Bäste läsare!
Detta är Eskalator. Skaorkestern från Stockholm som inte skyr några medel i Jakten på ära och berömmelse. Niomannabandet har med sitt förnäma blåskapell och sin stabila rytmsektion under de senaste åren arbetat i en odiskutabel baktakt och fått tusentals människors hjärtan att hoppa och studsa i den Konungliga Hufvudstaden med omnejd. Eskalators ställning som ledande inom den svenska underhållningsbranschen är och förblir ett faktum.

Vi är mycket intresserade av all contakt med konsert- och festarrangörer, skivbolag, bokare och andra musikintresserade kollektiv och individer. Ni kan nå oss på e-postadressen mail@eskalator.net via televerkets i det närmaste oändliga kabelhärvor och Comviqs etersändningar på telephonenumret 0707-143238 där Mad Burner tacksamt tar emot dina samtal.

Historik
Eskalator bildades hösten 1999. Trummisen Mad Burner och basisten Glenn Cifford som gick i samma klass repade tillsammans med Ian Magville in ett par skacovers för en spelning på en skolfest. Kort därefter anslöt sig saxofonisten Ed Squeezer och strax därpå även dennes broder Horny Brass på trumpet. Med Al McPope på slagverk och dans hade trion blivit en sextett och gjorde en rad bejublade framträdanden på fester och festivaler, nu med en hel del eget material. Blåskapellet utökades så småningom med trombonmannen Dr.Slide och rytmsektionen fick en ny medlem i och med organisten Sideshow Bobs intåg i orkestern. Under våren 2000 spelade gruppen flitigt i den Konungliga Hufvudstaden med omnejd och ökade samtidigt på högen av eget material. Under sommaren 2000 tog orkestern ett välbehövligt uppehåll. Men när man så småningom skulle starta upp skaverksamheten igen gick någonting snett. Gruppens sångare och gitarrist Ian Magville kom alltmer sällan på repetitionerna och visade föga intresse att satsa på orkestern. En vacker dag var han således borta ur Eskalator, ingen vet vart han tog vägen. Rykten säger att han numera är bosatt på de skånska slätterna där han ägnar sig åt sökandet efter den perfekta progglåten.

Problemet Ians efterträdare blev en långdragen historia. Den gode vännen till bandet Max Damage tog snabbt Magvilles plats som gitarrist, men sången var det stora problemet. Under hela våren 2001 pågick sökandet efter den rätte. Orkestern provade allt och alla. Under en tid framfördes alla melodier helt instrumentalt, ibland hoppade Dr.Slide in som sångare (en företeelse som för övrigt visade sig så lyckad att Doktorn sjunger vissa låtar än i dag). Man provade flera olika sångare/sångerskor men av olika anledningar passade ingen riktigt in. Men när sommaren nalkades gjorde vokalisten och orkesterns nya frontman Slim Tucker entré på scenen och fullbordade Eskalators dåvarande sättning.

Under hösten 2001 låg gruppen lågt men gjorde en lysande comeback på Fest-i-valen i Norrköping i november. År 2002 inleddes med ett par svettiga dagar i Mad Clifford Studios då de egna låtarna sattes på tape. Skivan "Inte exakt likadant" blev klar i slutet av januari och har sålt över förväntan, och segertåget fortsatte under 2002 med många spelningar på festivaler och klubbar runt om i landet.

En ny skiva med Eskalator var nu nästa mål och under hösten 2002 har arbetet med att repa och spela in nytt material påbörjats. Detta arbete gick dock långsammare än planerat (såklart) och efter att ha spelat in tre nya låtar i slutet av 2002 gick Eskalator in i en liten svacka i början 2003. Den varade fram till hösten då man åter var redo att gå in i den mycket djupa och påfrestande process som vi ju alla vet att det är att göra en Eskalatorskiva. Ett antal omstuvningar i besättningen hade skett under året, de båda tidigare inhopparna Little Ron och Red Penton förklarades fullvärdiga medlemmar av orkestern och uttökade därmed blåssektionen till fem personer stark, keyboardisten Sideshow Bob (eller Bazooka som han själv vill bli kallad) hade glidigt ifrån gruppen och ersattes av pianissan Golden Nightwolf Woman, och Max Damage som tillfälligt lämnat gruppen för äventyr i den stora vida världen fick hjälp här på hemmaplan av Zac McJazza. Ett gäng nya låtar var i alla fall klara mot slutet av året och strax efter nyår prentades de nya alstren in i evigheten under fyra hårda, roliga, tuffa, galna, mysiga, påfrestande, kreativa, krångliga, obevekliga men lyckliga dagar i Mad Clifford Studios, Stockholm city. Eskalator ville med denna nya inspelning ta det närmare musikens rötter och provade därför det för bandet nya tillvägagångssättet att spela in allting (förutom sången) helt live, det vill säga hela orkestern stod i samma rum och satte allting under en och samma tagning. Detta var naturligtvis tidsödande, men i resultatet har man lyckats fånga den sköna, lite galna och opolerade stil som Eskalator står för. Med sången lagd och nu mixningen klar väntar nu upptryckning och distribution över världen. En ny era är här - Eskalator Deluxe!