En fälttävlanshäst
går tre moment och har därför mycket utrustning som ska
med på tävlingar men det varierar en del från häst
till häst. Jag ska här försöka föklara varför
man använder de olika gjordarna, skydden mm.
Om man börjar
från grunden - eller marken är kanske ett bättre uttryck.
Skor - finns
det ju många typer av, många ryttare väljer att rida med
greppskor
som gör att
hästen får bättre fäste i terrängen, dock ger
dessa oftast ett kortare
steg i dressyrmomentet.
Så därför väljer vissa att lägga på "vanliga"
skor och
sedan komplettera
med broddar som sätts i vid behov - Dvs vid dressyren om
denna går
på gräs, vid uthållighetsprovet om det inte ingår
distanser eller om distanserna går på mjukt underlag. Om man
Inte kan brodda direkt till Fas A
broddar man i tiominutersboxen
( se tidigare artikel om FT´s hästskötarens
uppgifter).
Vilken typ av broddar som används beror på vilken typ av häst
man
har och givetvis
även på underlaget.
Risken för brodd
skador och då främst under uthållighetsprovet gör
att man ofta använder boots . De vanligast bootsen är
av gummi alt i läder/tjocktfleece.
Fördelen med
de första är att dessa skyddar även kronranden som kan få
stickskador vid
hopp över häckar med mkt ris. Den andra modellen är snyggare
och ger mindre risk
för skav. Vanligtvis lägger man ngn form av puder i karleden
för att minimera
denna risken.
En annan känsligdel
på hästens ben är senan och skyddas i banhoppningen
med vanliga hoppskydd
som finns i oänligt antal material och modeller - valet
för vad man
väljer att använda är vanligtvis grundast på det estetiska.
Under
terrängen vill
man skydda senan men även stödja hästens kota vilket man
kan
göra med att
linda hästens kotor med "wettrap" under terrängskydden.
Det är
viktigt att inte
linda för hårt -> då stasar men benet och senan kan ta
skada...men
lindar man för
löst kasar lindan ner och gör ingen nytta.
Vilken modell av
terrängskydd
man använder är väldigt varierande och även här
finns de i massor
av modeller men
genomgående ser man att de vanligaste är de som är "lagom"
hårda då
de som är för kraftiga oftas ger skav och de förmjuka inte
ger det skydd
för senan som
man önskar. Vissa ryttare väljer att använda en speciell
pad som
sedan man lindar
fast på benet med vettrap alt med elastiska lindor som sys för
att sitta ordentligt.
Skydd med "ludd"i
terrängen är inte så vanliga på större tävlingar
då dessa blir
blöta och tunga
efter vatten hinder.
Alla skydd fästs
med extra tape för att inte kasa och orsaka skador eller irritationer
för hästen.
För att minimera risken för att ekipaget hakar i hindren (med
otäcka skrapsår som resultat) använder man vasselin
eller hindercreme på hästens ben.
I dressyr och hoppning
använder man sadel efter moment och det gör man givetvis
även i terrängen men man använder vanligtvis en lättare
typ av sadel i terrängen jämnfört med i vanligt banhoppning
- en vanlig modell är flatbacken - som gör ryttaren mer rörlig
i sadlen (balansen) men även underlättar för den lättare
sitsen man
använder under
galoppsträckorna.
Stigbyglarna
i terrängen kan vara av metall men även av plast för att
minska på
vikten. Stigläderna
kan vara förstärkta för att inte gå av. Ev teddydyna
under sadel
byts under terrängen
ut mot en lättare terrängdyna. Under dressyrmomentet
används ett
dressyrschabrak , ett lite mindre till banhoppningen och ytterligare
lite mindre till terrängen för att under lätta för
huden att andas. Ibland ser man att
ryttaren väljer
att rida med vanligt vojlock men över denna har man ett litet och
lakans tunt vitt
schabrak med landsflaggan på. Detta är vanligast vid mästerskap.
Under vid dressyr
och hoppmomentet kan man använda en fast sadelgjord men
under terrängen
bör man använda en med resår i ena änden för
att underlätta för
hästen att
andas med hela buken. I terrängen använder man även en sk
övergjord
för att hålla
sadlen på plats.
Brösta
eller förbygel är vanligt i terrängen inte bara för
att fästa ev martingal i utan denna håller även sadlen
på plats. Martingal är vanligst i banhoppningen och då
på hästar som slår mkt med sitt huvud.
Huvudlaget
i sig skiljer sig inte mkt åt mellan momenten men man se skilland
på vilka nosgrimmor som används - den breda med achennosgrimma
är vanligast i dressyren där man vill att bettet ska ligga stilla
i munnen, även remontgrimmor används. I banhoppningenoch terrängen
är den sk pullarnosgrimman vanligast - och oftas
med en liten "kanin"
(...ni vet det vita luddet...det ser ut som om hästen har
krockat med en kanin
därav namnet ;).
I dressyren är
det vanligast med tunna släta eller flätade lädertyglar
, i banhoppningen och terrängen har man oftast gummityglar för
att få ett bättre grepp.
Vilket bett man
väljer beror givetvis på hästen men överlag kan man
säga att man
rider med ett lite
skarpare bett i terrängen och parerstänger alt bettplattor
är inte ovanliga då man vill ha lite bättre styr på
(den uppspelta och ev pullande )hästen.
Som ni sett blir
det mkt "vanligst"oftast" mm men det blir så med två individer
per ekipage man måste ju ta hänsyn både till hästen
och ryttarens egenskaper. Men för alla gäller det att utrustningen
är hel och ren och att den är välanpassad till hästen.
/ Lyn anDersson