att ta över mannens egenskaper, tror vi. Männen påverkas också av kulturförändringar, men kanske inte lika snabbt som kvinnor, eftersom de redan i barndomen bygger upp sin identitet på förnekande och gränssättningar gentemot modern.

Något som ofta sägs är att en man har svårigheter att göra "två saker samtidigt" till skillnad från kvinnan som anses mer flexibel. Oberoende av om det är en myt eller sanning skapar det förväntningar. Kan det vara så att behovet av att sätta gränser minskar utrymmet för flexibilitet. Kvinnans flexibilitet borde då göra det lättare för henne att ta till sig manliga egenskaper än tvärtom. Vi har möts av att ordet manlighet betraktas som något negativt i både litteratur och muntligen. Även en del män reagerar själva starkt på det och frågar "vad har vi nu gjort"?

Före industrialiseringen var könsrollerna mer tydliga och både pojkar och flickor följde redan "upptrampade spår". I dag när "spåren" inte längre är så självklara ger det naturligtvis större och bättre valmöjligheter, men det ger också en osäkerhet i vad man kan förvänta sig och vilka krav man kan ställa på varandra.

Kvinnomisshandel och våld i parförhållandet

Enligt den litteratur vi läst om kvinnomisshandel beror misshandeln på att män ibland uppvisar aggressionshämningar, vilket gör att han håller tillbaka tills trycket blir för starkt. Svikenhet och övergivenhet som liten utvecklas till ilska mot kvinnan. En man som är på väg att mista sin kvinna, vill genom att isolera henne, försöka behålla kontroll över henne. För att minska hennes motståndskraft och kapacitet att själv bestämma, kan mannen nedvärdera allt hon säger och gör. Denna påverkan gör att kvinnan förmodar att hon är värdelös och upplever således att det mannen säger är rätt. Följden av detta gör att hon tar på sig skulden för våldet och som till slut kan leda till att det känns som något normalt.

När parterna inte kan kommunicera med varandra stegras våldsamheterna och misshandeln blir det sätt som konflikterna mynnar ut i.

Dessa orsaker till att misshandel uppstår kommer vi att diskutera senare i analysen eftersom vi funderar på om en kvinna faktiskt inte kan ha alla dessa egenskaper som en misshandlande man har.

När kvinnomisshandeln började uppmärksammas under 70-talet, rörde sig diskussionerna om att det faktiskt existerar och är ett problem. Efter det faktum följde stora debatter om kvinnomisshandel. Nu när det är allmänt vedertaget finns större handlingsberedskap.

I samband med att det diskuteras om män som misshandlar talas det om att män känner sig hotade i sin mansroll av kvinnokampen. "Hans osäkerhet tillåter inte en mer jämlik relation". I detta ligger givetvis en sanning, men kan också användas av kvinnan för att bryta ner mannens argument. När kvinnan vill ha sin vilja igenom utan hänsyn till mannens behov kan hon hänvisa till att han inte tål att en kvinna är jämlik.

Amerikansk litteratur om mansmisshandel och parvåld

I den amerikanska litteraturen delas våldet upp i normalt och grovt våld. "Normalt våld" innebär bland annat att kasta något på partnern, knuffa och smälla till och det "grova våldet" innebär att använda någon form av tillhygge eller vapen. Den vanligaste formen av misshandel är att knuffa, ta tag och skuffa sin partner. Därefter kommer att smälla till, som innefattar slag med öppen handflata. Minst vanligast är att använda kniv eller pistol. I litteraturen står att det att kvinnor betydligt oftare än män använder sig av tillhygge och männen använder sig själva.

Ungefär en fjärdedel av amerikanerna ser våld som något normalt i förhållandet. Män i högre grad än kvinnor. I flera undersökningar visar resultaten att kvinnor misshandlar sina män mer än tvärtom i alla sociala skikt.

I USA är det mer accepterat att slå sina barn. Barn lär sig av sina föräldrar och använder sig senare av det beteendet. För den som blivit slagen som tonåring av sina föräldrar, ökar sannolikheten att själv slå sin partner. Om en tonåring har blivit slagen av sina föräldrar, tycker vi att sannolikheten för att även tonåringen som barn blivit slagen måste vara hög. Det får oss att fundera på att eftersom slagna barn ofta misshandlar sina egna barn, kan en slagen tonåring, som anser sig vuxen, tycka att det acceptabelt att slå andra vuxna.

Undersökningar visar att våld i parförhållanden är vanliga när personer är yngre. Det kan bero på att i början av ett förhållande är mannen och kvinnan mer osäkra i sin a roller och på varandra. Våldet kan antingen avta när förhållandet stabiliseras eller följa med som en naturlig del i relationen. Därför kanske inte statistiken ger en sanningsenlig. Paret kan anse våldet som normalt och anger det inte som våldshandlingar.

Det som är typiskt för kvinnor som misshandlar sina män är att kvinnan har bestraffats fysiskt av sina föräldrar i tonåren, mamman har slagit pappan och att kvinnan är arbetare. När man tittar på orsakerna till att kvinnor misshandlar sina män verkar det sociala arvet vara huvudorsak.

I en familj förväntas det finnas kärlek och trygghet, samtidigt som det vardagliga livet nöter på familjemedlemmarna. Starka känslor och engagemang mellan personerna, tillsammans med stressituationer gör att våld inom familjen inte är ovanlig. Isolering, alkohol, normer och värderingar kan även de vara orsaker till familjevåld. I familjen arbetar man oftast hårt för att skapa och bibehålla en harmoni och jämvikt som kräver mycket av familjemedlemmarna. All den kraft familjen lägger på att uppnå detta gör att om det på något sätt misslyckas blir besvikelsen också stor. När något man satsar sin energi på går om intet, blir reaktionen i förhållande till mängden energi man har satsat. Reaktionen som kommer kan naturligtvis se ut på olika sätt men misshandel är en av dessa.

De myter som finns när det gäller familjevåld blir till viss del generaliseringar. Visst kan det ligga någon sanning i dessa myter, men det innebär inte att det är hela sanningen. Vi skulle vilja lägga till ytterligare en myt, som säger att män inte kan bli misshandlade av kvinnor på grund av sin fysiska styrka. Detta trots att mansmisshandel tas upp i den amerikanska litteraturen.

Män ser inte våld lika allvarligt och minskar betydelsen av våldshandlingen vare sig det är de själva som utövar den eller blir utsatta för den. Detta kan troligtvis härledas till mannens uppväxt och sätt att uttrycka känslor.

Många tror att kvinnor har svårare att lämna ett förhållande pga ett beroendeförhållande till mannen, men mannen är i underläge om det blir vårdnadstvist och han kan då riskera att förlora kontakten med sina barn och även blir motarbetad i rätten till umgänge. Levnadsstandarden kan också sjunka vid en separation eftersom han då också blir underhållsskyldig.

Män berättar oftast inte om när de blivit utsatta för misshandel av sina kvinnor, för att det finns en rädsla att bli anklagad för att ha startat misshandeln. I litteratur vi har läst beskrivs att när mannen säger sig blivit provocerad är det bara ett försvar, samtidigt som vi har erfarit att en vanlig inställning är att eftersom mannen är fysisk starkare ska han kunna skydda sig.

Att män döljer problemet beror på att de inte vill framstå som mindre manliga. Eftersom mansmisshandel inte är en allmänt accepterad företeelse och att det finns en misstro mot mäns problematik av detta slag, väljer männen att vara tysta och lägga skulden på sig själva.

Förmodligen är det ett stort tabubelagt problemområde. Så länge det allmänt förnekas att mansmisshandel existerar, kommer männen ha svårt att bli trodda, med en följd av att de undviker att tala om sina problem.

Flera forskare och författare som tagit sig an ämnet mansmisshandel har blivit hotade av vissa feminister, men även andra inflytelserika personer på universitet. Susan Steinmetz som har blivit utsatt för hot menar att om inte problematiken erkänns, får inte heller de kvinnor som misshandlar den hjälp de behöver och vill ha. Om det nu inte finns någon sanning i att män kan bli misshandlade, förstår vi inte omgivningens starka reaktioner. Ofta när starka reaktioner uttrycks beror det på att någon känslig punkt berörts. Om inte kvinnorna får den hjälp de behöver när de misshandlar sina män lägger man ansvaret på mannen att han ska kunna hantera situationen och sin kvinna. Då återkommer vi igen till att mannen förutsätts vara stark.

Intervjuer med professionella

Varken hos polis eller familjerådgivning arbetar de med mansmisshandel i någon större utsträckning. Ann-Marie Furhoff tror att det kan bero på att "våldsamma familjer" har mycket annan problematik som tar upp den största delen av deras tid.

Hon tar även upp kulturella skillnader och samhällets värderingar om hur man bör vara som förälder och i ett parförhållande, samtidigt som hon har en tanke om att man inte reagerar lika häftigt om en man blir misshandlad.

Männen kanske söker andra orsaker för sin ilska än att hänvisa till att man blir slagen eftersom det inte är manligt att vara underlägsen i styrka. Männens utsatthet möter inte samma reaktion hos behandlarna eftersom man lägger mycket vikt vid mannens fysiska överlägsenhet och kanske glömmer att en psykisk underlägsenhet kan förminska även förmågan och känslan av att vara fysisk överlägsen. Det kan ju också vara så att männen som är drabbade inte i samma mån söker sig till familjerådgivningen eftersom det krävs en viss styrka och kan kännas skrämmande att genomgå terapi. Det är kvinnor som möter dessa män och bara det kan skapa svårigheter i relationerna om man har dåliga erfarenheter av kvinnor. Samtidigt är familjerådgivningen duktiga på att tolka männens språk eftersom mycket av behandlingen bygger på att kunna kommunicera. Vad det gäller män och kvinnors identitet och hur välintegrerade de är så kanske det i kvinnas fall inte handlar om en välfungerande integration utan aggressionshämningar.

Tommy Hoff tror att män inte tar åt sig lika mycket av olika former av misshandel som kvinnor och de anmälningar som görs av män ofta är en motanmälan, när de själva blivit misshandlade. Främst verkar det vara fall där båda parter misshandlar varandra som kommer till polisens kännedom. Polisens kodning av ärenden försvårar att få fram statistiska mätningar av förekomsten. Anmälningar av misshandel förekommer mest bland dem där det redan finns etablerad kontakt med polis och socialtjänst.

Eftersom T. Hoff arbetar med kvinnofridsfrågor och att kvinnomisshandel är så uppmärksammat, fick vi uppfattningen av att polisen riktar sina insatser mot det. Det är också anmälningar av kvinnor polisen får in. Om det är så att de som anmäler inte har något att förlora, är frågan om hur många misshandlade män det finns som har mycket att förlora om de gör en anmälan.

Mansjouren säger att väldigt få män anmäler att de blivit misshandlade av sina kvinnor pga att kvinnan då ofta gör en motanmälan och mannen blir den part som till slut blir fälld. De tycker också att män idag framställs på ett så negativt sätt att det även färgar de som är oskyldiga. De orsaker som gör att mannen stannar kvar i relationen är samma som för kvinnor; kärlek, trygghet och rädsla för ensamhet när det fungerar bra i förhållandet. Det kan vara mer kränkande för en man att bli fysiskt och psykiskt misshandlad av en kvinna än tvärtom.

Att en man blir svartmålad leder nog lätt till att han själv använder samma taktik tillbaka för att kunna balansera jämlikheten även i kritiken. För att höras måste du ropa lika högt och gärna lite högre annars blir du överröstad. Männen är mer tysta i allmänhet när det gäller känslor och en av förklaringarna på detta är att männen inte vet vad som förväntas av dem och hur de ska agera, pga att mansidentiteten är diffus I vissa lägen kändes det som att männen från flera håll möter motstånd. Kvinnor tar över mannens språk och identitet och vad har då mannen kvar?

Kvinnor vänder sig ibland till kriscentrum för män för att få en bekräftelse på både de negativa och positiva känslor hon har för mannen., när hon blivit utsatt för misshandel. De verkar uppleva att endast det som är dåligt i förhållandet diskuteras med syfte att hon ska lämna mannen.

Vi tycker att även i denna intervju finns likheter med det vi tidigare har kommit i kontakt med. En man får inte visa sina svagheter, inte anmäla kvinnan för att det försvårar umgänget med barnen och att kvinnans slag inte räknas.

8.6 Intervjuer med män

Vår intention var från början att följa våra intervjufrågor i analysen, men vi valde att rikta in oss på de likheter och olikheter som finns i de tre intervjuerna.

Alla tre männen vi intervjuade verkade vara välutbildade medan vi fick uppfattningen av att kvinnorna hade en lägre utbildning. Detta kan i vissa fall ge kommunikationssvårigheter. Männen har stora problem att få ett fungerande umgänge med sina barn. De känner sig motarbetade av kvinnorna och två av männen har blivit beskyllda för att inte vara lämpliga fäder. Två av männen anförde att kvinnorna hade ett annorlunda beteende utanför hemmet än i hemmet. Alla tre männen beskriver att de har varit utsatta för psykisk misshandel i form av att de blivit nedtryckta. De har fått höra att de inte duger någonting till eller fått skulden för saker som inträffat. En av männen hindrades från att träffa sin familj pga att de inte dög åt kvinnan. När männen började föra separation på tal ökade våldet och för en av dem blev det en uppstart till fysiskt våld. Två av männen säger att de själva har använt sig av en mild form av våld för att antingen värja sig eller för att lugna ner kvinnan. Alla tre männen beskriver att kvinnorna har psykiska besvär.

Vi upplever att männen varit noga med att ge detaljerade svar i intervjuerna för att undvika att bli misstolkade. Samtidigt är det genomgående så att männen dokumenterar för att kunna bevisa vad kvinnorna utsätter dem och därmed höja sin trovärdighet. Trots att alla tre paren har gått isär behåller kvinnorna makten över männen genom att försvåra umgänget med barnen.

Speciellt i den första intervjun men även de andra tyckte vi att de situationer männen berättade om och det sätt de berättade om misshandeln på gjorde att det lika gärna kunde varit kvinnor vi hade intervjuat. Vi känner att eftersom vi endast har intervjuat en part i förhållandet är det svårt att få en klar bild av situationerna som beskrivs, men vi vill lyfta fram mannens upplevelse likväl som misshandlade kvinnors upplevelse brukar lyftas fram.

Dessa intervjupersoner verkar ha liknande bakgrund och erfarenheter utifrån de intervjuer vi gjort. En större undersökning med flera män skulle troligtvis ge ökad variation.

Slutsatser

Vi kommer här att titta på syftet med uppsatsen och vad vi har kommit fram till.

Vi anser att det finns mansmisshandel både utifrån den definition vi själva gjort och utifrån lagen om fridsbrott samt de andra definitioner vi har tagit upp.

Att männen oftast är fysiskt starkare kan kanske påverka att de lättare kan värja sig om de vill, men man kan inte enbart se till den fysiska delen av misshandeln eftersom man inte kan värja sig mot den psykiska. Båda delarna är förknippade med varandra.

Amerikansk litteratur visar att män också blir misshandlade. Trots att USA och Sverige skiljer sig åt och har olika kultur och synsätt samt att den statistik som används inte är helt tillförlitlig på svenska förhållande anser vi att om det finns i så stor utsträckning där måste mansmisshandel även förekomma bland oss.

USA och England var de länder som först uppmärksammade att kvinnomisshandel förekommer och är även nu ledande i forskning om mansmisshandel.

Den litteratur vi har läst och de intervjuer vi har gjort med misshandlade män och professionella har gett oss ett brett perspektiv av både kvinno- och mansidentitet, misshandel och dess kännetecken, jämlikhet och kulturens påverkan.

Av de professionella vi har intervjuat är det mansjouren och kriscentrum för män som har störst kontakt med misshandlade män och därmed störst kunskap. Polisen och familjerådgivningen arbetar inte specifikt med mansfrågor och det blir naturligtvis svårare för männen att lyfta fram sina problem.

Misshandel och orsakerna till detta anser vi vara en blandning av olika påverkan. Det är ett samspel av uppväxt, umgänge, stress- och konfliktlösningsförmåga, isolering, samhällets förväntningar och kulturella skillnader.

När det gäller skillnader mellan manlig och kvinnlig mellan misshandel anser vi att mannen är fysisk överlägsen men kvinnan använder sig mer av tillhyggen.

Åtgärdsförslag

• Utökad diskussion om könsroller i grundskolan
• Socionomutbildningen ska ta upp misshandelsfrågor ur båda parters perspektiv
• Forskning om förekomsten av mansmisshandel i Sverige
• Lyfta fram och synliggöra problematiken