Små barn och umgängestvister "en undersökning av tingsrättsdomar 1998".

Barnombudsmannen (BO) har undersökt hur fem tingsrätter, Stockholm, Göteborg, Borås, Sala och Hedemora har dömt i umgängestvister som rör barn upp till tre år. I studien har samtliga domar om umgänge under 1998 granskats, det rör sig om totalt 62 domar.

Syftet med studien har varit att utreda hur domstolarna förordnar om umgänge för små barn och hur de argumenterar kring umgänge i förhållande till föräldrabalkens (FB) bestämmelse om barnets bästa. Bakgrunden till undersökningen är den kritik som framförts i den allmänna debatten om att domstolar schablonmässigt förordnar om umgänge för små barn, utan att ta hänsyn till dessa barns utveckling och behov.

Sammanfattning och förslag

Bristande kunskaper om barns behov, oförmåga att sätta barnets intressen i centrum, brister i handläggning och dokumentation kännetecknar domstolarnas beslut kring små barn och deras umgänge med föräldrarna i samband med umgängestvister.

Det återstår mycket arbete innan principen i lagstiftningen att sätta barnets bästa i främsta rummet genomsyrar tillämpningar och bedömningar som görs av socialtjänst och domstolar. Höjd kompetens genom utbildning och mer forskning om små barns behov är nödvändig, anser BO. De yngsta barnens behov måste sättas främst.

Myndigheterna ska utgå från vad som är bäst för barnet. BO:s studie av umgängesrättsdomar visar att tingsrätterna inte tar tillräcklig hänsyn till de minsta barnen. Domstolarna gör sällan en självständig prövning av det enskilda barnets situation, trots att FB föreskriver detta.

Små barn och umgänge

BO:s undersökning visar att tingsrätternas domar i många fall inte är i linje med den allmänna kunskap som idag finns om små barns behov och utveckling. Domstolarnas praxis behöver därför ändras på några områden när det gäller beslut om umgänge för barn under tre år. Dagtidsumgänge passar ofta de allra minsta barnen bäst, eftersom de då får möjlighet att träffa den andra föräldern ofta, men under kortare tidsperioder. De kan då i långsam takt utveckla och fördjupa kontakten med den andra föräldern. De 62 undersökta fallen i BO:s undersökning visar dock att korta dagtidsumgängen är sällsynta. BO anser att tingsrätternas förordnanden om dagtidsumgänge bör bli vanligare.

Helgumgänge behöver också ändras till att oftare avse dagtid och eventuellt en övernattning istället för flera. Veckovisa umgängesförordnanden och umgänge under lov kan för vissa små barn vänta till dess att barnen blir något äldre. För ett barn under tre år är en vecka en lång period att vara ifrån den förälder barnet normalt bor hos. Umgängesperioder på flera veckor under sommaren är i de allra flesta fall inte lämpliga för det minsta barnen.

Självständiga prövningar

BO:s studie visar att en självständig prövning av det enskilda barnets behov i många fall kommit i andra hand, överenskommelsen mellan föräldrarna har varit av överordnad betydelse. Barnets bästa har inte kommit i främsta rummet. Detta förhållande är otillfredsställande, eftersom de minsta barnens särskilda behov och utveckling inte i tillräckligt hög grad har beaktats av domstolarna.

Enligt studien utgör överenskommelser mellan föräldrar grunden för tingsrätternas domar om umgänge. Om föräldrarna är överens ses detta som ett belägg för att lösningen även gynnar barnen. En sådan överenskommelse är naturligtvis att föredra, men innebär inte självklart att barnets behov kommer i fokus. Men domstolen är inte bunden av föräldrarnas överenskommelse, utan den ska göra en självständig prövning av vad som är bäst för barnet.

Barnets bästa ska gälla i varje enskild situation. Det kräver att domstolen gör en självständig prövning utifrån alla fakta i målet. Domstolen har också ett självständigt ansvar för att frågan om umgänge blir utredd enligt föräldrabalken (FB 6:19).

BO anser att det är viktigt att en självständig prövning av barnets bästa alltid görs. Domarna och de juridiska ombud som företräder föräldrarna borde i högre grad få bättre kunskap om små barns utveckling och behov.

Bättre redovisning

I tingsrätternas domskäl är redovisningen om det enskilda barnets bästa ofta otillräcklig. BO anser att det är anmärkningsvärt att domskälen är så bristfälliga mot bakgrund av vad som uttryckligen sägs i förarbetena till FB. Där framgår det att varje enskilt fall ska bedömas utifrån det barn som det gäller. En god kontakt med båda föräldrarna är en viktig faktor, liksom barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling.

Domstolen ska vara tydlig i sina domskäl. I dem ska det framgå på vilket sätt man har tagit hänsyn till barnets bästa när man har bestämt hur umgänget mellan barn och föräldrar ska utformas.

Domskälen ska alltid innehålla en redovisning av vilka faktorer och relevanta intressen som legat till grund för bedömningen av det enskilda barnets bästa. De ska också innehålla en ingående analys om konsekvenserna för barnet.

Resultat av BO:s undersökning

Studien av de 62 umgängesdomarna tar upp tre aspekter. Den första gäller om umgänget är tvistigt eller överenskommet när domstolen fattar beslutet. Den andra handlar om umgängets omfattning och den tredje om hur domstolen har argumenterat kring umgängesförordnande i förhållande till barnets bästa. I tre av fallen är inget umgänge med den andra föräldern utdömt. I två av dessa fall ansåg rätten att ett umgängesförordnande skulle vara till mer skada än nytta för barnet och i ett fall vägrade pappan att umgås med sitt barn.

Överenskommet eller tvistigt umgänge

I de allra flesta fall där ett barn inte bor med både föräldrarna kommer föräldrarna själva överens om hur umgänget ska se ut utan att domstol blir inblandad. Även av de 62 domstolsavgöranden som BO undersökt, framgår det att det är mycket vanligt att föräldrarna kommer överens någon gång under själva domstolsprocessen. Endast 10 av de undersökta 62 fallen är tvistiga i något avseende vad gäller umgänget när domstolen avkunnar dom.

I 34 av de 62 fall som ingått i BO: s studie, har föräldrarna gjort en överenskommelse om umgänget före eller under förhandlingen. Överenskommelsen kan ha formen av ett avtal som arbetats fram tillsammans med ombud eller mellan föräldrarna själva t.ex. i samarbetssamtal och som de önskar få fastställt i dom. Det kan också vara en överenskommelse som gjorts under den muntliga förberedelsen inför rätten. I 18 fall rör det sig om ett yrkande som medges helt eller delvis.

Av vad som framgår av domskälen gör domstolen, i de fall föräldrarna är överens, ingen självständig prövning av umgänget efter vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet. Den motiverar umgängesförordnande med att parternas överenskommelse är till barnets bästa.

Umgängets omfattning

BO har i studien delat in de utdömda tiderna för umgänge i fyra huvudkategorier: vardagsumgänge, veckoslutsumgänge, veckovis umgänge (framförallt på lov) och sommarlovsumgänge. Studien gör också en jämförelse av hur de olika tingsrätterna har förordnat om umgängets omfattning.

Umgänge på vardagar

Av BO: s undersökning framkommer att det är förhållandevis sällsynt att domstolarna förordnar om vardagsumgänge, även när det gäller de minsta barnen. Någon tydlig koppling mellan vardagsumgänge och barnets ålder med de särskilda behov som då finns, kan inte skönjas i domsluten.

Av samtliga 62 mål är det endast i 21 fall som tingsrätterna förordnat om vardags-umgänge. Borås tingsrätt har förordnat om vardagsumgänge i 3 av 4 fall, Göteborg 6 av 23 fall och Stockholm 12 av 33 fall.

I fallet från Hedemora och fallet från Sala är inget vardagsumgänge förordnat. Detta kan möjligtvis bero på praktiska svårigheter, som långa arbetsdagar och långa avstånd mellan föräldrarnas bostäder. (Av BO:s undersökning framgår det dock att i 48 av 62 fall bodde föräldrarna i samma stad.)

Veckoslutsumgänge

Den vanligaste formen för umgänge gäller umgänge under veckosluten mellan barnet och den förälder som det inte bor hos. I nästan alla fall rör det sig om varannan helg. Två övernattningar är vanligast, utom för de allra minsta där umgänge bara under dagtid i veckosluten förekommer i några fall.

Veckovis umgänge

Veckovis umgänge är en annan vanlig umgängesform. Det handlar ofta om lov, men används även i två mål som ett regelbundet återkommande umgänge under en vecka varje eller varannan månad. I dessa fall bodde umgängesföräldern i ett annat land. I en tredjedel av målen har domstolarna förordnat om mer än en veckas umgänge vid lov. Ett exempel är ett domslut om åtta dagars umgänge för en elva månaders baby och elva dagar för ett barn som var 1,5 år. Vid veckovis umgänge finns det en klar skillnad mellan olika tingsrätter ifråga om hur många dagar umgänget omfattar. Generellt förordnar Stockholms tingsrätt om 8-12 dagar, medan de andra tingsrätternas förordnanden ligger på 4-8 dagar.

Sommarlovsumgänge

Umgänge under sommarlovet har förordnats i över hälften av de 62 målen, av dessa har hälften umgängesperioder på minst två veckor. Diagrammet visar att det inte är ovanligt att med umgänge i fyra veckor på sommaren även för barn under tre år.

På samma sätt som vid veckovisa umgängen märks en tendens att Stockholms tingsrätt förordnar om längre umgänges perioder än övriga tingsrätter.

Domstolens argumentation i domskälen

När det gäller domstolarnas argumentation i domskälen har BO intresserat sig för tre aspekter. Den första är om domstolen redovisar skälen till det umgänge som förordnats. Den andra är hur omfattande argumentationen är och den tredje gäller hur domstolen tar tillvara principen om barnets bästa.

I de aktuella 62 målen har det i alla utom 10 träffats en överenskommelse om umgänget i samband med en förhandling med ombudet, vid samarbetssamtal mellan föräldrarna eller vid den muntliga förberedelsen. Då gör domstolen ingen självständig prövning av umgänget efter vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet, utan nöjer sig med att motivera förordnandet med att parternas överenskommelse är det bästa för barnet.

I två tredjedelar av målen, 42 av 62, ger domstolarna motiveringar till sina förordnanden. Av dessa 42 mål består argumentationen i 29 fall endast av en fras, nämligen att det överenskomna eller det förordnade umgänget är till barnets bästa. I de övriga 13 målen är argumentationen något utförligare. Endast i några fall görs en mer grundläggande genomgång av vad som är det bästa för barnet i den specifika situationen och vilka faktorer som varit avgörande för utslaget.

Barnets bästa - ett mångtydigt begrepp

Principen om barnets bästa är sedan 1998 förstärkt genom en portalparagraf i FB: s regler om vårdnad och umgänge. Det är ett viktigt steg framåt för att kunna hävda barns behov och intressen. Men därmed är inte alla problem lösta. Vad barnets bästa innebär framgår inte av förarbeten eller lagtext annat än att det ska vara en riktlinje. Uttrycket barnets bästa är mångtydigt och ger utrymme för skiftande tolkningar, det riskerar därmed att förlora sin innebörd. Det som är det bästa för ett barn behöver inte alls vara det bästa för ett annat barn i motsvarande situation.

Inte minst måste barnet självt få ge uttryck för sina åsikter för att de ska kunna vägas in i beslutet i den mån det är möjligt med tanke på barnets ålder och mognad.

I propositionen 1997/98: 7 Vårdnad, boende och umgänge framhålls barnkonventionens artikel 12, om barnets rätt att uttrycka sina åsikter. Principen måste dock underordnas hänsyn till barnets bästa, även om barnet nått en viss grad av mognad. Ett beslut som går emot barnets vilja måste innehålla starka motargument, t.ex. att det kan medföra bestående men eller fara för barnets hälsa och utveckling, för att beslutet ska gå emot barnets vilja.

Gällande rätt

Föräldrabalken stadgar att barnet ska ha rätt till umgänge med den förälder som det inte bor tillsammans med. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med tillgodoses så långt som möjligt. I förarbetena betonas att umgänget i första hand är till för barnet och att en förälder inte har någon absolut rätt till umgänge med sitt barn.[1] Det framgår att barnets intresse och behov av umgänge ska tillgodoses genom ett regelbundet, flexibelt och individuellt anpassat umgängesförordnande. Domstolen ska välja den lösning som bäst kan antas ge barnet stabila relationer och trygghet..[2]

Barn upp till tre års ålder behöver rutiner, lugn och stabilitet. Små barn är vanemänniskor och behöver långsamt vänjas vid de nya rutiner som en separation mellan föräldrarna innebär. De allra minsta barnen som ännu inte har skapat sig en bra inre minnesbild av föräldrarna behöver en tät kontakt med den förälder de inte huvudsakligen bor hos.

I Mats Sjöstens kommentar till de nya reglerna i FB om vårdnad och umgänge framgår att ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrar är av väsentlig betydelse för barn. Längre avbrott i kontakten med föräldrarna medför i regel en mycket stor påfrestning för barnet. De kan få barnet att känna sig övergivet och barnets trygghetskänsla kan störas i grunden. Upprepade avbrott i kontakten med föräldrarna är också allvarligt, de kan leda till att barnets känslomässiga bindning till föräldrarna blir svagare. Barn har en annan tidsuppfattning och en annan minnesförmåga än vuxna.[3] Först i treårsåldern får barnet en varaktig förmåga att minnas föräldrarnas existens.[4]

I frågor som rör vårdnad och umgänge måste hänsyn i första hand tas till barnets ålder och mognadsgrad. Den känslomässiga kontakten med umgängesföräldern, stabiliteten i relationen till den förälder barnet bor hos och hur föräldrarna hanterar konflikten dem emellan ska också ingå i bedömningen.[5] Andra faktorer som ska vägas in är äldre syskon och formen för föräldrarnas tidigare förhållande. Det kan vara skillnad om båda föräldrarna tidigare bott tillsammans med barnet eller om barnet sällan har träffat den andra föräldern

Umgänge med de allra minsta barnen, upp till 1-1,5 år, bör ske ofta men under korta tider. Detta är en viktig faktor vid bedömningen av t.ex. övernattningar hos umgängesföräldern. När det gäller barn som fortfarande ammas bör de helst bo på ett ställe och ha umgänge med den andra föräldern på dagtid. Veckoslutsumgänge under en hel helg, kan därför vara för omfattande för ett litet barn, men detta beror naturligtvis på omständigheterna i det särskilda fallet. Om umgänget innebär boende hos umgängesföräldern bör det vara under en eller två nätter, längre tids boende t.ex. ett par veckor under semestern bör beslutas med försiktighet.[6]

Det ovanstående kan endast ses som allmänna riktlinjer. Alla barn måste bedömas individuellt. Barnets umgänge med den förälder det inte bor ihop med måste i första hand beslutas efter barnets bästa och inte efter föräldrarnas önskemål om att ha barnet likvärdigt hos sig.

Principen om barnets bästa

Barnkonventionens artikel 3 om barnets bästa i främsta rummet är en portalbestämmelse. Med det menas att barnets bästa ska vara vägledande vid tolkningen av konventionens övriga artiklar bästa.

3.1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller pri­vata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lag­stiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

3.2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder.

Formuleringen i artikel 3 ger avsiktligt ingen fastställd definition av vad som är barnets bästa. Det har inte ansetts vara möjligt att fastställa hållbara kriterier för vad som är barnets bästa inom olika områden och kulturer.

Barnkonventionen ställer däremot krav på att staterna, eller de som staten har delegerat beslutsrätten till, alltid måste försäkra sig om att barnets bästa har redovisats i beslutsprocessen och motivera i de situationer något annat än barnets bästa väger tyngre. Konsekvenserna för barnet av olika alternativ bör också analyseras.

Barnets bästa ska vara ledstjärnan

Innan barnkonventionen kom till fanns principen om barnets bästa i svensk lagstiftning. Den är indirekt förankrad i grundlagen, 1 kap. 2 § regeringsformen, där det framgår att målet för den offentliga verksamheten ska vara den enskildes välfärd. Även i FB har det funnits bestämmelser långt innan barnkonventionen började gälla..

När Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 gjordes flera förändringar i den nationella lagstiftningen. Artikel 3 om barnets bästa har förts in som en portalparagraf i socialtjänstlagen, utlänningslagen och i föräldrabalken.

Högsta domstolen tar i avgörandet NJA 1988 s. 559 avstånd från schablonmässigt bestämda umgängestider. I förarbetena till de nya reglerna i FB fastslås att inga ytterligare lagstiftningsåtgärder behövs för att betona att beslut om umgänge präglas av flexibilitet.[7]

Utifrån bestämmelserna i FB 6: 19 är det rättens ansvar att frågor om vårdnad, boende och umgänge utreds ordentligt. Domstolarnas utredningsansvar är självständigt och föräldrarna har ett mer begränsat inflytande. I vissa fall lämnar socialförvaltningen upplysningar och gör utredningar.

Små barns behov

Barn behöver en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. De ska ha en realistisk bild och en levande kontakt med den förälder de inte bor hos.[8] Formerna för umgänget måste dock få variera med hänsyn till barnen. De minsta barnen har helt andra behov än tonåringar.

Kommentarer av några barnpsykologer

Ulla Stina Adolfson, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, i Örebro.

Hon framhåller att det är en investering för framtiden att den förälder som inte bor med barnet har ett regelbundet umgänge på dagtid under barnets tre första år. Ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv är treårsgränsen naturlig utifrån minnesförmågan och språket. Om det är lämpligt med helgumgänge och övernattningar är det bra att gå hem med barnet en stund på dagen och även att visa kort på och prata om den andra föräldern. Att låta barnet ringa den andra föräldern är också en hjälp för barnet att minnas den andra föräldern och ett alternativ till dagtidsumgänge när föräldrarna bor långt ifrån varandra.

Adolfson har erfarenhet av att domare inte har beaktat omständigheterna i de särskilda fallen och av att tingsrätten har förordnat om umgänge utan hänsyn till barnet. Rätten har t.ex dömt till längre umgänges perioder med umgängesföräldern som tidigare inte har haft någon kontakt med barnet. När den ena föräldern är obekant för barnet borde en längre period av invänjning för barnet förekomma.

Katrin Enberg,, leg. psykolog i Hedemora

Hon anser att barn under tre år i första hand behöver trygghet och rutiner. Barnet har inte utvecklat en tidsuppfattning och det kan bli ett trauma för barnet att skiljas från den förälder barnet bor hos under en lång period. Barnet går tillbaka i utvecklingen.

Umgänge under dagtid är en bra lösning . Om barnet känner den andra föräldern väl kan även en eller två övernattningar vara godtagbart, inte mer. Två veckors sommar- umgänge för ett barn under tre år är alldeles för lång tid, anser hon.

Katrin Enberg menar att domstolarna inte utnyttjar kunskapen om barns utveckling när de beslutar om umgänge. Överenskommelser om umgänge har inte alltid barnet som huvudperson, det är istället föräldrarna som med hjälp av advokater försöker uppnå rättvisa sinsemellan.

Carl Göran Svedin, barnpsykiater i Linköping

Han framhåller att små barn under det första levnadsåret ska ha korta besökstider hos den andre föräldern och efter hand kan de utökas med övernattningar. [9]

Hans erfarenheter är att barn generellt inte far illa av växelvis boende utan i stort mår bra av detta. En förklaring till det är att dessa föräldrar har bra kontakt och kommer överens. Svedin anser också att det är viktigt att barnet har kontakt med den förälder det för tillfället inte bor hos.

Växelvis boende fungerar bäst när barn är små. När kompisar blir viktiga vill barnet bo på ett ställe för att kunna vara med dem dagligen. Då är det bättre att barnet får bo hos en av föräldrarna.

Litteraturlista

· Åke Saldeen, Barn och föräldrar,

· Mats Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge - Bestämmelser i föräldrabalken och näraliggande regler

· Anita Wickström, 1998 års vårdnadsreform och socialtjänsten

· Prop. 1997/98:7, Vårdnad, boende och umgänge

· Prop 1981/82:168

· SOU 1995:79, s. 326.

· DS 1989:52,

 -------------------------------------------------------------------------------

[1] Prop. 1997/98:7 s. 60

[2] Prop. 1997/98:7 s. 30

[3] Sjöstens not till överläkaren Torgny Gustavsson, SOU 1995:79, s.326

[4] Mats Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge - Bestämmelserna i föräldrabalken och näraliggande regler, s. 37f

[5] Prop. 1981/82:168 s.75

[6] Dessa ställningstaganden av BO finns också refererade i Anita Wickström, 1998 års vårdnadsreform och socialtjänsten, s. 26f

[7] Prop. 1997/98:7 s.63

[8] Överläkaren Torgny Gustavsson, SOU 1995:79, s. . Även prop. 1997/98:7 om vårdnad, boende och umgänge slår fast att umgänge ofta och i vardagssituationer är värdefullt (s.36).

[9] Svedin har tidigare gjort motsvarande ställningstaganden i DS 1989:52, bilagan s.13f.