Syftet med denna uppsats är att ifrågasätta den negativa syn på homosexualitet som många bibeltroende kristna håller fast vid. Jag kommer att visa att, givet de principer för bibeltolkning som teologiskt konservativa kristna använder, finns det goda skäl att ändra denna syn och acceptera homosexualitet som moraliskt ekvivalent med heterosexualitet.

Till att börja med gör jag två grundläggande antaganden, som ligger till grund för allt nedanstående resonemang: (1) Bibeln är den primära grunden för analysen av hur kristna skall se på homosexualitet, och (2) Bibeln tycks säga att alla sexuella handlingar mellan personer av samma kön utgör synd. Jag diskuterar inte rimligheten i dessa antaganden utan väljer att utgå från dem av det enkla skälet, att många kristna, med vilka jag argumenterar, gör det.

Närhelst man diskuterar homosexualitet med en bibeltroende kristen möts man av kraftiga protester om man hävdar en accepterande syn, eftersom en sådan sägs strida mot Bibeln, som ses som Guds ofelbara ord. Retoriken här är alltså sådan, att allt det Bibeln tycks säga alltid måste följas, eftersom det är Guds uttalade vilja. Mitt huvudargument här är emellertid att inga kristna i praktiken är bibeltroende i denna mening. I själva verket tillämpar alla kristna något slags tolkning av varje bibelord, och inte sällan avviker man från vad Bibeln tycks säga - vilket jag menar ger utrymme för en positiv syn på homosexualitet. Denna tolkningsprincip handlar alltså om att man tolkar bibelord, som synes säga en viss sak, i enlighet med en kulturellt betingad uppfattning som avviker från den "rakaste" tolkningsmöjligheten. Om man principiellt i något avseende accepterar denna tolkningsprincip kan man inte, i något fall, med bibehållen trovärdighet hävda att en viss bibelinstruktion måste följas enbart därför att "Bibeln säger så". Om det är så att Bibeln tycks säga andra saker som man inte följer, då anser man det legitimt att avvika från vad som förefaller vara den bibliska läran ibland, och det finns, som jag argumenterar för nedan, goda skäl att göra det i fallet homosexualitet. Värt att notera här är att man inte accepterar handlingar som man är övertygad om är moraliskt felaktiga utan att själva tolkningsprincipen är sådan, att man på förhand inte vet i vilka fall det Bibeln synes säga bör gälla oss idag. Detta är centralt för att förstå mitt argument i denna uppsats, att det som är rätt och fel bestäms i en bedömningsprocess som inte är given på förhand. Och om man någon gång accepterar denna bedömningsprocess, där dess slutsatser avviker från det som förefaller vara den bibliska läran, då går det inte i någon fråga att hävda att ett visst beteende är fel bara för att Bibeln tycks säga det, utan därför att man efter en samlad biblisk och kulturell bedömning kommit fram till att det Bibeln tycks säga också gäller idag.

Låt oss granska mitt påstående lite närmare. Det räcker, för vad jag vill visa här, att peka på hur konservativa kristna faktiskt inte tolkar Bibeln såsom de själva säger: allt det Bibeln tycks säga följs inte. Jag resonerar vidare med fyra exempel. Det första exemplet kommer från Matt. 5:32, 19:9, där Jesus säger att två makar endast får skilja sig om otukt har förekommit. Detta bibelord följs inte strikt av kristna idag, och personer som skiljer sig av andra skäl fördöms inte. Detsamma gäller omgifte, som förbjuds i 1 Kor. 7:10,11: inte heller denna regel upprätthålls.

Det andra exemplet är 1 Kor. 11:13-16, där Paulus bl a kräver att kvinnorna skall be med täckta huvuden och att männen inte skall ha långt hår. Det är intressant att notera att Paulus här använder samma ord på grekiska som när han talar om homosexualitet i Rom. 1: de som i 1 Kor. översätts med "naturen" och "vanheder". Medan många kristna hävdar att homosexualitet är mot naturen och vanärande eller förnedrande, har man valt att ignorera Paulus ord, att det är mot naturen och en vanära för män att ha långt hår och att det är fel för en kvinna att be utan täckt huvud.

Det tredje exemplet rör slaveri (Ef. 6:5-9, 1 Pet. 2:18-21), som inte ansågs moraliskt tvivelaktigt, som institution betraktat - varken på gammal- eller nytestamentlig tid. Det finns dock inga kristna idag som delar Bibelns exakta syn i denna fråga: man accepterar att moraliska ställningstaganden kan förändras över tiden och hävdar därför, till skillnad från Paulus och Petrus, att slaveri är omoraliskt.

Det sista exemplet behandlar Pauli undervisning om kvinnans roll. I 1 Kor. 11:14 lanseras ett resonemang som tydligare än t ex texten i Rom. 1 använder ett naturrättsligt anslag för att anföra att ingen kvinna får undervisa eller utöva auktoritet över en man, eftersom Adam skapades först och eftersom Eva bedrogs. Här refereras minst lika klart till Guds plan i skapelsen som avgörande för inställningen i fråga. Och i 1 Kor. 14:33-38 understryks detta genom att Paulus uttryckligen betonar att regeln att kvinnor inte får tala i församlingen är ett bud från Herren själv. De flesta kristna idag följer inte dessa instruktioner.

Poängen med dessa fyra exempel är att de kristna som påstår sig vara tvingade att se negativt på homosexualitet, eftersom Bibeln tycks uttrycka den synen, väljer ibland att inte följa Bibeln i det den tycks säga. Frågan blir då: givet att avsteg från vad Bibeln tycks säga tydligen accepteras, vilken tolkningsprincip skall vi tillämpa? En rimlig sådan princip kan tänkas vara, att vi granskar bibelorden i ljuset av den kultur som rådde då Bibeln skrevs, och i den mån denna kultur skiljde sig från vår, måste vi fråga oss vilka implikationer detta får för vårt sätt att förstå texterna.

När det gäller homosexualitet är det uppenbart att åtminstone två saker har förändrats betydligt sedan Pauli dagar. För det första har förståelsen av homosexualitetens natur ökat, i det att man idag inser att man inte väljer att vara homosexuell, utan att det är vissa människors naturliga sätt, att älska personer av samma kön. Denna insikt stöds av tre separata argument: biologisk och psykologisk forskning (Richard A. Posner, Sex and Reason, Harvard University Press, 1992, kap. 4; The Economist, 4/11 1995, s. 97-98; Svenska Dagbladet, 7/1, s. 4; Amerikanska Psykologsamfundet), logik (varför skulle en rationell individ, i synnerhet en som växer upp i ett kristet sammanhang, välja att bli homosexuell, när det är så mycket enklare att vara heterosexuell?) samt vittnesbörd från homosexuella själva, som intygar att de inte har valt sin läggning.

För det andra har sätten på vilka homosexualitet manifesteras förändrats. I Romarriket och i det antika Grekland var sexkontakterna mellan män antingen utnyttjande (äldre män som exploaterade unga pojkar) eller kommersiella (manliga prostituerade var vanliga), medan vi idag, i takt med att den sociala och legala acceptansen ökar, ser framväxten av trofasta, stabila homosexuella parbildningar (Robin Scroggs, Homosexuality in the New Testament, Fortress Press, 1993). Tar vi dessa ting i beaktande förefaller det inte alls orimligt att säga, att lika lite som hårregler från Bibelns tid är av relevans för oss, lika lite är den tidens syn på homosexualitet bindande.

När jag nu föreslår att "bibeltroende" kristna accepterar homosexualitet som en moraliskt neutral företeelse (samtidigt som handlingar mellan homosexuella givetvis skall bedömas på samma sätt som handlingar mellan heterosexuella, t ex när det gäller otrohet), förutser jag två typer av reaktioner. Den ena typen är intellektuellt ohederlig och fortsätter hävda att kristna måste följa det Bibeln tycks säga. Vad dessa kristna måste förklara, om de skall ha någon trovärdighet i denna diskussion, är varför det går bra att göra avsteg från vad Bibeln tycks säga i vissa frågor men inte i andra. Den andra typen av reaktion kommer att vara mer förståndig, i det att den erkänner att inga kristna följer Bibeln på så sätt att de enbart tolkar varje bibelinstruktion "rakt av". Vad som måste klargöras av dem som representerar denna syn är vilken tolkningsprincip de har och hur de använder den för att utvärdera frågor såsom skilsmässor, hårregler, slaveri och homosexualitet. Förhoppningsvis kan en ärlig omprövning ske, så att även homosexuella (liksom frånskilda, barhuvade kvinnor, långhåriga män och kvinnor med inflytande) kan känna sig fullt välkomna i den kristna församlingen.

Läs gärna ett liknande argument: "The Bible Condemned Usurers, Too" av Dr. John Corvino.

Citerade bibelord (1917 års svenska översättning), i nämnd ordning:

• Matt. 5:32: "Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott."
• Matt. 19:9: " Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott."
• 1 Kor. 7:10,11: "Men dem som äro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru."
• 1 Kor. 11:13-16: "Dömen själva: höves det en kvinna att ohöljd bedja till Gud? Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår, men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja. Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar."
• Rom. 1:24-32: "Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön. Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting. Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet; de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar, oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra. Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså."
• Ef. 6:5-9: "I tjänare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus; icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan såsom Kristi tjänare, som av hjärtat göra Guds vilja; och gören eder tjänst med villighet, såsom tjänaden I Herren och icke människor. I veten ju att vad gott var och en gör, det skall han få igen av Herren, vare sig han är träl eller fri. Och I herrar, handlen på samma sätt mot dem, och upphören att bruka hårda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som är Herre över både dem och eder, och att hos honom icke finnes anseende till personen."
• 1 Pet. 2:18-21: "I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga. Ty det är välbehagligt för Gud om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt. Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull än uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud. Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår."
• 1 Tim. 2:12-14: "Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet. Adam blev ju först skapad och sedan Eva. Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse."
• 1 Kor. 14:33-38: "Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens. Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt att tala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder. Vilja de hava upplysning om något, så må de hemma fråga sina män; ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. Eller är det från eder som Guds ord har utgått? Eller har det kommit allenast till eder? Om någon menar sig vara en profet eller en man med andegåva, så må han ock inse att vad jag skriver till eder är Herrens bud. Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak."
  

Om du vill läsa andra bibelord, även på svenska, gå till The Bible Gateway.

Go back