Hur ser det ut inne i en egyptisk pyramid?
Låt mig visa dig ...
Min far och jag reste till Egypten i november 1995. Vi besökte bl a Kairo och Gizaplatån där de tre enorma pyramiderna Keops, Kefrens och Mykerinos står, liksom den vackra Sphinxen, som blev svårt misshandlad av Napoleons uttråkade soldater. Då de inte hade något bättre för sig, övade de prickskytte på Sfinxens näsa!
När vår guide berättade att vi skulle få tillfälle att gå in
i Keops pyramid blev jag både förvånad och bestört. Jag hade inte alls
räknat med det. Hon varnade oss också; det skulle inte bli någon enkel
klättring till pyramidens centrum, utan mer eller mindre ett kravlande
framåt och uppåt genom en smal tunnel med böjd rygg och böjda ben. Det
fanns heller ingen väg åter när man väl påbörjat den mödosamma klättringen
- inte förrän man nått den lägre plattformen i galleriet. Därifrån kunde
man gå tillbaka, samma väg , men baklänges neråt. Stället var definitivt
inte för folk med klaustrofobi, onda ryggar, knän eller för någon med
hjärtproblem. Att räddas där innifrån var inget enkelt projekt! Vad mer
hon sa: det luktade fruktansvärt där inne!
Efter att ha hört detta påminde jag mig om att jag nog led lite grann av klaustrofobi och att jag stundals har problem med ryggen, så min far, som är en långväxt man och som var 68 år, bestämde oss för att följa vår guides enklare förslag. Vi skulle bara gå in i pyramiden och vända ut igen när vi nådde trappan som ledde uppåt. På så sätt skulle vi i alla fall kunna säga att vi faktiskt varit inne i pyramiden!
När vi väl kom in i pyramiden kunde vi emellertid inte låta bli! Bara känslan av att vara inne i en av dessa historiska byggnader, byggd av människohänder, 2700 år före Kristus, överväldigade oss. Vi fortsatte uppför trappan, för varför skulle pyramiden rasa just denna dag, när den redan stått där i nästan 5000 år! Att ta sig uppför trapan var definitivt inte enkelt! Det var enormt trångt, smalt och brant. Det fanns heller ingenstans att stanna och vila, för det var folk före och folk som kom efter. Att möta folk var en omöjlighet - men en nödvändighet, eftersom det var enda vägen in/ut. Vi kämpade på och nådde slutligen galleriet...
Då jag klev ut från tunneln och stod på den nedre plattformen
stannade jag till häpen. Det var helt otroligt! 9 meter högt till tak
och 47 meter långt och det fortsatte - brant uppåt. Atmosfären där inne
var fantastisk. Från foten av galleriet ledde en annan tunnel horizontellt
in i drottningens kammare. När jag återhämtat mig något från kravlandet
böjde jag åter på ryggen och knäna och gick den länga gången in i rummet
där jag just och just kunde stå upprätt. Kammaren var inte speciellt stor
och väldigt tom.
Åter vid galleriets nedre plattform väntade min far och sade att han inte tänkte fortsätta klättrandet upp mot kungens kammare, men att han skulle vänta på mig. Jag klättrade vidare. Nu kunde man i alla fall gå upprätt, men det var fortfarande brant och 47 meter uppåt! Mina knän kändes som gelé när jag äntligen nådde den övre plattformen i galleriet.
Det var magnifikt att blicka neråt! Jag tog fram min kamera och tog en bild. Att använda blixt inne i pyramiden var förbjudet, och jag trodde inte att det skulle bli mycket av bild, men jag gjorde ett försök. Jag är glad nu att jag gjorde det. Du kan se de absolut perfekt matchande, enorma stenblocken som bildar väggar i galleriet. Och minns att dessa placerades där av människor - inga maskiner! Bara att bygga detta galleri, för att inte tala om hela pyramiden - vilket mästerverk!
Från den övre plattformen ledde en kort och smal tunnel in i konungens kammare, som var ett stort, perfekt rektangulärt rum med högt till tak. Sarkofagen stod kvar inne i rummet, men tom. Ännu en gång tog jag fram min kamera och försökte mig på ett fotografi. Det var mörkt förutom några elektriska lampor som satts upp på väggarna. Det var också väldigt varmt, så jag stannade inte länge innan jag åter startade mitt klättrande nedåt genom galleriet, mot den nedre plattformen.
Min far hade tröttnat på att vänta, så jag startade det tuffare
kravlandet nedför den smala och branta tunneln själv. Det var precis lika
jobbigt att ta sig neråt - kanske jobbigare. De som gick med huvudet uppåt
och nedför trappan hade stora problem. De fick böja ryggarna och huvudet
kraftigt bakåt medan de försiktigt stegade neråt. Jag gjorde det något
lättare för mig och gick baklänges.
Keops pyramid, i vilken vi var, hittades tom. Man tror att den har blivit tömd av gravplundrare men också att där faktiskt aldrig begravdes någon konung. Pyramiden var ursprungligen 147 m hög.
Vilken upplevelse det var att få vara inne i en pyramid! Jag är så glad att jag bestämde mig för att gå hela vägen in i dess mitt. Även fast det var tufft, så rekommenderar både jag och min far varmt att du gör samma sak om du någon gång är i Karo och får tillfälle att besöka de stora pyramiderna!
Och - det luktade inte alltför illa! Vår guide ville bara varna oss tillräckligt för att stoppa eventuella fundersamma personer från att gå in i pyramiden. Våra knän var emellertid ganska slut i flera dagar efteråt, från allt klättrande...
Lär mer om pyramider (offsite)
This page was last updated 1999-02-10
© Sonja Wakefield
http://hem1.passagen.se/nightwin/nondoggy/pyramid.htm