| Senaten och parlamentet i Kanada tillsatte 1997 en gemensam parlamentarisk arbetsgrupp benämnd "Special Joint Committee on Child Custody and Access" under gemensam ordförandeskap av Senator London-Pearsson och parlamentsmedlemmen Mr. Roger Galloway. Den gemensamma arbetsgruppens uppgift var att utreda hur framtida lagar om vårdnad och umgänge skall utformas. Arbetsgruppen bestod av 6 senatorer och 11 parlamentetsmedlemmar. Första arbetsmötet hölls den 11 december 1997. Utredningen benämnd "For the Sake of the Children" offentliggjordes den 9 december 1998. Under arbetets gång besökte gruppen många platser i Kanada där representanter för mans- och kvinnoorganisationer, mans- och kvinnojourer, barn, föräldrar, jurister, domstolsväsendet, socialala myndigheter m fl har kunna framföra sina synpunkter. Inalles har gruppen lyssnat på ca 500 "vittnen" och hållit 55 arbetsmöten.. Gruppen bestämde tidigt att arbeta med barnets bästa i siktet. Den kanadensiska arbetsgruppen kom fram till 48 rekommendationer för ändringar i familjelagstiftningen. Mer än hälften av dem är av sådan art att de borde vara vägledande även för lagstiftningen i Sverige. Arbetsgruppen har ansträngt sig att få till stånd konfliktlösande lagstiftning vilket uppenbart är för barnets bästa. Den svenska lagstiftningen är däremot konfliktskapande vilket strider mot barnets bästa. Välkänt är att om en boförälder vill ha oinskränkt makt över barnet så är det bästa sättet att vägra samarbeta med icke boföräldern och isolera och förtala icke boföräldern. Sedan länge har ett sådant agerande resulterat i att domstolar har rutinmässigt belönat boföräldern med enskild vårdnad och straffat barnet med att försämra barnets möjligheter att ha tillgång till sin andra förälder. Det lönar sig att skapa en "djup konflikt". Läs och begrunda! Har vi inte mycket att lära oss? (Källa: UFR) |