Birman är varken mycket livlig eller mycket lugn, men den är social och sällskaplig, så den kan beskrivas som en "lagom" katt.
Rasen är Sveriges andra populäraste kattras efter persern. Man vet inte riktigt hur den uppstod, men det
är möjligt att den kommer från Burma, Tibet eller en medveten avel mellan perser, europé och siames.

Den är himalayatecknad, dvs. öronen, ansiktet, svansen och benen har en mörkare färg än kroppen som vanligtvis ska ha en ljus färgad ton som stämmer med teckningen.
På en ung birmakatt visar sig en mindre fläck i ansiktet, på nosen, som vidgar sig med åldern och fötterna ska vara vita.

Färger och varianter
Idag finns det tjugo olika färgvarianter på en Birma. Den vanligaste och första maskfärgen är den bruna.
Masktyperna delas in som solid(enfärgad), tabby(randig) och sköldpadd(oregelbundet färgad).

Den brunmaskade birman har, förutom nämnda mask, en lätt brun - gyllene - ton i den ljusa kroppsfärgen och vita tassar som kallas sockor.
Som en fortsättning på baktassarnas sockor avslutas det vita med spetsformade kilar, som på benens baksida sträcker sig upp mot kattens has.

Typ
Medium storlek med relativt lång, massiv kropp. Något låga, kraftiga ben på stora, runda tassar. Björnlik elegans. Önskvärd vikt på hane ca 5-6 kg, hona 3,5-4 kg.
Huvudet har hjärtformat, kraftigt huvud med fylliga kinder. Pannan välvd, utan "stop". Medium näsa och stark haka.

Ögonen är ovala och lätt rundade med djupa blåa ögon, helst så djupa som möjligt. Medelstora öron med rundad topp, nästan lika breda vid basen, som de är höga.
Lättskött päls, halvlång och silkig. Svansen är plymig, medium till lång; helst till skuldrorna. Vita tassar, som på baktassarna kilformigt mynnar upp mot knäleden.