Kunskap och förstånd är viktigt när man rider fälttävlan.

Här har jag samlat lite information från Jan Jönsson, OS brons medaljör 1972.

Det är viktigt att vara väl förberedd inför en start i fälttävlan, det handlar både om att ha
god kondition och att kommunikationen mellan häst och ryttare fungerar.

All utrustning ska vara hel och välanpassad till häst och ryttare - en för stor hjälm eller
små stigbygar kan få tråkiga konsekvenser om olyckan är framme och en trasig sadelgjord
eller stigläder kan i sig orsaka en olycka. Det handlar om att förebygga - för ett läder som 
ser helt ut kan vara på väg att gå sönder, det samma gäller metall spännen på träns 
och tyglar. Många ryttare har som säkerhets detalj att tejpa spännen på tyglar och träns 
inför terräng momentet och  man
bör ha som vana att använda en övergjord.

I förberedelserna  ingår att gå banan, är man osäker så är det bra om man kan gå 
tillsammans med en rutinerad ryttare och att man går flera gånger. Det är viktigt att
veta hur man rider an på de olika typhinder 
och i vilket tempo hindren bör hoppas.

Framridningen ska inte vara ett tränings pass utan ett moment där du kollar att
kommunikationen mellan dig och din häst fungerar. Samtidigt ska du genom olika 
övningar förbereda din häst inför terrängen genom att värma upp den och kontrollera att 
den är lyhörd för dig. Det du bör stämma av är  att  det finns framåt bjudning samtidigt
som den lyssnar på dina förhållande hjälper, samt att du kan växla mellan olika
tempon och längden på galoppsprången.

Vid ridning på hinder ska ha målet vara att man rider  mellan hinder och skänkel istället 
för mellan hand och skänkel.

När man sedan står i startboxen ska både ryttare och häst vara inställda på 
hoppning av terränghinder. Och man bör gå iväg i det tempo som man avser att
rida hela banan i.
 Om man håller tillbaka hästen för mycket kan den tolka detta som att den inte behöver
vara försiktig.

Ute på terräng banan är det viktigt att anridningen och ryttarens inverkan på hästen 
avgörs efter vilket typ hinder som ska hoppas.

Första hindret:  Här kan man se om hästen varit förberedd  på att gå terräng, och
det är inte ovanligt
med fel på första hindret som oftast är ett ganska enkelt hinder.

Upprättstående hinder:  Kan orsaka fall om anridningen går i för högt eller för lågt 
tempo, viktigt att hästen inte går av för tidigt.

Trippelbarr el dyl: Ett hinder som kräver framåt ridning i jämna och bärande 
språng.

Bank: Här är det viktigt att hästen får se sig för och själv bedöma uthoppet. Ryttaren 
bör sitta still och hålla om.

Häck med dike: Viktigt att ryttaren inte tittar ner i graven utan tittar på häckens 
högsta punkt. Detta är en hinder typ som kräver framåtridning och mod av hästen.

Coffin: vid anridningen behöver du veta att du kan länga och korta hästens
galoppsprång samtidigt som man rider med bjudning.

Vattenhinder. Kräver ungefär samma anridning som coffin, genom att ryttaren sitter 
i balans kan man undvika ett fallnär hästen landar i djupt vatten. För att hästen ska 
kunna hålla sin balans är det viktigt att den kan använda hals och huvud. Ofta ser
man bilder på ryttare som har långa tyglar vid hoppning ner i vatten.

Allmänt om anridning och tempo vid terräng ridning: man bör aldrig försöka
hoppa ett hinder från  stilla stående - det har hänt många otäcka olyckor när
hästar försökt hoppa från stilla stående  men inte fått alla benen över hindret och detta
kan leda till fall där hästen kanfastna under hindret eller falla över ryttaren. 
Glöm aldrig att göra en noggrann anridning även på låga hinder. 
Man bör vara observant  när man rider an på hinder som ligger efter och före en 
galoppsträcka, det är lätt att försöka vinna tid genom att inte sänka tempot vid 
anridningen - det kostar  oftast mer än de sekunderna man vinner.
Hästar hoppar bäst när de går i rätt tempo och rytm, rytmen kan försvinna om
man rider för fort och då blir sprången sämre och olycksrisken större. Tempot 
och svårighets graden kan höjas först när hästen hoppar i balans och rytm.

Att rida sönder en häst och få den oförsiktig är ganska enkelt gjort -  
det som tar tid är att ev få den hel igen 
och det är svårt att få tillbaka försiktigheten.

Det finns inga hjälp tyglar eller dyra hästar som kan kompensera en dålig ryttare.

 

20010125/ Lyn anDersson med hjälp av Jan Jönsson