Denna sida är gjord för IE 4 och högre.
Kan man skriva så: ”Kräftans vänkrets” – när man skriver om cancer? Jo det kan man nog – men det hade varit betydligt trevligare att kunna skriva ”Kräftans vändkrets”. Det ser jag fram emot att kunna göra, men jag är inte där nu – heller.
Hösten 1999 drabbades jag av malignt melanom och insåg efter första återfallet att jag nog hade fått en följeslagare genom livet som jag bara hade att acceptera och att mitt bästa val var att försöka vända de erfarenheter och insikter som sjukdomen ger mig till något positivt.
En positiv erfarenhet är hur fantastiskt väl vår offentliga sjukvård har tagit hand om mig. För något år sen erbjöds jag att köpa en privat försäkring för dyra pengar för att garanteras en vårdplats. Tack och lov så kan jag meddela att en sådan försäkring hade varit fullständigt meningslös.
Trots en extremt påfrestande arbetssituation sommaren 2001 för personalen på kirurgen i Lund så fungerade vården på ett sätt som gör mig stum av beundran. Trots att yrkesinspektionen gjorde kontroll och anmärkte på att avståndet mellan sängplatserna understeg 80 cm mitt under en period när antalet vårdbehövande patienter var fler än antalet vårdplatser. Trots politikers bristande insikt i och förståelse för vårdarbete. Trots beslut som kanske stjälper vårdarbetet i stället för hjälper. Trots ett löneläge som är bortom all rimlighet satt i relation till arbetets ansvar och art. Trots att sjuksköterskor och undersköterskor uppenbarligen balanserade på gränsen till sammanbrott. Trots allt detta och säkert mer därtill så fanns det, förutom stor professionalism, alltid ett svar på mina frågor, alltid ett vänligt bemötande, alltid de där minuterna extra när de behövdes.
Vilka
människor det finns!
Den arbetsgivare som lyckas samla sådan personal skall känna sig tacksam. Mycket
tacksam.