|
||||||||
Aggressivitet av Sonja Wakefield Hos flockledande djur som hunden, har många intentionsrörelser utvecklats till att fungera även som signaler, d v s bakats in i "språket". Huvudbortvändande t ex har fått en aggressionshämmande funktion, d v s när en hund vänder bort ett viktigt hotmedel - ansiktet, blicken - sjunker aggressionsnivån hos motståndaren. En hund som hotas eller attackeras av en annan hund hamnar i en konflikt mellan rädsla för och aggressivitet mot denne. Aggressionen kan då komma att riktas mot något mindre hotande, t ex en hund i närheten. Vid denna typ av konfliktreaktion kan det hända att hundar t o m attackerar sina ägare - som oftast inte uppfattas särskilt hotfulla.
Notera Schäferns korrekta beteende när hon vänder bort ansiktet från Sheltie-valpen som visar underlägsenhet. Ett annat tecken på konflikt, som dyker upp helt omitiverat i olika konfliktsituationer är överslagshandlingar. Hunden kan t ex komma i konflikt mellan rädsla och aggressivitet eller rädla och nyfikenhet. De vanligaste formerna av överslagshandlingar är att hunden slickar sig om nosen, kliar sig bakom örat, gäspar, sträcker på sig o s v. Om man tidigt lär sig att studera hundens beteende kan man lära sig t ex om hunden börjar bli rädd för vissa saker eller situationer. När den nya flocken bildas, när nya individer ansluter sig eller när någon flockmedlem börjar ifrågasätta ledarens rang, kan hotbeteenden eller slagsmål uppstå. Dessa kan inträffa så gott som dagligen. Vi märker dem vid skogspromenader, i rastgården o s v. En del hundar är mycket känsliga och osäkra när det gäller rangordning, andra har lättare att anpassa sig till nya flockar. Dominansaggressiviteten kan även riktas mot medlemmar i familjen eftersom denna upplevs som hundens flock. Det är viktigt att tidigt i hundens liv se till att den lär sig att den står lägst i rang, annars kan man få bekymmer. En kursdeltagare på en grundkurs jag höll, hade en Golden Retriever som i hemmet hade haft möjlighet att kraftigt stiga i rang. Husse medgav att han inte varit särskilt konsekvent i sin uppfostran av hunden, som kommit en god bit på väg till övertagande av ledarskapet hemma, endast 1 ½ år gammal. Vi arbetade intensivt med att förbättra ledarskapet för denna hund med bett på armar och ben som resultat. Huruvida våra ansträngningar gjort resultat är ännu för tidigt att sia om. Att hunden
stiger i rang är ett problem som går att lösa endast om alla parter,
familjen, barn och Notera sheltievalpens ihopsjunkna, underdåniga kroppshållning när hon hälsar på Schäfern. Reviret är det område som hunden försvarar mot inkräktare. T ex kan hunden skälla vid ytterdörren, tomtgränsen o s v. Denna egenskap har ibland betraktats som önskvärd och man har avlat för att bibehålla den. Hangarhundar är exempel på hundar framtagna speciellt för att hålla inkräktare borta från flygplanshangarer. I detta sammanhang vill jag gärna nämna att en hund som skäller vid tomtgränsen när någon går förbi, befäster ett beteende om man inte omedelbart tillrättavisar. Nästa gång någon går förbi utlöses annars samma handling och hunden får mer och mer självförtroende för var gång den vinner. Den som går förbi, och som hunden har som mål att skrämma bort, försvinner! Hunden registrerar då detta med att skälla som mycket effektivt. Den svåraste formen av aggressivitet, och den som är svårast att komma till rätta med är den som beror på rädsla. När hunden blir rädd försöker han komma bort från det som han blivit rädd för, genom att fly. Är då flyktvägen på ett eller annat vis spärrad finns det bara ett annat sätt att komma ifrån rädslan - nämligen genom att gå till attack och driva bort det som orsakade rädslan. Som ett exempel nämner jag en sheltietik jag såg på en utställning. Matte hade hunden kopplad och stod och pratade med några bekanta. Efter en stund kom en man med en collie förbi, även den kopplad. Collien ville hälsa på sheltien och sträckte nyfiket fram sin nos, varvid sheltien gick till attack för att sedan snabbt sätta sig i säkerhet bakom mattes fötter. Sheltien hade blivit rädd och funnit flyktvägen spärrad av kopplet - därför gick hon till attack. Ett annat exempel är hunden som ligger under bordet och morrar hemma hos dina bekanta som du är och hälsar på. Hunden gör ingenting - inte förrän du vänder ryggen till. Då går den till attack! Ångestbitaren är hunden med dålig nervkonstitution. Det kan vara mycket besvärligt att bli av med denna form av aggression. Behandlingen går ofta ut på att man försöker bygga upp hundens förtroende för främmande hundar och människor och genom att stoppa hunden genom att "avleda", "bryta" och "berömma". I fallet med den lilla sheltien ovan fann jag det anmärkningsvärt att ingen av de inblandade (alla hundmänniskor, några uppfödare) reagerade! Istället fälldes kommentaren "Titta så fånig hon är". En kombination av rädsla, osäkerhet- och dominansproblem kan göra att hunden aktivt försvarar ägaren, familjen och barnen mot främmande människor och hundar. Den kan känna ett ansvar för flocken. Eftersom den är "låst" av sin flocktillhörighet kan den inte fly, utan attackerar istället. Flockförsvaret kan även vara en ren dominanshandling. I dessa fall gäller det att försöka minska hundens rädsla och göra klart för den att familjen står högre i rang och för alla initiativ som behöver tas. Det finns många andra orsaker till en hunds aggressivitet än de ovan nämnda och just p g a detta kan det vara svårt att råda bot på aggressionen på egen hand. Det är av vikt att man redan på ett tidigt stadium ber om hjälp av någon hundkunnig person. Aggression kan t ex bero på smärta, stress och mycket annat. Om hunden t ex har ont i magen och smärtvågen väller över den just då man klappar om den, är det inte alls omöjligt att hunden attackerar sin ägare. Denna typ av aggressivitet är lättare att råda bot på, men anledningen till den kan vara nog så svår att finna. I detta sammanhang nämner jag avslutningsvis en av mina sheltietikar, som försökte föda fram en mycket stor valp under svåra plågor. Då jag inte lyckades få tag i valpen för att hjälpa henne med att dra ut, gjorde jag mig beredd att åka till veterinären. När jag lyfte henne, för att bära henne till bilen, fick hon emellertid en värk som lyckades tränga ut valpen. Smärtan måste ha varit olidlig och hon skrek högt. Hennes aggression riktades mot mig, som samtidigt höll henne. Jag är än i dag enormt förvånad över att hon faktiskt inte bet mig. Hon markerade flera bett med tänderna mot mina armar, men lämnade inga märken. Studera din hund - det är lärorikt!
http://hem1.passagen.se/nightwin/articles/saggress.htm |
Ett omriktat beteende
som inte behöver visa sig i form av aggressivitet, utan kan vara
i princip vilket beteende som helst är när en hund råkar i konflikt
mellan att hälsa på en annan hund, som han samtidigt är rädd för.
Han kan då t.ex. börja med att intensivt söka kontakt med sin ägare.
övriga berörda, hjälps
åt. En annan kursdeltagare hade en Flat Coated Retriever som även
den tillåtits att stiga i rang över matte. Hunden låg på mattes
säng, idoget morrande och bitande efter henne och tillät henne inte
att lägga sig. I detta fall löstes problemet positivt sedan hon
fått hjälp av en av klubbens instruktörer. Hon tog helt enkelt tag
i hunden där den låg på sängen, iklädd rejäla handskar, och kastade
bokstavligen hunden tvärs genom rummet - bort från sängen. Matte
hade därmed återintagit sin ställning som ranghögste.
