Basen i islam
Olika inriktningar
Sunna
Ca 90% av världens muslimer tillhör sunna. Sunna är den arabiska termen för profeten Mohammads "livsstil", och källan till den hittar man i Haditherna, som är nedtecknade berättelser, uttalanden och iakttagelser från profeten Mohammad själv och hans följeslagare. Inom sunnaislam finns en hel del grupper, både små och stora. Jag ska inte räkna upp alla (jag känner inte ens till alla) utan bara de som finns representerade på svenska.
1. Salafi
Många attraheras av Salafis motstånd mot att tillhöra en lagskola och dess strävan att gå till islams källor, Koranen och sunna. Men salafi, som ursprungligen betyder ungf "profetens närmaste följeslagare", är mer än så. Salafi menar att de för fram "autentisk" islam, men de måste alltid tillägga "enligt förståelsen och tillämpningen av de första generationerna muslimer". Det låter ju bra, men även de första generationernas muslimer förstod islam på olika sätt, och det finns många olika källor från den tiden, som ger en diversifierad bild av islam. Koranen var uppenbarad och avslutad, men de hadithsamlingar vi har idag sammanställdes först efter ca 200 år, vilket innebär att varje följeslagare hade sina egna hadither memorerade, och ingen hade alla hadither. Det är främst ett antal lärda från Saudiarabien som nämns som auktoriteter av salafigruppen: Muhammed bin 'Abd al-Wahhab (1206 AH), Abdul Aziz bin Baz, Muhammed bin Saalih Uthaimeen, och Muhammed Naasir-ud-Deen al-Albaani.
Som framgår av deras sajter, är de väldigt fokuserade på vad man inte får göra, vad som är synd och vilka som gör fel och vilka fel de gör. De har sitt ursprung i Saudiarabien och kvinnor som tillhör gruppen använder oftast sk niqab, eller ansiktsslöja, som de anser vara obligatorisk. De kritiseras ofta för att vara överdrivet strikta och för att vara snabba med att fälla domar över alla som inte följer deras väg. Salafi är inte någon homogen grupp, utan består av många mindre grupper.
2. Lagskolegruppen
Här finns åtminstone fyra grupper: Hanafi, Ahmadi, Maliki och Shafi'i. De är uppkallade efter fyra mycket kända och respekterade lärda män som levde under islams första 200 år och som skrev ner sin förståelse av hur islam ska levas i praktiken. Gemensamt för de fyra grupperna är att de anser att man måste välja en av dessa sk lagskolor och följa den i allt. De säger alla att de respekterar varandra, det viktiga är inte att en är bättre än de andra, utan att man väljer en och sedan håller sig till den. Den främsta kritiken mot denna grupp är att profeten Mohammad inte talade om lagskolor och inte följde någon, samt att de lärda som givit namn åt skolorna inte själva förespråkade ett sånt system. Dessutom har lagskolorna, historiskt sett, delat upp den muslimska världen och till och med fått som konsekvens att muslimer med olika lagskolor inte har kunnat be tillsammans!
3. Sufi
Det finns en mängd grupper som kallar sig sufi, en del är shia och en del faller t o m utanför ramen för islam. Men de största och mest betydelsefulla är sunna. Starka grupper finns framförsllt i Marocko och Turkiet, men sufigrupper och sheikher finns i hela världen. En sufigrupp bildas oftast runt en sheikh, som oftast är en lärd man med stor andlig insikt. Några stora grupper är t ex Naqshbandi och Süleimaniya. En del sufigrupper kritiseras för att de tenderar att fästa altför lite vikt vid islams världsliga regler.
Men sufi kan man också vilja kalla sig för att man tilltalas i största allmänhet av sufiernas andliga fokus, utan att man för den skull tillhör en grupp, eller tariqa, som det ibland kallas.
Historiskt sett har sufigrupper i framförallt Turkiet spelat en stor politisk roll som bevarare av islam. Men det finns också sufigrupper där sheikhen blir en slags "ny profet" som med sin andliga upphöjelse säger sig få inspiration direkt från Gud. Såna grupper har lämnat islam av samma anledning som ahmadiya, se nedan.
4. Brödraskapet
Min egen benämning på de som anslutit sig till Hassan al-Bannas Muslimska Brödraskap eller Mawlana Mawdudis Jamiat Islami. Båda dessa, en i Egypten och en i Pakistan, är moderna företeelser (1920-talet, resp 1940-talet) och kan sägas vara en slags reform eller väckelserörelser, som starkt protesterade mot de västliga influenserna och förespråkade en återgång till Islam och dess ursprungliga källor.
Numera fungerar de som ett slags politiska partier och de har fått utstå en hel del kritik för att ha övergivit många av grundarnas idéer och tankar och istället förvandlats till de hämmande institutioner de från början ville ha bort. Detta är särskilt fallet i Sverige.
De allra flesta församlingar och organisationer i Sverige kan sägas tillhöra Brödraskapet, även om det inte betyder att alla dess medlemmar gör det. Det främsta exemplet är Stockholmsmoskén vid Medborgarplatsen.
5. "Bara muslim"
Också min egen benämning. Detta är ingen formell grupp utan består snarare av alla dem som inte tycker att de passar in i någon av ovanstående grupper. Gemensamt är att man bara vill vara "muslim", följa Koranen och sunna och i övrigt välja de böcker och lärda man tycker om att lyssna på, samt att man erkänner sunna som den rätta vägen. Själv tillhör jag denna grupp, som av vissa kritiseras för att "kryssa" mellan lagskolor och för att svika ummat. Min åsikt är att det snarare är ummat som svikit.
Shia
Resterande 10% är shia, som är det arabiska ordet för "parti" eller "grupp som avviker". Den största shiagruppen är "Ithna-ashari" eller "Tolvimamergruppen". De finns i främst i Iran, men också i Libanon, Syrien och Irak. En annan grupp kallas "Ishmailiter", och det finns många mindre shiagrupper (över 70 säger de som vet). Det finns även shiitiska sufigrupper, men den mest betydelsefulla är utan tvekan Tolvimamergruppen. De anser att det efter Mohammad bara har funnits tolv rättmätiga imamer, eller andliga ledare, och den första av dem var 'Ali, Mohammads kusin.
Shias definition av imam skiljer sig från sunnas i det att shia ger mycket större makt åt sin imam - han är snudd på profet, och de har ett hierarkiskt system som påminner om det katolska prästerskapet, där Ayatollan är den högste imamen. De tolv imamerna tillhör alla Mohammads familj, men den tolfte imamen har ännu inte kommit. I väntan på honom, på Mehdi, så är ayatollan han ställföreträdare. Han har också tolkningsföreträde på Koranen, och bara han och de tolv imamerna känner till dess "dolda" innehåll. Därför uppmuntras inte vanligt folk till att läsa ock förstå Koranen, utan de litar till Ayatollans förklaringar.
Shiiterna använder inte hadither i någon större utsträckning, utan har en motsvarighet i de elva imamernas livshistorier. 'Ali, profetens kusin och den första imamen, är givetvis den främsta källan till vägledning. Den näst viktigaste är Jaafar as-Sadiq och shiiterna har ibland kallats för den Jaafaritiska lagskolan. Shiiterna accepterar inte de tre första kaliferna, Abu Bakr, Umar och Uthman, utan anser att de orättmätigt stulit imamskapet från 'Ali.
En annan viktig princip för shiiterna är "toqia", vilket innebär att man har rätt att ljuga för att skydda sin tro. Denna princip, som i sunna är begränsad till extrema situationer som krig, slaveri och tortyr, tillämpas (åtminstone av tolvimamergruppen) även i propagandasyfte, dvs för att sprida shiaislam över världen. Så visade sig till exempel slagordet "La sunniya, la shiiya, islamiya, islamiya" (ingen sunna, ingen shia, bara islam, islam) som användes under iranska revolutionen 1979, vara tomma ord för att få med alla muslimska grupper i landet när shahen skulle störtas. Senare rensades sunnamuslimer, tillsammans med kommunister och andra, raskt bort från maktens centrum.
Shiiter är också kända för att tillämpa "mut'a", temporära äktenskap, något som förekom i det arabiska samhället, men som förbjöds av profeten Mohammad. Shiiterna godtar inte den hadith (profetens uttalande) som uttalar förbudet, vilket deras kritiker menar i realiteten tillåter prositution, eftersom man kan "gifta sig" bara för ett par timmar.
Ahmadiya
Ahmadiya benämner sig själva som muslimer, men alla muslimska lärda inom alla ovannämnda grupper hävdar bestämt att de inte tillhör islam. Anledningen är att Ahmadiya, precis som namnet antyder, tror på ytterligare en profet efter Mohammad, Ahmed Ghulam Mirza, som levde i Indien på 1800-talet. Ahmad såg sig själv som sänd av Gud för att "rätta till" sånt som blev fel när Gud uppenbarade Koranen till Mohammad.
Men Koranen är tydlig på den punkten - Gud har genom profeten Mohammad fullbordat Sin vägledning till människorna - ingen annan profet är att vänta och Koranen är fullkomlig, ingen ytterligare text eller korrigering är nödvändig.
Jag har ännu inte hittat någon Ahmadiyasajt på svenska, men nämner ändå gruppen eftersom den finns här i Sverige. I Göteborg har de dessutom en egen moské.
Rashad Khalifa eller 19-sekten
Blev mycket uppmärksammad för ca 15 år sen när boken "Miracles of the Qur'an" kom ut. Den beskrev hur Koranen var uppbyggd kring ett numeriskt system med basen 19. Teorin haltar dock på flera ställen och Rashad Khalifa antog mer och mer rollen som en sektledare. Han hävdar t ex att den andra delen av trosbekännelsen är falsk och att man inte ska följa profeten Mohammads uttalanden (hadither). Han säger även att islam inte är en religion utan en livsstil, och med det menar han att det inte är så noga att följa alla regler, huvudsaken att man tror på Gud. En sekulariserad islam, alltså, men om man tar bort halva trosbekännelsen, blir det svårt att hävda att man är muslim. Koranen själv nämner på många ställen att muslimer är de som tror på Allah och följer profeten Mohammad.