Ingress: Vad som händer i naturen kan aldrig användas som stöd för en avvisande hållning gentemot homosexualitet. Bland många djurarter förekommer sexuellt umgänge mellan individer av samma kön. Variation är en grundläggande egenskap hos naturen.

1. För en tid sedan blev en kvinna i USA fråntagen vårdnaden av sitt barn för att hon var homosexuell. Hon hade skilt sig från sin man och flyttat ihop med en kvinna. En domstol tilldömde mormodern vårdnaden om barnet. I en efterföljande diskussion på CNN refererades flitigt till "the law of nature" av dem som stod bakom beslutet.

Naturen används ibland som argument mot homosexualitet. Eftersom det inte leder till barn anses det onaturligt och sägs inte förekomma hos andra än människan. Många frågor inställer sig när en sådan argumentering används. Kan naturen tala om vad som är rätt och orätt, och vad visar egentligen studier på djur? Tvärtemot vad många föreställer sig förekommer sexuella beteenden mellan individer av samma kön hos många djurarter.

Franz de Waal, holländsk etolog, har i en fascinerande bok, Peacemaking among primates (Harvard University Press 1989) beskrivit sexualitet hos dvärgschimpanser. De är nära släkt med den mer kända vanliga schimpansen men skiljer sig från denna bl a i det att honor nästan alltid är sexuellt aktiva. Liksom människan är de sexuellt aktiva inte bara under den korta tid befruktning är möjlig. Sexuella lekar förekommer ofta, t ex kysser de varandra med stor intensitet. Könsorganen är också placerade så att de oftast parar sig med varandra ansikte mot ansikte.

Franz de Waal berättar om en ny djurskötare som var obekant med deras sätt att kyssa - han accepterade en "puss" från en av aporna men studsade tillbaka när han kände apans tunga i sin min.

Homosexuella beteenden är regel. Hanar tillfredsställer regelbundet varandra sexuellt, och honor har mycket intima förhållanden. Honorna omfamnar ofta varandra och gnider sina könsorgan mot varandra. Dessa beteenden har observerats både i fångenskap och hos vilda dvärgschimpanser.

Utseendemässigt skiljer sig dvärgschimpansen från den vanliga schimpansen genom att ansiktet är plattare och kroppshållningen mera upprest. Största skillnaden finner man emellertid i det sociala livet. Även om grupperna hos båda arterna är relativt löst sammansatta förekommer hos dvärgschimpanser starka sociala band mellan honor, och också mellan honor och hanar, medan det framför allt är starka sociala relationer mellan hanar som utmärker den vanliga schimpansen.
 

Häckade

2. Homosexualitet är troligen vanligare hos socialt relativt avancerade djur. Vi ser den hos sociala djurarter men inte hos närbesläktade arter som inte är sociala. Möjligen kan man tänka sig att sexualitet fått nya funktioner hos arter med starka relationer mellan individer. När hanar och honor börjat leva i mer fasta förhållanden har sexualitet blivit en del av parbandet, en funktion som sedan generaliserats till andra situationer.

Starka sociala band utmärker många fågelarter. Gäss lever vanligen i livslånga par. Konrad Lorenz fann att det hos vilda gäss förekommer förhållanden mellan två hanar och att dessa håller ihop lika länge som olikkönade par. När Lorenz skilde på två hanar som levde tillsammans, märkte han hur den ene efter ett års sorg bildade par med en hona och häckade med framgång. När hanarna senare genom en slump träffades igen, övergav hanen sin familj för att återförenas med sin vän. Honan försökte jaga iväg vännen, men hanarna höll sig till varandra.

Det finns exempel på fågelhonor som har bildat par med varandra. I en population måsar som studerades i USA visade det sig att ungefär 10 procent av honorna levde i parförhållanden med varandra, ofta under flera år. Många av dessa lade obefruktade ägg, men en del fick fram ungar. Honorna blev alltså, trots de stabila förhållandena, befruktade av hanar utanför paret.

Eftersom två föräldrar visat sig vara nödvändiga för att föda upp en kull måsungar, kan det under vissa omständigheter vara fördelaktigt för två honor att bilda par. När det finns fler honor än hanar, kan parbildning mellan honor vara enda sättet att gemensamt föda upp en kull med ungar.

Skäggdopping

3. James Weinrich, amerikansk psykolog, menar sig ha funnit en befriande och fördomsfri attityd till homosexualitet bland biologer eftersom de försöker förklara varför den har en plats i naturen i stället för att betrakta homosexualitet som ett naturens misstag. En av de teorier Weinrich återger går ut på att det kan vara evolutionärt fördelaktigt att ha sexuella relationer till båda könen eftersom det gör möjlighet till både fortplantning och till starka samarbetskoalitioner.

Vi är emellertid inte säkra på att man alltid kan finna evolutionärt funktionella förklaringar till den stora variation av sexualitet vi finner hos avancerade sociala däggdjur, människan inräknad. Den stora tid dvärgschimpanser lägger ner på att tillfredsställa sociala och sexuella behov strider delvis mot synen på djur som till hundra procent fortplantningsmaximerande.

Historikern Jens Rydström anser ("Jakten efter det normala", Samtider 8/12-95) att människans historia utmärks av en önskan att ge enkla klassificeringar till vad som är normalt och onormalt beteende. Även viss forskning på djur har tidigare haft ett liknande perspektiv. Tidigare sågs exempelvis bestigningsbeteendet som typiskt maskulint, men mer detaljerade undersökningar har funnit ett överlapp här mellan honor och hanar, en större variation mellan könen än vad man tidigare antog.

Studier av bestigningsbeteendet hos en afrikansk antilopart ifrågasatte redan på 60-talet uppdelningen av beteenden i distinkta klasser av maskulint och feminint eftersom den inte tog hänsyn till den stora variationen. Få beteenden i naturen varierar i själva verket så mycket som sexualitet. Hos vår svenska skäggdopping byter hanen och honan ofta könsroller så att honan bestiger hanen.

Enligt en sammanställning av sexuella beteenden hos däggdjursarter har honor som bestiger hanar hittills observerats hos 43 arter. I samma studie finner man att homosexuella beteenden, i vid bemärkelse, förekommer mellan honor hos 71 arter och mellan hanar hos 63 arter. Det innebär inte att dessa homosexuella beteenden är helt jämförbara med varandra, men det illustrerar den variation av sexualitet som förekommer i naturen.

Att klassificera människors sexuella läggning som naturlig eller onaturlig, och hänvisa till naturen som ett rättesnöre, blir därför problematiskt. Jens Rydström ger historiska exempel som belyser riskerna med en uppdelning i normala och onormala individer. Biologisk forskning understödjer inte en sådan uppdelning.

Samtidigt kommer det alltid att finna något som är vanligare än något annat, men hur vanligt något är avgör inte om det är naturligt eller inte. Variation är naturlig och det mindre vanliga är inte mindre naturligt.

Institutionaliserat

4. Vad som är onormalt beror delvis på i vilken kultur vi lever. Hos Sambiafolket på Nya Guinea måste en pojke i tidiga puberteten leva tillsammans sexuellt med andra män. De resonerar som så att som liten får han mjölken av kvinnor, men när pojken skall bli man skall han få mjölken, dvs sädesvätskan, av män. När en ung man genomgått detta stadium av sin utveckling och nått giftasåldern, arrangerar hans familj ett heterosexuellt äktenskap. Därefter är homosexualitet förbjuden för honom. Detta är alltså ett slags institutionaliserad homosexualitet som ett led i uppfostran till man.

Hos det melanesiska folket Marindanim är homosexualitet inte begränsat till en viss ålder. Här uppmanas även gifta män att ha homosexuella förbindelser. Många folkslag i Melanesien har institutionaliserat homosexualitet mellan män, däremot är det ovanligt hos kvinnor.

I vårt eget samhälle betraktas homosexualitet som ett svårförståeligt fenomen, trots att undersökningar har belagt att homosexuella fantasier inte är ovanliga. Franz de Waal hävdar att det inte finns stöd i naturen för den syn på sexualitet som är förhärskande i vår kultur.

"Det sägs ofta att eftersom sexualitet syftar till fortplantning skall det inte förekomma i andra sammanhang. Även p-pillret ses av vissa som omoraliskt eftersom det uppmuntrar sexuellt umgänge som inte syftar till fortplantning. I den utsträckning dessa moralnormer baserar sig på vad som anses vara naturligt, finns det ingen grund för detta. När det gäller sexuellt umgänge mellan partners av samma kön är det inte ovanligt hos djur. Vad som är ovanligt är att uteslutande vara intresserad av partners av eget kön."

Franz de Waal skriver vidare att intoleransen mot homosexualitet i vår kultur kan vara en orsak till den skarpa uppdelningen mellan homo- och heterosexuella. Genom att inte homosexualitet accepteras tvingas människor välja att enbart vara heterosexuella medan andra känslor förträngs.

Den sexuella variationen i naturen förbises i debatten om människans sexualitet. I stället får frågan om homosexualitet är medfödd eller inlärd stor uppmärksamhet. En sådan frågeställning om antingen/eller tyder på ett missförstånd eftersom arv och miljö inte går att dela upp på ett så enkelt sätt. Ett exempel som illustrerar detta är fågelsång. Trots att alla fåglar inom en art sjunger ungefär likadant, vilket kan ge intryck av att sången är medfödd, kräver den hos många fåglar ett stort mått av inlärning. En bofink som isoleras tidigt och inte får höra artfränder sjunger på ett sätt som har mycket lite gemensamt med den egna artens sång. Inlärningsförmågan är i sin tur beroende av genetiska faktorer. Att diskutera huruvida bofinkens sång är medfödd eller inlärd blir alltså föga konstruktivt.

Farligt?

5. Senare års forskning om orsaker till homosexualitet har fått stort genomslag i massmedierna. Man har till och med sagt att det skulle finnas en gen för homosexualitet och att det finns skillnader i hjärnan mellan homo- och heterosexuella män. Att tänka sig att en gen skulle kunna förklara ett så komplext beteende som homosexualitet ter sig ur evolutionsbiologisk och beteendegenetisk synvinkel som märkligt.

En av de mest framträdande inom forskning om homosexualitet är Simon LeVay. Han är noga med att påpeka att ingen enskild faktor kan förklara ett så variabelt drag som vår sexuella läggning - vad han säger är att en faktor kan sökas i gener och hjärnans utveckling. 1991 hoppade han av en framgångsrik forskningskarriär för att grunda Institute of Gay and Lesbian Education. Hans önskan att förstå varför han själv är homosexuell har varit pådrivande i hans forskning, säger han. Nu vill han informera andra om att det finns genetiska orsaker till homosexualitet.

Det finns de som menar att sådan forskning är farlig. När psykologer i Göteborg vill forska om orsaker till homosexualitet på råttor utlöste det protester. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) uttalade att sådan forskning inte ger kunskap som gynnar de homosexuella. Finner man biologiska skillnader mellan hetero- och homosexuella kan det öka fördomarna ytterligare.

Jens Rydström knyter an till denna debatt. Vi bör, enligt honom, med misstänksamhet betrakta försök att finna biologiska orsaker till ovanliga beteenden. Biologer behöver påminnas om att det vi idag kallar fakta förmodligen kommer att vara överspelat om femtio år, och Rydström hänvisar till en artikel där det görs gällande att alla ansatser att förklara homosexualitet leder till försök att utrota den.

Kunskapssyn

6. Synen på kunskap som något mycket flyktigt delar vi inte alls. Även om vår kunskap inte utgörs av några slutgiltiga sanningar finns det mer eller mindre väl underbyggda påståenden. Naturvetenskaplig forskning handlar om att bygga upp förståelse av fenomen genom att observera och analysera verkligheten. Att det också finns forskare som gärna drar för vittgående slutsatser av sina observationer vet vi, men dåligt underbyggda påståenden avslöjas till slut.

Gregor Mendels genetiska studier i mitten av 1800-talet är fortfarande helt grundläggande för modern genetisk forskning. Det innebär inte att modern genetik inte skulle existera utan Mendel - flera personer kom oberoende av varandra fram till samma resultat. Mendel var först, men eftersom hans resultat inte uppmärksammades fortsatta sökandet. Kunskap går sällan att stoppa. Inte ens Stalin, med sin totala makt i ett totalreglerat samhälle, lyckades hejda den moderna genetiken, trots sitt stöd till Lysenkos irrläror och undanröjandet av hans kritiker.

Vi kan hålla med om att det är märkligt med det stora intresse som finns för homosexualitet. Forskningen om homosexualitet utgör en ringa del av alla biologisk forskning men får stort utrymme i massmedia. Förenklade förklaringar till komplexa fenomen ger både en felaktig bild av fenomenet och av kunskap som sådan. En specialisering och uppdelning av ett fenomen är ofta nödvändig för att öka kunskapen, men när varje del exponeras för sig blir resultatet lätt missvisande.

Människors intolerans minskar inte för att en viss kunskap förbjuds. Hur samhället bemöter homosexuella har andra orsaker, och förföljelser mot homosexuella har en lång historia som den biologiska forskningen inte kan lastas för.

Försöker vi negligera viss kunskap för att vi tycker att den är olämplig kan vi hamna i samma fälla som de som påstår att homosexualitet skulle vara emot "naturens lag". Då använder vi argument som passar våra åsikter, oavsett om de har verklighetsgrund eller inte. Det vi kan säga med säkerhet är att biologisk forskning inte stöder dem som förkastar homosexualitet för att den skulle vara "onaturlig", eftersom just variation och mångfald är utmärkande för naturen.

• "Så gör djur": artikel i DN 1999-08-01 som redovisar forskningsresultat som visar att många djur är homosexuella. Man kan alltså inte avvisa homosexualitet bland människor med argumentet: "Inte ens djuren är sådana!" Det är de visst.
• "Homosexuality and the 'Unnaturalness Argument'": en uppsats som visar på det problematiska med att avvisa homosexualitet som "onaturligt".

Gå tillbaka