De vanligaste skadorna hos fälttävlans hästen - del 1 av 2.



 


Vissa hästar kan tävla år ut och år in på den högsta nivån av fälttävlan utan en enda skada, 
vissa blir ofta skadade. Andra hästar tävlar inte alls fälttävlan men drabbas ändå av liknade skador. 
Vad ska man se upp med, vilka tecken ska man leta efter och hur ska man förebygga och behandla ?
 

De största skaderiskerna bör vara under träning och tävling då man ofta rider i ett högre tempo 
och med en arbetsglad häst som vet vad som väntar. Men även under transporten kan hästen 
skada sig. Längre resor innebär ofta en större risk, men även under kortare resor inom landet 
kan hästen drabbas av transportsjuka.

Transportsjuka 

är en kraftig variant av lunginflammation som drabbar hästen just under och efter en transport 
som på något sätt stressat hästen och därmed satt ner dess immunförsvar. Desto tidigare
man upptäcker att hästen drabbats större är chansen att hästen återhämtar sig helt. Om inte
infektionen hävs kan det leda till döden. Symtomen varierar beroende vilken fas sjukdomen
har nått. De symtom man ser i början är: feber, andningsfrekvens,  näsflöde, hosta samt färgen
på slemhinnorna bleknar. Transportsjuka  klassas i tre former: subakut, akut och kroniskform. 

   Vid den subakutaformen ses oftast feber, och bröstsmärtor (hästen tar korta och hastiga andetag,
samt står bredbent med armbågarna utåtvinklade), vid den akuta formen ses
påverkan på allmäntillståndet, man kan även höra biljud när man lyssnar på lungorna
(pga att lungblåsorna har klibbat ihop) och man kan även höra förändringar på 
hjärtats toner då vätska har samlats i brösthålan. I den kroniska fasen börjar hästen vanligtvis 
få bölder i vävnader, underbuken och på benen. Den hostar, tappar i vikt samt har en 
illaluktande andedräkt. Har hästen drabbats av en infektion är det viktigt att man inte anstränger 
den, en infektion kan då drabba hjärtat och detta blir då ett livshotandetillstånd.

Om man i ett tidigt skede är observant kan man undvara hästen onödigt lidande, 
men ännu viktigare är att förebygga ! 


 
 
     
    Godventilation innebär även att hästen inte ska stå med nosen i ett hönät under hela transporten, utan gör pauser, erbjud hästen vatten ochge den hö medan ni pausar. Så länge bil och släp/lastbil rör på sig  blir det automatiskt ventilation hos hästen men vid stillastående som vid båtresa uteblir denna naturliga ventilation så se till att öppna upp i släp/lastbil under ev båtresor.

    Vissa hästar behöver antibiotika inför längre resor i förebyggande syfte

    (tänk på dopingrisken!) Prata med din veterinär.

    B- vitamin kan ibland hjälpa inför en resa.

    Res inte långt med en häst i dåligt allmäntillstånd ,
    ju sämre kondition, desto större är risken för transport sjuka.. 

    Bind inte upp hästen för kort under längre resor, hästen kan då ofrivilligt svälja ner vätska och sekret under resa och detta ökar risken för transportsjuka.

 
 
 

Trampskador.

Under en resa kan hästen även få trampskador. Dessa förebyggs med transportskydd 
i olika former. Undre längre transporter är lindor och pads att föredra då dessa dels sitter
sättre och även hjälper till med blodcirkulationen som kan försämras under långt stillastående.
Man fäster då padsen längre ner än vid vanligt ridning, nu ska de täcka den känsliga kronranden
och ballarna. Även vid ridning kan kron och balltramp förekomma och detta försöker man då
förebygga med boots i någon form. Om hästen skulle få en trampskada ska man tvätta rent, 
och ev klippa rent, smöja med en mjukgörande och desinficerande salva och lägga på ett sk,
galoppbandage.

Kolik

Man brukar ju säga att om hästen rör på sig så rör tarmen på sig, därför är det en ökad
risk för kolik under och efter en transport då hästen har stått still en längre tid, även uppstallningen
 kan vara en risk för kolik om hästen inte får komma ut och röra sig som den brukar.
Därför är det viktigt att ta regelbundet ta ut hästen och leda den. 

Hästens tarm är uppbyggd för att uttnyttja grovfoder men är även känslig för foderbyten. Om 
man planerar att byta foder inför en resa bör man successivt blanda dessa fodertyper. Det
samma gäller vattnet som kan smaka väldigt olika, genom att på hemma plan vänja hästen 
vid att dricka smaksatt vatten (befor, elekrolyter, äpplejouice mm) samt att dricka ur spann. 
Genom att regelbundet stanna under resan och se till att hästen äter sitt hö och dricker sitt 
vatten kan man förebygga kolik Vissa hästar blir stressade av att komma till en ny plats och
vill då inte äta, ett tips är då att hänga för en sida av boxen så att hästen får lugn och ro.

Korsförlamning

Kraftig svetting, stelhet i bakdelensmuskulatur, och korta skrittsteg kan tyda på korsförlamning. 
Det är de sk snabba musklerna som främst finns i bakdelen som drabbas. 
 Svettingen beror på smärtan då  muskelcellerna  som lagrats upp med energi i form av 
glykogen får kramp eller trasas sönder. När hästen fått vila ett par dagar med full ranson
kraftfoder brukar den bli pigg och vilja springa  - om man inte låter den göra detta och 
arbeta ut glykogenet i cellerna ökar risken för korsförlamning.

De faktorer som spelar in är


 
  •  för mycket mat i relation till arbetet , tex inte minskad fodergiva under vila, 
  • att ansträngningen/arbetet är oregelbundet i relation till fodermängden. 
  • för mycket energirikt foder 
  •  Stress.


Genom att varannan dag träna hästen mer aktivt låter man cellerna minska sina
energidepåer. Den bästa behandlingen är  profylaktisk  träning och utfodring.

Genom att inte fodra hästen med kraftfoder timmarna innan och under en längre transport
utan istället höja grovfodergivan kan man minska risken för korsförlarmning, men även för kolik
och transportsjuka.
 

Senskador

Senskador är tyvärr inte ovanligt på fälttävlanshästar, men risken för skador  på 
senan är en kombination av hästens typ (tyngd), träning (succesivt tränande på hårdare
underlag och att inte vara rädd för att rida utan t ex lindor och därigenom stärka
belastningen och styrkan i hästens ben), ridning (att rida hästen i rätt form,  inte slarva
med skrittpassen, att inte stanna hästen från galopp genom att dra in den på en liten 
volt mm minskar risken)och otur. Som med alla andra skador är det viktigt att man
på ett tidigt stadium  uppmärksammas på tecken på ev skada. En senvarning är ett tidigt 
tecken på att senan är skadad men inte lika mycket som vid en senskada. För att på ett
tidigt stadium finna en senvarning bör kan vid minst misstanke känna på hästens sena: 


 
 
Se och känn om det finns någon svullnad eller värmeökning över senan, lyft upp benet och i böjt läge kan man känna igenom senan. Hästen ska inte ömma.
 Hästen haltar vid senskada men inte alltid vid senvarning.

Om hästen ömmar eller visar andra tecken på senskada bör man få senan genomlyst
snarast av veterinär som med ultraljud kan se om det finns några blödningar. Zinklindan 
är den vanligaste behandlingen i kombination med vila. Zinklindan  ger ett stöd åt senan utan att
sitta lika hårt som ett gips, den håller blodet inne men risken att benet stasas är liten  om den 
läggs på rätt. Den sitter på i några dagar innan den byts  men kan behöva bytas om svullanden 
går ner och lindan då blir för lös. Rådgör då med en veterinär.  Läkningen av en senskada tar 
lång tid och det kan efter utläkningen kvarstå en viss svullnad. Under läkperioden bör man
upprepade gånger bedöma denna med utraljud för att se hur läkningen går. Vissa senor ser
fula ut på utsidan  men är läkta medan andra ser fina ut men vill inte läka helt.

Igångsättningen av en häst efter en senskada bör ske efter ett upptrappningsmönster där 
man succesivt ökar travtiden, det viktiga är att hästen går på ett fast och plant underlag
under denna tiden.
 

Vätskeförlust

Hästar kan förlora 10 – 15 liter svett i timmen under fysisk ansträngning, om man har en
hög lufttemperatur blir svett mängden större. Svett innehåller ju inte bara vätska utan även 
de livsnödvändiga elektrolyterna som reglerar bl a muskelfunktionerna i kroppen. Brist på 
elektrolyter  kan ge muskelskador, hjärtbesvär, balanssvårigheter och minskad blodvolym.

Det är inte bara viktigt att hästen  ersätter sin vätskeförlust efter en ansträngning utan att 
den redan innan ansträngningen är uppvätskad  och har fått i sig de viktiga elektrolyterna. 
Tyvärr täcker inte en saltsten det behovet utan man behöver ge lite salt i maten eller i vattnet.

 Vid alla skador och sjukdomar är det viktigt att man på ett tidigt stadium upptäcker dess 
symtom. Lär känna din hästs naturliga beteende och var noga med att göra en daglig 
visitation av hästens ben.

Nästa del kommer att handla om sårskador.
 
 

På återseende ! 

/ Lyn anDersson 

Artikeln har även publicerats på 

Klicka på deras logga och du kan delta i debatten om artikeln.