Vi hade inte haft en tanke på att döpa honom eftersom det var planerat sedan tidigare när och hur det skulle ske, som så mycket annat. Det var en av Jens sköterskor som "tipsade" oss om att det går alldeles utmärkt att döpa honom inne i intensivsvårdsrummet och att vi kunde ta dit våra anhöriga.
Det kändes helt rätt att döpa Jens så här i efterhand. Som ytterligare en bekräftelse på att han finns även fast dopet inte kändes som den fest man hade drömt om.
Vi hade dopet inne i intensivvårdsrummet där Jens låg. Våran närmsta familj var med och det kändes bra så alla fick se honom. Sköterskorna hade satt på honom en jättefin dopklänning som de hade på sjukhuset.
En av sköterskorna tog kort och det är vi jättetacksamma för idag för dom blev så otroligt fina. Han var så fin i den lilla dopklänningen.
